fredag, september 24, 2010

Dags att ta avstånd från EGO trenden

Framtidens samhälle handlar också om hur vi ska förhålla oss till varandra. Var går gränsen mellan vad vi kan förvänta oss att staten ska ta hand om och vad är vårt eget ansvar?

Min personliga känsla är att det går allt mer mot att staten ska stå för det mesta. Allt som är obetalt arbete, ideellt arbete eller ren och skär mänsklighet går bort, eftersom "vi betalar skatt och då ska de här sakerna fixas också".

Tror inte det nej. Vissa saker får vi allt ta ansvar för själva utan att knota, det ingår liksom i föräldrarollen eller i rollen som medmänniska.

Pratade med en mamma som bevittnat följande i skolan; En lärare står och pratar med elev som är ny och tar hand om henne samtidigt börjar några barn att puckla på varandra. Allt det här händer i korridoren utanför klassrummet. Några föräldrar som går förbi - gör precis det som förväntas av oss som är vuxna - de säger till barnen att sluta slåss.

Men sedan går det snett. Istället för att gå bort till läraren och informera om att de avbrutit ett bråk så går de bort och skäller ut läraren för att han inte ingripit. Jag har så svårt för den här typen av föräldrar. Det luktar "vi har betalat skatt (och din lön) och då är det inte vårt ansvar, utan ditt att ta hand om bråk".

Sorry men så enkelt är det inte. Det kan omöjligen alltid finnas någon som är avlönad av staten som tar hand om ALLT. Vissa saker får vi föräldrar faktiskt ta på oss och det kan till exempel handla om att hjälpas åt att fostra barnen. Den som är närmast har ett ansvar att ingripa och hjälpa till.

Såg på Efterlyst hur en man blev misshandlad i tunnelbanan. Vad gjorde hans medmänniskor? Jo, de puttade bort honom och bad honom gå någon annanstans och bli misshandlad, han störde.

För några år sedan förlorade en pappa sin fru och två barn sin mamma i cancer. Det gick väldigt fort. Då ställde några av de andra familjerna i närheten upp och såg till att den här pappan aldrig var ensam. De gick dit och hjälpte till med att göra fundamentala saker som att laga mat. De arbetade efter ett schema så att alltid någon var där. Helt underbara människor med heltidsarbeten, egna små barn och "fullt upp".

De förstod sin roll som medmänniskor och förväntade sig INTE att kommunen eller staten skulle ställa upp med någon stödperson, utan de förstod att här krävdes det ideella och obetalda insatser. Självklart för många - men faktiskt inte alls så självklart i dagens nya hårda EGO samhälle.

Föräldrar som väljer att ge sina barn tid, har inte alltid ett lätt val. De väljer en väg där de får investera mycket tid i obetalt arbete, i medmänsklighet, i kärlek till sina barn och där man ofta hjälps åt med barnen, eftersom det inte finns någon annan.

I Täby gick moderaterna tillbaka och Folkpartiet framåt. Varför? Jo, Fp lovade att de föräldrar som är föräldralediga inte bara skulle få lämna bort sina barn till dagis i 15 timmar - utan i 30 timmar. Samma sak har vi sett hända här i Solna när några resurstarka föräldrar levde rövare inför scenariet att själva tvingas ta hand om sina barn på dagarna. 15 timmar räckte inte - utan de skulle ha 30 timmar på dagis i veckan för sin ettåring medan de var hemma och ägnade sig åt den nya bebisen.

Det har kostat skattebetalarna åtskilliga kronor och gjort att Solna lider under trycket av stora barngrupper. Men varför skulle EGO föräldrarna bry sig om det. De vill inte ge sina barn tid och moderaterna jamsade med och de fick sin vilja igenom.

Nu har jag tröttnat på EGO föräldrarna som gnäller och grymtar så fort det krävs att de ska ta ansvar eller vara med sina barn. Jag säger så här: Visst vi kan ha ett system, där ni slipper vara med era barn eller själva ansvara för deras vård och omsorg under deras första år i livet.

Men...... då ska vi också ha någon form av rättvisa åt de föräldrar som VILL ge sina barn tid... som själva VILL ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen. Därför föreslår jag följande. Ska det vara tillåtet att ta av våra skattepengar för att ordna barnvakt åt de föräldrar som bara klarar av att ta hand om ett barn i taget, så ska vi också satsa på hemmaföräldrarna.

* Se till att det blir vårdnadsbidrag i ALLA kommuner.
* Starta upp nya deltidsförskolor för hemmabarn och dagmammebarn.
* Ordna "barnvaktslyx" också åt hemmaföräldrarna, ta fram parklekar eller någon form av barnpassning dit man kan lämna barnen om man behöver gå till läkaren eller har något annat ärende. Det handlar inte om 30 timmar i veckan men 15 timmars deltidsförskola (från 3 år) och någon timmes barnvakt i en parklek eller dylikt skulle vara helt okej.

Föräldrar ska få välja själva men vi kan inte bara stötta ett alternativ med stora belopp som vi gör idag - utan då måste vi rimligtvis också se till att få någon form av rättvisa åt de föräldrar som inte vill lämna bort sina små hela dagarna, utan som bara vill ha ett komplement.

Sedan tycker jag att det är dags för en ideologisk diskussion kring föräldrarollen. Vad är egentligen föräldrars ansvar och vad är statens? Det är hög tid eftersom föräldrar idag abdikerar i en rasande takt från sitt föräldraansvar, vuxenansvar och sitt ansvar som medmänniska.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

lördag, september 18, 2010

Barnen som driver vind för våg

Jag har rört mig mycket i centrum under de senaste veckorna och sett samma barn driva runt där. Alla pojkar i 11-13 års åldern. I förra veckan så rök de ihop med en kvinna som förmodligen var aningen speciell och ju argare hon blev desto mer ville de reta henne. Som enda vuxen gick jag fram och pratade med barnen och frågade vad som hänt och att de borde lämna henne ifred. Vi samtalade en stund och kvinnan kom fram till mig mycket upprörd och skrek;

- Are you the teacher of these children?

Jag förklarade att jag inte var det men hon verkade inte tro mig, som enda vuxna person som reagerade så måste jag tillhöra barnen på något sätt. Efter ett tag gav sig barnen vidare, men idag var det dags igen. Nu var ett av barnen uppe på taket till bussterminalen och gick omkring och funderade på att slänga ner något därifrån. Som den hönsmamma jag är, så kunde jag inte bara strunta i det hela, utan gick fram till det gäng som stod nedanför och pratade och sa att jag inte tyckte att det var bra att deras kompis var på taket och sedan ropade jag till pojken att komma ner. Då hjälpte de mig faktiskt och ropade ner honom och sedan frågade en pojke om jag var "Jossans" mamma. Det visade sig att de kände igen mig från den tid då barnen gick i samma skola om än i parallell klasser.

Eftersom jag tycker att det ingår i föräldrarollen att vara engagerad i skolan och försöka tillbringa tid där, så att man får grepp om barnens vardag, så har jag naturligtvis tillbringat mycket tid i mina barns skola och tydligen sticker man ut då - och barnen lägger märke till en. Men jag tycker att det är så viktigt. Tänker på miljöpartisten Helene Sigfridsson som tycker att föräldrar är för mycket i skolan när det händer att barnen har uppträdande och föräldrar ibland bjuds in. Hon vill förändra dagens system så att föräldrar är ännu mindre i skolan för hon vill "bara jobba och få vara ifred på dagarna för att ägna sig åt kvalitetstid med sina barn på kvällarna".

Jag vill se fler föräldrar som engagerar sig i barnens vardag och som besöker skolan. Och jag vill se fler föräldrar som tar sitt ansvar och inser att barnen är vårt gemensamma ansvar. Det gör ont i mitt hjärta och jag har svårt att släppa de här barnen som driver vind för våg i centrum varje dag.

Varför har de inget hem att gå till? Någonstans att vara?

Många barn klarar sig bra och har sina dagar fyllda med fritidsaktiviteter, stressade föräldrar som skjutsar dem till än det ena än det andra och så har vi den här gruppen barn. Tyvärr har den generation försvunnit som hade tid och ork att ideellt engagera sig i de här barnen. Många ser nog inte heller att det är deras ansvar, utan förväntar sig att staten ska lösa situationen. Men staten kommer inte att ingripa förrän saker och ting har spårat ur på allvar.

Tid för barnen är inte något som premieras i det här samhället vi lever i nu - det är bara att titta på hur hemmaföräldrarna hånas och förlöjligas av kultureliten och de rödgröna politikerna. "Gå gärna hemma bara vi slipper betala för er." En kommentar som gör mig riktigt sur när jag vet att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen och att dagisfamiljen inte är lönsam för samhället. Men dagisfamiljen premieras med stora subventioner och maxtaxa och hemmafamiljen får noll och nix men kanske ett lågt satt vårdnadsbidrag i en del kommuner.

Varför inte skapa ett samhälle där även föräldrar som vill ge barnen tid får finnas. Jag tror att det kommer alla barn till godo. Imorgon är det dags att välja vilken väg vi ska i framtiden. Ska vi gå vägen mot mera tvång för föräldrar där politiker ska in och detaljstyra i människors vardag, så att de fattar "rätt" beslut - eftersom de är för "dumma" för att klara av det själva.... då är en röst på de rödgröna ett självklart val.

Men vill vi ha ett mänskligare och varmare samhälle där politikerna tilltror människor om att kunna fatta egna beslut, där valfriheten får blomma ut, då är (för mig i alla fall) en röst på alliansen det självklara valet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Prussiluskan är största hotet mot familjen


tisdag, september 07, 2010

NÄR får barn kosta?

De rödgröna räds fortfarande valfriheten. Kanske är det så att om vi överger den totalstyrande familjepolitiken där "standardslösningen" med två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett år ansetts som det enda "rätta" - så kommer det visa sig att det finns många fler sätt att låta barnen växa upp på.

När det går upp för människor att barn inte föds för att per automatik sättas på dagis från ett års ålder - så förlorar de rödgröna makten över människorna. Människor kommer att upptäcka att de myter de serverats inte stämmer och redan i dag så börjar de rödgrönas ledstjärna med staten som fostrare av barnen att uppvisa stora sprickor. Fler och fler börjar inse att myten att dagisbarn blir bättre i skolan inte stämmer. De börjar också förstå att barn lär sig fungera i grupp och lär sig socialt samspel i familjen eller i nära samspel med vuxen. Något som dagis har svårt att erbjuda när det som i Stockholm kan gå 10-11 barn på en pedagog . En situation som kan få katastrofala konsekvenser för barnets utveckling.

En hemmaförälder har inga 10- 11 barn att samspela med socialt..... utan kanske ett, två, tre eller fler i ett bredare ålderspann vilket underlättar. Hur mycket måste dagis kosta för att komma upp i den nivån av socialt samspel med en vuxen? I dag är genomsnittskostnaden 157 000 kronor per barn och år och ändå är dagis inte lönsamt för samhället om man ser på det rent krasst ekonomiskt.

varför vill inte Borgström och de rödgröna låta kvinnor ta hand om sina egna barn? Det finns inga bevis för att staten kan göra det bättre.

Han bryr sig inte om barnen det har han visat och de kan själva inte göra sin röst hörd. Istället mumlar han något om jämställdheten. Han har kommit fram till att det till största delen är kvinnor som väljer hemmaförälderalternativet några år. Det stämmer ju bra med hur kvinnor väljer för övrigt också.

9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Tycker Borgström att det är fel?

Ska vi lägga ned vården och omsorgen, ja helt plocka bort den eftersom en majoritet som arbetar där är kvinnor med låga löner som har en liten möjlighet att påverka sin arbetssituation. Många av dem har dessutom en horribel arbetssituation på överfulla förskolor där barnen trängs ihop på en liten yta. Vem bryr sig om de kvinnorna? Barnen?

Nej... OM Borgström på allvar brydde sig om att hemmaföräldrarna halkar efter i lön eller blir diskriminerade på arbetsmarknaden, då skulle han se till att sätta in all kraft där istället för att förändra och förbättra. Det går nämligen att göra något åt den problematiken.

Men som vanligt så låser socialdemokraterna sig fast i sin besserwisser attityd. De tror på fullt allvar att de är mycket bättre på att bestämma åt människor hur de ska leva sina liv och numera sätter de inte bara ramarna - de vill in och detaljstyra på allvar.

Jag som mamma, kvinna, tidigare hemmaförälder - som lever i den verklighet som Borgström talar om. Jag som representerar en stor mängd hemmaföräldrar - mammor och pappor - jag vet att det är bättre att låta valfriheten blomma ut och att det finns mängder av fördelar med att ge sina barn tid. Och låta de som vill få chansen att ge sina barn tid.

Det är dags att sätta stopp för politikernas klåfingrighet, ta en kraftsamling för att ta ansvar för våra barn och deras väl och ve och se till att förbättra hemmaföräldrarnas situation.

Och vi börjar här och nu genom att ta starkt avstånd från de rödgröna och Borgström som vill fortsätta diskrimineringen av hemmaföräldrarna, istället för att göra något åt den.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk