måndag, maj 13, 2013

Barn lär sig saker i socialt samspel

Foto: Leonid Mamchenkov  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Allt som behövs är att barnet "ger dig sitt hjärta", säger Gordon Neufeld, en av författarna till boken "Våga ta plats i ditt barns liv" -  när han berättar hur barn lär sig saker. Anknytningen är själva grunden, den måste finnas där. När den fungerar kan det sociala samspelet börja och barnet börjar också lära sig saker. Ganska långt ifrån tanken att det räcker med att sätta ett litet barn i en skolbänk och sedan ställa en lärare där framme vid katedern som lär ut saker - och så sitter då barnet där som en liten svamp och suger åt sig alla kunskaper.

Tyvärr har den här synen på hur det livslånga lärandet går till - och synen på små barn som elever i en skola,  krupit ännu längre ner i åldrarna. I dag ses små ettåringar som elever i en skola. En syn som inte vilar på vetenskaplig grund - utan på ideologi. Sverige har en politik som utgår från att alla barn är lika och därmed ska alla barn malas igenom samma skolgång. De som inte håller måttet och inte följer den förutbestämda mallen och kurvan - ska justeras.

Tänk om vi i stället skapade en syn på barnet som den alldeles egna unika lilla individ varje barn är. Tänk om vi började tänka till lite och började göra om från grunden. Kanske ska vi börja redan i dag - här och nu. Varför inte prova lite mindre styrning som omväxling. Skolresultatet bara sjunker och den psykiska ohälsan hos barn bara ökar. Vad har vi att förlora på att testa mer valfrihet?

I stället för en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel försöker tvinga alla att göra lika - varför inte införa en som redan från start tar hänsyn till att ALLA barn är olika? Då borde vi i alla kommuner ha förskola, dagmamma och omsorg i hemmet. Med riktig valfrihet finns det något för alla barn.

I Sverige är hemskolning förbjudet. Tidigare var det cirka 100 barn som hemskolades varje år. Om en familj seglar jorden runt är hemskolning tillåtet dock och accepterat.

Därför är det extra intressant att läsa om hur en 14-årig autistisk kille fick blomma ut när hans mamma tog över hans lärande, långt borta från all mekaniserad pedagogik i förskola och skola.

Men det finns positiva trender. Allt fler föräldrar läser på hur förstår hur anknytning och socialt samspel är själva grunden för barns lärande. Och de delar med sig av sina erfarenheter. När Folkpartiet pratar om att "en förälder aldrig kan ersätta en pedagog" och skapar nya osäkra föräldrar - så finns det en motvikt - de som tror på sig själva som föräldrar och vet att hemmapedagogiken är guld värd för barns lärande. Här kan du läsa mer om hur hemmaföräldrarna lär sina barn saker: En blogg om hemmapedagogik

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hemskolade barn är tryggare i sig själva

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget



2 kommentarer:

Hans Holmberg sa...

Argumentet "alla barn är olika" för att hävda behovet av olika barnomsorgsalternativ är nog inte det bästa? Låter det inte som att man anser att endast t.ex. särskilt känsliga barn passar bäst med hemmaföräldrar och t.ex. särskilt tuffa barn skulle passa bäst i förskola. Men hemmaföräldrar vill väl förbehålla sig rätten att låta barnen vara med en förälder också oavsett hur barnet är. OK att man då inte vill stöta sig med dem som väljer förskola, men då väl bättre att be om respekt för hemmaföräldrar som trivs med och har förmågan att ge barnen en minst lika bra första eller hel förskoletid som förskolan. Och hemmaföräldrar kan då förstås respektera de föräldrar som skulle vantrivas hemma med barn jämfört med oavbruten karriär inom sitt yrke, att de väljer förskola, hur nu personaltätheten ska kunna öka där... Trivsel- och engagemangargumentet bör kanske komma före "barn är olika"-argumentet för att bäst gynna acceptansen för alternativa barnomsorgsformer? Ett försök av en pensionerad icke förälder att bidra.

Madeleine Lidman sa...

Just det här att barn är olika ligger det inte någon värdering i, utan det handlar mer om att staten subventionerar standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - som det enda alternativet. Det är det vi kritiserar att staten bestämt att det finns en enda lösning som passar alla barn. Det kan det aldrig finnas, då måste de kunna visa på att de har vetenskapliga belägg för att en separation vid just ett års ålder för placering i en stor grupp är det bästa för alla barn.

Någon sådan forskning finns inte.

Det finns barn som klarar den separationen, men tittar man på den nya rön som finns kring utvecklingspsykologi, neurobiologi och anknytning så mår många barn INTE bra av att separeras så tidigt. Men vilka barn det handlar om vet vi inte i förväg. Det är därför det är så viktigt att föräldrar får information om riskerna samt även om alternativen - det går att hitta andra sätt att leva än standardlösningen. Men en naturlig följd av det borde då vara att även fler barnomsorgsalternativ och lösningar subventioneras - inte bara standardlösningen.

Mvh
Madeleine