Föräldrar som sätter sina barn i förskolan ska kunna vara trygga. Små barn kan inte i ord uttrycka sina känslor, de kan bara skrika och visa sin ångest - men det är oftast lönlöst, för föräldrar får höra från förskolepersonal och tongivande psykologer att de inte behöver bry sig om sina barns signaler - "för det går över". Ja, skriken kanske tystnar men gör såren i själen det? Och ger man dessa råd till föräldrar så måste man också vara väldigt säker på att den miljö som barnen vistas i är trygg.
Och säker kan man inte vara har det visat sig.
I SvD den 9 mars - Dålig koll av pedofiler på daghem - så visar det sig att barn är verkligt utsatta. Trots alla lagar och myndigheter (som ska övervaka barnens välfärd), så visar det sig att många förskolorna struntat i, glömt eller inte hunnit begära uttrag ur polissregistret på de vikarier som arbetar inom förskolan. Nu har Kalla fakta gjort en kontroll och visserligen inte gått igenom alla kommuner men ändå fått fram att det finns 75 dömda sexbrottslingar som arbetar med barn inom förskolan eller skolan. Dessutom hittaden man 248 som varit skäligen misstänkta för sexbrott, men som inte fällts på grund av brist på bevis, som arbetar med barn.
När vi har en så pass "tvingande" familjepolitik som med ekonomiska styrmedel och massiv propaganda försöker få alla föräldrar i samma fålla; dagis från ett års ålder och två heltidsarbetande föräldrar, så får sådant här inte förekomma.
I de allra flesta kommuner är barngrupperna dessutom alldeles för stora, vilket leder till en extrem arbetssituation för personalen med mycket sjukdomar och utbrändhet som följd. Det leder till en ständig ruljans av nya vikarier i många förskolor - varav många vikarier alltså aldrig kontrollerats.
Under hela 2000-talet har larmrapporterna om den svenska förskolan duggat tätt. Det är TBC, hepatit A, MRSA (sjukhussjukan), buller, icke-lindriga skador som ökat, psykisk ohälsa, barn som rymmer, stora barngrupper - 40 barn på 4 personal, vanvård i form av barn som får gå i samma bajsblöja hela dagen. Listan kan göras hur lång som helst - men det finns starka indikationer på att situationen i många förskolor är under all kritik.
Men ingenting händer.
Och när något nytt uppdagas så kommer det inte från myndighetshåll, föräldrahåll eller via larm från personal - det kommer via uppdrag granskning eller kalla fakta. Ett kort tag blossar diskussionen upp och feta rubriker syns i tidningarna.
Vad händer sedan?
Jo, sedan lägger sig allt igen och saker och ting fortsätter som förut. De små barnen omfattas fortfarande inte av någon arbetsmiljölag eller Lex Sarah lag,
ingen utreder om den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar har ett samband med familjepolitiken
och Smittskyddsinstitutet anser inte att det behövs vidtas några speciella åtgärder för att skydda dagisbarnen mot nya hot som resistent tbc eller andra svåra och ibland dödliga infektioner.
Vad krävs egentligen för att det ska bli inte bara en reaktion utan en förbättring?
Jo, en mycket kraftig reaktion från föräldrarna. Om barngrupperna är för stora och det är för lite personal - samla alla föräldrar och gå upp och sätt er hos ansvarig i kommunen. Gå inte därifrån förrän de lovar att per omgående göra något åt siuationen. Skriv till regeringen och kräv att förskolebarn får skydd i en arbetsmiljölag och se till att få en handlingsplan från Smittskyddsinstitutet med en långsiktig plan för hur man ska förhindra att svåra smittor sprids bland förskolebarn.
Skydda era barn - för ingen annan lär göra det!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar