onsdag, april 28, 2010

Alla sossar darrar när partipiskan viner

I Vingåkers kommun kämpar alliansens partier och det lokala VTL partiet för ett införande av vårdnadsbidraget. Mot sig har de ett gäng socialdemokrater som lyder under partipiskan och säger NEJ till vårdnadsbidraget av ideologiska skäl. Men som valt att avvisa vårdnadsbidraget på grund av ekonomiska skäl.

Ett vanligt argument från socialdemokrater är att ensamstående, arbetslösa, sjukskrivna och låginkomsttagare inte har råd att vara hemma med ett vårdnadsbidrag och därför är de emot det av ideologiska skäl, för kan inte alla få det ska inte någon ha det.

Men..... så är det ju med allt här i livet. Se bara till människors boende. En del väljer att bo i slott, andra herrgård eller hus, bostadsrätt eller hyreslägenhet. Ska vi förbjuda valfriheten och bara tillåta ett alternativ då? Hyreslägenhet eftersom inte ALLA kan bo i övriga alternativ. Ska vi bara ha ett bilmärke så att det blir rättvist? En maträtt?

För övrigt så är det kanske så att just om du är låginkomsttagare så kan vårdnadsbidraget göra hela skillnaden. Den lilla summan kan som komplement till downshiftning göra det möjligt att stanna hemma.

Och om nu vårdnadsbidraget är så lågt att det utesluter ensamstående mammor, så se till att höj det då.

Sen är det ju så att är du sjukskriven så kan du inte ta hand om ditt barn - du är ju sjuk.

Arbetslösa måste stå till arbetsmarknadens förfogande, så är det och då kan man inte vara hemma med vårdnadsbidrag. Men om det höjs kan den som är arbetslös kanske hoppa av a-kassan och klara sig ändå, om de vill vara hemma. Men återigen då måste ersättningen höjas.

När man tittar på debatten från kommunfullmäktige i Vingåker så ser man en tydlig ideologisk skillnad mellan alliansens partier och VTL samt socialdemokraterna. När socialdemokraterna talar om valfrihet, så innebär det att alla kan (ska) välja ett alternativ: förskola.

När (m), (fp), (kd), (c) och (vtl) talar om valfrihet handlar det om att föräldrar själva får bestämma vilket barnomsorgsalternativ de vill ha.

I Vingåkers kommunfullmäktige gick förslaget om avslag för vårdnadsbidraget på återremiss, eftersom socialdemokraterna inte hade underbyggt det med någon form av ekonomisk kalkyl utan trodde att det räckte med en liten slogan om att "det kan bli en viss merkostnad för kommunen".

Sen vill faktiskt gräsrötterna ha alliansens typ av valfrihet där många olika barnomsorgsalternativ ingår. De vill inte ha den gamla klassiska (S)ovjetvarianten av valfrihet - "Vi har visst valfrihet alla kan välja att rösta när det är val - men bara på kommunisterna" . I SvD idag framgår den än en gång tydligt, vad gräsrötterna vill - 81 procent säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget.

Nog vet de flesta små lokala sossepolitiker vad deras invånare vill ha - alliansens valfrihet. Men vågar de stå upp för sina invånare när partipiskan viner? Nej tyvärr så tror jag inte det men det ska bli spännande att följa utvecklingen i Vingåker.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

fredag, april 23, 2010

Ibland lönar det sig att tjata.......

Sedan 2006 har jag kämpat för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister). I dessa tider när gränserna för vad som är barnomsorg och skola sakta och säkert hela tiden flyttas fram - nu senast i nya skollagen där förskolan ska bli en egen skolform - så är det extra viktigt att de små barnen har något skydd. Man bygger vidare på en mycket ostadig grund när man fortsätter att göra barnomsorgsformen förskola till skola tycker jag.

Fortfarande har inte någon utredning tillsatts i Sverige om det finns ett samband mellan den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och tidig separation i stora barngrupper med lite personal.... men det finns väldigt många studier i utlandet som visar på att det finns ett samband.

Det som är helt säkert är i alla fall att barn inte blir bättre i skolan bara för att de börjar tidigt på dagis. För om det var så borde det synas i OECD Pisa undersökningen som publiceras var tredje år men för varje mätning halkar Sverige ner ett snäpp, samtidigt som allt fler går på dagis.

Men säg den oersiösa tidning eller informationssida som inte mer än gärna fortfarande svänger sig med Bengt-Erik Anderssons gamla undersökning från 80-talet. Sådana sidor är tyvärr i majoritet. De säger ju det föräldrar vill höra men redovisar tyvärr inte sanningen. 119 barn handlar det om i Bengt-Erik Anderssons undersökning och hälften av barnen som uppges ha gått i "förskola" gick hos dagmamma (och dagmammor är så nära en förälder och familj du kan komma så det är ju inte i klass med dagis, det "vet" ju alla). Men när en myt väl har fått fäste så är det svårt att slå hål på den.

Jag har inte lyckats få alltför många tidningar och föräldrasidor på nätet att sluta sälja in myter kring dagis, men jag har i alla fall varit en liten kugge i maskineriet när jag tjatat och tjatat i olika kommentatorsfält till artiklar, skrivit debattartiklar och skickat mejl till ansvariga politiker - så att regeringen äntligen tillsatt en utredning för att eventuellt införa ett Lex Sarah skydd för skolbarn och förskolebarn.

Ett litet steg i rätt riktning.

Med en Lex Sarah lag i förskolan blir personalen skyldig att anmäla brister. Stora barngrupper, lite personal, barn som rymmer och tappas bort, mobbing och andra problem som uppstår på grund av att det finns för lite vuxna kring barnen - måste då anmälas. Far barn illa måste personalen rapportera det.

Enda problemet är att om de rödgröna vinner så kommer de aldrig att gå med på att en Lex Sarah lag införs. Det var ju (S) som avslog att förskolebarn skulle ha skydd i en arbetsmiljölag, så no way, att de kommer att gå med på att personalen blir skyldig att rapportera brister. Det finns inga garantier för att alliansens utredning heller kommer att ge klartecken. Inser de vilken dammlucka de är på väg att öppna kan de mycket väl komma på andra tankar.

Men just nu ser det i alla fall ut att bli en liten ljusning för dagisbarnen.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också: Förskolebarn saknar skydd

måndag, april 19, 2010

Valet 2010 - tvång eller valfrihet?

Ett budskap vi fått höra nu i flera års tid är att det är bättre att lämna bort barnen tidigt till "utbildad" personal. Från början handlade det om att nöta och tjata om att föräldrar inte duger. De är ju inte utbildade i pedagogik, så barnen går verkligen miste om mycket och blir mycket sämre i skolan. När den myten hamnat i ryggmärgen hos människor var det dags för nästa projekt... dagmammorna... de är ju inte heller "utbildade" som regel.

Jo kanske barnskötarutbildning men se det duger inte. Förskollärare ska man vara för att kunna vårda och fostra barn. Följaktligen började många kommuner fasa ut dagmammorna och köra lite fult spel, till föräldrarna sa man att det inte fanns några dagmammor eller de hade fullt och till dagmammorna sa man att det inte fanns några föräldrar som ville ha dagmamma. Många kommuner har lyckats "bra" med sitt uppdrag. Dagmammorna har försvunnit och endast förskola finns numera att tillgå.

Alla samlade i samma fålla och ingenting att jämföra med. För jämförelser är inte bra. Tittar man på hur det ser ut i Stockholm och Göteborg så är den "bästa förskolan en dagmamma". Föräldrarna är mycket mer nöjda med sina dagmammor än vad dagisföräldrarna är med sina dagis.

Allt det här handlar om att styra och ställa med människor och gå in och peta i deras liv. Genom att ta bort alternativ och indoktrinera föräldrar, så vill man få dem att göra det som politikerna bestämt ovanifrån.

Politikerna = de som vet bäst. Inte klarar de "dumma" medborgarna att fatta beslut om hur de ska fördela föräldraledigheten, hur länge de ska vara hemma eller vilket barnomsorgalternativ de ska välja.

När man inser vidden av det här familjepolitiska experimentet så får man lite rysningar.

Personligen har jag en stor tilltro till vanliga människor och deras förmåga att fatta beslut. Inte heller tycker jag att det är dramatiskt att man fattar olika beslut. Det är härligt med valfrihet helt enkelt för att du kan välja något annat alternativ om du inte är nöjd. Är du för styrd ovanifrån och bara har en ram att verka inom, så blir livet svårt.

Alla familjer är olika, alla barn är olika, vi har alla olika arbeten och bakgrund - därför ska vi inte snärjas i snäva ramar av kvoterad föräldraledighet, bara få tillstånd att ha barnet hemma i ett år och bara ha ett barnomsorgsalternativ (förskola) att välja på.

Valet 2010 handlar egentligen bara om en grundläggande sak:

Vilken värdegrund ska vi bygga Sverige på... tvång eller valfrihet?

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

måndag, april 05, 2010

Olika livsstilar är spännande och berikande

Mitt barndomshem bestod mest av gamla ärvda möbler från släkten Lidman. Den mest spännande klenoden var ett gammalt golvur som tillhört Sam Lidman. Öppnade man dörren till uret, så satt det ett bleknat tidningarurklipp med en bild på Sam och det mest spännande med honom var hans träben, tyckte jag. Jag brukade ofta visa den där bilden och berätta om mannen med träbenet. För övrigt tyckte jag inte alls att det var särskilt kul att vi hade så mycket gamla möbler. Drömmen var att få ett hem som kompisens, skinande blankt och fyllt med möbler från IKEA. När jag var tolv år fick jag äntligen ett bord från IKEA som man kunde ha tidningar under och som hade hjul. Jag var enormt stolt.

Ändå minns jag att jag tidigt tyckte att det var spännande att komma hem till folk som verkade leva ett annorlunda liv. I grannhuset lärde jag känna några barn som bodde längst upp i huset i en lägenhet på vinden. Barnen hade sina inbyggda sängar under snedtak i hallen och köket dominerades av ett stort gammalt, väl använt och slitet bord i trä. Deras livsstil var väl vad man skulle kalla bohemisk och jag tyckte att det verkade så mysigt.

Kontrasterna var ofta stora. En av vännerna bodde i en prästgård, ett enormt stort hus med en underbar trädgård. Hon var sladdbarn och fick allt hon pekade på. Istället för en dockvagn hade hon en riktig barnvagn och kläderna till dockorna köptes på Gertrudes, en barnklädesaffär. När vi var små gick vi en dag in där och plockade åt oss kläder, som vi skrev upp på hennes familjs konto.

Men det var en sak den här kompisen, som svävade i ekonomiskt överflöd, inte hade.... och det var tid med sina föräldrar.

Mamma såg det här och varje sommar följde den här flickan med oss på semester till Gotland. Hon blev lite extrabarn hos oss och många trodde att hon tillhörde vår familj.

När jag tänker tillbaka på min barndom, så var det ofta så att mamma kom hem med barn som var lite övergivna rent känslomässigt. I lekparken sprang till exempel ofta en liten flicka helt själv från 3 års ålder. Pappan satt i fängelse och mamman drack. Den lilla tjejen tog mamma ofta hem som lekkamrat till mig. Jag ska villigt erkänna att jag var måttligt road av de här lekkamraterna som mamma ofta "hittade" i vår närhet, men när jag tänker tillbaka på min barndom, så inser jag att mina erfarenheter lärt mig att uppskatta att människor är olika.

Eftersom jag var hemmabarn, så var jag expert på att hitta nya människor att umgås med. Redan som 6-åring började jag passa andras barn i parken och där lärde jag också känna Alexander vars föräldrar var från Grekland. Jag och syrran fick ofta följa med hem efter en dag i parken, när vi passat Alexander som bara var 1 år. Då fick vi dricka coca-cola fastän det var mitt i veckan och jag minns att Alexanders mamma pratade mycket med mig och syrran och visade stort intresse för oss.

Det har gått väldigt bra för många av mina släktingar och själv växte jag upp under ganska normala och enkla förhållanden. Mamma valde att vara hemma några år extra och pappa jobbade och kämpade på, men fick ärligt talat inte behålla så mycket av lönen. Det här var på 70-talet och skatten var väldigt hög och med bara en inkomst i familjen och särbeskattning, så slog det hårt mot vår hemmafamilj. Men jag var fri och lycklig i vårt hem, vars främsta fördel var att det fanns en förälder hemma men sedan var det förstås alla djuren. Mamma hade hunduppfödning och vi hade cirka två kullar med pudelvalpar varje år. Vi hade också hamstrar, undulater och akvarier. Ofta kom det hem "hundmänniskor" och de var roliga och annorlunda. Det var full fart jämt.

Visst noterade jag att människor levde olika liv och att många av våra släktingar bodde i stora underbara villor, liksom föräldrarnas vänner. Men mamma sa en väldigt bra sak som jag burit med mig i mitt hjärta;

"Det är okej att vara avundsjuk - men man får aldrig vara missunsam".

Kloka ord som gjort att jag istället lagt fokus på vad jag har, istället för vad jag inte har. Livet blir lättare och roligare då.

Om vi skulle ha valt att köpa en stor villa när barnen var små, så hade vi fått göra andra prioriteringar och hur mycket jag än kan beundra ett stort vackert hem, så vet jag hur mycket hårt arbete som ligger bakom och jag känner inte att jag personligen skulle ha varit beredd att göra de uppoffringar som krävts, för att nå dit.

Min barndom har format mig och jag tycker fortfarande att det är otroligt spännande att möta nya människor och se vart deras levnadsstig har fört dem. Därför ser jag mig som väldigt lyckligt lottad som har hamnat i den här valfrihetssvängen, där jag fått chansen att göra hemmaföräldrarnas röst hörd. För i det arbetet har livet fört väldigt många intressanta människor i min väg och varje möte innebär att jag växer en liten bit som människa, när jag lär mig något nytt.

Med det vill jag säga att det är tufft att aktivt välja att lita till sin magkänsla och gå sin egen väg, men det är näring för själen att möta alla utmaningar och träffa alla de människor som livet därmed för i ens väg. Du växer som människa, blir starkare och får många nya erfarenheter som du har nytta av. Det är inte så dramatiskt att vi människor inte alltid går samma väg eller gör likadant - det är faktiskt bara berikande ;)

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se