tisdag, september 06, 2011

Det finns ingen Quick Fix för barnuppfostran

Foto:RachelH_  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Stressade föräldrar slår sina barn läser jag i DN. Och barnmisshandeln ökar kraftigt ..... och drabbar barn mellan 2-5 år (trotsåldern).... och förövarna är stressade föräldrar i medelklassen.

Det finns bara en sak att säga som jag ofta säger "Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt". Barn tar tid - och det krävs tålamod, fokus, tid och ork för att fostra barn genom de olika utvecklingsfaserna. Men många föräldrar har inte den tiden, annat än timmen mellan middag och läggdags på kvällarna.

Och tyvärr men det räcker inte för många, för att komma in i föräldrarollen - för att lära känna sitt barn och ge barnet den närhet, kärlek och goda omsorg som barnet har rätt till.

Stress gör människor aggressiva, både stora och små och ett barn i en utvecklingsfas är extra känsligt, liksom den förälder som har bråttom att lämna på dagis för att hasta iväg till jobbet.

En minikris där just då när det är dags att åka till jobbet och barnet ska lämnas på dagis, kan tydligen eskalera och göra att den stressade föräldern gör just det man inte får.... han eller hon slår sitt barn. En fysisk smärta hos barnet blir till en psykisk smärta som påverkar hur barnet sedan är mot andra på dagis och som påverkar barnet och hur det kommer att må själsligen för resten av livet.

Då kommer samhället in med sin Quick Fix. Föräldern ska gå en kurs i Föräldraskap - Komet till exempel och barnet ska behandlas med manualbaserade program som SET, Social och emotionell träning på dagis - och lära sig empati - lära sig att bli socialt välfungerande.

Problemet är bara att empati utvecklar du som barn när du får empati - inte genom teoretiska övningar.

Återigen.... att skapa ett samhälle där det inte finns tid för barn och en balans mellan arbete och familj skapar många problem. Varför inte istället göra det enklare för föräldrar genom att öka valfriheten, så att varje familj kan sy ihop den lösning som passar just dem bäst.


Läs också:





7 kommentarer:

Mathias sa...

Så tragiskt, så tragiskt... Och i den ekonomiska krisen som med all sannolikhet kommer lär det inte bli bättre.

Madeleine Lidman sa...

Ja det är tragiskt. Men allra mest om vi låter det fortsätta så här. Vi ser ju faktiskt tydligt att vi måste förändra något i familjepolitiken.... gärna redan iDAG :)

Och jag tror ju verkligen på mer valfrihet och mer tid för barnen.

Föräldraskap är svårt och vi föräldrar behöver nätverka och stötta varandra. Hitta tid för reflektion och samtal. Det handlar inte om att få de mest "lyckade" barnen med de bästa karriärerna och de bästa idrottsresultaten.

Det handlar om att fostra nästa generation till trygga, socialt välfungerande människor som får utvecklas och blomma ut och följa just sina drömmar. En bra och stabil grund ger barnen alla möjligheter till det.

Sedan måste vi leva och må bra här och just nu. Ska vi göra det så krävs det balans och den balansen kommer alltid att se olika ut i olika familjer - eftersom vi alla är olika.

Och det är helt okej. Det berikar och utvecklar vårt samhälle till gagn för alla.

Mathias sa...

Läst detta? Svenska mammor vill hellre jobba deltid under den tid barnen är små, enligt en undersökning av MMM. Politikerna verkar för intresserade av vad de kallar "kvinnokamp" istället för att lyssna på vad mammorna faktiskt vill. Nu får man i mitt tycke göra som man vill, och det vet jag att du också tycker, men jag blir bedrövad över att se hur politikerna slår dövörat till. Mammorna kan tydligen inte tala för sig själva - politikerna vet bättre vad de egentligen vill.

http://mattematiksblogg.blogspot.com/2011/08/svenska-mammor-har-kidnappats.html

Madeleine Lidman sa...

Tack vare ditt tips har jag läst det :) Men det är ju ett arbete att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen. Ett arbete värderat till 380 000 kronor per år enligt en brittisk undersökning.

Visst det är obetalt men ett synnerligen viktigt arbete. Och det är spännande, utmanande och utvecklande.

Ja kvinnor vill vara hemma med barnen längre än ett år och många män också. Och är det inte papporna som är hemma så är de ofta ytterst närvarande ändå. Det handlar om teamwork och att tillsammans hjälpas åt.

Inte millimeterrättvisa... nej... men ett kärleksfullt samarbete kring barnen. Precis som det ska vara :)

Mathias sa...

Kärleksfullt samarbete och teamwork, det är så jag tror det är för de flesta och så det ska vara. Jag instämmer bara. ;-)

Emelie sa...

Det intressanta i sammanhanget är att SET inte är forskningsbaserat, utan har visat sig baseras på eget tyckande och knapphändigt vinklad forskning. / Emelie

Madeleine Lidman sa...

Helt rätt Emelie :) Dessutom har den person på Folkhälsoinstitutet, FHI, som ivrigast rekommenderar SET - själv varit med och tagit fram programmet ...

Och tillika är han förstås rabiat motståndare till hemmaföräldrar (surprise).