fredag, januari 29, 2010

Mer styrning ovanifrån

Vi människor är och förblir olika, det kan inte all genuspedagogik i världen ändra på. På 70-talet då gick pedagogerna på dagis i snickarbyxor och Elsa Beskows (borgerliga) böckar var totalförbjudna, tidens uniform för pojkar och flickor var brun- eller blårandiga mjukisbyxor och tröja, berättade en barnskötare som var med på den tiden. Indoktrineringen skulle börja tidigt och barnen skulle formas till likriktning för att passa in i ett kollektiv.

Som många förstår så maldes jag inte genom dagiskvarnen.

Jag kommer aldrig att övertygas om att män och kvinnor är exakt likadana eller skrika hurra när någon vill att jag ska leva mitt liv på ett sätt som de anser är jämställt. För mig är och kommer jämställdhet aldrig att vara millimeterrättvisa.

Det jag kräver och står upp för att kvinnor ska ha samma livschanser som män, men vi ska få gå vår egen väg, om vi vill. En del av oss kanske väljer att prioritera annorlunda än en del av männen men det betyder inte att varken vi eller de väljer fel.

Allt handlar till syvende och sidst om hur vi samarbetar och stöttar och hjälper varandra och många är mycket hellre beroende av sina respektive än den nyckfulla staten.

Nio av tio som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor - det är ett yrke som kvinnor gärna väljer. Varför inte bara uppmuntra det och se till att öka deras möjligheter till att starta eget. Många kvinnor vill starta familjedaghem (bli dagmammor eller pedagogisk omsorg som det nu ska kallas). Ett utmärkt sätt att skaffa sig erfarenhet är att vara hemma med de egna barnen. Då lär sig föräldrar att ta hand om mer än ett barn i taget, de lär sig bygga upp sin vardag med rutiner och aktiviteter för barnen, hemmet barnanpassas för hemmatiden och voilà - en dag är de egna barnen så stora att kvinnorna kan starta eget..... om de vill.

Många kvinnor inom barnomsorgen tvingas idag lämna ifrån sig sina egna barn, för att gå ut och jobba och ta hand om andras. Varför inte göra det möjligt för dem att istället starta eget enligt den nya trenden med dagmammor som samarbetar?

Kvinnors företagande kan naturligtvis spänna inom en mängd områden men med dagens skattesystem och snåriga regelverk kring eget företagande, blir det näst intill omöjligt för många att gå vidare med sina idéer.

Vill man nu inte bli privat dagmamma, eller starta annan verksamhet, så kan väl hemmatiden istället få bli en merit i en cv, som det är i USA. Där ser arbetsgivaren hemmatiden som något positivt och den som vill kan komma och gå i arbetslivet, utan att någon höjer på ögonbrynen. Som hemmaförälder tillägnar man sig en mängd nya kunskaper som man kan ha nytta av sedan i sitt fortsatta yrkesliv;

Som hemmaförälder blir du bättre på;

• Kreativitet
• Flexibilitet
• Effektivitet
• Ha många bollar i luften
• Organisera och hantera logistik
• Hantera konflikter
• Sätta gränser för andra och dig själv
• Hantera stress och kaos
• Ha tålamod
• Acceptera nederlag
• Visa empati
• Hantera motivationstekniker
• Hantera personers motsatta behov
• Ge och ta feed back

Nej, vi gräsrötter behöver inte mer pekpinnar eller några politiker som suttit på sina kammare och funderat ut teoretiska konstruktioner för hur vi ska leva. Vi har levt länge nog efter de Myrdalska teorierna från 30-talet.

I nuläget finns det bara en fråga som spänner över alla partigränser och block - och det är att föräldrar vill ha mer tid med sina barn. Men det är inte politikerna som sitter inne med lösningen på hur det ska gå till - det är gräsrötterna. Förändringen måste komma från oss, så fler storvulna idéer från politiker som lever långt ifrån oss, betackar jag mig för.

Det är enkelt:

* Ta bort särbeskattningen och inför sambeskattning
* Ta bort maxtaxan och inför inkomstrelaterad dagistaxa
* Se till att vi har många barnomsorgsalternativ - som i Frankrike - att välja mellan och se till att de subventioneras rättvist
* Uppmuntra gräsrötternas kreativitet och låt dem få starta eget, det ska vara samma fördelaktiga villkor i alla kommuner och t ex privata dagmammor ska inte stoppas i röda kommuner - eller annan verksamhet där kvinnor vill "knoppa av" och starta eget
* Sätt stopp för diskrimineringen av de föräldrar som ger sina barn tid. Man ska inte behöva hänga kvar i arbetslivet med en totalt obruten karriär, det ska gå att ta en paus även för att satsa på familjen och sedan vara välkommen tillbaka med nya erfarenheter.
* Fördela pensionen lika mellan föräldrarna

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Arbetslinjen garanterar inte en plats för kvinnor i arbetslivet

Blind feminism har skadat våra barn

Ett jämställdhetsförslag för hemmaföräldrar

Män och kvinnor är olika - låt oss vara det

Sluta sträva efter likhet mellan könen

Betala mammor för att vara hemma

Moderaterna vill kvotera föräldraförsäkringen

Gudrun Schyman är så hopplöst ute

Hela debatten handlar om hur kvinnor misslyckas på arbetsmarknaden

Den "nya kvinnan" är en hemmamamma

Fick sparken när hon inte kunde jobba "som en man"

Kristdemokrater vill att föräldrar delar på pensionen

onsdag, januari 27, 2010

En "riktig" kvinna lämnar ifrån sig sitt barn

Skärmdump med bildet av Rachida Dati
Karin Olsson på Expressen fortsätter sitt korståg mot föräldrar som vill ge sina barn tid och udden riktas naturligtvis mest mot mammorna. I Expressen hyllar hon kvinnor som lämnar bort sina barn direkt efter födseln och berättar om förra justieministern i Frankrike - Rachida Dati som vid 43 års ålder förlöstes med kejsarsnitt. Första barnet och allt och ändå agerade hon så "korrekt" - sett ur millimeterfeministernas perspektiv - att hon efter bara fem dagar dumpade sitt barn och anlände till ett regeringssammanträde och fortsatte jobba som vanligt.

Rachida agerade precis som en man enligt Karin. Hon gratulerades och gick och jobbade och så var det inte mer med det. Förutom att de allra flesta reagerade negativt på Rachidas handlade, vilket Karin Olsson förfasar sig över.

Barnperspektivet finns naturligtvis inte med. Det gör sällan det för millimeterfeministerna. Här kommer en liten ny individ till världen som skriker efter ömhet och trygghet. Mamman har haft nio månader på sig för att ställa om sig inför sitt livs viktigaste uppdrag. Även om vi inte vill låtsas om det så finns biologin som via hormoner förbereder mamman för att ta hand om det lilla barnet. Men en "riktig" kvinna bryr sig naturligtvis inte om sådana petitesser som barnets behov eller att naturen förberett kvinnan för att ta hand om barnet under den första viktiga tiden i barnets liv.

En "riktig" kvinna lämnar bort barnet till någon annan, (vem som helst bara det inte är mamman själv), eller till pappan (för pappor får godkänt av feministerna) och går ut och jobbar. Var Rachidas barn hamnade står inte. Men eftersom hon vägrade uppge vem pappan var så verkar han inte finnas med i bilden. Inte någon journalist verkar bry sig om barnet eller var det hamnade direkt efter BB.

Frankrike har ett högt födelsetal, invandringen borträknat och framgångsreceptet heter, det som vi ännu bara varit och nosat på i Sverige - valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - även hemmaalternativet. I Frankrike får barnfamiljer stora skattelättnader. En tvåbarnsfamilj delar sina samlade inkomster på tre innan skattesatsen fastställs. Har de tre barn betalar de hälften av en barnlös familjs inkomstskatt. Och valfriheten är stor i ut­budet av daghem, dagmamma, företagsdagis, föräldrakollektiv, föräldrapenning. Föräldrar kan också stanna hemma längre mot en mindre föräldrapeng.

I Sverige betalar familjen med en inkomst (hemmafamiljen) ofta mer i skatt än dagisfamiljen som har två inkomster på grund av särbeskattningen och då får också dagisfamiljen tillgång till mycket stora dagissubventioner. En grym orättvisa som är uppbyggd för att föräldrar med ekonomiska medel ska tvingas att välja standardlösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.

Den mer specifika anledningen till att Karin Olsson är upprörd är att folkpartisten och millimeterfeministen Birgitta Ohlsson (fp) - (kvinnan som vill använda barnen som murbräcka för jämställdhet) - nu är gravid..... och inte får det karriärjobb hon vill ha... eftersom hon "förväntas vara borta halva tiden".

Det kallas självmål.

Om Birgitta Ohlsson istället arbetat för att skapa en acceptans för att barn behöver sina föräldrar, så hade säkert mycket sett annorlunda ut. Många hävdar att arbetsgivaren är rädd för "att kvinnan är borta under halva föräldraledigheten". Jag tror att de är rädda för dagisperioden - småbarnsåren med alla dagissmittor och det ständiga vabbandet. Smittor som också drabbar arbetskamraterna.

Så många år har argumentet för karriär varit..... inga barn. Det har stoppat kreativiteten och möjligheten att hitta bra lösningar för hur man ska få en balans mellan familj och barn. Så här blir resultatet när man använder barnen som murbräcka för jämställdhet.

Tror man att lösningen heter att skruva till det hela ännu mer och börja tvinga kvinnor att lämna ifrån sig barnen redan på BB, så är det bara att beklaga. Tack och lov är det här inte ett synsätt som en majorietet av svenska folket står för. Men Karin Olsson inlägg visar tydligt vad nästa mål är för kultureliten och vänstern - barnen ska plockas bort från kvinnan redan på BB.

Madeleine Lidman
hemmforaldrar.se

Läs också:

Stilettklackar och platt mage... vad graviditet?

Dåligt exempel på hur arbetsgivare sätter press

Rachidas offer ingen garanti - fick sparken

torsdag, januari 21, 2010

När medmänskligheten överlåts till staten

Vi har en lång tradition i Sverige av att överlåta allt till farbror staten. De gamla lämnas på institutioner, barnen på dagis och inträffar det katastrofer i människors liv så förväntas lämplig institution ta hand om det hela. Vi betalar via skattsedeln för den här servicen och har därmed gjort vårt... eller...

Ibland känns det som att det finns en baksida av allt det här. Kanske har saker och ting skruvats till för hårt och människor har glömt bort att det finns vissa bitar vi inte kan överlåta åt någon annan. Bitar som hamnar i facket "medmänsklighet".

Det kan vara saker som ett litet barn som kommit bort - hur många stannar idag och tar hand om barnet... hur många springer bara förbi? Någon får ett epileptiskt anfall och faller omkull eller ramlar på grund av sjukdom... stannar någon?

Nu läser jag inne på SVT:s hemsida att många idag inte längre stannar vid trafikolyckor. På SOS har personal över hela landet märkt av en attitydförändring bland de som ringer för att slå larm om en trafikolycka. Numera är det få som kan tänka sig att stanna för att se efter vad som hänt eller vill hjälpa till om någon är skadad.
- Man vill inte bli inblandad, har ingen möjlighet att stanna, "har gjort sitt" säger man ofta, berättar Susanne Parbeck på SOS.

På vilken värdegrund vilar ett samhälle där en majoritet av människorna agerar så?

Inte någon alls förmodligen eller en synnerligen egofixerad variant där vi glömmer bort vad som varit människornas framgångsrecept under många år - vår förmåga att samarbeta, bry oss och ta hand om varandra.

Jag menar inte att vi ska ta bort alla våra trygghetssystem men jag ser gärna att vi börjar fundera över vilken värdegrund vi ska leva efter. Decennier av en politik som syftat till att krossa familjen - som ändå är den första basen där vi lär oss ta hand om varandra och bry oss - har den här effekten. Kombinerat med den ständiga kampen för att "befria" oss från alla våra sammanhållande traditioner som vi människor tidigare träffats kring och byggt relationer och nätverk kring - har inte gjort saken bättre.

Det talas från den ena sidan om arbetslinjen inför årets val och från den andra om vilka bidrag som ska återinföras. Men innan vi tar den diskussionen är det nog dags att fundera över vilken värdegrund Svea rike ska vila på. Hur ska vi skapa samhörighet och gemenskap så att vi bryr oss och tar hand om varandra?

Hur ska vi lära de nya generationerna medmänsklighet?

Frågor som i första läget kan verka ointressanta - lika ointressanta som att ge sina barn den tid, närhet och kärlek som de behöver men jag tror ändå att det är grundläggande för hur vårt land kommer att utvecklas i framtiden.

Allt börjar med den grund vi lägger..... barn gör inte som vi (eller pedagogerna) säger - de gör som vi gör.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

torsdag, januari 14, 2010

Enormt många dagisbarn tappas bort varje år

En liten sovande dagiskille glöms kvar i en buss som parkeras i ett garage. Personalen har noll koll och har ingen aaaning om var han är när mamman kommer för att hämta sin son.

Skolinspektionen kritiserar förskolan skriver DN idag och det är väl bra. Men inte någonstans i den här artikeln eller andra artiklar i gammelmedierna framgår det att det här inte är en ovanlig händelse.

Det här är något som händer ofta.

Bara i Uppsala län så tappar dagispersonalen bort 5-10 barn i månaden!

Hur ser det ut i övriga kommuner? Förmodligen likadant eftersom barngrupperna idag är så stora och personalen så få att det inte kan bli på annat sätt.

Då kommer nästa fråga..... varför i hela friden är inte gammelmediernas på hugget och berättar om hur det ser ut i hela riket. Varför går det inte att läsa om hur många barn som tappas bort varje månad? Varför blir det inte något ramaskri och krav på förbättringar?

Nej, för kultureliten har fullt upp med att kritisera vårdnadsbidraget och kämpa för att det ska tas bort, så att valfriheten för föräldrar minskar igen och ALLA måste sätta barnen på dagis......

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också: Förskolebarn saknar skydd

fredag, januari 08, 2010

När kultureliten idiotförklarar gräsrötterna

Som jag nämnt tidigare så börjar kultureliten vässa klorna nu inför valet 2010. Kultureliten ja - ni vet de där människorna i media som tar sig rätten att berätta för oss gräsrötter hur vi ska leva våra liv. De som har alldeles klart för sig hur man delar upp världen i svart och vitt - i rätt och fel.

Först ut var Expressen. De laddade rejält och gick nyligen ut i ledare och kallade vårdnadsbidraget för "spis-avdraget". Men när debatten inte gick som de tänkt sig och de flesta kommentarerna var emot deras ledare (av 33 kommentarer var 31 emot och 2 för), så stängdes plötsligt möjligheten att kommentera av. Snabbt gick jag ut på face book och spred den informationen och efter ett tag så de fick de kalla fötter och öppnade upp igen. De gick till och med så långt att de tog bort texten "DISKUTERA" i ingressen till ledaren.

Mycket fegt och man kan ju undra varför de är så rädda för att låta gräsrötterna komma till tals? Kanske för att den där typen av ledare, när kommentarerna får publiceras, faktiskt visar hur otroligt långt kultureliten står från verklighetens folk.

Sydsvenskan vill inte vara sämre. Med Heidi Avellan i spetsen gick de idag ut för att berätta om "rätt och fel", för oss vanliga små människor - vi som inte själva förstår hur vi ska leva våra liv. Hon vill varna oss för: kommunisterna? terroristerna? mördarna?

Näe, hon vill varna oss för Kristdemokraterna. "Gå inte i Kd-fällan."

Heidi Avellan vill varna för ett parti som vill göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att ge sina barn mer tid???

Ett annat hot i Heidis värld är att hon vet att det är mycket farligt om barn till invandrare inte börjar i förskola när de är ett år, för "i invandrartäta områden på Järvafältet så finns det exempel på att även äldre syskon får stanna hemma när mamma tar hand om de minsta."

Om Heidi nu är så orolig för att de äldre barnen också ska stanna hemma, så har jag ett förslag. Ta och prata med de få föräldrar (finns det ens någon statistik på hur många barn det handlar om?) som har sina äldre barn hemma från förskolan. Är de missnöjda med något eftersom de hellre har de äldre barnen hemma? Kan det vara så att de hellre skulle se att det fanns en möjlighet för de äldre barnen att gå i deltidsförskola med verksamhet riktad specifikt till hemmabarn? Tänk vilket tillfälle att erbjuda en deltidsförskola som speciellt riktar in sig på att genom sång, lek och sagor leka fram det svenska språket?

Jag förstår att det är svårt men istället för att sitta långt från verklighetens folk och ha åsikter om vad som är bäst för dem och deras barn, så var så god och gå ut i verkligheten och prata med människor istället.

Hemmaföräldrarna kommer från alla samhällsklasser och kulturer. Men går man till ett medelklassområde och tittar hur många "medelklassare" som tar ut ett vårdnadsbidrag, så är säkert den gruppen överrepresenterad. Går man till ett område där en majoritet bor som är från arbetsklassen och tittar på hur många som tar ut ett vårdnadsbidrag, så är säkert de från arbetsklassen överrepresenterade. Eller om man går till ett invandrartätt område, då blir invandrarna överrepresenterade. Plockar man sedan ut ett område i syfte att representera alla hemmaföräldrar i landet och säger "men titta så många invandrare som tar ut vårdnadsbidraget, det var det vi visste - nu måste vi ta bort det" - så måste det klicka någonstans. Och så alla dessa vaga argument för att det är fel när just invandrare tar ut ett vårdnadsbidrag. "De kommer bort från arbetsmarknaden." Titta då på hur det såg ut innan vårdnadsbidraget - jobbade de? Det tror jag inte och det beror inte på barnen utan på en mängd andra faktorer som vi säkert kan komma till rätta med om vi pratar med de människor det berör, istället för ovanför deras huvuden.

Sedan gillar Heidi jämställdhet - ja när vi använder barnen som murbräcka för jämställdhet alltså. Hon citerar moderaten Per Schlingman och slänger sig med
- "Sverige skall vara ”världens mest jämställda land”, och det arbetet måste starta redan ”när ettåringarna börjar på förskolan”.

Eller så slutar vi använda barnen som murbräcka för jämställdhet och börjar ta tag i de orättvisor som faktiskt finns. Vi ser dem, vi är medvetna om dem och vi vet vad vi ska göra - varför blanda in våra barn i det hela? Det här är orättvisor som inte påverkas och inte blir det minsta bättre av att vi tvingar bort barnen från föräldrarna så tidigt det bara går.

Vi har världens högsta marginalskatter. När verklighetens folk betalat sin skatt, så står de där med mössan i hand och bugar och bockar och ber att få lite tillbaka för att överleva. Hårdast drabbas hemmafamiljerna, som många gånger får betala mer i skatt än familjen där två arbetar, på grund av särbeskattningen.

Fortsätter vi med det systemet, så ska vi ha kvar vårdnadsbidraget och höja det. Passar inte galoscherna så är det bara att göra följande;

* Ta bort maxtaxan och låt föräldrarna betala det mesta av kostnaden själva. Kostnaden får baseras på vad man tjänar.

* Ta bort särbeskattningen och inför sambeskattning.

* Inför deltidsförskolor från 3-4 års ålder igen, för hemmabarn och dagmammebarn.

Då kan vi ta bort vårdnadsbidraget - annars inte.

Kultureliten tycker att det är fel när föräldrar vill ge sina barn tid. Det är fel att stanna hemma längre och knyta an till barnen och ge dem den kärlek och omsorg som de har rätt till.

Men det är en åsikt som kultureliten inte delar med en majoritet av svenska folket. För i vårt land vill föräldrar verkligen hitta en balans mellan familj och arbete och en majoritet vill ge sina barn mer än ett år i föräldrarnas vård! Istället för att idiotförklara svenska folket och i ledare efter ledare komma med en massa pekpinnar, är det dags att börja lyssna på gräsrötterna och våga släppa fram dem i media.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Fram för fler deltidsförskolor

"Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten"

Sår i själen hos "hemmahatarna"

Åsiktsförtryck gör människor arga

Censur på Expressen igen

Vårdnadsbidrag med stöd i alla läger

6 av 10 vill ha Kd:s vårdnadsbidrag

64 procent vill ha vårdnadsbidrag