onsdag, juni 27, 2007

Teamwork är bra

Efter många år på amerikanska företag där mottot som nöttes alltid var teamwork, så är det bara att erkänna att detta tänkande kommit att prägla även min vardag. Jag tycker att teamwork är toppen och ypperligt att använda även i familjesammanhang. Här står vi två föräldrar med våra barn, de ska få en bra uppväxt och hur uppnår vi det på bästa sätt? Genom millimeterrättvisa där vi delar alla uppgifter exakt lika – eller genom teamwork där vi fördelar våra arbetsuppgifter på bästa sätt och arbetar tillsammans får att uppnå vårt mål?

Ett faktum ute i arbetslivet är att alla har olika arbetsuppgifter och olika lön. Ändå finns det en stark tro hos proffstyckarna och vissa politiker att om vi inför kvoterad föräldraförsäkring så kommer kvinnor att få samma karriär som män och samma lön. Och vips här har vi en universallösning för alla jämställdhetsproblem. Hur kan det komma sig att det finns så många som inte nappar på den tanken?

Det får mig att tänka på hur något av mina ”teamwork” företag hade utvecklats om vi istället bestämt att fördela alla arbetsuppgifter lika. Vaktmästaren tvingades göra lite av administratörens, VD:s, ekonomichefens, säljarens eller servicekillens jobb och så skulle man fortsätta fördelningen – alla fick en liten kaka av någon annans jobb. Grundförutsättningen skulle inte vara vem som passade bäst för vad eller vad man kände att man ville arbeta med – utan det skulle handla om att kvotera alla arbetsuppgifter lika för att alla skulle få lika lön.

Nej, jag tror inte att kvotering och millimeterfördelning av tiden under barnets första är en lösning på de svårigheter som drabbar kvinnor som väljer att satsa fullt ut på barnen under en period. Jag tror istället på att hitta nya lösningar och ett nytt tänkande.

För mig som fostrat mina barn själv, tillsammans med min man – där vi hittade en lösning utifrån de förutsättningar som fanns i samhället då, så är det uppenbart att det inte var ett karriärsmart drag.

Men så behöver det inte vara. Det är här vi istället kan åstadkomma en förändring och då handlar det om attityder. Visst jag valde barnen framför karriären under några år men det utvecklade mig på ett sätt som samma tid ute i arbetslivet aldrig hade kunnat göra. Jag har under den här tiden tagit chansen att starta eget och sett till att hela tiden vidareutbilda mig. Som min egen har jag gått på en del smällar men det har berikat mig och gjort mig starkare. Och stark måste man vara när man väljer att gå sin egen väg i landet Sverige. På det hela taget så har jag utvecklat helt nya kompetenser som borde vara en stor tillgång i arbetslivet – men hur får vi arbetsgivarna att se att tiden som hemmaförälder är en karriär i sig – en karriär väl värd att lägga till meritförteckningen?

Nej, sluta mässa om kvoterad föräldraförsäkring, det är inte en lösning som har stöd ute hos den lilla människan. Barn i sig är inte ett karriärhinder – bara om vi tillåter det. Hindret är attityden till föräldraskapet och bristen på förståelse för hur viktiga föräldrarna är under de första åren. Låt istället valfriheten blomma ut, låt människor sy ihop sina egna lösningar under småbarnsåren och låt oss lägga hemmaåren till meritförteckningen. Sist men inte minst - låt föräldraskapet präglas av teamwork.

Madeleine Lidman

Läs också:

Första barnet påverkar kvinnors jobb

En karriärfördel att vara mamma

Offentlig sektor - en riktig kvinnofälla

Nästan nio av tio som arbetar inom vården är kvinnor

Socialdemokraternas svek mot kvinnorna och barnen

Får kvinnor tjäna pengar på barn? Om vinst och kapitalism i förskolan (pdf)

måndag, juni 18, 2007

Rör inte sommarlovet

Klimatet i Sverige är ganska speciellt, då vi har en kort och intensiv period av blomning och värme under juni, juli och augusti. Människor har sedan generationer tillbaka anpassat sin livsstil utifrån det. Vi arbetar intensivt under det övriga årets mörka och kalla månader men behöver vår ledighet och återhämtning under sommaren när det är ljust och härligt.

Sedan är det tyvärr så att vi bor i ett land där politikerna i detalj vill styra hur vi lever våra liv och med den totala styrning som skett via till exempel familjepolitiken så har vi ett system som lett till att många föräldrar lämnar barnen på dagis hela sommaren (http://www2.unt.se/avd/1,,MC=2-AV_ID=339373,00.html). De höga skatterna leder också till att många låg- och medelinkomsttagare (trots två löner i familjen) inte har råd att åka på semester. Och de ensamstående föräldrarna ska vi inte tala om, där märks det tydligast hur hårt det slår mot barnfamiljerna när (s)kattepolitiken är uppbyggd på att det behövs två löner för att en ordinär familj ska kunna klara sig.

Istället för att titta på den här problematiken och hitta lösningar, så vill nu vissa skruva till det hela ännu mer. Människor har inte råd att åka på semester, barnen får gå hela sommaren på dagis eller fritids och då föreslår man helt enkelt att sommarlovet ska kortas ned. Den 9 juni 2007 framför Hem och skola kravet att sommarlovet ska kortas. Läs http://www.expressen.se/nyheter/1.714809

Jag är inte så mycket för lösningar som skruvar till saker som är fel, så mitt förslag är hellre att börja fundera över hur ALLA människor ska ha råd att åka på semester. Tyvärr så förstör världens högsta skatter mycket. Tänk om företag, kommuner och landsting kunde köpa semesterbyar lite varstans i landet och erbjuda sina anställda billiga stugor till uthyrning. Men då faller det förstås på förmånsbeskattningen - den som får hyra en stuga billigt via jobbet måste betala straffskatt. Samma sak som när människor arbetar hårt och får bonus - då blir det straffskatt. Pengar som annars skulle kunna gå till semestern.

Nej, rör inte barnens sommarlov men gör det gärna ekonomiskt möjligt för föräldrar att tillbringa tid med barnen och uppmuntra föräldrar att tillbringa tid med barnen - berätta att det är viktigt. Jag lovar, barnen är mycket hellre med sina föräldrar än tillbringar hela sommaren på dagis - trots all "fantastisk pedagogik" som ebjuds där. Barnen kräver inte heller dyra aktiviteter och utlandsresor - de behöver bara få "vara", få springa barfota i gräset, spela boll, bygga kojor, bada och mysa.

Madeleine Lidman

P.S Se dig gärna omkring i bekantskapskretsen. Finns det familjer som inte har råd att komma iväg någonstans? Kanske har ni någon billig stuga att hyra/låna ut.

Tills vi får en förändring som gör att människor får behålla så mycket av lönen efter skatt att det räcker till semester, så får vi försöka hjälpas åt så att alla får chansen att njuta av den svenska sommaren.

onsdag, juni 06, 2007

Dags att ta bort allemansrätten?

Nationaldagen firades med pick nick i Ulriksdals slottspark. Solen sken och vi masade oss ner till stranden för att ta fikat där. Då fick vi se hur några män gjort upp en eld direkt på marken i slottsparken. Risken för skogsbrand var uppenbar med de solbadande människorna runt omkring tycktes inte bry sig.

Allemansrätten är viktig för alla att känna till men dessa två män gjorde det uppenbarligen inte. Själv försökte jag ringa polisen men det var som vanligt inget svar. Gick då in till caféet och tipsade om eldfaran men de hänvisade vidare till personalen inne i slottet. Där lovade de att ringa någon. En skogbrand i det här området skulle inte bara riskera att ödelägga slott och kringliggande hus på kungens mark, utan även en liten grön lunga i ett Solna omgärdat av vägar. Hur kan det komma sig att det inte finns bättre bevakning i våra parker i dag?

Tidigare har jag sett människor som också saknat brist på vad som är lämpligt, de roade sig med att fånga hoppande fiskar med händerna i vattenfallet i slottsparken för att lägga dem på rad i gräset, där fiskarna fick dö långsamt. Döda för nöjes skull - här handlade det inte om att fiska för att få något att äta.

Inte heller då fanns det någon att säga till och själv håller man en låg profil – det är bara att öppna en tidning för att se vad som kan hända om man säger något till fel person. Jag kan förstå att människor känner allt mer oro för att ingripa och säga till även vid så enkla och självklara tillfällen som när någon startar en brasa direkt på marken eller slänger upp fiskar och låter dem dö för att det är kul. Det kan gå bra att säga till men lika ofta kan det sluta illa och vem vill riskera att bli nedslagen? Därför måste det finnas någon ansvarig att säga till. Jag tycker också att det ska finnas personal som skriver ut böter vid sådana här tillfällen eller så får vi ta bort allemansrätten helt och hållet. En trist insikt på en dag som annars var väldigt lyckad.