onsdag, november 10, 2010

Nu startar hetsjakten på hemmaföräldrarna igen!

Hemmaföräldrarna har börjat bli accepterade och 7 av 10 unga mammor skulle vilja vara hemma längre med sina barn. Skulle man göra samma undersökning hos papporna så är intresset säkerligen stort där också, större än tidigare. Och det här är tydligen en trend som skrämmer en del, som gjort ett annat val. Istället för att fokusera på varför de har valt som de gjort och berätta om det, så går de till frontalangrepp på hemmaföräldrarna.

Nu är allt hemmaföräldrarnas fel - det senaste utspelet handlar om att den typiske curlingföräldern är en "hemmafru". För att försöka montera ned de framsteg vi uppnått med mer valfrihet och en barnomsorg där även hemmaförälder ingår, så satsar de hårt på att börja prata om "hemmafruar" igen och härleda allt dåligt till dem. De verkar inte tro att människor kan tänka själva.

Den som snällt finner sig och pratar om hemmafruar får komma till tals, så please, please fall inte i den fällan. Gör dem inte till viljes för tro mig, de journalister som vägrar respektera att det heter hemmaförälder numera - har en dold agenda, nämligen att få bort det här alternativet och återställa saker till det hur det var tidigare där hemmavalet hånades och diskrimineringen av hemmaföräldrarna var kompakt. Nu kan vi ändå se en öppning där det inte längre är så dramatiskt att våga säga högt att det är okej med fler barnomsorgsalternativ än förskola - att det är okej att ge sina barn tid.

Det finns nämligen inte en proffstyckare eller wannabe i dag som inte nappar på trenden att dissa hemmaföräldern under epitetet "hemmafru". De verkar se det som att de är så kloka, moderna och framsynta om de skriver om hur vedervärdigt det är med föräldrar som väljer att ge sina barn tid.

Både Expressen och Aftonbladet försöker nu hetsa mot hemmaföräldrarna bara för att ett barn i serien "Ung och bortskämd", den yngsta deltagaren på 18 år, har en mamma som varit hemma. Helt plötsligt så beror hela curlingtrenden på hemmaföräldrarna. Marina Nilsson, journalist, vill gärna göra reklam för sin bok (som hetsar hårt mot hemmaföräldrar) och har till och med en blogg där hon sätter stämpeln "borderline" på alla som är hemma längre med sina barn. Och i en debattartikel i Aftonbladet så stämplar hon nu hemmaföräldrarna som skyldiga till curlingtrenden vi ser.

Hade hon läst på så, hade hon känt till att Bent Hougaard som myntade begreppet curlingföräldrar, hade en helt annan förklaring till fenomenet. Han skriver;

"- Många föräldrar verka känna sig pressade i sin föräldraroll. Med tanke på hur många timmar barn och föräldrar är skilda åt under vardagarna så gör föräldrarna därför sitt yttersta för att göra det så bra som möjligt för sina barn - och sitt eget dåliga samvete. "Nog arbetar vi mycket, men när vi är tillsammans, så ska barnen ha det som gulan i ägget. Ingen ska kunna anklaga oss för att inte vara goda föräldrar, verkar drivkraften vara."

Vi bör vara mycket vaksamma över vad som sker nu. I och med att hemmavalet blivit okej och att många vill göra samma val (både mammor och pappor), vi har börjat få ett visst utrymme i media och i och med att diskrimineringen kanske börjar minska - en del verkar till och med tycka att det faktiskt är okej att ta med hemmatiden i en cv - så kommer också påhoppen att öka, särskilt från de som kanske innerst inne inte är så nöjda med sitt eget val.

Vi ser, vi förstår varför - det är sorgligt - men vi ska inte acceptera lågvattenmärken i oseriösa påhopp som det vi till exempel ser i Marina Nilssons debattartikel.

Madeleine Lidman

Läs också:








fredag, november 05, 2010

En minister borde representera alla alternativ

Nyamko Sabuni, förskoleminister kräver att dagbarnvårdare ska ha utbildning. Här har vi ett fundamentalt fel - "förskoleminister" - det borde heta BARNOMSORGSMINISTER. Vi har faktiskt fler barnomsorgsalternativ i det här landet än förskola.... än så länge. Och naturligtvis, en minister för förskolan ska nu in och peta i dagmammornas verksamhet. Hon representerar ju faktiskt inte dem - utan de är ju egentligen konkurrenter till förskolan och vad gör man med konkurrenter?

Efter många år av utfasning av dagmammorna - en utfasning som inte alltid skett på ett korrekt sätt, så ser vi nu ett uppsving igen på grund av barnomsorgspengen. Nu kan fler starta upp en verksamhet och marknadsföra sig via internet och på andra sätt. Ett nödvändighet med tanke på att många kommuner varken berättar om barnomsorgspengen eller att det går att välja dagmamma.

Jag har hört så många föräldrar berätta om hur de ringt sin kommun och bett att få ställa sig i kö till dagmamma, men fått till svar att det inte finns några dagmammor, eller "man kan inte ställa sig specifikt i kö till dagmamma utan bara till förskola" eller att dagmammorna har fullt.

När så dagmammorna undrat varför de inte fått några barn via kommunen, så har de fått till svar att det inte är någon som vill ha dagmamma. På det här sättet fasades de kommunala dagmammorna ut. I en del kommuner, där det var tillåtet, ersattes de av privata dagmammor som själva kunde hitta barn till sin verksamhet.

Dagmammorna har de mest nöjda föräldrarna, långt mer nöjda än vad dagisföräldrarna är med sina dagis och det beror på de små barngrupperna, den hemlagade maten och att barnen får göra utflykter.

Den svenska förskolan är i kris och som förskoleminister kanske Nyamko Sabuni borde fokusera på det istället för att försöka stoppa alternativen.

"Små barn behöver få kontaktytor och stabila relationer för att kunna utveckla språk, självförtroende och självkänsla, vilket i sin tur utgör grunden för all fortsatt inlärning. Barn som inte får tillräcklig spegling, bekräftelse och vägledning under sina första levnadsår får bestående och oåterkalleliga psykosomatiska skador."

Några kloka psykologer i Göteborg har nu slagit larm om situationen i förskolan men de är inte ensamma. Flera andra har också startat liknande upprop och själv har jag också försökt att dra mitt strå till stacken genom min debattartikel i SvD.

Så mitt tips till förskoleministern är att istället för att gå in och peta i en fungerande verksamhet som har synnerligen nöjda föräldrar - så ta ett krafttag och gör något åt de synnerligen allvarliga bristerna vi ser inom så många förskolor idag.

Madeleine Lidman

Läs också:










måndag, november 01, 2010

Valfrihetstrend ja tack - hemmafrutrend nej tack

På sistone har arbetet med att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen börjat kallas ”hemmafrutrenden”. Jag förstår att media gärna vill styra dit och kalla det så istället för ”hemmaföräldertrend” eller ”valfrihetstrend” – som bättre beskriver vad det handlar om. Då får man det att låta som en backlash, där vi är på väg tillbaka till en gammaldags livsstil. När trenden med att ge sina barn tid och själv ansvara för deras vård och omsorg egentligen handlar om en modern trend där kloka föräldrar, som utifrån hur samhället ser ut nu, fattar beslut om vad som är bäst för det egna barnet.

Barn är olika och det är ganska självklart att den standardlösning vi har i dag, som med ekonomiska styrmedel vill tvinga alla föräldrar att gå ut och arbeta heltid samtidigt som de lämnar bort barnen till dagis vid ett års ålder – inte passar alla barn. Tvingar man föräldrar att göra det valet utan att de får en chans att ta hänsyn till det enskilda barnets behov, så kommer det naturligtvis att få konsekvenser för många barn och det finns mycket som pekar på att den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och vår stelbenta familjepolitik, kan ha ett samband.

Nu börjar allt fler föräldrar förstå att det är viktigt att investera tid i sina barn och att barn behöver sina föräldrar först och främst. Trots den enormt styrande familjepolitiken, som egentligen inte lämnar något utrymme för att stanna hemma längre, så finns det fortfarande föräldrar – både mammor och pappor – som väljer att stanna hemma även efter det att föräldraledigheten tagit slut. Vårdnadsbidraget har gjort det möjligt att ha kvar en fot på arbetsmarknaden och har även varit en liten ekonomisk kompensation - med tanke på att hemmafamiljen på grund av särbeskattningen ofta betalar mer i skatt än familjen med två inkomster.

När vårdnadsbidraget infördes som ännu ett barnomsorgsalternativ, så blev det också mer accepterat att faktiskt välja att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen. Och drömmen om att kunna göra det valet har nu vuxit sig ännu starkare hos dagens unga föräldrar, vilket undersökning efter undersökning visar. Visst är det så att fler mammor än pappor väljer att bli hemmaföräldrar men det stämmer väl överens med hur fördelningen ser ut i övrigt också, när det gäller yrken som handlar om vård och omsorg. 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor och det behöver inte vara något fel med att vi väljer olika. Det som är fel är när människor blir diskriminerade på grund av sitt val eller får sämre livschanser. Men det är något vi kan förändra.

Mitt tips är därför att sluta tjata om hemmafruar - det handlar faktiskt inte om en backlash och den benämningen utesluter dessutom papporna. Här ser vi istället kloka föräldrar som samarbetar och försöker ge sina barn en så bra start som möjligt under de första viktiga åren. Där de dessutom lägger hela grunden för sitt framtida föräldraskap. De är uppfinningsrika, de downshiftar och pusslar ekonomiskt och kämpar tappert på för att hitta olika lösningar. I en del familjer är mamman hemma längre, i andra är det pappan och ibland arbetar båda deltid och delar sedan på hemmaföräldertiden.

Proffstyckarna och belackarna vill gärna placera hemmaföräldrarna i ett fack men här finns en blandad kompott av människor med synnerligen olika utbildning och karriär bakom sig. Den enda gemensamma nämnaren är deras tro på att föräldrar är viktiga och att de går sin egen väg och inte låter sig styras av politiker eller proffstyckare. Och det är väl ganska sunt egentligen att inte alla är lika och göra samma livsval och något helt naturligt i de flesta andra länder, där kollektivismen och detaljstyrningen av människor samt kravet att alla ska vara lika, inte genomsyrar allt lika starkt som i Sverige.

Nu är det dags att vi gräsrötter är vaksamma och slutar att gå i medias och proffstyckarnas ledband. De vill inget hellre än att kalla hemmaförälderalternativet för ”hemmafrutrenden”. Det gör hemmaalternativet till en lättare måltavla och gör att fokus hamnar på något helt annat än själva barnperspektivet. Den fällan ska vi akta oss noga för – där har debatten legat och pyrt sedan 1960-talet och det har tagit nästan ett decennium att kämpa sig bort därifrån och få igång en debatt kring det som är det viktiga – hur ska vi tillåta våra barn att växa upp? Hur ska vi hitta en bra balans mellan familj och arbete? Hur ska vi hitta lösningar som tar hänsyn till att alla barn är olika?

Ska vi ha ett samhälle som bara accepterar en lösning och ett barnomsorgsalternativ – standardlösningen - eller ska vi låta människor få chansen att hitta sina egna lösningar genom att se till att de har brett utbud av olika barnomsorgsalternativ att välja mellan. Där utbudet ska bestå av; förskola, dagmamma, tvåfamiljssystem och hemmaförälderalternativet? Med andra ord ska vi låta politikerna detaljstyra våra liv och vilka val vi ska få tillåtelse att göra eller ska vi få tillåtelse att bestämma själva.

Jag tror absolut på att vi ska låta människor bestämma själva. Det är inte farligt att människor gör olika val och det är inte farligt att barn stannar hemma längre än ett år i föräldrarnas vård och omsorg. Det farliga är när människor börjar acceptera att politikerna bestämmer åt dem vilka val defår göra och när samhällsutvecklingen inte drivs framåt av gräsrötterna, utan av en maktelit som anser sig veta bäst.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk