Det är lätt att glömma - när man arbetat med att sprida hemmaföräldrarnas budskap så länge - att inte alla ens vet vad vi i nätverket Hemmaföräldrar står för. Nu har jag arbetat sedan år 2001 med att göra hemmaföräldarnas röst hörd.
Min första erfarenhet blev när jag hamnade inne på Allt för föräldrar. Där letade jag efter föräldrar som liksom jag kunde tänka sig att stanna hemma längre. Den enda rubriken som låg i närheten av det önskemålet var en rubrik som hette:
"För eller emot dagis"
Den rubriken tyckte jag inte om och den ledde förstås till att det var som att kliva rakt in i ett getingbo när man gick in där och skrev ett inlägg om "att jag tänkte stanna hemma lite längre". Getingsvärmen lät inte vänta på sig och "sticken" blev många. Snabbt upplystes jag om vilken ufo jag var och att mina barn skulle bli socialt inkompetenta och dessutom dåliga i skolan. Deras framtidsutsikter målades i svart.
Inte roligt och jag lämnade sidan snabbt, sedan jag upptäckt att många av de som arbetade som moderators naturligtvis var dagisföräldrar och därför tog sig rätten att radera mina (kloka och tänkvärda :) ) inlägg. Men i flera år skrev jag i olika omgångar till redaktionen och bad dem att ändra rubriken och istället bara ha "Hemmaföräldrar" och "Förskola". Jag var helt emot att man bidrog till att skapa ett "skyttegravskrig" mellan olika alternativ.
Fördelen var förstås att jag insåg att även Hemmaföräldrarna måste ha ett forum där de kunde få prata fritt och även ta del av alla de rapporter kring barn och föräldraskap, som inte publiceras i Sverige av olika orsaker (mestadels att de inte stödjer alla myter kring att dagis är det bästa för alla barn).
För naturligtvis - det måste väl ändå alla förstå - så kan det omöjligen finnas bara ett alternativ som är det bästa för alla barn.
Hemmaföräldrar.se skapades av mig och några mammor som jag hittade via en insändare i en lokaltidning. Under årens lopp har många ideella krafter hjälpt till att hålla liv i tidningen och nätverket. Roligt är att även dagisföräldrar kontaktat oss i omgångar och bett att få göra sin röst hörd. De har delat vår åsikt om att det bästa är att föräldrar har ett brett utbud av barnomsorgsalternativ att välja mellan. Och att det viktigaste är att vi får en riktig valfrihet i det här landet.
Att åstadkomma en förändring tar tid. Först för något år sedan tog Allt för föräldrar bort rubriken "För eller emot dagis" och la ut rubriken "Hemmaföräldrar".
För flera år sedan skrev jag också till sajten Familjeliv och bad dem lägga ut en rubrik som hette "Hemmaföräldrar". Det gjorde de direkt utan att tveka vilket de ska ha en eloge för. Tyvärr visade sig även Familjeliv ha åsiktsrädda moderators och de raderade snabbt mina få inlägg där (och även andras har jag fått veta) med hänvisning till att jag inte fick göra reklam för det ideella nätverket Hemmaföräldrar. Jag kunde också ge föräldar dåligt samvete när jag tipsade om att det finns andra alternativ än dagis.
Är det bara jag som tycker att det här åsiktsförtrycket är skrämmande?
Lägg till det alla insändare jag skrivit under åren lopp som blivit refuserade. Ja och då förstår vem som helst att Hemmaföräldrar.se (liksom alla de andra organisationerna som ingår i Föräldraupproret: Haro och Barnens Rätt Till Föräldrarnas Tid) behövs.
Det är alltid en svår balansgång för en hemmaförälder att framföra en åsikt. Attityden är att det är helt okej att hoppa på oss men vi måste alltid tänka på "att inte ge någon dåligt samvete".
Dåligt samvete?
Finns det verkligen föräldrar som inte vill höra att det finns risker med att sätta små barn tidigt i förskolan? Eller att det finns saker som kan bli bättre, som mindre barngrupper och mer personal?
Det senaste i kampen för att tysta hemmaföräldrarns röst är att försöka stämpla dem som en sekt. (Undrar just vilket politiskt högkvarter den taktiken utarbetats).
Det här är så typiskt för alla åsiktsrädda. De vågar inte ta en diskussion eller ens försöka se vad vi faktiskt försöker göra. Vi kämpar för att alla barn ska få det bättre - för att vi ska ha många barnomsorgsalternativ men även för att dessa ska hålla en hög kvalitet.
Det är lätt att skjuta budbäraren när budskapet inte passar. Men för barnens skull så skulle det vara mycket bättre om alla föräldrar (oavsett vilken typ av barnomsorg man har för tillfället) kämpade tillsammans för att förbättra det för alla barn.
Det handlar om tillsammans.
Vem tror ni det gynnar att "obekväma" åsikter censureras eller raderas?
Mitt råd till alla åsiktsrädda är att stanna upp en stund innan ni tar er rätten att radera, refusera eller censurera en hemmaförälders åsikt. Fråga er vad ni är rädda för? Vad är det värsta som kan hända om ni istället ger er in i en lugn och sansad diskussion?
Jag vet. Ni kommer att växa som människor och nå ett helt nytt steg i er mognad :) Och vet ni, på köpet så kommer kanske vårt samhälle att bli lite bättre - ja, utvecklas - till gagn för alla.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
2 kommentarer:
Det är inte konstigt att hemmaförälder.se ses som nåt sektliknande. Om jag tittar på sidan finns bara länkar till artiklar som handlar om självmord, depression, hjärnblödning, kriminalitet, jämmer och elände kopplat till förskola. Om ni vill undvika ett skyttegravskrig är det bäst att först låta bli att lägga sig i leran.
Huvudsyftet verkar vara att ni vill ha möjlighet till ökad valfrihet gällande barnomsorg? Det försvinner bakom er kategoriska svartmålning av den kommunala förskolan. Ett råd från mig är att tagga ner retoriken lite. Grupperingar längst ute på kanten har svårt att dra med sig mittenväljarna.
Jag tror knappast att Hemmaföräldrar (eller Haro, Barnens rätt till föräldrarnas tid eller Familjekampanjen) ses som sektliknande :) - det är nog snarare så att det är en benämning som "stoppa huvudet i sanden" människorna gärna fyrar av för att skjuta budbäraren när de ställs inför obehagliga fakta.
Visst är det mycket mysigare i mellanmjölkens land att alla bara hurrar för svensk familjepolitik och vägrar att se dess brister.
Det är mycket bekvämare och enklare än att som Hemmaföräldrar (och övriga organisationer) ta barnens parti, se problemen och våga göra något åt det.
Visst blir man lite "skitig" när man gör sig obekväm och presenterar fakta som få vuxna vågar ta till sig. Men inte för "att man lägger sig i leran", utan för att somliga tar sig rätten att på skjuta budbäraren - att kasta lera istället för att se problemen och göra något åt det.
Sedan jag skrev debattartikeln "Förskolebarn saknar skydd" 2006 har ingenting hänt som förbättrar barnens miljö i förskolan. Samtidigt har vi en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel på alla sätt försöker få föräldrar att välja den lösningen till så små barn som möjligt, så långa dagar som möjligt. Alla föräldrar ska nämligen ut och arbeta heltid.
Det är tråkigt att du ser fakta kring hur barn mår idag som en svartmålning av den kommunala förskolan - när det handlar om att vi kämpar för en bättre familjepolitik - för barnens och för föräldrarnas skull.
:)
Skicka en kommentar