onsdag, december 25, 2013

Det är väl bara att stanna hemma om du nu vill det

Foto: jcolman FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu när det snart är valår blir diskussionerna hetare än någonsin. Behövs det verkligen politiska ramar som garanterar människor valfrihet - eller är det så enkelt att var en och bara gör som de vill. Vi har ju "världens bästa föräldraförsäkring", så alla som vill kan ju stanna hemma längre … eller hur. Det låter så enkelt och bra när en del ska förklara varför valet 2014 inte är viktigt när det kommer till att välja vilka politiska ramar vi ska leva under i framtiden. Varför det inte är viktigt att välja om man lägger sin röst på ett parti som står för mer styrning - eller mer valfrihet.

Problemet som jag ser det är bara att det inte är så enkelt att valet är fritt. För hur är synen på hemmaföräldrarna i mångas ögon. Vilken attityd bemöts hemmaföräldrarna av. Just attityden är inte så harmlös som man kan tro, den påverkar en mängd saker i allt från hur hemmaföräldrarna bemöts på till exempel MVC, BVC, öppna förskolan eller av arbetsgivarna. Och det i sin tur påverkar hemmaföräldrarnas livschanser och välmående.

Eller som en förskoleförälder uttrycker sig:

"Det är fritt fram för den som vill att vara hemma med sina barn på heltid. Däremot får du givetvis ännu så länge finansiera det själv. Och det är väl där skon klämmer. Det är klassiskt - jag vill ha den där smaskiga kakan, men är inte beredd att betala för den. Att förutsätta att samhället ska bekosta ens behov visar bara på bristande insikter i hur samhället finansieras."

Det lustiga i kråksången är att just den här föräldern själv tycker att det är helt okej att samhället finansierar att barn går i förskola när en förälder är hemma och föräldraledig med syskon. DET tycker jag tyder på en bristande insikt i hur samhället finansieras. Och varför ska skattebetalarna stå för notan när en del vill lämna bort sina små barn under tre år, trots att de är hemma. Samtidigt som hemmafamiljen som betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen då inte ska få någon subvention från skattekakan alls. Ännu mer sorgligt blir det när man tänker på hur det ser ut i förskolan med stora barngrupper och få personal på många ställen, just på grund av att det saknas pengar. Fokus borde därför ligga på att fundera över en timtaxa för de som vill nyttja förskolan när de är föräldralediga med syskonet och inte på att angripa hemmaföräldrarna.

HUR försvarar man sig som hemmaförälder mot den här typen av påhopp, som trots att de är så uppenbart felaktiga ändå rotar sig så djupt hos många och får så stor spridning.

Ett annat problem är hur en del föräldrar blir bemötta hos Barnavårdscentralen. Så här beskriver en hemmaförälder hur hon blev behandlad när hon var på kontroll med sitt yngsta barn och storasyskonet var med:

"Vi var på kontroll med vår yngsta när BVC-sköterskan tar upp att storasyskonet som är två och ett halvt år inte pratar så mycket förrän nu på senare tid. Sedan säger hon att lösningen på det problemet heter förskola. Jag berättar då att jag sökt till förskola för barnet som ska börja vid tre års ålder. Och jag har dessutom sagt att det är så familjen har tänkt flera gånger innan. Återigen berättar jag också att vi vill vänta tills barnet är tre eller tre och ett halvt år och att tanken är att låta barnet gå mellan sex till nio timmar i veckan, till att börja med. Sköterskan insisterar ändå och vill ringa och kolla om barnet kan börja med en gång och få gå gratis - allmän förskola - redan nu vid två års ålder. När jag står på mig och säger att vi vill vänta, suckar sköterskan djupt och säger "ja, vi får väl se hur det ser ut på treårskontrollen". Till saken hör också att samma sköterska tjatat att barnet ska börja i förskola sedan barnet var ett och ett halvt år."

Ska föräldrar behöva tåla att någon annan bestämmer åt dem? Vart är vi på väg när föräldrar faktiskt blir behandlade så här i dag. Hur stort mörkertal finns det kring förskolestart för barn - hur många föräldrar har tvingats in i förskolekarusellen av påstridiga BVC-sköterskor? Det tål att tänka lite på för det är en vägvisare vilket samhälle vi är på väg emot. HUR mer styrning faktiskt tar sig uttryck.

Frågan är återigen vad händer när normen blir standardlösningen (två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder). Vilket bemötande riskerar föräldrar som väljer att gå mot strömmen och lyssna till sin magkänsla, att få när de inte gör som alla andra. När de politiska ramarna som ska garantera valfrihet inte finns? Vad händer om obligatorisk förskola införs efter nästa val? Till att börja med kanske det blir från tre års ålder men det kommer inte att dröja länge innan gränsen sänks till ett år. Och är det okej i en demokrati att föräldrar inte får bestämma själva om barnet ska börja i förskola över huvud taget, eller inte ens när?

En annan förälder var nyligen till läkaren för ett hälsobesök för egen del och följande utspelade sig:

"När frågan "vad jobbar du med?" kom upp och jag sa att jag var hemmamamma så blev jag kallad för lyxhustru, hemmafru, fick frågan om jag hade någon utbildning att falla tillbaka på efter barnen blivit stora och när mitt svar var nej (varför svarade jag ens??!!) så fick jag en föreläsning om hur farligt det var för kvinnor idag att inte ha någon utbildning och vara en del av arbetslivet.

Jag försökte verkligen visa hur irriterad jag blev av hans bemötande, men varför vågar jag inte säga ifrån? När ska jag sluta känna som att jag måste försvara mig mot allt och alla?? Vågar snart inte gå och göra ärenden och annat ute i "verkligheten" för det blir väldigt ofta en diskussion om (från deras sida) varför jag är hemma med våra barn!

Blev faktiskt både ledsen och arg... Jag älskar att vara hemma med barnen, men ibland är det jobbigt att känna allt detta dömande av mig och min mans val".

Hemmaföräldrarnas historia berättas inte i media och få som är hemma med barn i dag kan sin historia och vet och förstår att tack vare att vårdnadsbidraget infördes 2008 i flera kommuner, så fick många föräldrar känna på hur det blev mer accepterat att vara hemma. Visst har det varit bra att vårdnadsbidraget gjort det möjligt att stanna hemma i tre år OCH behålla en fot på arbetsmarknaden då anställningen är tryggad, under tiden man har VB. Och visst har det varit toppen att SGI:n (den sjukpenninggrundande inkomsten skyddats). Vårdnadsbidragets ringa ersättning om 36 000 kronor per år och barn har säkert också varit avgörande och gjort att många haft råd att stanna hemma längre. (Att jämföra med den cirka 100 000 kronor per år och barn som du får om du lämnar bort barnet till förskola när du är föräldraledig med syskon).

Men det absolut viktigaste som vårdnadsbidraget har lyckats förändra är ändå attityden hos många. När hemmaalternativet blev ett subventionerat val, så fick också fler upp ögonen för att det är okej att stanna hemma längre. Jag tror ännu fler skulle våga vara hemma längre med barnen om de dessutom fick fakta i stället för myter att grunda sitt beslut på. SVT skriver om att fler stannar hemma längre. Men inte tror jag att det beror på att föräldrar ser barnen som en "hobby", utan på att de känner efter och följer sin magkänsla. Många har plockat hem sina barn från förskolan därför att de känt att barnet inte var moget, eller att förskola inte var ett barnomsorgsalternativ som passade.

Frågan är bara vad som händer efter valet 2014, eftersom flera politiska partier INTE tycker att det är bra och rätt att följa sin magkänsla och ge barnen tid. Vilka politiska beslut kommer då att följa i kölvattnet på det för att styra in människor på den enda och "rätta" vägen igen: standardlösningen för alla och envar.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Skyll dig själv om du är hemma"

S om hemmaföräldrar: "Inget hemmafruliv på andras bekostnad" (men gratis förskola när man ändå är hemma med syskon på "andras bekostnad går förstås bra")

Valfrihet eller inte - det är frågan i "hemmafrudiskussionen"

tisdag, december 24, 2013

En hållbar livsstil - även själsligen

Foto: David Foshe Dogwood Fotography FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Vi lever i ett samhälle där allt fler talar om vikten av att tänka på miljön - och det är bra. Mycket handlar om att vi ska vara rädda om våra fysiska kroppar och skydda dem från en ohälsosam miljö. Snabbt har en del partier också tagit fram en politik som ska ge oss ramarna för hur vi ska leva för att uppnå det målet. Men det är bara en pusselbit som krävs för att vi ska må bra.

Människan är kropp OCH själ (och ande). Det som krävs är kanske snarare politiska ramar där man ser människan som en helhet … och då blir det genast mer komplicerat för även om våra fysiska kroppar mår bra av ungefär samma saker och det till viss del går att ha en likartad politik där, så skiljer vi människor oss åt rent själsligt. Vi har olika drömmar - och mål - olika saker som får oss att må bra inuti. Därför blir alla tvingande politiska ramar som ska få oss alla att agera likadant ett problem när det kommer till mjuka världen. För det är de mjuka värdena som ger oss god psykisk hälsa.

Trots larmrapporter om ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn i Sverige OCH en stadig ökning av sjukskrivningarna hos många kvinnor med små barn (förmodligen stressrelaterade), så har inte familjepolitiken seglat upp som en av de fem viktigaste frågorna inför valet 2014. Hur kan en så viktigt bit som människors självklara rätt att göra olika val kring det som berör det inre välmåendet - helt ha utraderats från den politiska kartan?

Jag tror att det är dags att vi förändrar de politiska ramarna mot mer valfrihet och ger människor möjlighet att skapa en bra balans i tillvaron - en hållbar livsstil även själsligen helt enkelt. Vad som är bra balans och en hållbar livsstil där man tar hänsyn till hela människan, kan inte bestämmas ovanifrån. Varje människa är unik och måste själv få sy ihop sin balans, hitta den bästa livspussellösningen för just sig och sin familj. DET ska de politiska ramarna möjliggöra. Ramarna ska vara flexibla och erbjuda en mängd olika lösningar. Då kommer inte alla att göra likadant, men det borde ju inte vara ett problem i en demokrati? Eller hur?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Stress ger cancer

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Mogna tankar om stresskulturen

Farlig stress

Om skrikande barn vid dagislämning

Kvinnors sjukfrånvaro dubbelt så hög som männens

Kvinnor med små barn oftare sjukskrivna

Kvinnor med två barn mer sjukskrivna

Stor risk för sjukskrivning bland unga tjejer

Unga kvinnor mest sjukskrivna av alla

Mammor med standardlösningen mer sjuka än andra

Ökad psykisk ohälsa hos barn

15-åringar i Sverige mår sämre än barn i andra länder