måndag, december 31, 2012

Nästa år ett ödesår för valfriheten

Foto:Darin (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Ska man summera året ur ett hemmaförälderperspektiv har förstås en del varit mycket positivt. Fler föräldrar börjar vakna upp och inse att tid för barn är viktigt och många hittar facebookgruppen Hemmaföräldrars nätverk och satsar tid och energi på att också stötta och inspirera varandra.

Men tyvärr ser det fortfarande inte så mycket ljusare ut på valfrihetsfronten. Pengaregnet över de föräldrar som väljer bort tid med sina barn har fortsatt. Föräldralediga med barn i förskolan är den nya överklassen i Sverige. Förr i tiden hade överklassen en nanny som tog hand om barnen, så att föräldrarna fick egentid och livet kunde fortsatta som innan barnen kom. I dag har förskolan blivit en budgetvariant av den livsstilen, där de små barnen till föräldralediga lämnas bort till en utbildad pedagog som tar hand om mellan 5-10 barn samtidigt, så att "mamma kan mysa lite med bebisen", gå till gymmet, ta en latte på stan, shoppa lite nya kuddar till hemmet, eller bara vila.

Den här livsstilen på skattebetalarnas bekostnad har blivit så populär att få politiker vågar göra något åt det hela. Rädslan att stöta sig med den här högljudda och resursstarka gruppen är stor. Järfälla sänkte vistelsetiden för föräldralediga från 30 timmar i veckan till 15 timmar i veckan för två år sedan. Nu har de höjt tillbaka till 30 timmar ... och höjer samtidigt skatten med 35 öre. Skattehöjning till barnvaktslyx - men föräldrarna är nöjda. Nu slipper de ta hand om flera barn samtidigt och får sin "välbehövda" egentid med bebisen. Men kraven lär inte stanna där - det förstår vem som helst. Fler och fler krav kommer att komma från föräldrar som upplever den där timmen mellan middag och läggdags med barnen som enormt krävande. Och de har säkert rätt - för ju mindre tid de spenderar med sina barn - desto jobbigare blir det. För att komma in i föräldrarollen så måste du ju öva och vara med dina barn. Men har vi råd med det här? Och vilka blir lidande i stället då vi inte har hur mycket skattepengar som helst att fördela? Även Botkyrka som erbjuder 35 timmar i veckan till föräldralediga på skattebetalarnas bekostnad, toppar skatteligan i Stockholms län (liksom Järfälla). Dessutom har de störst barngrupper  i länet.

Samtidigt har vi hemmaföräldrarna vars valfrihet hela tiden krymper. Det kommer krav om kvoterad föräldraledighet, obligatorisk förskola och en del kommuner tar bort vårdnadsbidraget.

Debatten i media släpps fortfarande inte fri - och många berättar om hur de inlägg som rör familjepolitik konsekvent rensas bort i kommentarsfälten hos de stora dagstidningarna (trots att de inte bryter mot några regler) som SvD, DN och Expressen (Sydsvenskan är ännu räddare för folkets röst, så de har inte längre en blogglänkar till sina artiklar ... ). Trots dagstidningarnas ovilja att släppa fram även hemmaföräldrarna i debatten, så är föräldrar intresserade och engagerade i familjepolitiken.

Ointresset i media för allt som rör familjepolitik är nu något som också Sveriges television fått känna av. När de började sin serie om förskolan, så startade de med den vinkling som är politiskt korrekt - de skrev om hur "synd" det är om alla små barn till föräldralediga som "bara" får gå 15 timmar i veckan i förskolan och hyllade Botkyrka kommun som låter barnen gå 35 timmar. Här kan vi dock tacka en mängd starka föräldrar till både hemmabarn, dagmammebarn och förskolebarn som tog sig tid att skriva till SVT och tipsa om att det fanns en hel del mer allvarliga problem som till exempel: stora barngrupper och få personal, att skriva om.

Efter mycket om och men, så skrev även SVT om dessa problem ... och möttes av tystnad i media. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Sydsvenskan valde helt sonika att inte rapportera problemen vidare till sina läsare. DN, Expressen och Sydsvenskan satsar hellre tid och energi på att kritisera de föräldrar som väljer att ge sina barn tid och SvD drog igång en stor serie om "föräldrafällan" - hur svårt det är att göra karriär när man får barn. Och lösningen heter förstås kvoterad föräldraledighet, "rätt" till heltid och dygnet-runt-dagis - barnen görs till ett problem. Trist, förutsägbart och onyanserat. Men i perspektivet av att journalisterna är den första statsmakten - så förstås inte helt förvånade. De tar sin roll som "uppfostrare" av svenska folket på stort allvar. Nyheter serveras utifrån ett "rätt" och "fel" - perspektiv.

Faktiskt måste jag säga att Aftonbladet sin röda färg till trots, är den tidning som ändå emellanåt vågar nyansera debatten. De tar in debattartiklar även från hemmaföräldrar och vågar skriva om krisen i förskolan samt ger sina krönikörer utrymme. Även Göteborgsposten ställer sig på de små barnens sida och rapporterar om problemen med dagens familjepolitik och ser till att frågan kommer upp på dagordningen. Ganska sunt egentligen - för vad vinner man på att tiga ihjäl problemen i längden. Det går kanske att förneka att kejsaren är naken ett tag, men inte hur länge som helst.

2013 blir året då det kommer att handla om att till varje pris försvara rätten till valfrihet. Det är väldigt skarpt läge nu och det handlar om att skapa en acceptans för att alla barn är olika och av vi därför kommer att behöva möta det med ett brett utbud av olika barnomsorgsalternativ: omsorg i hemmet, dagmamma, förskola och flerfamiljssystem. Missar vi det tågot nu, så kommer valet 2014 att bli det år då styrningen blir total av inom vilka snäva ramar svenska barnfamiljer tillåts leva sina liv. Jag hoppas att alla som tycker att valfrihet är viktigt och bra, tar chansen att kämpa för den under nästa år. Ett bra sätt är att bli medlem och stötta Hemmaföräldrars nätverk.

Med det vill jag önska alla ett Gott Nytt År!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Gärna mer barnomsorg - men betala ur egen ficka

Så skapas karriärgapet mellan män och kvinnor

Hemmaföräldrars tankesmedja

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn




fredag, december 28, 2012

Det räcker inte att älska sina barn - man måste visa det också

På facebook cirkulerar just nu en skärmdump av en bild som en förskola lagt ut. Där skriver de att de arbetar kväll för att ta hand om barnen så att föräldrarna kan julhandla "och pusta ut". Sedan får föräldrarna gröt och skinkmacka när de kommer och hämtar barnen. En liten tradition som förskolan haft i 20 år, eftersom de "älskar sina barn".

Ibland är det svårt att veta om det man läser är sant eller inte. Om inlägget är äkta så ser jag flera problem. Det första är att förskolan används som barnvaktslyx på skattebetalarnas bekostnad. Är det till sådant här som våra skattepengar ska gå? Är förskoleföräldrarna som lämnar in sina barn när de är föräldralediga med syskonet, därför att de vill "mysa med nya bebisen", eller de föräldrar som lämnar in barnen "därför att de vill ha lite egentid tillsammans eller fixa med huset", eller de föräldrar som vill gå och träna eller shoppa - den nya överklassen i Sverige? Det verkar nästan så för hej och hå vilket pengaregn det är över dessa föräldrar. Alla är vi med och betalar för att de ska få lite tid ... UTAN sina barn.

Men ve och förbannelse över den som vågar dryfta sig till att säga något, för alla föräldrar älskar ju sina barn, eller hur ... även de som lämnar bort dem, fastän de inte behöver. Ja, naturligtvis även de som skriker högst av alla efter mer tid i förskolan än de lagstadgade 15 timmarna, när de är föräldralediga. Varför inte 30 timmar, 35 timmar, eller 40 - 50 timmar ... med 20 andra barn (eller fler) i stoj och stim, en härlig lång dag i förskolan, under överinseende av utbildade pedagoger? Med buller, stress och en ständig kamp i en tuff grupphierarki. Det mår de små säkert jättebra av ... eller inte. För läser man som förälder på lite om utvecklingspsykologi, anknytning och neurobiologi - så inser man direkt vad ett litet barn behöver och det är: Närhet, kärlek, en god omsorg, en god anknytning och att få upptäcka världen i tryggt sällskap av en vuxen, så att de i socialt samspel kan lära sig saker och utvecklas till socialt välfungerande, trygga och empatiska barn.

Jag tror att kärlek är olika saker för olika människor. Till skillnad från många människor i dag, så tror jag inte att det räcker att känna kärlek till sina barn - jag tror att man i handling också måste visa det. Jag tror att man i största möjliga mån måste finnas där och ge sina barn tid. Men det är inte en åsikt som premieras och det är definitivt inte en handling som premieras i Sverige i dag. Och det må så vara - var och en får göra som de vill, men - jag tycker inte att vi med skattemedel ska premiera de föräldrar som väljer bort tid med sina barn. Jag tycker att det är viktigare att börja premiera de som väljer tid för sina barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

lördag, december 22, 2012

Alla barns "rätt" till lika dåliga uppväxtvillkor

Socialdemokraterna fortsätter sin familjepolitik som innebär mer styrning och mindre valfrihet. Trots att SVT nyligen rapporterat om den totala krisen i förskolan, med stora barngrupper och få personal, ökade olyckor och personal som förtvivlat säger att de inte kan garantera barnens säkerhet - än mindre bedriva någon form av pedagogisk verksamhet på många förskolor - så ska nu förskolan bli allmän från två års ålder, enligt S nya förslag. Då ska man vara medveten om att dagens situation i förskolan till stor del beror på maxtaxans införande. En maxtaxa som dessutom inte indexreglerats sedan den infördes för nästan tio år sedan. Det gör att förskolan saknar pengar och då blir verksamheten därefter.

Och Svenska Dagbladet (som glömt att rapportera vidare till sina läsare om alla de problem som SVT, efter mycket om och men, kommit fram till) är förstås snabba att rapportera nyheten. Propagandamakarna hos S tycker visst att de hittat den ultimata sloganen för att få människor att tycka att det här är ett toppenförslag: Med allmän förskola barnfattigdomen utraderas och alla barn ska få ”lika bra och jämlika uppväxtvillkor". Lika dåliga uppväxtvillkor då med andra ord, för med allmän förskola från två års ålder - så blir det ännu mindre pengar till förskolan, fler barn, mer överutnyttjande och en ännu sämre verksamhet.

Socialdemokraterna nämner förstås ingenting om hur de ska finansiera ännu mer gratis förskola, till ännu fler barn. Men alla har väl märkt att vi trots världens högsta skatter, inte har världens bästa sjukvård, skola eller äldreomsorg ... inte heller har vi världens bästa barnomsorg, som sagt. Så tänkte de sig ännu högre skatter så bör de nog tänka en gång till. Och alla skattebetalare borde verkligen tänka till både en och två gånger: Vill vi verkligen att våra intjänade inkomster ska gå i skatt till ännu mer gratis förskola, till ännu yngre barn? Eller ska dessa pengar användas till att förbättra sjukvården till exempel? (Visst skulle det vara mysigt att veta att om man nu hamnar på sjukhus så är det städat där till exempel).

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Mer styrning i framtiden - eller mindre

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn

Det måste finnas gränser för välfärdsuppdraget

En förskola i fritt fall

Svenska föräldrar är grundlurade

Borttappade barn i förskolor - stora barngrupper möjlig orsak





söndag, december 16, 2012

När ideologi får styra över små barns behov

Foto:Trynes (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Israels kibbitzer 1950-1980 - tal: Rader av spädbarn, små sovande knyten som dagtid vistades ute i friska luften, i spjälsäng eller stora hagar, matade och ompysslade av effektiva sköterskor. Vid tre fyra års ålder utspisade i barnens matsal, med gemensamma pottstunder, dagens enda chans att bajsa ostraffat. Lite större barn lekande i grupp, sång- och danslekar och idrottsövningar - men aldrig tävlingar, ingen skulle vara förmer än någon annan. Så skulle den nya människan formas i Israels kommunistiska kibbutzer, vars mål var att bygga den sionistiska framtidsdrömmen.

Sverige 2012: Stora grupper av små barn på en liten kostnadseffektiv yta, ledda av utbildade pedagoger. Målet: ”Förskolan är den första delen i skolväsendet och ska lägga grunden i ett livslångt lärande. Verksamheten ska bilda en helhet mellan omsorg, omvårdnad, utveckling och lärande.” Metoden: Barnen ska dokumenteras, justeras samt när de inte är tillräckligt socialt välfungerande eller empatiska - korrigeras med manualbaserade program som till exempel SET, social och emotionell träning. 

Israels kommunistiska kibbutzer: ”Lille Avraham fick träffa sina föräldrar en timme om dagen, efter klockan sju på kvällen. Klockan åtta skulle han gå och lägga sig i barnhuset. Då på kvällen var föräldrarna uttröttade efter en lång dags hårt arbete. Hans mamma arbetade i barnomsorgen, och hans pappa i fruktträdgården. Efter att en hel dag ha ägnat sig åt andras barn, hade hans mamma inte mycket värme kvar för sitt eget barn. Hans pappa brukade ligga på soffan med en tidning över huvudet. Barnen fick gå på tå i rummet, rädda för att störa honom”. Mourning a Father Lost: A Kibbutz Childhood Remembered,  av den israeliske poeten Avraham Balaban).

Sverige 2012, ledare i Sydsvenskan: ”Många föräldrar stressar i dag för att både hinna jobba och se sina barns luciatåg. Det lussas förstås bara en gång om året, men den sammanlagda mängden extra aktiviteter försvårar kombinationen förvärvsarbete och föräldraskap. Studiedagar, utvecklingssamtal, föräldrafika, picknick. öppet hus, avslutningsfester ...
Lägg därtill att barnomsorgen ofta har öppettider som även gör vardagarna svåra att pussla ihop för heltidsarbetande mammor och pappor. Tänk om det finns en enklare lösning:
Att samhället fullt ut börjar hålla vad det lovat – tar väl hand om barnen och de äldre så att de som vill kan jobba lite mer i lugn och ro. Det kräver lite mer jobb i omsorgen, men frigör arbetskraft. Möjligen är det också dags för lägre förväntningar om föräldradeltagande i allsköns sammanhang”.


Hemmaföräldrars nätverk: Där Sydsvenskan (och många med dem) strävar alltmer mot samma ideologi som präglade Israels kibbutzer - så skulle man i stället tänka sig att pröva något nytt (den här ideologin övergavs ändå av Israel för över 30 år sedan, så varför ska vi då prova den?):


En familjepolitik med balans mellan familj och arbete. Där föräldrar har ett brett utbud av olika barnsomorgsalternativ att välja mellan - även omsorg i hemmet. Där vi ser hemmatiden som en merit i en cv och ser till att de föräldrar som pusslat och trixat under småbarnsåren för att ge sina barn tid - faktiskt inte blir diskriminerade, utan är välkomna tillbaka till arbetslivet igen. En familjepolitik som utgår från det lilla barnet och som tar hänsyn till att alla barn är olika. Men som också bygger på de rön kring anknytning och neurobiologi som finns. Ett samhälle som tillåter att människor fattar egna beslut och gör egna val, som stöttar människor i att välja olika. I stället för att styra och tvinga människor att leva inom snäva ramar, som satts ovanifrån. Ja ... ett samhälle som respekterar individen och det fria valet - som respekterar att vi alla har olika drömmar - och för en del av oss så handlar dessa drömmar om att kombinera arbetslinjen, relationslinjen och barnlinjen - det handlar inte bara om välja bort familjen för arbetet!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:
Svensk familjepolitik och Israels kibbutzer

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Barn som lämnas för tidigt kan känna sig övergivna

Tid för barn

tisdag, december 11, 2012

Miljöpartiet vill ge mer till de som redan får allt

Min lilla skrutt 
I Solna vill Miljöpartiet ta bort vårdnadsbidraget ... för att "ge" pengarna till förskolan i stället.

När jag var gravid så stressade jag och arbetade som en galning ... och blev sjuk i svår preeklampsi - havandeskapsförgiftning, förmodligen på grund av all stress, då jag inte led av någon av de riskfaktorer som anses ge en ökad risk. I vecka 32 blev jag inlagd på specialistmödravården.

Sjukdomen gjorde sedan att läkarna var tvungna att förlösa min dotter för tidigt - eftersom jag hade dött annars ... och hon också. Dagen efter kejsarsnittet blommade min sjukdom ut i full eklampsi och jag fick sövas ner under ett dygn. Förr i tiden dog man av eklampsi - det kan man göra i dag och också. Nere på neonantalen låg en liten skrutt utan sin mamma och mådde inget vidare hon heller. Hon slutade andas men de fick igång henne igen. Ja, vi dog nästan båda två och det fick naturligtvis mig och min familj att tänka om - och planera om - hela vårt liv.

Omänskligt höga krav, under devisen "graviditet är ingen sjukdom" - hade med största sannolikhet skapat hela situationen, för även om graviditet inte är en sjukdom, så kan stress och omänskliga krav på prestation eller andra orsaker göra att man kan bli sjuk av eller under en graviditet. Men i Sverige är vi så "jämställda" och "jämlika" och här är "könet en konstruktion", så vi tar inte hänsyn till några biologiska skillnader mellan män och kvinnor och låtsas därmed inte heller om att graviditet faktiskt innebär en stor påfrestning på kvinnokroppen.

Vår familj fick ompröva allt. Vid den här tiden fanns inte vårdnadsbidraget som hade varit perfekt för oss. Då hade jag kunnat stanna hemma längre OCH behållit min SGI, sjukpenninggrundande inkomst OCH jag hade kunnat ha kvar min anställning OCH jag hade framförallt kunnat vänta längre med att skaffa barn nummer två - något som läkarna rekommenderade. Men eftersom vi vid den här tiden inte hade valfrihet - och inte hade vårdnadsbidrag, så blev följderna av att jag stannade hemma längre med dottern:

* Jag förlorade en fot på arbetsmarknaden
* Jag var tvungen att skaffa ett barn till tätt för att inte förlora min SGI - och fick havandeskapsförgiftning igen

Sådana som jag får och SKA tydligen skylla sig själva enligt Miljöpartiet. Om vi vill ta hänsyn till vårt lilla barns behov eller vår egen hälsa, så ska vi straffas genom att tvingas säga upp oss från jobbet, vi ska förlora vår SGI och vi ska ha noll och nix i subventioner för att vi väljer omsorg i hemmet, utifrån vårt lilla barns behov. Samtidigt som andra föräldrar ska få ha syskon på dagis 30 timmar i veckan när de är hemma med sin nyfödda bebis, till en kostnad om cirka 100 000 kronor. Det betyder alltså att skattebetalarnas pengar ska fördelas enligt följande om vi ställer dessa två grupper mot varandra:

Den som sköter omsorgen om sitt barn i hemmet ska få noll kronor i subvention.
Den som lämnar bort sitt barn till förskolan ska få 100 000 kronor i subvention.

Alternativet för den som inte vill drabbas av alla negativa effekter av att stanna hemma längre, är att offra sitt barn - att tvingas sätta in ett barn som kanske är för tidigt fött och infektionskänsligt, i förskolan redan som ettåring. Men lite skit får man tydligen ta enligt Miljöpartiet. Sorgligt med ännu ett parti som struntar i barnperspektivet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Myten om vårdnadsbidraget

Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

torsdag, november 29, 2012

Expressen fortsätter klappjakten på föräldrar

Foto: Extra Medium (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Viacom har intervjuat 15 000 personer i 24 länder - däribland Sverige. Studien visar på tre huvudsakliga drivkrafter för de som intervjuats. De intervjuade går under benämningen Generation Y i studien, men kallas även Millennials. Det mest utmärkande för studien är att för Generation Y så är familjen är oerhört viktig. En kärleksfull familj är svaret på hur man blir lycklig, såväl som ett mått på ett bra liv. Den här undersökningen visar att Generation Y, som jag ser det, vill ha en balans mellan arbete och familj. Ganska självklara saker egentligen.

Och även övriga generationer börjar vakna alltmer och kräva sin rätt till valfrihet. De vill inte leva under DDR-liknande ramar där allting ska detaljstyras ovanifrån. Visst många lever fortfarande nöjda "konserverade i sina matrixbehållare, där de levererar energi till staten och sedan får sina detaljregisserade liv tillbaka". Men väldigt många börjar också vakna upp och vill ha makten över vilka livsval de ska få göra - de vill ha en balans och en gräns för hur mycket politiken ska styra i deras liv. De vill att arbetslinjen kompletteras med relationslinjen och barnlinjen.

Det här är människor som vill ha många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan, som inte vill ha standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, de vill styra mer över sin arbetstid och de vill ha en balans mellan tid för barn och tid för arbete. Helt enkelt eftersom alla familjer och alla barn är olika. Och det härliga är att nu börjar dessa människor att hitta varandra - och stötta varandra. Men tyvärr har inte media hängt med i utvecklingen - därför att de inte gillar den här gruppen av människor. Man kan bara undra varför?

Personligen har jag aldrig förstått vad det är som är så hotfullt med att vi människor är olika och väljer olika. Redan 2005 vädjade jag till proffstyckarna att sluta vara så rädda för hemmaföräldrar. Men vissa av dem kan bara inte sluta. Expressens ledarsida toppar nog listan måste jag säga, tätt följd av Sydsvenskan och Heidi Avellan. Tänk att vi vanliga små mammor och pappor kan ses som ett så stort hot. Allt vi vill är ju att få en chans att ge våra barn tid - att hitta balans. Vi mår ju så mycket bättre när vi får den möjligheten. Vi jobbar bättre, presterar bättre, när vi får tid också för relationer ... och framförallt så vill ju många människor ha den här balansen. 

Nej Expressen - vi måste inte ha en politik som under täckmanteln: "skydda barnen från föräldrarna" ser till att överlåta ansvaret för ALLA barn till staten. Bara för att det finns familjer som inte fungerar och där stöd behöver sättas in, så ska man inte utgå från att alla föräldrar är farliga för sina barn. Och tack - men nej tack till ännu mer styrning och kvoterad föräldraförsäkring (och måste ni köra den med "kvinnofälla" nu igen?). Återigen vi ska inte under några omständigheter tvinga människor att leva inom snäva ramar som satts ovanifrån. Muren har fallit, DDR har gått i graven. Och det finns inte någon som helst anledning att vi ska fortsätta att driva en DDR-liknande politik i det här landet.

Hur svårt kan det vara att förstå, på en skala ?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:
När media går över gränsen (Karin Olsson, Expressens ledarredaktion, när hon lurade sig in hos en hemmafamilj)
Expressenpartiet vill in och begränsa valfriheten
Bygga relationer för sin överlevnad

söndag, oktober 21, 2012

Mer styrning i framtiden - eller mindre

Foto: anonymousthomas (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Tillsammans skriver vi nu vår historia: Alla vi föräldrar som vill ge våra barn tid, som vill ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan - där även hemmaalternativet räkna som ett barnomsorgsalternativ, som vill välja mellan olika skolor för att hitta den som passar våra barn bäst, som vill ha valfrihet att kunna hemskola, som vill känna att vi får arbeta deltid, utan att stämplas som jobbskolkare - ja kort och gott - som vill bestämma mer själva över hur vi vill forma och leva våra liv.

Jag säger bara Kuba, Sovjet, Nordkorea, Kina, DDR ... inte känns det som en dröm att sträva efter. Visst alla hade/har det lika dåligt, utom de som styr förstås, som ser till att ha det bästa av allt. Men om man sätter sig in i hur litet makt vanliga människor hade/har i dessa länder, så känner nog de allra flesta att dit vill vi inte.

Men även vi i Sverige har varit väldigt hårt styrda. Vi har inte heller gjort upp med vår historia. Jag försöker förklara för mina barn hur det egentligen var på 1950, 1960 och 1970-talet, när vi hade en tv-kanal som staten ägde och styrde. De nyheter vi fick var vinklade för att understödja socialdemokraterna och syftade till, att se till att de bibehöll sitt maktinnehav. Barnprogrammen var vänstervinklade och barnen skulle indoktrineras redan från det att de var små. Även radiokanalerna ägdes och styrdes av staten, som var lika med socialdemokraterna. När lilla Radio Nord försökte sända mer musik och mindre propaganda utanför tv- och radiomonopolet blev de jagade som terrorister. Rädslan för det fria ordet var extremt stor i Sverige - fri debatt, fri tv, radio och media - kunde ju göra att människor började tänka själva - de kunde få fler versioner av saker och ting.

Skolan var också styrd, läroböckerna tillrättalagda för att passa det socialdemokratiska budskapet (något vi fortfarande lider under) och många av lärarna utbildades i DDR. Vi har många olika politiska partier i Sverige, men fortfarande har ett parti monopol på en helgfri dag - socialdemokraterna med sitt första majfirande. Fackföreningarna vars medlemmar röstar på en mängd olika partier  - skickar fortfarande miljoner för att stötta sossarna, eller så stöttar de S i sina medlemstidningar och vinklar alla nyheter åt det röda hållet.

Någonstans kan jag känna att vi fortfarande inte är fria i det här landet - fria att välja själva hur vi vill leva våra liv - fria att säga vad vi tycker och tänker. Jag kan bara gå till mig själv - fortfarande känner jag stor rädsla, som till exempel när jag nyligen gav mig in i debatten om 35 timmars förskola för föräldralediga (på skattebetalarnas bekostnad). Rädd, väldigt rädd helt enkelt för att låta mina åsikter synas och höras i ett debattforum. Vilka personliga påhopp riskerade jag nu? Jag är ju bara en vanlig liten mamma - det är så enkelt att ge sig på mig och "slakta" mig. Och ändå säger jag något så harmlöst som att det är okej att föräldrar vill ge sina barn tid och att det nog är dags att sätta gränser för välfärdsuppdraget. Vad är föräldrarnas ansvar och vad är statens, när det till exempel kommer till barnen?

Men ska man verkligen behöva vara rädd i ett land som kallar sig en demokrati? Och jag är inte ensam, vi är många som är rädda - som dagligen funderar över om priset vi kan komma att få betala, gör det värt att vi framför vår åsikt. Men när vi tiger, så trycks vi också hela tiden undan och styrningen ökar och människor får hela tiden mindre valfrihet.

Nu har vi ändå flera tv-kanaler, flera radiokanaler och där media fortfarande är lite rädda för den fria debatten, så behöver vi inte längre se våra insändare bli refuserade - vi kan skriva på nätet i stället och sprida vårt budskap. Och vi börjar bli ganska många nu, som tröttnat på de snäva ramar som vi ska få tillåtelse att leva under. Vi vill inte det här längre. Vi är olika, vi har olika drömmar, olika livsstilar, olika politisk åskådning - men det vi har gemensamt är drömmen om mer makt att själva bestämma över våra liv. Därför måste vi hålla ihop, stötta varandra och på allvar fundera över vad som händer i nästa val. Tyvärr men om socialdemokraterna återfår makten så kommer styrningen att öka igen och valfriheten minska.

Just nu har de siktet inställt på våra minsta. Inga barn ska få vara hemma längre och alla barn ska in i förskolan samtidigt som föräldrar ska arbeta heltid i jämställdhetens namn. Obligatorisk förskola från tre års ålder väntar runt hörnet och tanken är väl att med alla barn på institution utradera alla skillnader mellan barnen och ge staten makten att fostra, korrigera och dressera barnen i den mall som sossarna har satt upp. Jag vill verkligen inte dit, jag vill verkligen inte tillbaka till något gammalt - jag vill ha ett fritt samhälle, med en fri debatt, valfrihet - ett samhälle där vi kommunicerar, debatterar och stöttar varandra - där vi tillsammans bestämmer färdriktningen men också där friheten för varje individ att forma sitt liv är stor.

Känner DU likadant? Då tycker jag att du redan nu ska fundera över vad politiken betyder för dig. Sätt dig in i vad en röst på de olika partierna egentligen betyder? Vilka partier vill ge makten åt gräsrötterna och vilka vill bestämma åt dem? Din röst i nästa val bestämmer framtiden - det är om två år och även fram till dess som vi tillsammans nu skriver nästa kapitel i Sveriges historia. Det handlar om att välja mindre frihet eller mer ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk






tisdag, oktober 16, 2012

(S)VT granskar förskolan

En granskning av förskolan låter ju bra. Inte någon har väl missat larmrapporterna om de stora barngrupperna, låg personaltäthet eller ökningen av de allvarliga skadorna hos förskolebarn. Frågan är väl om pengarna räcker för att förskolan ska vara en trygg plats och om den erbjuder en bra arbetsmiljö för personal och barn. Lägger man sedan till att förskolan inte bara har ett omsorgsuppdrag numera - utan också en läroplan, så måste man förstås fundera över om den klarar det pedagogiska uppdraget som situationen ser ut i många förskolor.

Vad kommer då "oberoende" (S)VT att komma fram till i sin granskning av förskolan? Kanalen som drivs med våra skattepengar och som ska ge saklig information. Nja ... nu måste vi komma ihåg att SVT inte är oberoende och då kan nästan vem som helst ana redan innan hur upplägget kommer att se ut. I stället för en seriös granskning - så blir det förstås tillrättalagd information. Det arbete som skulle kunna läggas ner för att hitta brister - mynnar förstås ut i att de i och för sig säkert identifierar bristerna... men sedan handlar det inte om att presentera problemen och få igång en diskussion om vad som kan bli bättre.  Nej, (S)VT är ju en propagandainstitution. Genom att titta på vad de presenterar - kan man lätt lista ut HUR de vill att föräldrar ska göra.

Var går till exempel gränserna för välfärdsuppdraget? Är det rimligt att skattebetalarna ska stå för notan för de föräldrar som är föräldralediga och ändå sätter syskon i förskolan? Den diskussionen tar förstås inte (S)VT - de väljer att presentera hur synd det är om de barn som inte får vara mer än 15 timmar i veckan i förskolan. 

Det finns flera allvarliga brister inom förskolan som föräldrar bör få vetskap om, så att de kan vara med och påverka och bidra till en bättre miljö för sina barn. Det ska därför bli intressant att se vilken problemanalys (S)VT gör och om de över huvud taget kommer att göra någon form av seriös problemanalys.

Problem inom förskolan i dag:

* Stora barngrupper
* Få personal
* Kraftig ökning av allvarliga skador, olyckor, rymningar och borttappade barn
* Fler barn behandlas med manualbaserade program i förskolan
* Miljö - buller, stress (93% av förskolorna får nedslag på verksamheten från Arbetsmiljöverket)
* Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag
* Det finns ingen forskning gjord på förskolan effekter
* Höga sjukskrivningstal hos personalen
* Ett överutnyttjande av förskolan
* Maxtaxan - pengarna räcker inte
* Smittspridning, resistenta pneumokocker, meningokocker, mm
* Regeringen har tillsatt en utredning om att införa Lex Sarah i förskolan i juli 2012 - när kommer den?

Nu råkar jag veta att mängder med föräldrar, pedagoger och olika nätverk som arbetar för att förbättra ovanstående har tagit kontakt med (S)VT, så information om läget har de garanterat fått. Nu ska vi med spänning se hur de fortsätter att rapportera. Blir det i syfte att förbättra för de små barnen - eller blir det i syfte att försöka styra "det dumma folket" (fåren) - bort från ovanstående problembeskrivning.

Personligen är jag ganska säker på svaret. Men det ska ändå bli spännande att se hur de ska försöka vinkla saker - för det säger nämligen väldigt mycket om hur de ser på sitt uppdrag.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara föredöme för svensk familjepolitik

Svenska föräldrar är grundlurade

Förskolan, sanningen och forskningen

Barn och Kunskap, - med anledning av förskoledebatten

Flest timmar på dagis vinner


P.S Den 18 oktober: Den 15 oktober gick Botkyrka ut med ett pressmeddelande för att "skryta" med att de minsann har 35 timmar till alla föräldralediga, arbetslösa, studerande - ja, alla som inte arbetar. http://www.botkyrka.se/Nyheter/Sidor/I-Botkyrka-har-alla-barn-rätt-till-minst-35-timmars-förskola-.aspx Och i dag går socialdemokraterna ut i Aftonbladet och berättar att de för endast 30 miljoner kronor på skattebetalarnas bekostnad, har ökat på "välfärdsuppdraget" med det här. Gamla, sjuka, stora barngrupper, få personal, inga problem - det är här Botkyrka lägger sina resurser, så lägligt då att (S)VT gör just den vinkling de gör ...

3 november: SVT:s granskning verkar ha upphört. Hittills har de inte kommit fram med några fler nyheter (annat än att EN förskola har en råttinvasion). Varför tar de inte och granskar de ärenden som rör Botkyrka och som finns hos Skolinspektionen?

VARFÖR tar de inte och tittar på hur vanligt det är att personal kränker barn i förskolan? Har de ökat? Skulle Lex Sarah kunna hjälpa till och minska kränkningarna? Här är ännu ett fall där barn kränks (och föräldrar i och för sig reagerar men fortsätter att lämna barnen ...) http://m.expressen.se/gt/forskollarare-tejpade-igen-barnens-munnar/?partner=wwwhttp://m.expressen.se/gt/forskollarare-tejpade-igen-barnens-munnar/?partner=www

måndag, oktober 08, 2012

Samspel utvecklar föräldraskapet

Foto: M Glasgow (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Barn lär sig saker i socialt samspel med en vuxen. Redan det lilla nyfödda barnet börjar interagera med föräldern, barnet tittar och härmar. Orsaken heter spegelneuroner, vi är programmerade att ta social kontakt och hjärnan utvecklas och lär sig hela tiden nya saker i det sociala samspelet.

Det är därför det är mindre bra med barnvagnar där det lilla barnet är vänt ifrån föräldern och ännu sämre är det med alla smartphones, som gör att dagens föräldrar inte samspelar i tillräckligt stor utsträckning med sina barn, utan i stället pratar i telefon, sms:ar eller är ute på internet. Det är här och nu som gäller för små barn. De ser något, söker kontakt med den vuxne och får en reaktion ... och lär sig något nytt. Om de nu inte sitter så till att de inte ser föräldern ... eller har en förälder som är upptagen med sin smartphone.

Den avskärmning som vi ser hos vissa föräldrar och som börjar tidigt försvårar inte bara för barnet att lära sig socialt samspel och empati, utan försvårar även för föräldern att komma in i föräldrarollen. Om du inte samspelar med ditt barn i särskilt stor utsträckning, så lär du dig inte heller att förstå och tolka ditt barns behov. Inte blir det lättare av att många föräldrar sedan lämnar bort barnet vid ett års ålder, till en stor barngrupp med få personal - där barnet inte heller får samspela socialt i särskilt stor utsträckning med vuxna. Det skapar svårigheter både för barnet och för föräldern.

Barnet lär sig att överleva i den miljön som erbjuds och finner lämpliga beteenden för att klara sig. Beteenden som kanske inte fungerar lika bra i en miljö utanför förskolan. Något som kanske kan vara en förklaring till den situation vi ser i många skolor i dag, där många barn utagerar och mobbar samt definieras med vad vi ofta kallar beteendestörningar, som skolan i sin tur försöker korrigera med manualbaserade program som ska "dressera" in rätt beteende hos barnen och "lära dem" empati. För de små verkar nämligen inte alltid vara så empatiska. Problemet är bara att empatisk blir du om du blivit empatiskt behandlad. Problemet med empatistörning kan alltså bero på att barnen bara upprepar det beteende de lärt sig i en alltför tuff miljö som en stor barngrupp med för få personal kan skapa. Men som naturligtvis kan uppstå också beroende på andra mindre gynnsamma omständigheter under uppväxten.

Utagerande barn skapar även stress och oro hos föräldrarna. Har du varit en närvarande förälder och gett dina barn tid, så har du även (utan att du tänkt på det) utvecklat dig själv i din föräldraroll. Du har lärt dig att läsa av ditt barn och förstå vad det signalerar. Du har knutit an till barnet och du har varit med om en hel del utvecklingsfaser (trotsperioder) på vägen - som du varit tvungen att hantera och som utvecklat dig. Föräldraskap går i arv, ofta upprepar vi det vi själva varit med om och hur vi ska agera i olika situationer sitter ofta i ryggmärgen.

En ny trend hos många av dagens föräldrar är att de försöker läsa sig till hur de ska agera som föräldrar. Ett ganska tungrott sätt att hantera alla de händelser som inträffar dagligen när man har barn. Därför poppar föräldrautbildningarna upp som svampar ur jorden. De tycks fylla ett stort behov men tyvärr är de framtagna, liksom de manualbaserade programmen som används i förskolor och skolor (som SET, social och emotionell träning), för att ge föräldrarna en quick fix att dressera fram "rätt" beteende hos barnen. Problemet med föräldraskap är bara att det till att börja med inte finns någon quick fix som passar alla - eftersom varje barn är unikt och varje situation är unik. Det gör att barn riskerar att fara illa och ta skada.

Nej, det finns inte någon snabbkurs för att bli en bra förälder, inte heller någon quick fix för att dressera fram rätt beteende hos barn - däremot så finns det alla möjligheter att göra rätt från början. Så lägg bort mobilen, vänd barnvagnen åt rätt håll, var närvarande och se till att samspela med ditt barn. Då lär sig barnet mängder av saker och socialt samspel är A och O för barnets språkutveckling. Och framförallt lär DU dig saker ... och utvecklar DITT kunnande.

Väljer du förskola till ditt barn tidigt (kanske för att du måste) - så välj en där det finns en möjlighet för barnet att knyta an till personalen ... där barnet kan samspela med en vuxen ... där barngruppen inte är för stor eller personalen för få. Och försök att se till att personalen först och främst verkar ha medkänsla, sunt förnuft och att de är empatiska - för det är det som avgör HUR ditt barn kommer att utvecklas. Personligen så rekommenderar jag dagmamma om det alternativet finns. Köerna är dock ofta väldigt långa - så det gäller att ställa sig i kö i god tid. (Många förskollärare väljer själva dagmamma till sina barn, vilket kan vara en god vägledning).

De föräldrar som vill komplettera hemmalivet med förskola till barnet när de blivit lite äldre bör se till att barnet inte går mer än 15 timmar i veckan. Sedan är det bra om barnet inte börjar innan två års ålder (säger en del experter) eller innan tre års ålder (säger andra experter). Alla barn är olika så här är det magkänslan som gäller. Enligt NICHD studien visar det sig att förskolebarn blir mer aggressiva än hemmabarn - och det är direkt kopplat till vistelsetiden i förskolan. Ju längre dagar - desto mer aggressiva barn. Små barn är nämligen sköra. Deras hjärnor är under utveckling och mycket känsliga för stress, buller, stora barngrupper och få personal. En ogynnsam miljö kan faktiskt vara direkt skadligt för deras utveckling.

Men överlägset alla gånger är, om du kan ge ditt barn tid hemma - så många år som möjligt. För vill du ha ett socialt välfungerande barn som utvecklas optimalt och lär sig mängder av saker, så är du som förälder alltid överlägset bäst. Mycket också på grund av den ständiga interaktionen som sker mellan dig och ditt barn, där ni lär av varandra hela tiden. Och satsar du på att ge ditt barn tid, så brukar de flesta också satsa på att bygga nätverk med andra föräldrar och det är verkligen guld värt. För då har du alla chanser att diskutera föräldrarollen och olika utvecklingsperioder hos barnet, med andra föräldrar. Föräldrar som känner dig och ditt barn. Och det är hundra gånger mer värt än att gå en manualbaserad kurs i föräldraskap!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hippocampus skadas av stress och kortisol

Psykologer larmar om stress hos barn

Stressade barn löper större risk för allergi

Farlig stress hos barn

Skrämmande okunskap hos vissa läkare

Dagis kan skada ditt barn

Empati börjar spegelneuronerna

torsdag, september 27, 2012

Det civila samhället och föräldrar som stöttar varandra

Sverige är ett land i snabb förändring. Även om en majoritet fortsätter att leva inom de ramar politikerna har satt upp, som om de vore de enda och de bästa - så börjar ett litet uppror smyga sig in ... lite av civil olydnad. Allt fler föräldrar börjar nämligen att lyssna till sin magkänsla:

"Lämna skrikande barn i förskolan och bara gå - nej, tack”.

Nu börjar föräldrar sätta ner foten och faktiskt ifrågasätta de pedagoger som i princip rycker ett gråtande barn ur famnen på en förälder och ber dem att gå. De vill ha en dialog med pedagogerna i förskolan - de vill hitta en unik lösning för just det egna barnet, för att göra lämningen smidig. De har nämligen insett att alla barn är olika och att det inte finns EN lösning som passar alla barn. Många av de inkännande föräldrarna som ser sitt barns specifika behov och som lyssnar - börjar också klura på om förskola i alla lägen alltid är det bästa. Även om många förskolor är utmärkta, med små barngrupper och tillräckligt med personal - så finns det de där maxtaxan skapat en verksamhet där pengabristen leder till så stora besparingar att de går ut över barnen.

En gång tyckte jag mig se att de föräldrar som en gång sugits in i förskolekarusellen sällan förändrade något. Vad som än hände så fortsatte de på den invanda vägen. Inga signaler i världen från de egna barnen, incidenter i förskolan eller annat som borde mana till eftertanke gjorde det. (Min högst personliga uppfattning).

Men något har hänt.

Vilsna, lite rädda, osäkra på vad de ska kunna göra i stället ... googlar de febrilt och några hittar hit. Här får de tips om att det går att korta ner förskoledagarna, att det går att byta till dagmamma eller att det går att stanna hemma på heltid. Då vill de nätverka och hitta andra som är hemma för att få råd och stöd i sitt nya beslut att droppa standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. De vill sy ihop sin egen unika lösning och lika chockade som de som vaknar upp i filmen Matrix blir när de ser världen de lever i med helt nya ögon – blir de här föräldrarna när de inser att de har ett val och att de nu dessutom står i begrepp att göra ett annat val – än just det val politikerna stakat ut. Skrämmande, mycket också på grund av att skillnaderna i belöning är väldigt stora. Politikernas lösning – standardlösningen – belönas både med ett stort pengaregn över de barnfamiljer som väljer den, men också i stöd av ett antal myter som flitigt serveras runt om i media. Myter som syftar till att få föräldrar att leva inom "ramarna". Och jag är då förstås väldigt emot dessa myter – och vill hellre se fakta. (En myt jag till exempel starkt ogillar är den att dagisbarn blir bättre i skolan eller att små barn behöver förskolepedagogik). Hemmapedagogiken där en vuxen vägleder barnet i att lära sig nya saker, är faktiskt överlägsen, av den enkla anledningen att det är i samspel med en vuxen som barn lär sig saker och utvecklar sitt språk.

Precis som i filmen Matrix är det enklare att inte välja, att stanna kvar i en värld av trygghet där någon annan sätter ramarna. Att välja själv är skrämmande och det är då man också plötsligt blir beroende av andra föräldrar på ett helt nytt sätt.

Det är där facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk kommer in. Fler hittar dit - ja, tillströmningen på sistone har faktiskt blivit riktigt stor. Men det är en grupp för stöd för de föräldrar som väljer att ge sina barn tid och inte för en debatt som ska utmynna i "rätt" eller "fel". Det finns inget rätt eller fel - eftersom alla barn och alla familjer är olika. Diskussioner är bra - olika åsikter är bra - sedan kan var och en plocka det som de tycker passar dem själva bäst.

Tanken med facebookgruppen är att trådar startas med en fråga, en tanke, en åsikt och sedan fyller de som känner att de har något att bidra med på med tips, råd, stöd och idéer eller sina egna tankar. Känner man att man ser rött inför en tråd – då är det lika bra att inte gå in och kommentera i just den tråden ... för det finns ju som sagt inget rätt eller fel. Och så är det ju med oss människor ibland triggas vi av vissa åsikter och klarar vi att hantera det på ett bra sätt – så växer vi som människor. Fråga mig, jag är som en elefant i en glasbutik ibland och tvingas då tänka om och omformulera mig. För min ambition är inte att göra någon ledsen – jag vill dela med mig av mina tankar, väcka tankar och i slutändan utveckla samhället, så att det blir bättre anpassat – för alla. Sedan rör jag om i grytan medvetet ibland ... sticker ut i olika debattartiklar och blogginlägg. Men det ser jag lite som "kejsaren-är-naken-syndromet" – ska en förändring till så måste jag säga det man inte får – det som inte är PK (politiskt korrekt).

Medlemmarna bestämmer själva hur mycket de vill dela med sig och vilka trådar de vill starta. Varje medlem ansvarar själv för sina inlägg och eftersom det är en grupp för hemmaföräldrar, så måste också respekten finnas där för att hemmaföräldrarna måste få en chans att skriva om frågor som är specifika för just dem. Utmaningen blir att behålla den goda andan i gruppen, även när fler och fler hittar dit och det blir lika många olika åsikter som medlemmar :).

Är du missnöjd med ett inlägg så hör gärna av dig till mig och det går också att anmäla ett inlägg. Jag vill gärna påminna om att jag gör det här helt ideellt och på min fritid - så jag hoppas att alla kan använda fingertoppskänsla och arbeta efter gruppens filosofi om "goda ringar på vattnet …". Ta emot tips, stöd och inspiration … och ge sedan något tillbaka … och sprid vidare att Hemmaföräldrars nätverk, HFN, finns, så att fler kan hitta oss och få stöd.

Men visst ska vi klara att ha en god anda i gruppen - för det viktigaste vi föräldrar har, när det gäller att utveckla och blir trygga i vår föräldraroll – är varandra. Inga föräldrautbildningar i världen kan någonsin ersätta sunt förnuft, magkänsla och de råd och det stöd som föräldrar kan ge varandra och därför är vår facebookgrupp så viktig.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

torsdag, september 20, 2012

Det måste finnas gränser för välfärdsuppdraget

Foto: Orwar (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
”Alliansregeringen har satt ett ideologiskt avtryck i statistiken. Vi har fått nästan en hel poäng till på den tiogradiga skalan vad gäller företags- och arbetsmarknadsregleringar.”

Ja det stämmer säkert som Benjamin Katzeff Silberstein skriver i SvD - att Sverige har blivit friare. Vi har fått ett bättre välstånd (trots några år med lågkonjunktur) genom de få reformer som har gjorts, men tyvärr så lever vi fortfarande kvar under de planekonomiska tankar som styrt det här landet i decennier och flera områden som barnomsorgen styrs fortfarande av gamla tankar från DDR.

Vissa saker är så självklara att det kommer att ta åratal av avprogrammering för att komma tillrätta med. Hur förklarar man annars att så många överutnyttjar förskolan, utan eftertanke om vad det egentligen kostar och sätter sina små barn under tre år där när de ändå är föräldralediga? Glatt konstaterar de bara "jag behöver lite egentid med bebisen". Och så får skattebetalarna stå för notan. Ifrågasätter någon det, så är det bara att höja skatten eller hur? 

Varför inte bara trycka upp mer pengar?

Samtidigt lider sjukvården brist på pengar, liksom äldrevården och även många andra områden är eftersatta ... trots att Sverige är ett land som har bland de högsta skatterna i världen. För den som slängt chippet i nacken och börjat tänka lite själv - så är det ganska uppenbart att det inte bara handlar om att höja skatterna - utan också om HUR skatterna används. Vad ska pengarna gå till. Ska vi till exempel förbättra sjukvården och rädda fler liv? Ska vi förbättra för våra gamla som byggde vår välfärd så att de får bra och meningsfulla dagar och faktiskt får skörda vad de sått? Ska vi ha en trygg och säker förskola? Många olika barnomsorgsalternativ? En bra skola med drägliga arbetsvillkor för lärarna och en bra miljö för barnen?

Då kan vi kanske inte erbjuda i princip gratis förskola/gratis barnvakt till barn under tre år när föräldrarna är föräldralediga. Det vi kan erbjuda är i stället en öppen förskola dit de föräldralediga kan gå med både det äldre och det yngre barnet.

Nu har jag i alla fall sagt det man absolut inte får - och det som få vågar säga: 

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskola - utan att betala en timpenning för det.

Ibland måste någon våga säga att "Kejsaren är naken" - våga se det uppenbara. Faktiskt våga se att vi också har ett ansvar för vad vi tillåter att skattepengarna går till. Håller du med? Sprid gärna länken med Newsmillartikeln till så många som möjligt, på så många forum som möjligt. Jag förstår att inte så många vågar säga det jag skriver rakt ut - jag tycker själv att det är lite läskigt - för det är en väldigt resursstark och högljudd grupp föräldrar man retar upp. Men länka anonymt och tipsa - DET kan man alltid göra ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Gärna mer barnomsorg - men betala ur egen ficka

måndag, september 10, 2012

En förskola i fritt fall

Foto: Veidekke_SE (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
1972 var rekommendationen att barngruppen skulle vara maximalt 10-12 barn upp till 2 1/2 år. 1984 tog kommunerna över ansvaret och därefter har det inte funnits några normer alls. Skolverket gick dock ut 2005 och rekommenderade att det ska vara maximalt 15 barn i en barngrupp. I dag är även de rekommendationerna borttagna.

Det är bara att konstatera att den svenska förskolan befinner sig i fritt fall när det gäller barngruppsstorlek - det finns inte längre någon som helst gräns för hur stora barngrupperna kan bli. Till det ska man veta att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och Lex Sarah lag. Nu har visserligen Nyamko Sabuni barnomsorgsminister lovat att det ska komma en Lex Sarah lag för förskolan ... men se det dröjer. Och förklaringen heter säkert att de allvarliga olyckorna i förskolan ökat. Skulle personalen bli anmälningsskyldig så skulle säkert en fördämning öppnas där alla olyckor, borttappade barn och kränkningar i förskolan, inte längre skulle kunna mörkas för föräldrarna. Statistiken skulle tala sitt tydliga språk och politikerna skulle bli tvungna att göra något åt de stora barngrupperna och att det är för få personal.

Mindre barngrupper och mer personal kostar dock pengar ... och förskolan saknar pengar, eftersom maxtaxan har legat still sedan 2004 när den infördes. En indexreglering av maxtaxan skulle kosta några hundralappar mer i månaden för en familj, men enligt politikerna är föräldrarna inte beredda att betala mer och de är rädda för att förlora väljare. Maxtaxan ligger still säger alla partier utom KD, som vill att man ska göra något åt krisen i förskolan. Övriga partier verkar tycka att vi kan fortsätta som nu.

Risker med för stora barngrupper är:

- Barnen får inte det sociala samspel med en vuxen som de behöver för lära sig saker
- För lite personal gör att barnen inte får en trygg anknytningsperson i förskolan
- Förskolan blir otrygg då risken för olyckor, borttappade barn eller kränkningar ökar
- Barnen blir sjukare - ju fler barn, desto fler smittor
- Buller och stress gör att barnen riskerar att drabbas av psykisk ohälsa längre fram i livet


Läs också:

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Farlig stress

Arbetsmiljöverket undersöker miljön i förskolan



Barn under tre år har inte utvecklat sitt immunförsvar

Foto: Maria Hägglöf (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I SvD i dag skriver Jenny Nordberg om problemen med alla dagissmittor. Men mer tvål i all ära, problemet är bara att det egentligen handlar om att vi har ett inbyggt systemfel i familjepolitiken. Vi har nämligen skapat ett system och en livsstil - där alla ska leva likadant: Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.

Föräldraledigheten syftade dock en gång till att garantera att det lilla barnet skulle få vara hemma det första året - men något gick snett och det lilla stödet blev en norm - där barnet bara fick vara hemma ett år. Där är vi nu, där en majoritet gör det som de tror är det "rätta" (och så har vi några ”kättare” som förföljs i media, för att de tänker själva och gör det som de anser bäst för barnet, men det är en annan historia) och på svenskt maner så är de förstås övertygade om att standardlösningen är vetenskapligt utprovad och den absolut bästa och enda varianten att låta små barn växa upp på. Svenskar har nämligen en övertro på staten och att alla lösningar som den levererar är garanterat säkra, trygga samt de överlägset bästa.

Men tyvärr ...

... standardlösningen är inte den bästa och kommer aldrig att bli. Och haken är barnen - alla barn är nämligen olika, till att börja med. Men det tar modellen med standardlösningen inte hänsyn till. Den är inte anpassad efter det lilla barnets behov - den tar inte hänsyn till utvecklingspsykologi, neourobiologi eller anknytningen. Barnet tvingas i stället anpassa sig efter modellen och det får en mängd negativa sidoeffekter, varav ständiga sjukdomar och dagisinfektioner är en konsekvens.

Små barn under tre år har nämligen inte utvecklat sitt immunförsvar. Och visst, immunförsvaret SKA tränas ... på en rimlig nivå, så ska barnet självklart få lite småsnuvor och annat som tränar upp immunförsvaret och bygger på det. Problemet är bara att dagisbarn får inte några små snuvor några gånger per år - de drabbas ofta av väldigt svåra smittor som kräver antibiotika och antibiotika SLÅR UT IMMUNFÖRSVARET. Det dödar nämligen de goda bakterierna också, som ÄR immunförsvaret. En kunskap som få känner till och som staten är tämligen ointresserad av att delge föräldrarna.

Ett annat problem är att smittorna i sin tur kan vara en orsak till den kraftiga ökning av allergier som vi ser hos barn i dag. Förklaringen heter: antibiotika i tidiga år.

Naturligtvis är inte standardlösningen lönsam. Ytterst få föräldrar kommer upp i de löner som krävs för lönsamhet. Lägger vi sedan till alla kostnader för vab - allt fuskande med vab (från föräldrar som sannolikt stjäl till sig lite tid emellanåt för att få vara med sina barn), alla följdsjukdomar som de små drabbas av på grund av smittor de fått på dagis OCH alla vuxna som blir sjuka ute på arbetsplatserna på grund av dagisföräldrarna som släpar dit alla smittor - så är kostnaden för samhället enorm.

Dagens system ger sjuka barn, sjuka föräldrar och kostar helt ofattbara belopp. Bättre hygien kan kanske hyfsa de siffrorna en aning - men knappast skapa lönsamhet i standardlösningen. Vi måste helt enkelt göra om hela systemet från grunden och mitt tips är att börja med att utöka valfriheten och skapa en acceptans också för dagmammor, hemmaföräldrar och deltid.

Och visst barngrupperna i förskolan måste bli mindre. Färre barn i en grupp är lika med mindre smittspridning. Det är därför dagmammebarn och hemmabarn har färre infektioner än dagisbarn. Men ska barngrupperna bli mindre så måste det till mer pengar - ännu mer pengar än de 54 miljarder av våra skattepengar som plöjs ner i verksamheten i dag. Och de pengarna finns inte, så då återstår bara att ta bort maxtaxan eller indexreglera den.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Om immunförsvaret störs under de första viktiga åren när det byggs upp … till exempel genom många antibiotikakurer och stress - så kan det leda till ett stört immunsystem - och kanske även till psykisk ohälsa, enligt ny forskning kring neurobiologi.

Dagisfundamentalismen skördar många offer

Homo sapiens tid för barnen - ett framgångsrecept

Pedagogik eller en trygg och säker förskola

Sunt förnuft och magkänsla är klart underskattade




onsdag, augusti 22, 2012

Dagiskrisen är INTE över ...

Foto: GwiR (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
I varje liten vrå av stadsdelarna finns det numera en förskola, så det finns till och med lediga platser i Stockholm. Hmm, ja men vilken verksamhet placeras då barnen i, kan man undra. Fast det kanske inte är det som är poängen - bara de förvaras någonstans när föräldrarna arbetar.

Den svenska förskolan befinner sig i kris med stora barngrupper och få personal. Den som slår upp en dagstidning eller läser nyheterna på nätet, översköljs med rapporter om förskolebarn som tappats bort på  utflykter, glömts kvar på dagis när alla åkt iväg på utflykt, skållats, blivit solbrända och de allvarliga olyckorna i förskolan bara ökar.

Allt det signalerar: För stora barngrupper och för lite personal.

Men det kan inte någon göra någonting åt för maxtaxan har inte indexreglerats sedan 2001 och den svenska förskolan saknar pengar, trots att cirka 55 miljarder per år av skattebetalarnas pengar går till verksamheten. Maxtaxan är en brännhet potatis som inte någon politiskt parti (utom KD) vågar vidröra. Alla övriga partier är benhårt övertygade om att en indexreglering av maxtaxan skulle göra föräldrar så upprörda att de inte lägger sin röst på dem i nästa val.

Jag betvivlar det starkt. Om föräldrar förstod och fick information om vilken oerhörd skillnad en indexreglering av maxtaxan skulle göra för verksamheten, så skulle de inte tveka. Vad betyder mer pengar i plånboken jämfört med att deras barn skulle få mindre barngrupper och mer personal samt en tryggare och säkrare förskola? En förskola där personalen skulle få en chans att fullgöra det uppdrag som ser så fint ut i teorin på pappret – men som det i praktiken inte går att fullfölja med stora barngrupper och få personal.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Fler olyckor i förskolan

lördag, augusti 18, 2012

Livet är en palett av olika livsstilar

Foto: Jackal of all trades (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
När man som hemmaförälder väljer att gå sin egen väg och välja tid för barnen, i stället för standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, så drar man naturligtvis blickarna till sig. Och hamnar tyvärr i ett fack - trots att den ena hemmaföräldern inte är den andra lik - och trots att alla syr ihop olika lösningar beroende på den egna unika familjesituationen.

Det får mig att fundera över hur en lösning som lagstadgad föräldraledighet för att garantera att alla barn fick vara i en förälders vård under det första året, blev en norm - att barnet bara skulle vara i en förälders vård under ett år?

Och hur blev satsningen på att vidareutbilda personalen i förskolan, för att höja yrkets status och göra det mer attraktivt, plötsligt en norm att det bara är pedagoger som klarar av att ta hand om barnen under deras första år? Hur blev det så att föräldrar plötsligt fick finna sig i att anses diskvalificerade för jobbet, precis som dagmammorna? Hur kunde vi få en barnomsorgsminister som utan att blinka, bara kläcker ur sig: En förälder kan aldrig jämställas med en utbildad pedagog?

Och vad är det som gör att en del människor, inte gör som alla andra - inte bara följer med strömmen och utan att reflektera accepterar den sanning som makten för tillfället presenterar?

Jag tycker ju förstås att det är människorna som ifrågasätter, reflekterar och tänker till som för utvecklingen framåt och ser till att det inte går helt åt pipsvängen ... som det gjorde i Tyskland när Hitler kom till makten. Andra världskrigets stora förödelse berodde till stor del på att inte tillräckligt många människor stod upp och protesterade ... och inte bara i Tyskland, utan i världen i övrigt också.

Barnlinjen och tid för barn, hemmaföräldrar och en dröm om en ny och bättre familjepolitik - är en stark rörelse som vinner alltmer mark. Det är ett typexempel på en gräsrotsrörelse som protesterar mot rådande system - mot en alltmer skruvad och ensidig familjepolitik, där alla ska tvingas att göra likadant.

Varför ska vi alla in i samma fålla? Det tål att fundera över ... vad vill makten egentligen med det här?

I Hemmaföräldrars grupp på facebook samlas föräldrarna som vill ge sina barn tid och de lägger ner tid och energi på något som är oerhört viktigt - att diskutera och reflektera kring hur vi skapar bättre förutsättningar för våra barn. Alla är olika, med olika bakgrund och livsåskådning - men möts och delar med sig av sina livserfarenheter. Det är så viktigt och ett exempel på den fria debatt som saknas i media. Det är på nätet och i olika forum som den här gräsrotsrörelsen växt sig starkare under de senaste tio åren. Fortfarande är rädslan stor hos makten och etablissemanget och de vågar inte släppa fram rösterna från de här människorna. Men de tar sig gärna rätten att prata åt dem - att göra narr av dem.

Personligen tror jag att det är ett måste att dessa människor får komma fram och får en röst - Sverige som land behöver det och våra barn behöver det definitivt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk






torsdag, augusti 09, 2012

I en demokrati så vågar man ha valfrihet

Foto: Ian BC North (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag kan fortfarande inte släppa bilden jag har kvar i mitt huvud av en rasande Nalin Pekgul, S, som sitter i tv och skriker att de mammor som stannat hemma längre med sina barn minsann inte ska komma till henne och be om hjälp, om de hamnar i ekonomiska svårigheter någon gång i livet. Tanken på att det finns föräldrar som inte väljer förskola får helt klart en del politiker att i det närmaste tugga fradga. Samma Nalin Pekgul har gjort liknande utspel mot föräldrar som hämtar tidigare på dagis och naturligtvis vill hon ha lagstadgad delad föräldraledighet.

Alla ska göra lika.

Problemet är bara att alla inte är lika och att det då blir en mängd följdproblem när alla tvingas göra lika. Sedan kan jag också tänka att det finns en enorm oro hos de politiker som skyr valfrihet som pesten. Om inte alla tvingas att göra lika, så kommer det att finnas människor som gör olika och tänk om det betyder att någon fattar ett bättre val och därmed får ett bättre liv?

Det ska vara lika eländigt för alla nämligen.

Mina barn gick i deltidsförskola - lekis - i Solna församling. Underbara fantastiska Hannebergsgårdens deltidsförskola (belägen i en gammal prästgård byggd 1926), som hade eldsjälen Ingrid Andersson som gav allt för att erbjuda en bra verksamhet. Barnen kunde även gå i sexårsverksamhet, något som var mycket uppskattat. En dag hade jag ett samtal med en av förskolecheferna i församlingen. Hon var politiskt aktiv i socialdemokraterna och hade under flera år arbetat aktivt för att lägga ner lekis efter lekis. Jag kunde inte låta bli att fråga vad hon hade emot lekis egentligen.

– Men det är ju orättvist att vissa barn (hemmabarn och barn som går hos dagmamma) kan välja en verksamhet där de går kortare dagar - när nu inte alla föräldrar kan göra samma val, svarade hon med ett brett leende.

Orättvist?

Så livet blir rättvist om politiker med tvång tvingar alla att göra lika?

Knappast.

Men det är orättvist att inte ta hänsyn till att alla barn är olika - att alla familjer är olika - och har olika mål och drömmar med livet. Och det är grymt och orättvist att inte ta hänsyn till att vi bara har ett liv och vi kan inte leva om det.

Låt föräldrar bestämma själva hur de vill lösa sina barnomsorg. Är man inte nöjd med en lösning är det väl toppen om man då kan välja något annat. Men för det krävs det att vi har riktig valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ - och där är vi inte så länge det finns kommuner som fortfarande inte erbjuder vårdnadsbidrag och pedagogisk omsorg (dagmamma). Eller för den delen även lekis.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik

En mammas kamp för införande av vårdnadsbidraget i Östra Göinge:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=2112989

http://hemmaforaldrar.se/tommy_johansson_kommunalrad.htm

http://www.nsk.se/article/20090227/NYHETER/411925005/1163

http://www.skanskan.se/article/20120515/OSTRAGOINGE/705159867/-/vardnadsbidrag-infors-i-kommunen

Facebook:

Facebookgrupp för alla som vill ha många olika barnomsorgsalternativ