lördag, juli 30, 2011

Pappor ÄR viktiga - föräldrar är viktiga

Foto: ImageManHunter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Proffstyckarna ger sig inte i första taget. Världsbilden är svart eller vit, millimeterrättvisa är receptet mot allt och människor kan inte tänka själva, planera själva, eller överlåtas ansvaret att få bestämma själva HUR de vill fördela föräldraledigheten.

Självklart är pappor lika viktiga i sina barns liv som mammorna, som Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika. Men det betyder INTE att vi ska tvångsdela föräldraledigheten - som hon skriver för femtioelfte gången. Däremot ser jag rent allmänt att det skulle vara bra om vi moderniserade familjepolitiken mot ökad valfrihet. Den måste bli mer flexibel, då kan de föräldrar som vill sy ihop sina egna lösningar för att vara närvarande föräldrar, beroende på hur familjesituationen ser ut. Alla familjer är olika och alla barn är olika nämligen.

En liten "detalj" som proffstyckarna ofta glömmer bort. I proffstyckarnas värld handlar föräldraskapet bara om det första året - sedan tar staten och förskolan över. Men i verkligheten är du förälder hela livet. Därför är det viktigt att tänka längre och planera även för tiden efter föräldraledighetens slut.

Hur mycket tid ska barnet få med sina föräldrar?

Många föräldrar hittar här olika lösningar. Ibland är det mamman som är hemma, ibland pappan. Ibland jobbar båda föräldrarna 50 procent och turas om att vara hemma. En del kämpar för att stanna hemma längre men väljer sedan förskola och satsar på att gå ned i tid, för att kunna hämta tidigt.

Den diskussionen är egentligen den viktigaste. Hur ger vi våra barn tid, så att vi kan vara närvarande föräldrar under HELA barnets liv. Inte bara sex månader var.

Men tyvärr, så länge proffstyckarna har bestämt sig för att de vet (bättre än alla föräldrar där ute i vårt avlånga land) hur vi bäst ska leva våra liv, så kommer debatten inte att utvecklas vidare. Kan de aldrig komma med något nytt. Och varför tar de aldrig in några argument från gräsrötterna som ändå lever där ute i verkligheten. Tvångsdelning har proffstyckarna tjatat om i snart tio år, trots att föräldrar är kloka nog att inse skillnaden mellan teori och praktik. De förstår att snäva ramar skapar problem och de vill faktiskt inte ha någon tvångsdelning, så varför inte acceptera det och börja tänka lite nytt, gå vidare och börja fundera över det som verkligen är ett stort problem i dag - att så många barn har för lite tid med sina föräldrar. Där borde vi lägga fokus - hur ska barn familjer idag få bättre balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:






tisdag, juli 26, 2011

I en spöklik värld registreras dagisbarnens åsikter

Jag hade helt missat den här utomordentliga debattartikeln från föräldrar som reagerat över att deras barns åsikter registrerats. Hur många föräldrar har inte reagerat..... förmodligen en majoritet. Har de någon aning om vad deras barn är med om på sin förskola.... egentligen. Vet de vilka program barnen mals igenom? Social emotionell träning (SET) eller någon genuspedagogiskt program kanske? Vet de att programmen saknar evidens? Har de någon aning om hur barnen påverkas av programmen? För att "rätt" program ska användas för att forma barnen, krävs förstås att dagis registrerar och dokumenterar barnens åsikter och även föräldrarnas. Då måste pedagogerna fråga ut och dokumentera barnens svar.

Får man tro på Gud i vårt land, eller är det fel? Förmodligen.... då ska väl någon form av avprogrammeringsprogram sättas in. Det var nämligen en av frågorna som ett litet barn på en förskola fick och som personalen sedan tog upp med föräldrarna; Brukar ni prata om ifall ni tror på Gud? Föräldrarna reagerade över att privata frågor som rör värderingar och trosuppfattningar åsiktsregistrerats på deras förskola.

Med all rätt.

Det var ju faktiskt så här nazisterna arbetade. Via barnen ville de komma åt föräldrar med "fel" åsikter. Barnen frågades ut och uppmuntrades att ange föräldrar och andra. Är det dit vi är på väg med denna form av åsiktsregistrering.

Får barn i dag vara barn och växa upp och själva bilda sig en uppfattning i olika frågor eller ska vi acceptera att de ska "programmeras" genom att de får genomgå olika manualbaserade program, där barnen och föräldrarna innan programmeringen börjar åsiktsregistreras? Personligen tycker jag att det är otäckt på gränsen till overkligt att det ser ut så här. Frågan är dessutom om det inte är ett brott mot FN:s barnkonvention att behandla barn på det här sättet.

Madeleine Lidman

28/8-2011: p.s Nu börjar faktiskt en och annan journalist att vakna och inse hur vansinnigt det här är. Ett mycket positivt tecken.
30/8-2011: Och yrvaket vaknar några till: DN och SVT
Men den mest intressanta frågan är väl om någon kommer att göra något åt det hela. Eller blir det en storm i ett vattenglas och sedan återgår allt till det ”normala”.

Läs också:







Censuren på internet skadar demokratin

Den svenska förskolan befinner sig en djup kris. Det har vi på Hemmaföräldrars nätverk känt till länge... och kämpat för att förbättra. Men som alla vet är det inte guldläge när en hemmaförälder säger att det är problem med stora barngrupper och få personal.... för då har man en dold agenda. Men självklart vill även hemmaföräldrar att förskolan ska erbjuda en bra verksamhet, helt enkelt därför att det finns de som väljer den verksamheten till sina barn när de blir äldre och.... ärligt vem mår bra av att se hur små barn far illa.... självklart så agerar man som förälder då. Även om det handlar om andras barn. Små barn behöver vårt skydd och det ingår i vuxenrollen att ta ansvar.

Därför har jag (och många andra men det var BO som drog igång kampen med att påtala att små barn bör omfattas av en arbetsmiljölag) varit med och skrivit debattartiklar och inlägg för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister).

Som de flesta vet får hemmaföräldrarna aldrig komma till tals i media, om man inte går ut och skriker ut att man är "hemmafru". Men vård och omsorg om de egna barnen handlar inte om att vara hemmafru - det handlar om att vara hemmaförälder eftersom det lika gärna kan vara en pappa som är hemma.

Det tråkiga är att hemmaföräldrarna aldrig släpps fram på ett seriös sätt i media och även censureras när de försöker göra inlägg på internet och kämpa för att de små barnen ska få det bättre. Föräldrar som kanske drivs av dåligt samvete har ett väldigt stort inflytande över vad som får komma fram på nätet och vad som inte får komma fram. Och nu är även ett företag som heter Interaktiv säkerhet en del i kampen mot att tysta hemmaföräldrarna.

Söker man på nätet på Familjeliv och Interaktiv säkerhet så kommer många inlägg om rena övergrepp och grov censur upp. När en hemmamamma till exempel drog igång en tråd på sajten familjeliv.se om hur hemskt det var att en liten treåring dog på dagis, strypt i sin egen hjälm, så satte stalkerdrevet på Familjeliv igång och Interaktiv säkerhet som modererar sajten tog bort inlägget, trots att det inte bröt mot några regler. Tyvärr fungerar Familjeliv så att det inte går att skriva till moderatorn eller kommentera. Skriver man till redaktionen så väljer de att inte svara. Inlägget som togs bort om dödsolyckan på dagis togs bort med följande motivering och medlemmen stängdes av;

”Ett inlägg som du har skrivit under rubriken
Förskolan saknade hjälmregler, dagisbarn dog
har tagits bort då det är provocerande skrivet och då du länkat till en familjs personliga tragedi för att belysa nedskärningar inom barnomsorgen. Vi har redan innan meddelat dig att det inte är ok och vi tar därför bort din tråd. Vänligen respektera vårt beslut.
Här är en kopia på inlägget du skrev:
Efter onsdagens tragiska olycka på en förskola i Sandviken, där en treårig pojke avled efter att ha fastnat med hjälmen när han klättrade i ett träd, skärper nu kommunen säkerhetsreglerna för både fristående och kommunala förskolor.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sandviken-skarper-forskolesakerhet

Så blev det när en hemmamamma tog upp ett problem. Inga värderingar, inga tillägg, bara texten från artikeln rakt av och ändå raderades inlägget. Det lustiga i kråksången är att lite senare tog en förskollärare upp samma olycka...... Men då fick inlägget vara kvar, trots att hon även skrivit sin personliga åsikt. (Det är skillnad på folk och folk i Familjelivs ögon tydligen):

”I förra veckan fick han beskedet att åklagaren lägger ner undersökningen om vållande till annans död. Enligt åklagarens beslut har förskolelärarinnan inte brustit i sitt agerande på ett sådant sett att det är åtalbart. Men pappan håller inte med och nu ska fallet överprövas.– Jag anser att åklagaren har fel i sitt resonemang. Han menar att man inte kan begära att hon skulle ha bättre uppsikt än en vanlig förälder. Men jag har aldrig lämnat min treåring utan uppsikt i flera minuter, aldrig, säger han.

Jag fattar verkligen inte hur man tänker där. Jag håller helt med Martins pappa, det är ju SJÄLVKLART att man kan begära att en pedagog på förskolan ska ha bättre koll än "en vanlig förälder"! Som pedagog är man anställd för att ta hand om andras barn, man får betalt för att ha koll!

Blir så jäkla arg!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-09 09:55

Eftersom många förutsätter att jag inte gör det, så jo, jag jobbar på förskola själv, och har gjort det i många år”.


Sverige sägs ju vara en demokrati. Men ändå diskrimineras hemmaföräldrarna helt öppet. Och det sker varje dag, varje timme... här och nu, utan att någon reagerar eller tycker att det är särskilt anmärkningsvärt. Det kan handla om kommentarer till artiklar inne på Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och även ibland Svenska Dagbladet, som raderas bara för att de uttrycker en annan åsikt än den gängse ”korrekta”. Ofta är företaget Interaktiv säkerhet inblandat men lika ofta är det tidningens egna moderators som bestämmer sig för att hemmaföräldrarna inte ska få höras.

Det här är inte okej i Sverige anno 2011. Alla människor är lika mycket värda och har rätt att få uttrycka en åsikt. Man är inte en sämre människa bara för att man valt att ge sina barn tid, för att man valt att stanna hemma längre än ett år, eller för att man väntat med förskola eller valt bort det helt till förmån för något annat alternativ som dagmamma, hemmaförälder eller annat. Sverige behöver en öppen debatt och många olika åsikter... som jag sagt förut... vi har börjat vandra på en mycket farlig väg när sådant här får ske.

Madeleine Lidman



lördag, juli 23, 2011

Sydsvenskan tar bort möjligheten att länka till bloggar

Vem bygger nya Berlinmurar i vårt land? Tja stadiga murar byggs kring vissa tidningar och proffstyckare. De vill väldigt gärna ta sig rätten att tala om för gräsrötterna hur de ska leva sina liv och vilka åsikter de ska ha. Men om då gräsrötterna också vill ha en åsikt? Om de vill debattera och försvara sig mot till exempel hämningslösa påhopp från makteliten?

Då har det funnits ett litet andningshål i möjligheten att till vissa - med betoning på vissa - artiklar kunna kommentera innehållet. Eller så har den ambitiöse kunnat skriva ett blogginlägg och länka till artikeln.

Som exempel.... Heidi Avellan på Sydsvenskan har länge bedrivit sitt eget privata korståg mot hemmaföräldrarna och har sällan missat ett tillfälle att använda sin makt och ställning till att, på en tämligen låg nivå, sprida sina föraktfulla känslor för de föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Eftersom hon inte vill ge samma hemmaföräldrar chansen att berätta om sina livsval och varför de har valt att stanna hemma längre än ett år - så har det tidigare gått att blogglänka til hennes aggressiva artiklar i alla fall.

Nu är det slut med det.

Sydsvenskan har strypt även den möjligheten. Nu är avtalet med Twingly uppsagt och påhoppen kan fortsättningsvis pågå utan att den som attackerar behöver få något svar. Visst kan man göra så om man tycker att debatt är obehagligt och om man vill stå oemotsagd. Men särskilt utvecklande och demokratiskt är det förstås inte. Speciellt inte med tanke på att tidningen Sydsvenskan inte låter hemmaföräldrarna få komma till tals i tidningen heller. Det hela känns lite som en backlash à la Radio Nord. Där skräcken hos den dåvarande socialdemokratiska makteliten tog sig farsartade uttryck när de jagade lilla Radio Nord hysteriskt för att stoppa deras sändningar utanför radiomonopolet som kontrollerades av socialdemokraterna, liksom tv-monopolet.

Desperat försöker vissa tidningar och proffstyckare stoppa människor som till exempel hemmaföräldrar från att höras. VAD är de så rädda för? Vad tror de ska hända om åsiktsförtrycket hävs och hemmaföräldrarnas röster och åsikter släpps fria?

Lite skrattretande är det allt. Jag tror inte att de behöver vara så rädda. Det värsta som kan hända med en seriös debatt, fler åsikter och fakta istället för myter - är att vi får många fler barnomsorgsalternativ att välja mellan och att förskolan tvingas ur sin djupa kris genom att barngrupperna blir mindre och personalen fler. Kanske vi till och med får se förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och som grädde på moset med all valfrihet och en bättre och mer flexibel familjepolitik, så får vi kanske se en bättre psykisk hälsa hos Sverige barn. Det är väl inte så farligt?

Madeleine Lidman

p.s Den här ledaren i DN beskriver väldigt bra varför ett öppet demokratiskt samhälle, med ett öppet debattklimat är positivt.








lördag, juli 16, 2011

Stanna hemma eller välja förskola

Foto: Richard Leeming(FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det finns många sätt att fostra små barn. Just nu är trenden att göra små barn till elever från ett års ålder och sätta dem i förskola. Men om man vill göra annorlunda så går det faktiskt också väldigt bra. Varje tidsålder har sin trend och det viktigaste är alltid att följa sin magkänsla.

Väljer man förskola så är det några saker som är viktigt att tänka på att titta på innan. Hur stor är barngruppen? Hur många personal finns det per barn? Hur känns personalen.... även om trenden just nu är att poängtera utbildning så är det många andra egenskaper hos personalen som är viktig. Är de empatiska? Knyter de an till barnen? Kärleksfulla? Omtänksamma? Trivs de med sitt jobb och har de en arbetssituation som gör att de orkar vara på topp? Små barn kräver mycket närhet, kärlek och god omvårdnad för att inte längre fram i livet drabbas av psykisk ohälsa eller beteendestörningar. Utarbetad personal som inte mår bra, klarar naturligtvis inte av att ge barnen vad de behöver och miljön blir inte bra. En bra bok att läsa för att lära sig mer om hur förskolan fungerar i praktiken och vad man ska tänka på är: ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont”.

Viktigt är också att om du väljer att sätta ett litet barn i förskola tidigt, så försök att ändå ge ditt barn tid. Gå ner i arbetstid, omprioritera, hämta tidigt och ge avkall på andra aktiviteter i ditt liv för att finnas där för ditt barn. Det är inte heller ett råd du kommer att få i dag när det finns starka krafter som arbetar för att alla barn ska gå långa dagar på dagis. Få har väl missat debatten om hämtstressen.

Och så magkänslan. Vad är det egentligen. Det kan vara om ditt barn gråter hysteriskt vid lämning och du känner att något är fel. Personalen kommer kanske att säga att allt är okej och du kommer att försöka tvinga dig själv att tro på deras ord. Mitt råd är.... gör inte det rakt av utan att fundera lite till. Har ditt barn knutit an och är trygg med "sin" personal, så ska barnet inte gråta hysteriskt. Tyvärr men jag tror inte heller på att bara gå och lämna ett gråtande barn.

Återigen kan jag bara säga - strunta i att vara politiskt korrekt och lyssna till din magkänsla.

Hur långa dagar tror du själv att ditt barn orkar med? Kom ihåg att ju mer tid du tillbringar med ditt barn - desto lättare blir föräldrarollen. Du får nämligen öva och ni knyter an till varandra, vilket underlättar enormt. Lär du dig att hitta ett bra samspel med ditt barn när det är litet och kommer du in i föräldrarollen då, så underlättar det föräldraskapet under frigörelsefasen och tonåren. Jag brukar säga.... den förälder som inte klarar av en vilt skrikande tvååring i mataffären - hur ska den föräldern kunna hantera barnet som tonåring? Det finns en mening med barnets utvecklingsfaser också för föräldrarna och det är att mogna och växa in i föräldrarollen. Men då krävs det förstås att man tillbringar tid med barnen och orkar - och inte på grund av brist på tid och dåligt samvete börjar ”curla” de små.

Vill du vara hemma....grattis.... det går som sagt också alldeles utmärkt, även om det inte är vad du kommer att få höra när du väljer att stanna hemma längre än ett år. Människobarnet föds egentligen alldeles för tidigt och är det hjälplösaste av alla däggdjursungar. Egentligen skulle människobarnet behöva ligga kvar i magen ett år till, men det klarar inte kvinnokroppen av, så våra ungar föds innan de är fullt utvecklade.

Första året för människobarnet handlar därför om att "komma ikapp" och lära sig de baskunskaper som vi däggdjur behöver, som att få styrsel på kroppen och kunna sitta och gå till exempel. Mellan ett- och tvåårsåldern sker sedan en enorm utveckling av hjärnan. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till föräldrarna (eller andra vuxna som tar hand om barnet). Samspelet och anknytningen - kvaliteten i relationen - har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. På Folkhälsoinstitutet skriver man:

”En omfattande vetenskaplig litteratur visar att ett gott samspel mellan föräldrar och barn minskar risken för ett stort antal hälsoproblem (Stewart-Brown 2008). Ett gott samspel minskar risken för olika former av psykisk ohälsa kommer till uttryck eller utvecklas, däribland beteendeproblem och för inåtvända problem (till exempel depression och ångest). Det finns också stöd för att en god relation mellan föräldrar och barn minskar risken för alkoholmissbruk, drogbruk, rökning, fetma, ohälsosamma matvanor, olycksfallsskador och hjärt- och kärlsjukdom. Att föräldrarna har en avgörande betydelse för barnens hälsa är känt sedan länge”.

Ett gott samspel ja.......det är hela grunden för barnets sociala, emotionella och intellektuella utveckling. En engagerad förälder har naturligtvis alla förutsättningar att ge det lilla barnet det som det behöver för att utvecklas och bli socialt välfungerande, empatiskt och för att barnet ska må bra och inte drabbas av psykisk ohälsa. Även om det finns syskon så räcker en förälder till för att samspela socialt med barnen och äldre syskon är också en tillgång i samspelet. Den närhet, kärlek och goda omvårdnad som en förälder kan ge är i mina ögon guld värd för det lilla barnets utveckling. En trygg och bra bas att stå på behöver alla barn och den fås som sagt i socialt samspel med en vuxen. Något som också är grunden för att barn ska inhämta kunskaper och bli duktiga i skolan.

Utmaningen för många hemmaföräldrar i dag är att hitta andra barn som också är hemma. Med den ensidiga familjepolitik vi har haft så har politikerna utan att tveka länge försökt fasa ut alternativ som dagmammor och sett till att stänga ned öppna förskolor, lekis, parklekar och andra former av barnpassning (som där man förr kunde lämna in barn om man behövde gå till läkaren till exempel). Kortsiktigt gäller det därför att hitta andra lösningar som hemmaförälder - och skapa nätverk med andra som är hemma. Långsiktigt så måste en förändring till eftersom en majoritet ändå vill vara hemma längre med sina barn. Därför är det dags att ställa krav på politikerna att utöka valfriheten igen och underlätta för hemmabarnen och hemmaföräldrarna att hitta mötesplatser.

Det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra. Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken.... hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken. Så här bygger du upp din hemmatillvaro.

Du kommer inte att få uppmuntrande tillrop som hemmaförälder, eftersom proffstyckarna och nästan  alla politiska partier tycker att du gör ”fel” val. Kom därför ihåg att du lär dig mycket och utvecklas som hemmaförälder och känns det bra och rätt - så våga lita på din magkänsla. Du känner ditt barn mycket bättre än proffstyckarna och politikerna. Läs ”Den kreativa hemmaföräldern"