I SvD 7 januari står det:
”Religiösa människor har mer självdisciplin än icke troende och är därför mer framgångsrika i livet, hävdar en amerikansk psykolog i en ny studie. Professor Michael McCullough vid universitetet i Miami har gått igenom 80 år av forskning i ämnet och kommit fram till att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra.”
Jag har ingen aning om troende är mer framgångsrika och tycker inte att det är väsentligt heller. Vem är framgångsrik? Den som tjänat ihop mycket pengar och ägodelar eller den som lever ett rikt liv med många nära och kära omkring sig.
Framgång ser olika ut för alla, men jag kan mycket väl tänka mig att troende mår bättre inuti själen.
Människan har i alla tider och över hela världen trott på en högre makt. När den tron manifesterat sig i gemenskap, värme och tolerans så tror jag att det gör människor gott. Kanske för att det ger människor ett sammanhang och traditioner, där det blir enklare att möta livets utmaningar och motgångar.
Bengt Ohlsson skrev i ett inlägg (som jag tyvärr inte kan hitta längre inne på DN På stan):
“Själv har jag bestämt att jag tror på Gud med stort G. Inget flummigt amorft om att jag ibland när jag går i skogen får en förnimmelse av något större”.
Bengt beskriver sitt besök i en kyrka, där han bara sätter sig ned i en bänk: “…kärnan i min gudstro är just den där blicken jag får från gubbarna och tanterna som floffar förbi i sina Birkenstock, vissa morgnar när världen är som fnasigast och mest gråast.”
“…de kastade en blick på mig där jag satt, och det hände aldrig att någon hejdade sig och frågade vem jag var eller vad jag gjorde där, alltstå inte ens med den där till hjälpsamhet förklädda misstänksamheten. Det var en blick som sa att jag var välkommen att sitta där, vem jag än var och var jag än kom ifrån, och jag fick sitta där så länge jag ville.”
Fler och fler kända människor vågar stå upp och berätta om sin tro och hur det hjälpt dem på vägen - en annan är Göran Skytte.
Det behövs fler "Bengt Ohlsson" som enkelt och självklart avdramatiserar det här med andlighet.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar