fredag, oktober 31, 2008

Det räcker inte att minska barngrupperna

Svenska Dagbladet skriver om att moderaterna vill minska barngrupperna på dagis. Alltombarn.se hänvisar också till undersökningen där det står att en moderat arbetsgrupp vill att småbarnsgrupperna (1-3 åringar) ska minskas till 12 barn per grupp. Idag är en genomsnittlig barngrupp 16,7 barn - men det är som sagt en genomsnittssiffra och många barngrupper är större.

Ett problem den moderata arbetsgruppen glömmer nämna är antalet personal per barn. Det är alldeles för få vuxna som ska se, bekräfta och ge dessa småttingar god omsorg. Lägg därtill att sjukfrånvaron bland förskollärare är hög liksom långtidssjukskrivningarna. Dagens små ettåringar ska inte bara varje dag träffa cirka 20 andra barn som de ska äta, sova, leka tillsammans med och förstå olikheterna hos - de ska också träffa nya vikarier varje gång den ordinarie personalen är sjuk.

Arbetsgruppen borde också se över hur kommunerna löser lokalbristen. Flera kommuner skaffar fram lokaler genom att skapa "utedagis" där de sätter in bussar eller så ska de börja med pråmar som barnen ska inhysas på.

Ytterligare ett allvarligt problem är dagis som en smitthärd för allehanda allvarliga sjukdomar. Utbrott av tbc på förskolor, mrsa (kallad sjukhussjukan i folkmun), pneumokocker, hepatit A och en mängd andra smittsamma bakterier gör att det finns all anledning att fråga sig om det är lämpligt att placera många små barn, tätt tillsammans i trånga lokaler.

Visst är det bra med ett förslag om att minska barngrupperna men det är bara ett litet steg. Vill moderaterna på ett trovärdigt sätt försöka skapa en bättre miljö för dagisbarnen så måste de föreslå att dagisbarn ska omfattas av arbetsmiljölagen och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister).

Varför inte dessutom föreslå regeringen att tillsätta en utredning om det finns en samband mellan den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och den familjepolitik som förts i decennier. Vi är väl världens mest utredande folk. Allt ska utredas gång på gång i det här landet - allt utom svenska barns ständigt ökande psykiska ohälsa. Vilka signaler ger det?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Artiklar om infektioner på dagis

Artiklar om anknytning

fredag, oktober 17, 2008

Allt fler kvinnor får borderline

Dagens Nyheter, Insidan, har haft flera artiklar om borderline hos unga kvinnor. Psykisk ohälsa som visar sig i form av ångest som uppträder i form av emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, "svartvitt" tänkande, identitetsproblem, separationsångest och klängighet omväxlande med avståndsskapande i viktiga relationer.

Alexander Wilczek är psykiater. Han är engagerad i Skip - ett projekt i samarbete mellan Stockholms läns landsting och Karolinska institutet - med avsikt att ta reda på mer om en svårhjälpt grupp inom psykiatrin - kvinnor som gör upprepade självmordsförsök.

Det som stått tydligt för dem som arbetar med de här patienterna är att man kan kunnat se en ökning av vad som inom psykologin kallas otrygga anknytningar, menar Alexander Wilczek. Det vill säga störningar i samspelet mellan det lilla barnet och dess första viktiga nära relationer.

- I dag vet vi att det händer något i hjärnan när anknytningen fungerar;

det är som om barnet "lånar" förälderns vuxna förmågor och erfarenheter för att orientera sig i världen. Om anknytningsfasen störs, så utvecklas inte de här funktionerna hos barnet.En unik mänsklig förmåga vars utveckling kan påverkas av anknytning är mentaliseringsförmågan; att kunna förstå sig själv utifrån och andra inifrån. Hos patienter med borderline kan man, enligt Alexander Wilczek, se beteenden som påminner om det lilla barnets när de hamnar i nära eller täta beroenderelationer.

Borderline hänger också nära samman med självskadebeteende som vi ser en ökning av.

Varför?

I Dagens Nyheters artikel så går man lite som katten runt het gröt. Man vågar visserligen erkänna att otrygg anknytning ligger bakom samt att en del har en gen som gör att de har en ökad sårbarhet för borderline.

Precis allt det som vi på Hemmaföräldrar försökt säga i flera år: Barn är olika och det viktigaste innan ett barn separeras från föräldrarna är att anknytningen fungerar.

Så hur i hela världen kan vi ha en familjepolitik som utgår från att alla barn är lika och klarar av att separeras från föräldrarna vid ett års ålder?

Nu är den här artikeln skriven av en frilansjournalist samt även övriga artiklar i ämnet. (DN:s egna journalister hade knappast kommit på tanken att våga ta i ett ämne som det här, tror jag). Men DN har faktiskt vågat publicera artikeln även om de själva lagt ut en rubrik i stil med "ökade krav gör fler sjuka".

Nu är det inte så enkelt att det är ökade krav som gör fler sjuka. För med en trygg anknytning i botten, så får barnen en bra grund att stå på och klarar ökade krav. Människan har hela tiden levt i ett samhälle som förändras och vi är skapade för att klara av det - men vi gör det inte om vi inte får den maximala uppväxt i en trygg och nära relation till våra föräldrar som vi har rätt till.

Det är pudelns kärna.

Nu krävs det bara att någon politiker vågar ta till sig den här informationen och se till att snabbt göra något åt det. Det första borde vara att våga göra en stor undersökning för att se om det finns ett samband mellan tidig separation med placering på dagis - och den ständigt ökande psykiska ohälsan.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Artiklar om anknytning

torsdag, oktober 16, 2008

Dagisflicka kvarglömd ute - hittad avsvimmad

I över två års tid har jag försökt få till stånd att förskolebarn (och fritidsbarn) ska omfattas av en arbetsmiljölag. Små barn är väl de som mest av allt behöver skydd - de kan ju inte föra sin egen talan. Djungeltelegrafen här i Solna rapporterar kontinuerligt om mer allvarliga olyckor och rymningar på dagis och dagisbarn som glöms kvar i lekparker (när de nu gör en av sina sällsynta besök utanför dagisområdet). Nu senast var det ett nyöppnat dagis som bara har ettåringar där en liten glömdes kvar och försvann. Nu finns det tack och lov ofta mycket folk i Skytteholmsparken (men vem vet om alla har goda avsikter?) så den lilla hittades och kunde överlämnas till dagispersonalen.

I SvD står det om ett fall i Laholm där en liten dagisflicka glömdes kvar ute på gården och senare hittades avsvimmad. Det är ett av de få fall som faktiskt rapporterats in till Skolverket. Min personliga bedömning är att de allra flesta incidenter "mörkas" och tystas ned. Jag vet så många incidenter bara i min kommun som inte finns med i någon statistik någonstans. Anledningen är att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och dessutom saknar skydd in en Lex Sarah lag - där personalen är skyldig att anmäla brister.

Med tanke på den familjepolitik vi har som ovanifrån i decennier påverkat och styrt föräldrar att allt tidigare lämna in sina barn på dagis, allt längre dagar och där en majoritet idag går på dagis, så tycker jag att det är hög tid att få till stånd en förändring. Vad är makthavarna rädda för? Om barnen omfattades av en Lex Sarah lag så skulle statistiken se annorlunda ut och många myter om förskolans förträfflighet skulle få stryka på foten. Men å andra sidan så skulle de sanningar som uppdagades också leda till att barnen fick en bättre miljö. Och det måste väl vara det viktigaste?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

onsdag, oktober 08, 2008

När verkligheten kommer ikapp

Enligt en Kamratpostens stora föräldraundersökning vill svenska barn att deras föräldrar ska prata mer med dem.

Det vill vi göra mer med mamma

1. Prata (54 procent)
2. Pyssla (46 procent)
3. Se på tv (37 procent)
4. Sporta (26 procent)
5. Leka (24 procent)
6. Sitta vid datorn (10 procent)
Andra vanliga svar: Mysa, shoppa,
resa.

Det vill vi göra mer med pappa

1. Prata (45 procent)
2. Sporta (43 procent)
3. Se på tv (38 procent)
4. Leka (30 procent)
5. Pyssla (21 procent)
6. Sitta vid datorn (15 procent)
Andra vanliga svar: Bada, spela
spel, mysa.

Mammor är bäst på att trösta

”Vem pratar du helst med om du är ledsen?” löd frågan i undersökningen. Så här blev svaret:
- 40 procent (4 av 10) blir helst tröstade av mamma när de är ledsna. Det är lika för både tjejer och killar.
- 35 procent söker helst tröst hos ”kompisar” eller ”någon annan”.
- 11 procent har ”ingen” de vill prata med om de är ledsna.
- Få söker tröst hos pappa. Men det är lite vanligare för killar (10 procent) än tjejer (5 procent).

Malin Alfvén har förstås anlitats för att kommentera barnens rop på mer tid med sina föräldrar. Allt för att hålla svenska föräldrar lugna så att de blir kvar i den livsstil som skapats av socialdemokraterna. Naturligtvis så kommenterar hon inte familjepolitiken eller den svenska livsstilen som innebär att föräldrar rent allmänt får väldigt lite tid med sina barn. Istället så handlar det om att pappor ska ta ut mer föräldraledighet och vabba mer när barnen är sjuka.

Jag ska berätta en hemlighet. Det räcker inte med "kvalitetstid". Något som man försökt lura i föräldrar i decennier. Det räcker inte heller att dela föräldraledigheten rakt av under första året och sedan gå ut och arbeta heltid båda två och sätta barnet på dagis.

För tvingar man in föräldrar i den livsstilen, så får de automatiskt de negativa effekterna på köpet som gör att det till exempel blir ytterst svårt att ge sina barn den tid, närhet och kärlek som de behöver. Sanningen är att vi måste se över hela familjepolitiken och förändra den så att föräldrar får en möjlighet att tillbringa mer tid med sina barn (de som vill förstås).

Undersökningen var ännu ett nödrop från Sveriges barn (vid sidan om den ständigt ökande psykiska ohälsan) och det borde vara en väckarklocka för många föräldrar. Och framförallt för de politiker som motarbetar valfrihet, vårdnadsbidrag och föräldrars kamp för att få mer tid med sina barn.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också: Ge barnen tid inte saker