lördag, februari 09, 2008

Tid med barnen är guld värt

Det är en bra investering att ge barnen tid. Inne på alltombarn.se läser jag om en ny undersökning från USA, där det står om hur viktigt det är att lyssna på barnet, för att de ska utveckla en förmåga som till exempel problemlösning.

Det finns många undersökningar om barn från USA, Kanada och Storbritannien - men de allra flesta får svenska föräldrar inte läsa då de aldrig publiceras i våra svenska tidningar. Majoriteten fastnar nämligen vårt svenska "mytfilter" som syftar till att sortera bort alla undersökningar om barn som stick i stäv med myten att barn bara behöver kvalitetstid inte kvantitetstid. Allt för att vår svenska modell för hur barn får växa upp inte ska ifrågasättas.

Svensk familjepolitik bygger nämligen på standardlösningen - barn på dagis från ett års ålder och två heltidsarbetande föräldrar. Någonstans där mellan middag och läggning ska svenska föräldrar spendera i bästa fall en timmes "kvalitetstid" med sina barn.

Hittar man en annan lösning och blir till exempel hemmaförälder är man ojämlik och otrendig.

Alla bloggar som får utrymme skrivs av "trendiga" mammor som följt standardlösningen till punkt och pricka och som dissar alla "ocoola" mammor som investerar tid i sina barn. (Läs Bitterfittan om ni undrar vad jag menar).

Nej, det gäller att prata om hur äckligt det är med bajsblöjor och hur pinsamt löjligt livet blir med barn i det grå tråkiga vardagsträsket. Kiss, bajs, prutt, kräk ska det handla om. Eller hur tjock man blivit efter graviditeten, hå hå ja ja.

Ibland känns dessa bloggar som man är förflyttad till tunnelbanan och tvingad att sitta och höra några tonårstjejer med sitt; "åh, då ba och jag ba". Men här blir det "Åh, då ba - blöjan lukta liksom inte gott längre, ska det va så här ba". Men snacket kommer inte från några tonårstjejer det kommer från några "mediacoola" mammor i 30-årsåldern.

Men barn behöver inte föräldrar som försöker klamra sig fast vid sitt tonårsbeteende och som tror att allt kretsar runt dem. Barn behöver föräldrar som ger dem tid, som ger dem ett hem, trygghet, mat, kärlek och bekräftelse. Barn behöver föräldrar som lägger bort mobilen och som lyssnar på vad de har att säga - barn behöver föräldrar som är vuxna och som beter sig vuxet.

Det tar tid för en familj att växa fram och för ett nätverk att bildas runt varje lilla familj. Ett nätverk som knyter ihop familjen med olika generationer, vänner och som för generationers kunskap vidare till de nya små medlemmarna.

Så tyvärr men det är inte coolt att skita i sin egna barn eller att inte ge dem det de önskar sig mest av allt - tid med sina föräldrar. Om någon nu skulle tro att jag hittar på och att barn mest av allt önskar sig häftiga dyra prylar och utlandsresor flera gånger om året, så gå in och läs på BRIS.

För barnens skull så hoppas jag verkligen att fler undersökningar kommer till föräldrars kännedom - så att de förstår hur viktiga de är för sina barn. Det är absolut dags att slopa "mytfiltret" och släppa informationen fri.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Bättre betyg med mamma hemma

Mammans utbildningsnivå påverkar matematikkunskaperna

Vi måste återta föräldraansvaret

Är "stureplansprofilernas" föräldrar nöjda med sin insats

Tidspress ger ledsna och otrygga barn

Långa arbetsveckor och hög konsumtion jagar föräldrar

Kärleken till en mor

6 kommentarer:

Mamselamsen2 sa...

Är vi "soulmates"? =)

http://mamselamsen.blogspot.com/2008/02/det-r-inte-ltt-att-vara-barn-idag.html

Madeleine Lidman sa...

Ja, det tror jag bestämt :)

Karinko sa...

He¨j
Man kan inte dra slutsatser av vetenskapliga artiklar på det sättet. Studien handlar inte om hemmamammor. Studien handlar om kommunikationssätt. Om man inte pratar med barnet på sättet som beskrivs i studien, så hjälper det inte om man gör det hela dagen. Det kan säkert vara jättebra att vara hemma med sina barn. Men allt gott i världen beror inte på det., Läs artikeln igen och jämför inte äpplen och päron

Madeleine Lidman sa...

Hej Karinko!

Där har vi olika åsikter. Jag tror inte att det behövs en speciell pedagogik för att se och bekräfta barn. Allt som behövs är att man lägger ifrån sig mobiltelefonen och lyssnar på sitt barn och svarar. En ärlig och rak kommunikation. Det finns undersökningar som visar att föräldrar idag pratar cirka 10 minuter om dagen med sitt barn, resten av kommunikationen bygger på tillsägelser; "gör det", "ät upp maten" och så vidare.

Hemmaföräldrar - och det behöver inte vara mammor, utan kan lika gärna vara pappor - har valt en livsstil som innebär att de ger sina barn just tid. Barnen är med i det dagliga livet och hela tiden så sker en aktiv kommunikation och det är precis vad barn behöver för att utvecklas.

Artikeln är en pusselbit som berättar hur viktigt de är att ge sina barn tid - kvantitetstid - för att kunna bygga en bra kommunikation.

Du ser en bit, jag ser helheten. Du ser äpplen eller päron - jag ser en pusselbit. :)

Karinko sa...

Det studien handlar om rent strikt står ju:"Slutsatsen är att det verkligen är effektivt att få barnen att försöka förklara saker själva istället för att bara ge dem det rätta svaret. Att förklara hur de resonerat för en förälder eller annan person som de känner hjälper dem att förstå problemet och att kunna tillämpa vad de lärt sig i andra situationer" Det handlar alltså om en slags kommunikationsmodell och säger faktiskt ingenting om tid som mammorna spenderade med barnen. Du kan inte säga att artikeln bevisar din sanning, eftersom den bara bevisar "att barnet lär sig bättre om det får förklara lösningen på ett problem för nån annan"
Jag tycker också logoped som jag är att vi bör samtala mer med våra barn, men jag menar att det är inte enbart tiden som spelar in utan också hur vi samspelar med barnen. Och jag tror nog att det finns en hel del hemmaföräldrar som hemfaller åt "sitt" "ät" "tyst" då och då, och att det är befängt att tro att människor som jobbar är mer benägna att prata så än andra.

Madeleine Lidman sa...

Där skiljer vi oss åt - för jag tror inte på kvantitetstid och pedagogik i den bemärkelsen du syftar till. Jag tror inte att en stressad förälder som arbetat heltid, varit och handlat efter jobbet, kommer hem och börjar laga mat och kanske röja i hemmet har tid och ork att sitta ned med sitt barn på det sätt som beskrivs i artikeln.

Och jag tror inte heller att barnet orkar med att sitta ned så som det står och lösa problem efter en lång dag i skola och på fritids. Eller efter en massa fritidsaktiviteter.

Barnen själva säger i flera studier både till BRIS och BO att föräldrar inte har tid och flera undersökningar visar att den tid som föräldrar samtalar med barnen bara minskar och att de ger barnen tillsägelser istället för att kommunicera. Detta är inte något jag hittat på, utan har beskrivits i flera undersökningar.