lördag, maj 28, 2011

Så skapas narcissistiska barn

Vi människor blir empatiska när vi blir empatiskt behandlade som små. Får vi inte den goda omvårdnad, den närhet och kärlek som vi har rätt till då - så växer vi upp till oempatiska vuxna med en narcissistisk läggning.

Det är mellan ett - tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna utvecklas. Men för att barnen ska utvecklas till socialt välfungerande vuxna så behövs det en vuxen som kan knyta an till barnet och samspela socialt med barnet.

Föräldrar i dag vet väldigt lite om utvecklingspsykologi och hjärnans utveckling. De vet väldigt lite om hur beteendestörningar och personlighetsstörningar hos barn uppstår och de vet säkerligen inte att beteendestörningarna ökar hela tiden. Visst de det så skulle de säkerligen fundera både en och två gånger HUR de låter sina barn tillbringa sina första år i livet.

Som förälder har du alltid en ansvar att själv söka dig information och vara kritisk mot den information som staten serverar. Men samtidigt har politikerna ett stort ansvar att inte ge föräldrar missledande information. Även om de anser att syftet är gott och har suttit på något partikansli och dragit upp riktlinjerna för inom vilka ramar människor ska få leva sina liv.

Det måste i alla system finnas ett stort mått av frihet inbyggt. Det måste uppmuntras att människor tänker själva för annars kan saker gå alldeles för långt åt fel håll och konsekvenserna i lidande blir nästan ogripbara.

Familjepolitiken är ett exempel där politikerna varit inne och styrt alldeles för mycket. Även om inte så många greppat det ännu så ser vi i dag konsekvenserna. Den svenska förskolan befinner sig i en djup kris och många barn far väldigt illa i stora barngrupper med få personal. Naturligtvis så skadar miljön deras utveckling - det är alla forskare ense om. Men det är inte den information som föräldrar får. De får bara höra hur viktigt det är att inte missa dagis, eftersom det ingår i det "livslånga lärandet" och barnen ses som små elever.

Stressen för personalen gör också att en del till slut kommer att låta det gå ut över barnen. Ett annat problem med för många barn är att olyckorna, de allvarliga olyckorna ökar.

Lägger man till det att Sveriges barn saknar skydd i en arbetsmiljölag, så förstår den (som vill och orkar förstå) att situationen för de allra minsta är allvarlig - mycket allvarlig.

Vi befinner oss i ett mycket skarpt läge och det finns inte längre tid att ta på sig skygglapparna eller stoppa huvudet i sanden som förälder. Det finns bara en sak att göra och det är att kräva mindre barngrupper och mer personal. Men också fler barnomsorgsalternativ och mer frihet att som förälder själv sy ihop olika lösningar för att hitta en bra balans mellan familj och jobb.


Hemmaföräldrars nätverk



fredag, maj 27, 2011

Mamma, pappa, bebis och syskonet på dagis

I Svenska Dagbladet står det om den kloka reformen som Kristdemokraterna drivit fram som innebär att föräldrar och barn snart får 30 dagar tillsammans för att knyta an och vänja sig vid att familjen utökats. Jag hoppas att alla föräldrar är så kloka att de inser att den tiden som mamman och pappan behöver för att knyta an till den lilla bebisen - behöver syskonet/syskonen lika mycket.

Många föräldrar tycks leva i föreställningen att syskon nummer två ska få exakt lika mycket tid med mamma och pappa som första barnet fick. Därför dumpas ettan på dagis när tvåan kommer hem från BB.

Det är något sorgligt över hela det tankesättet.

Lilla ettan ska väl inte känna sig undanskuffad, utan behöver ju också vara med sin mamma och pappa och sitt nya syskon och få känna att han eller hon är precis lika älskad och viktig som innan syskonet kom.

Här handlar det inte om mamma och pappa först och främst utan om barnen. Tvåan lider inte av att ha ett syskon hemma. Tvärtom. Det här är bara ytterligare ett bevis på att föräldrar i dag inte tror sig om att klara av att ta hand om två barn samtidigt. Varje barn ska tydligen få växa upp som "ensambarn". Men barn behöver hela sin familj, de behöver få frottera sig med sina syskon och finna sin plats i syskonskaran. Och nog borde de allra flesta kunna reservera de 30 dagarna inte bara för sig själva utan också för det äldre syskonet. Jag är övertygad om att det är en mycket klok investering att ge hela familjen den tiden.

Hemmaföräldrars nätverk




söndag, maj 01, 2011

Sverige och Finland har valt helt olika vägar kring skolan

Finland satsar på välutbildade lärare med hög status och lärarledda lektioner. Tiden verkar inte gå åt till att fostra barnen och få dem att;

- stänga av mobilerna och sluta surfa/sms:a/prata i telefon
- ta av sig kepsar/mössor
- ta ner fötterna från skolbänken
- sluta prata med bänkgrannen och börja lyssna på läraren
- sitta still
- sluta stöka rent allmänt

Istället kan lärarna i Finland satsa på att utbilda i ett ämne de brinner för och har goda kunskaper i - och resultaten lär inte vänta på sig. Finland toppar i OECD Pisa undersökningen år efter år.

I Sverige verkar fokus i dag ligga på att komma tillrätta med alla beteendestörningar hos en stor andel av barnen. Skolorna satsar pengar på att köpa in färdiga program som barnen ska malas igenom på skoltid, för att försöka få lugn och ro att undervisa.

Men VEM frågar sig varför barnen beter sig så här? Vem ser varje enskilt barn och just det barnets behov - av medmänsklighet, närhet, bekräftelse, ledning?

Sverige är sannerligen ute på hal is. Jag tror att vi måste gå tillbaka till själva grunden och titta på HUR vi låter våra barn växa upp. Vi har en familjepolitik som inte tar hänsyn till det enskilda barnets behov - istället ska alla föräldrar med ekonomiska styrmedel tvingas att välja standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. För att nå dit och få föräldrar att sätta sin magkänsla åt sidan - en magkänsla som hos en majoritet skriker att det här är fel att lämna bort ett så litet barn - så har man ett digert propagandamaskineri som ständigt arbetar med att invagga föräldrar i en falsk säkerhet, att det bästa för alla barn - i alla lägen - är att alltid sätta barnet på dagis från ett års ålder.

Men svenska föräldrar är grundlurade och väldigt få ser de här sambanden mellan uppväxt och psykisk ohälsa - även om det går att se en ökning av människor som både ser och agerar - mot dagens styrande familjepolitik.

Nu har familjepolitiken drivits så hårt i decennier att nästan 90 procent av alla ettåringar i dag går på dagis. För att göra det hela mer kostnadseffektivt, så har barngrupperna gradvis ökats på och personalen skurits ned, utan alltför stora protester från föräldrarna - som fortsätter att lämna in barnen varje dag till dagis, som de ska göra.

Steg ett är infört och på plats.

Nästa steg som nu är på gång, är att skapa stordriftsfördelar - allt fler "stordagis" byggs eller skapas med hjälp av baracker som ställs ut. Här ska det sparas pengar genom att ha stora dagis med många avdelningar, där man kan ha ett kök, en städfirma, färre personal - som dessutom ska rotera på avdelningarna, så att deras arbete blir mer stimulerande.

Men vem har gjort en riskanalys av hur barnen påverkas av denna stordrift? Vem har tänkt på hur det är för barnen, att inte bara vistas i stora barngrupper - utan också få ibland hundra barn att relatera till, som man möter ute på gården. Hur blir det för barnen att ständigt möta ny personal? Hur förändras verksamheten när dagisen allt mer börjar likna en skola, där små ettåringar får växa upp i en allt mer skolliknande miljö?

Vem har ens tänkt tanken på hur en sådan miljö påverkar barnen?

Vi kan ju ändå ana hur dagens miljö påverkar barnen. Alla program som sätts in mot beteendestörningar hos både förskolebarn och skolbarn - talar sitt tydliga språk. Det är bara att konstatera att vi är inne på en mycket farlig väg - i en hejdundrande fart - och att väldigt få ser faran, agerar eller ens har en aning om vad de ska göra åt det här.

Ännu ett skäl att släppa fram lite nya röster i debatten, som hittills dominerats av dagiskramarna. Vi behöver en mer flexibel familjepolitik som tar hänsyn till att alla barn är olika. Föräldrar ska utan att skämmas lätt kunna välja mellan en mängd olika barnsomsorgsalternativ, där även hemmalternativet ska ingå.