onsdag, oktober 27, 2010

Hoppet är det sista som överger människan

Nu visar det sig att 80-talisterna - varav de flesta gick på dagis som små - gärna själva skulle vilja vara hemma längre med sina egna barn. Nu vet jag inte om sajten Familjeliv som genomfört den här undersökningen frågat papporna samma sak. Visserligen är väl en majoritet av Familjelivs medlemmar kvinnor, precis som en majoritet (9 av 10) som väljer att arbeta inom vård och omsorg är kvinnor.

Vård och omsorg om barn är uppenbarligen något som attraherar många kvinnor. Och det är kanske inte därför heller så konstigt att en majoritet som väljer att bli hemmaföräldrar också är kvinnor.

Det här intresset är inte något problem för kultureliten så länge det handlar om kvinnodominansen på barnsajter eller inom yrken som rör barn, som till exempel inom förskolan. Problem blir det bara när det handlar om att kvinnorna själva ansvarar för vården och omsorgen om de egna barnen.

Aja, baja man får inte ta hand om sina egna barn - man ska lämna bort dem och gå iväg och arbeta - gärna med att ta hand om andras!

Eftersom kultureliten fortfarande ser världen genom den här typen av trångsynta "glasögon" så blir förstås den här önskan om att ge barnen tid ett problem - ett jämställdhetsproblem.

Tydligen har inte kvinnorna förstått att "könet är en konstruktion" - (vilken tur att vi har genus på dagis numera så att flickorna kan fostras till "rätt" könsneutral uppfattning om sig själva) - utan det är fortfarande kvinnorna som blir gravida, som bär barnet i nio månader med allt vad det innebär av påfrestningar på kroppen, det är kvinnorna som föder fram barnet och det är fortfarande kvinnorna som ammar (även om amningen börjar gå ned i takt med att kraven på att barnet ska få flaska av jämställdhetsskäl ökar).

Vilket misslyckande. Efter år av indokrinering och hård ekonomisk styrning av familjepolitiken med syfte att få föräldrarna att göra "rätt" (och lämna bort barnen så tidigt som möjligt för att gå ut och arbeta heltid), så finns fortfarande drömmen kvar hos den lilla människan om tid för barnen.

Det är deprimerande att respekten för människors fria val fortfarande är så låg i det här landet. Hur kan det någonsin vara fel att föräldrar vill ge sina barn tid - att de vill stanna hemma längre. Det är ju ett toppenbeslut i kulturelitens ögon så länge det är papporna som gör det här valet, så varför är det fel när mammorna gör samma val?

Vi människor är olika och tänk om kultureliten någon gång kunde förstå att papporna inte är frånvarande bara för att mammorna är hemma längre. OM det nu är så att kvinnorna blir diskriminerade om de stannar hemma längre, så är det väl där vi ska börja och stoppa den diskrimineringen. Kanske är det kultureliten som borde börja och till exempel sluta förlöjliga drömmen om tid med barnen genom att kalla det för "mammorna kvar vid spisen" som man gör i DN.

Vårt samhälle blir allt mer skruvat och försöken att få oss små gräsrötter att göra som kultureliten vill, blir allt intensivare. Visst en majoritet kanske har hamnat i den fålla kultureliten vill att de ska vara - men drömmen om att ta sig därifrån finns fortfarande kvar hos många. Kanske därför att hoppet är det sista som överger människan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nina Björk: Vi är på helt fel spår

Hur bra är förskolan för barn egentligen

Ett litet tankeexperiment Reinfeldt

2 kommentarer:

Vad är Islam? sa...

mycket bra skrivet! Håller med dig fullständigt.
Någonting som står i GP: "Resultatet visar att det är en bit kvar tills Sverige är jämställt. "

Varför skulle det ha med jämställdhet o göra över huvud taget? Ska alla kvinnor som vill vara hemma med barnen tvingas ut o arbeta bara för att sverige ska vara "jämställt"?

Stör mig verkligen på att folk ser hemmafrun som någonting 'omodernt','gammaldags' eller någonting som ger mer makt till fadern.

Hemmamammor borde hyllas egentligen då de vill ta det stora ansvaret att uppfostra och vara med sina barn så länge som möjligt istället för att lämna det till dagiset. Och vad är egentligen viktigare än att se till att barnen mår bra och får en bra uppfostran?
Tydligen är de bara ok om pappan vill vara hemma. :s

Anna sa...

Så bra skrivet! Tack!
Ja, tänk om man fick samma uppmuntran och stöd som alla män som är hemma med sina barn!
De beskrivs ju som hjältar och helt fantastiska i alla föräldrartidningar!

Ett jämställt samhälle får vi först när det som är specifikt kvinnligt hyllas och uppmuntras!


annagryning.blogspot.com