onsdag, mars 09, 2011

Ta hemmaföräldertrenden på allvar

Om jag springer naken genom stan iklädd endast ett förkläde och skriker att jag är en hemmafru, får jag komma till tals i media då? Finns det någon journalist som kommer att intressera sig för och berätta varför en majoritet av landets föräldrar skulle vilja välja bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - till förmån för att en förälder stannar hemma lite längre?

Nej, hemmaföräldrarna skulle nog inte heller då få sin röst hörd på ett seriöst och objektivt sätt. Men det skulle i alla fall bli ett mediadrev och sedan skulle ett och samma gäng med Nalin Pekgul i täten få dagligt utrymme på debattsidorna, för att få en chans att dissa valet att ge sina barn tid, under rubriker som "Inget hemmafruliv på andras bekostnad".

Nu är det faktiskt så att hur proffstyckarna än vill styra och ställa och bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv, så har gräsrötterna redan tydligt sagt vilken väg de vill gå. En majoritet i dag VILL förändra familjepolitiken och göra det möjligt för fler föräldrar att hitta en balans mellan familj och arbete. Många vill ha mer tid för sina barn än bara ett år och när de börjar arbeta igen så vill många hämta tidigare från dagis eller dagmamma.

Media borde därför på ett sakligt sätt presentera majoritetens önskemål och försöka hitta lösningar på hur det ska bli möjligt, men istället väljer många proffstyckare och en del politiker att lägga kraft och energi på att försöka förlöjliga valet att föräldrar vill ge sina barn tid (och dessutom utesluta papporna), genom att kalla det "hemmafrutrend" - allt för att lägga fokus på jämställdheten istället för barnen, så att debatten snedvrids.

Ett fulspel som de flesta genomskådar och som blir tramsigt i längden. Barnen behöver inte användas som murbräcka för jämställdhet. Det är bara att ta tag i de problem som finns, som att kvinnor får sämre vård och sämre mediciner, utan att involvera barnen. Den här debatten är gammal och överspelad. Föräldrar vill ha valfrihet och de är väldigt medvetna om varför.

I svallvågorna efter de senaste decenniernas ensidiga familjepolitik, som styrt stenhårt mot standardlösningen, har alternativen till förskolan "spolats bort". Lekisen (deltidsförskolorna med riktad verksamhet till barn mellan 3-6 år ett antal timmar i veckan) har lagts ned i många kommuner, de öppna förskolorna har lagts ned och den verksamhet som finns kvar har ofta en ensidig inriktning mot barn upp till ett års ålder, parklekarna har lagts ned - fram till för några år sedan fanns till exempel en utmärkt fungerande parklek i Täby, dit hemmaföräldrar som behövde gå till läkare, tandläkare (eller annat där det kan vara svårt att ta med barnen), kunde lämna in sina barn en timme, som lite barnvaktshjälp.

Det här måste vi ändra på NU. Vi måste se över hur vi bättre kan tillgodose alla olika barnomsorgsval, eftersom vi under alliansen ändå fått en viss valfrihet. Ett sätt är att ta bort maxtaxan samt möjligheten för föräldrar att ha små barn under tre år på dagis, när de är föräldralediga. (Finns det särskilda skäl så ska föräldrar naturligtvis kunna ansöka om förskola). Det kostar nämligen enormt mycket skattepengar och uppmuntrar bara ett enda alternativ. Men svenska folket vill faktiskt ha valfrihet och då måste vi också förändra familjepolitiken fullt ut och se till att underlätta för de föräldrar som väljer att stanna hemma längre.

Vi behöver fler lekis/barntimmar, fler öppna förskolor med verksamhet också för äldre barn och vi behöver rusta upp lekparkerna och även erbjuda parklekar med personal, där det finns underlag.

Det är också dags att media på ett seriöst sätt börjar presentera vad hemmaföräldrarna står för och vad de vill. Här ser vi engagerade mammor och pappor som kan tänka sig att stanna hemma lite längre, eftersom de är kloka nog att se att alla barn är olika - att alla familjer är olika. Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Vårdnadsbidraget är inte den ultimata lösningen, utan bör vidareutvecklas. Det är viktigt att komma ihåg att den framtagits för att lindra effekterna av den extremt styrande familjepolitik vi lever under, där särbeskattningen - som gör att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt - gör det svårt för de allra flesta att stanna hemma på en lön. Det som varit bra med vårdnadsbidraget är att den som har möjlighet att välja det, har kvar en fot på arbetsmarknaden (de behöver alltså inte säga upp sig för att stanna hemma längre) och de har kvar sin SGI - sjukpenninggrundade inkomst.

Det som varit dåligt är att det presenteras som ett bidrag på 36 000 kronor per barn och år istället för den subvention det ändå är. En subvention som är nödvändig med tanke på särbeskattningen men som gör vårdnadsbidraget till en ständig måltavla på grund av benämningen. När fokus istället borde ligga på att så många kvitterar ut en dagissubvention om 100 000 kronor per barn och år - för att INTE ta hand om sina barn själva. Som föräldraledig kan du sätta små barn under tre år på dagis, mellan 15-30 timmar i veckan, när du är hemma med syskon. En väldigt dyr barnvaktslyx.

Vi har mycket att jobba med och det är dags att börja fokusera på hur vi ska gå vidare med att utveckla valfriheten, så att vi underlättar för föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Som det är nu får vi lägga kraft och energi på att försvara oss från medias fåniga, numera dagliga påhopp, (smart av media men synnerligen genomskinligt) där man försöker göra den viktiga hemmaföräldertrenden och tid för barnen, till en "hemmafrutrend där huvudmålet handlar om att baka cupcakes och heminreda".

Någon sådan trend finns inte.

Men vi är väldigt många mammor och pappor som kämpar tillsammans för att förbättra för våra små barn och som arbetar med att utveckla valfriheten, eftersom tid för barnen är något som en majoritet ändå vill ha - så det skulle vara bra om media tog sitt uppdrag lite mer på allvar och började rapportera om trenden med tid för barnen, på ett seriöst och sakligt sätt i fortsättningen.

Madeleine Lidman

Läs också:




9 kommentarer:

Charlotte sa...

Superinlägg! Tack, för stöd och kampen för oss hemmaföräldrar! /Charlotte Karlsson

Mathias sa...

Bra!

Enda jag skulle vilja vara petig över är det här med att kvinnor får sämre vård och mediciner. Det finns fler aspekter på det - som t.ex. att man tycker att det är okej att utföra initiala tester av läkemedel på män eftersom man inte vet hur mediciner påverkar gravida el framtida graviditeter. Män som används som försökspersoner för läkemedel utsätts alltså för större risker. Här hittar du Läkemedelsverket angående detta. Ser man sedan till totala summan vad gäller pengar för vård lägger samhället mer pengar på kvinnors vård och mediciner - så det är knappast så svart-vitt som det framställs i media. Däremot inte sagt att det finns kvinnofrågor man ska diskutera - det gör det.

Madeleine Lidman sa...

@Charlotte: Tack :) Det är så viktigt att visa att vi inte behöver ställa upp på de etiketter media vill sätta på oss. De har ofta en dold agenda med det.

Vi har en hemmaföräldertrend och det är faktiskt deras arbete att berätta om den på ett sakligt och bra sätt - inte att försöka stoppa den, bara för att de inte gillar tid för barn. Vill de debatter mot valfrihet och tid för barn så får de använda privata bloggar för sina personliga åsikter, tycker jag.

@Mathias: Bra att du tar upp det och nyanserar bilden.

Jag använder mig av en klyscha som ofta återkommer som rubrik (sämre vård och sämre mediciner), mest för att visa att man faktiskt kan göra något åt det problemet, utan att använda barnen som murbräcka. Dessutom löser sig den typen av problem inte av sig självt bara för att man sätter barnen tidigt på dagis.

Det finns kvinnofrågor men det finns också många mansfrågor. Det skulle vara bra med en debatt där man tittar på dessa frågor och försöker hitta lösningar, utan att i samma veva beskylla det motsatta könet för att vara orsaken. Är vi experter i Sverige på att skapa "skyttegravskrig"? Ibland känns det så, när det viktigaste är att vi samarbetar och tillsammans löser problemen :)

Mathias sa...

@Madeleine: Jag vet att du är en sund människa och att jag är petig när jag gnäller om det - jag är inne på något som ditt inlägg inte ens handlar om - du hade precis som du skriver kunna ta något annat som exempel. Det är bara för att jag hört en massa såna här saker upprepas dagligen som jag är en smula allergisk. Tack för att du inte slår bakut bara för det.

Madeleine Lidman sa...

@Mathias: Nej absolut inte. Jag tycker att det är så viktigt med feed back och det är en viktig fråga - vi behöver verkligen nyansera debatten. Mitt uppdrag är att arbeta både för mammor och pappor, så jag lyssnar och lär, så att jag kan representera alla så bra som möjligt.... :-)

Lisa S sa...

Det jag saknar i debatten från oss som är för valfrihet i barnomsorgen är de ekonomiska argumenten. Motståndarsidan använder dem hela tiden emot oss och sällan i debatten får de svar på tal från oss. Vi betonar ofta valfriheten, barnens bästa osv. Varför inte möta dem på deras egen planhalva? Vill de prata ekonomi så gärna för mig. Ofta hör man saker som "Föräldrar ska minsann inte tro att de ska få vara hemma på skattebetalarnas bekostnad". Vi tiger då ofta stilla, som om vi samtycker. Men det är dags att tala om för Nalin Pekgul och alla andra att det är dagisfamiljerna som lever på skattebetalarnas bekostnad. Jag känner familjer med 3 barn på dagis och det kostar ofattbara (cirka)430 000 kr per år. Lägg till detta pengarna som föräldrarna kvitterar ut för att vabba. Det blir uppemot 500 000 kr per år som staten betalar denna familj. Samtidigt som familjens totala inkomst för 2 arbetande föräldrar kanske ligger på ca 600 000 kr (ifall en av dem jobbar deltid vilket många gör). Nä, kära vänner för valfrihet, jag tycker att vi i tid och otid ska ta upp den ekonomiska frågan. Dessa dagisföräldrar är rena förlustaffären för staten och oss andra skattebetalare, dessutom använder motståndarna den ekonomiska aspekten för att göra narr av oss hemmaföräldrar. Upp till kamp, börja nämna siffran 500 000 kr så ofta ni kan!

Madeleine Lidman sa...

Det svåra är att vi inte får komma till tals på ett seriöst sätt och så ska det inte fungera i en demokrati.

Viktigt när man pratar ekonomi är också att komma ihåg att vårdnadsbidraget kommit till för att mildra de snedvridna effekterna av särbeskattningen som gör att många hemmafamiljer betalar mer i skatt.

Sedan ska vi också ifrågasätta varför det klagas över att hemmaföräldrarna får 36 000 kronor per barn och år när de ändå gör något i och med att de själva ansvarar för vården och omsorgen om sina barn. Innan de kan få ut vårdnadsbidraget måste de ha tagit ut ett visst antal föräldradagar.

Samtidigt som samma människor inte säger ett pip om att föräldrar som är föräldralediga, förutom föräldrapenningen får cirka 100 000 kronor per barn och år när de lämnar bort sina små barn under tre år till dagis.

Sedan bör nog de som glatt sällar sig till de som kritiserar hemmaföräldrarna för att de väljer att ge sina barn tid och hojtar om "jobbskolk" - se upp. Snart är "jobbskolkar" alla som inte arbetar heltid. Tummskruvarna dras stadigt åt.

Mathias sa...

"Tumskruvarna dras stadigt åt."
Och jag tvivlar på att det kommer att bli bättre de närmaste åren. Apropå just det här med ekonomiska argument - ni har inte tagit fram något kort faktablad där ni ställer upp de argumenten på ett enkelt sätt? (hittar inget vid en snabb titt och jag hänger inte riktigt med i din senaste kommentar Madeleine). Ekonomi brukar vara ett utmärkt slagträ - fast å andra sidan är det här en så ideologisk fråga, och då tenderar folk strunta i det rent praktiska.

Madeleine Lidman sa...

Nästan inga dagisföräldrar är ekonomiskt lönsamma för samhället. Det visar en ny beräkning från riksdagens utredningstjänst.

TAXERAD INKOMST SOM BEHÖVS FÖR ATT BETALA 144 624 KRONOR/BARN I SKATT TILL PRIMÄRKOMMUNEN
Två föräldrar med lika stora inkomster med 1 barn i heltid i förskola: 355 300 kr var
. Två föräldrar med lika stora inkomster med 2 barn i heltid i förskola: 710 600 kr var. 
En ensamförsörjare med 1 barn i heltid i förskola: 710 600 kr. 
En ensamförsörjare med 2 barn i heltid i förskola: 1 421 200 kr

Källa: Riksdagens utredningstjänst


Beräkningen är baserad på den genomsnittliga kostnaden per heltidsinskrivet barn i kommunal förskola, 157 200 kronor (2007). Avgiftsfinansieringsgraden var i genomsnitt 8 procent vilket innebär att kommunernas genomsnittliga kostnad var 144 624 kronor per heltidsbarn.

Den genomsnittliga kommunalskattesatsen var 31,52 procent (2009). RUT har beräknat vilken taxerad inkomst som behövs för att betala 144 624 kronor/barn i skatt till primärkommunen år 2009.

Det finns en länk till artikeln:
Dagis är olönsamt för samhället

Det är lite så vi arbetar med att ta de artiklar och den information som finns och länkar till den. Men vi kanske skulle bli tydligare. Sedan borde man lägga till alla kostnader för vabb och sjukskrivningar. Små barn under tre år är sjuka oftare.

Problemet är tiden... skulle du vara intresserad av vara med och arbeta lite med det här :-) All hjälp är välkommen kan jag säga.

Med tumskruvarna menar jag det här med arbetslinjen och att alla måste arbeta 100 % hela livet som man är arbetsför. Nu "jobbskolkar" även de som går ned i tid.

Nu blir jag jättedjup men ibland undrar jag om vi är som "batterimänniskorna" i Matrix. Är vår enda funktion att arbeta heltid och dra in pengar till skattekakan som sedan ska fördelas ut. Eller kan vi tänka så att vi kanske har rätt att betala en mer rimlig skatt och sedan få en chans att själva förfoga över våra pengar och bestämma HUR mycket vi vill arbeta, så länge vi försörjer oss själva.

Jag menar har vi något existensberättigande annat än som 100% närvarande på arbetsmarknaden hela livet.

Vårdnadsbidraget är ändå bara en liten kompensation för att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt pga särbeskattningen.