måndag, april 29, 2013

Sunt förnuft kring föräldrarnas roll i barnets liv

Foto: ImagineManHunter  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Män och kvinnor är olika - våra hjärnor är delvis olika. Men ska vi vara ärliga så är ju också ALLA våra hjärnor olika, även mellan könen. Själv lever jag upp till alla myter om den kvinnliga hjärnan när det gäller lokalsinne. Men jag har kvinnliga vänner som är helt fenomenala på att hitta. I det stora hela är vi helt enkelt olika, vi människor.

Inne i facebookgruppen för hemmaföräldrar har det seglat upp en debatt kring ett inlägg från Annica Dahlström, där det i Aftonbladet beskrivs som att hon anser att män är farliga för sina barn. Nu har ju inte hon själv fått utveckla hur hon tänkte, men självklart så kan man inte uttrycka sig så.

Det är oomtvistat att kvinnan bär barnet och att en mängd hormoner sätts igång i kroppen för att förbereda kvinnan för att ta hand om barnet och till exempel sätta igång amningen. Men det betyder inte att det inte sker en enorm emotionell process även hos pappan som gör honom förberedd för att ta emot ett nytt litet liv. Ändå kan jag lugnt säga att jag är helt emot att staten ska gå in och tvångskvotera föräldraförsäkringen eller att man inte låtsas om att en graviditet är en stor omställning och påfrestning för kvinnokroppen. Därför måste varje familj själv, vid sitt köksbord få sitta ner och bestämma hur de vill fördela föräldradagarna. Och om de tänkt stanna hemma längre - så måste de få sy ihop även den lösningen själva utan inblandning från farbror staten. Men det betyder INTE att jag tror att pappor är sämre eller mindre lämpade att ta hand om vare sig nyfödda eller äldre barn - bara att förutsättningarna kan se så enormt olika ut i alla familjer, så att det måste var och en få bestämma själva.

Jag har sett så många nyblivna lyckliga pappor. Min egen man var en av dem. Det spelade ingen roll om det kom andra pappor eller mammor gående i korridoren med sina små underbara nyfödda på BB - för när de mötte min man, med vår dotter - så fick de alla höra (samtidigt som han sköt fram dottern lite mot dem) "Hon är sååå söt". Lite försiktigt försökte jag inflika att nog alla tyckte att deras barn var små mirakel, men det bet liksom inte. Tror inte någon på BB från föräldrar, till personal missade att vi hade en underbart lycklig pappa här. Anknytningen var total från första stund. Kanske också för att jag blev svårt sjuk av min havandeskapsförgiftning och det blev maken som fick ta hand om dottern efter mitt kejsarsnitt. De fick extra tid också med tanke på att min eklampsi slog ut i full blom dagen efter snittet och jag då fick sövas ner ... för att inte dö. Den nära kontakt de etablerade på BB fortsatte - och även sedan maken börjat arbeta så såg han till att inte arbeta över och skyndade sig hem, för att få tid med vår dotter.

Samma lycka samma glädje när nummer två kom till världen. Minsting fick inte ligga länge i babykorgen på BB, utan här skulle det vandras runt i korridorerna. Där hasade många trötta pappor runt med skrikande små nyfödda ... och så maken med ett barn som egentligen inte behövde bäras, för hon var hur tyst och lugn som helst. Men här skulle det bäras - för att visas runt. Stolt kom han sedan och berättade:

- Jag gick i korridoren och när en sköterska gick förbi ... då vände lilla J på huvudet och tittade efter sköterskan, som stannade till och sa att det har hon aldrig varit med om - att en nyfödd följer med blicken på det sättet. Vi hade alltså fått ännu en mirakelbaby :)

Hemmaföräldrars nätverk lägger tonvikten på föräldrar. Vi pratar om mammor OCH pappor som är hemma längre. Vem som är hemma lägger vi oss inte i, eller har några åsikter om. Vi uppmuntrar att fler tänker till och börjar tänka utanför boxen - att man ställer sig frågan: Vad kan vår familj hitta för lösningar för att ge våra barn tid? De som är med i facebookgruppen ser hur olika det kan se ut och det är den bredden som är så bra, för då finns det något för alla att inspireras av. Det finns inga felaktiga lösningar. Ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan. Ibland arbetar båda 50 procent var och så vidare.

Många kvinnor i dag drabbas av förlossningsdepression. Jag har själv mött en pappa med en liten nyfödd som han fick ta hand om helt själv under barnets första månader, därför att mamman var så sjuk att hon blev inlagd. Han behöver inte höra att han är farlig för sitt barn. Han behöver stöd, uppmuntran och få höra hur viktig han är. Och hur bra det ändå kommer att bli. För störst av allt är kärleken och det ett barn behöver är: närhet, kärlek och god omsorg. Om det sedan är endast pappan, endast mamman eller båda föräldrarna som finns där och ger barnet det, spelar inte så stor roll. Det vi ska ta och fundera över i stället är HUR vi hjälper och stöttar nyblivna föräldrar. Har vi tid för relationer i vårt stressade samhälle? Kan vi TA oss tid annars. Jag tycker att det är där vi ska lägga fokus -  hos oss själva: Uppdrag medmänniska - att ge lite varje dag, till någon annan. Något lite som sedan ges vidare. Varje liten gåva av medmänsklighet skapar i det stora hela ett bättre samhälle för oss alla att leva i.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Var är papporna?

Bygga relationer för sin överlevnad



torsdag, april 25, 2013

Hemmaföräldrar, vardagshjältar och medmänsklighet

Foto: Roman P. G:  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag skriver ofta - att livet går sin egen väg - och så är det verkligen. Vi planerar och fixar och trixar och tror att vi fått till allt rätt, men så händer saker vi absolut inte räknat med. Vi får planera om, göra annorlunda och hitta nya vägar att vandra på ... och framförallt nya sätt att förhålla oss till det som kallas livet.

Det här är en process som sker i ständig interaktion med andra människor. Jag tänker på hur ofta jag träffar människor som GER ... som ger av sig själva ... sina livserfarenheter ... som ger stöd, inspiration och livsglädje. Små gåvor osynliga för ögat som det endast går att bära med sig i sitt hjärta. Men det gör levnadsstigen så mycket lättare. Ibland möter vi också på livets väg, de mindre trevliga ... så är det ... de som tar, rispar och ger småsår i själen. Men det är tack och lov inte så ofta och med ett påfyllt förråd av goda erfarenheter, blir dessa upplevelser lättare att bära.

Vem var jag för 20 år sedan? Och vem är jag i dag? Jag ÄR den jag formats till av de jag interagerat med under så många år. Och jag är så tacksam att jag haft ett liv där jag fått tid också för relationer. Vilket osökt får mig att fundera över Hemmaföräldrars nätverk och vad det här nätverket egentligen betyder på ett djupare plan. Det började som en rättvisekamp, där jag ville göra också hemmaföräldrarnas röst hörd - där jag ville få ekonomisk rättvisa för hemmaföräldrarna, som fick se sina möjligheter att välja fritt beskärda genom det skattesystem vi har, där hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt än familjen med två inkomster - pga särbeskattningen. Och där endast en lösning premierades med stora subventioner - standardlösningen, med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder.

Men framförallt så ville jag att hemmaföräldrarna skulle få välja tid för sina barn, utan att behöva löpa gatlopp eller bli hånade. Det handlade om att vara med och försöka skapa ett samhälle med mer tolerans för att vi alla är olika - att det är okej att göra olika val här i livet - och framförallt så ville jag att föräldrar skulle få fakta, i stället för myter, för att kunna fatta rätt beslut kring sina barns uppväxt.

Jag kämpade för en grupp men så hände något på vägen. I kampen för människors rätt att få välja själva - i kampen för fler barnomsorgsalternativ - för fler lösningar än standardlösningen, så började en ny grupp söka sig till mig: förskoleföräldrarna. Kanske för att jag var bland de första som inte stämde in i hyllningskören: "Vi har världens bästa förskola". Där andra såg information - så jag propaganda. Föräldratidningar, föräldrasajter alla sa samma sak: förskolan är den bästa platsen för alla barn att tillbringa långa dagar på, utan den så utvecklas de inte som de ska.

En övertygelse jag aldrig kunnat skriva under på, av den enkla anledningen att alla barn är olika. I dag vet vi att det är en helt korrekt analys - det går inte att mala alla barn genom samma lösning.  Och det vet vi genom de nya rön som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. Dessutom tyckte jag inte att vi hade "världens bästa förskola". Effekterna av maxtaxans införande började synas ganska snart efter att den införts i form av större barngrupper och färre personal.

Var fanns riskbedömningen inför det beslutet? Fanns det någon som tänkte på barnen när den infördes?

Nej, maxtaxan var bara en fet bit valfläsk som slängdes ut några månader innan valet och sedan kom det att handla om "maxtaxan är bara skit, men nu har vi baxat den ända hit". Det är en slogan vi lever under nu - och knappt någon vågar säga det onämnbara: slopa maxtaxan, gör om och gör rätt från grunden den här gången. Se helheten, se vad föräldrar vill, ge oss valfrihet och många olika barnsomsorgsalternativ som subventioneras rättvist (med likartade belopp).

Hemmaföräldrars nätverk har genom de människor som sökt sig till nätverket och som är med i det, utvecklats till något rasande fint och livsnödvändigt. Här ser jag hur budkavlen går - att tid för barn är okej, att välja olika är okej. Mammor, pappor - ja alla dessa föräldrar som gjort mängder av olika val för att ge sina barn tid - samlas och stöttar, inspirerar och berikar varandras liv. Som goda ringar på vattnet sprider sig sedan budskapet vidare och når fler och fler. Nätverket ger råg i ryggen, så att föräldrar vågar följa sin magkänsla och hittar olika lösningar för att få balans mellan familj och arbete. Det ger stöd till de föräldrar som väljer att hoppa av förskolekarusellen, eftersom just det alternativet inte passade just deras barn - och de ger stöd till de som går ut i arbetslivet igen - och hoppar på förskolekarusellen. De visar prov på öppenhet och tolerans, trots att de ofta inte själva alltid blivit så väl bemötta på grund av sitt eget livsval.

I hemmaföräldrarna ser vi alldeles vanliga små människor, med olika bakgrund, utbildning och politisk åskådning, som valt en mängd olika lösningar för att ge sina barn tid. Det som förenar dem är att de visar stort prov på medmänsklighet - de tar sig tid att stötta och finnas där för sina medmänniskor. De ger av sig själva, av sina tankar och livserfarenheter - helt osjälviskt, bara för att ge stöd och säga "du är inte ensam". De ger andra modet att våga ta steget och följa sin magkänsla. De ger uppmuntran när föräldrar känner sig osäkra, de ger råd - mängder av olika råd - så att det finns något för alla.

Hemmaföräldrarna - de är våra vardagshjältar!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Hon grundade nätverk för hemmaföräldrar

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S- förslaget

Små barn behöver omsorg - inte skola






onsdag, april 24, 2013

SVT har aldrig varit och kommer aldrig att bli oberoende

Foto: Maria Georgieva (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
SVT får kritik för att inte vara oberorende. Svårt att säga hur relevant det är i just det här fallet, då jag inte är expert på utrikespolitik. Men eftersom vi drabbats av liknande dåd i Sverige, där människor som flyttat hit kommit att hata det samhälle och de människor de lever bland, så mycket att de vill spränga en bomb och döda oskyldiga - så kan jag förstå att SVT vill rapportera om Boston. Likheterna är stora och det är svårt att förstå och obehagligt. Det är som att bjuda över grannen på fika, låta honom/henne sova på soffan ibland när han/hon har det kärvt ekonomiskt - och en natt så tar personen ifråga fram en kniv och mördar dig, bara för att du tillhör "de andra". Vilka andra? Det är klart att det här skrämmer och att människor vill få veta mer om det som ligger så nära. Det är så lätt att ta till hat och att döda, (se bara allt näthat och all nätmobbning), men att sätta sig ner och fundera över vad som är fel, hitta konstruktiv kritik och försöka göra bättre ... tillsammans ... kräver så oerhört mycket mer. Men är förstås så mycket mer konstruktivt.

Tyvärr stämmer det att SVT inte är oberoende. Fråga vilken hemmaförälder som helst hur mediarapporteringen sett ut det senaste decenniet. Får hemmaföräldrarna komma till tals om de inte "springer gatan fram och skriker att de är HEMMAFRUAR?" - Nej, knappast. Att det finns en ny hemmaföräldertrend är knappast en nyhet som du kommer att få se på SVT. De nämnde aldrig med ett ord det Föräldrauppror som föregick införandet av vårdnadsbidraget, där ca 40 000 namnunderskrifter totalt samlades in för mer valfrihet - för balans mellan familj och arbete.

En negativ sidoeffekt av den ensidiga och styrande familjepolitiken - där endast standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet på dagis från ett års ålder subventioneras med stora belopp - samtidigt som maxtaxan infördes och förskolan uppdrag utökades till att även omfatta barn till föräldralediga - är att förskolan drabbades av svårigheter att klara sitt uppdrag. Krisen blev ett faktum och genast började kraven på skattehöjningar och än mer pengar till förskolan att ljuda över hela landet.

Sambandet mellan maxtaxan, rätten för föräldralediga att ha barnen i förskolan när de är föräldralediga - och i synnerhet mer än de lagstadgade 15 timmarna samt förskolans ständigt utökade uppdrag, där föräldrar förväntar sig frukost, mellanmål och lunch, även till barn till föräldralediga eller frukost till barn utan särskilda skäl (bara bekvämlighetsskäl) - har över huvud taget inte diskuterats i SVT.

Lite lamt gjorde de en analys av krisen i förskolan, men trots att de fick mängder av fakta från engagerade föräldrar och föräldraorganisationer, så valde de att ligga lågt med en mer omfattande och objektiv analys av läget. Det i sin tur har öppnat för ännu fler utspel från flera av de politiska partierna - som nu pratar om allmän (gratis) förskola i ännu lägre åldrar - för att det slutligen ska landa i en helt avgiftsfri förskola. Och så småningom då även en obligatorisk förskola från tre år. Problemen med det här är uppenbara för de som vill se saker och ting ur ett barnhälsoperspektiv, snarare än ett ideologiskt perspektiv - där makarna Myrdals gamla socialdemokratiska vision från början av 1900-talet, snart är helt genomförd.

Därför är det inte heller så konstigt att (S)VT inte ens kunde klara av att vara oberoende eller objektiva när de skulle rapportera om socialdemokraternas förslag om allmän förskola för tvååringar, till våra minsta medborgare i Lilla Aktuellt. Det beroende och subjektiva inslaget anmäldes ... och fick kritik.

Så, nej tyvärr ... SVT är inte, har aldrig varit och kommer med största sannolikhet aldrig att bli vare sig oberoende eller objektiva. Och journalisterna kommer alltid att vara den första statsmakten. Tyvärr är och förblir barnen de stora förlorarna i det här.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

p.s


Jaha, då är det bara att krypa till korset och berätta att SVT äntligen uppmärksammat hemmaföräldrarna på ett bra sätt. Ber om ursäkt SVT att jag varit så hård. Fortsätter det så här, så finns det hopp om livet ;)
http://www.svt.se/nyheter/sverige/hon-grundade-natverk-for-hemmaforaldrar

Läs också

 Den svenska journalistkåren

"Oberoende" Sveriges radio spär på myter

Föräldralediga bör inte få ha små barn i förskolan




lördag, april 13, 2013

"En skamfläck att det finns barn som får vara hemma i tre år"

Foto: Dasha Gaian (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Expressens ledarsida fortsätter sitt ideologiska korståg mot valfrihet och föräldrar som vill stanna hemma längre med sina barn. De tycker att det är en "skamfläck" att Kristdemokraterna tillsammans med övriga allianspartier genom vårdnadsbidraget gjort det möjligt för föräldrar att stanna hemma längre ... med en tryggad anställning (du har rätt att vara tjänstledig tre år med VB) och bevarad SGI (du behåller din sjukpenninggrundande inkomst med VB). 

Nej, föräldrar som vill vara hemma längre ska straffas hårt av samhället så att de gör "rätt" (går ut och arbetar direkt efter föräldraledigheten) - sett ur ett ideologiskt perspektiv då förstås. Vårdnadsbidraget ska tas bort så att de tvingas säga upp sig och därmed förlorar en fot på arbetsmarknaden, om de får för sig att stanna hemma längre än ett år. De ska också förlora sin SGI - ja, de ska helt enkelt kastas ut i otrygghet, förföljas och hånas, så att det inte finns en arbetsgivare som sedan någonsin anställer dessa ”losers” igen.  Hemma med barn ska för alltid vara lika med att du för evigt är ute i kylan ... och som grädde på moset, så vänta dig ingen pardon om du någon gång i livet behöver hjälp - hemmaföräldrar förtjänar ingen hjälp om livet slår hårt mot dem (som det kan göra mot oss alla emellanåt) - utan just hemmaföräldrar ska få lida och klara sig själva - som Nalin Pekgul, S, satt och skrek i tv.

Föräldrar ska tvingas och skrämmas att göra "rätt" helt enkelt. Ett synsätt som nu även moderaterna hakar på.

Sett genom röda glasögon kan aldrig valet att stanna hemma handla om ett barnperspektiv - utan bara om ett ideologiskt jämställdhetsperspektiv. Barn SKA användas som en murbräcka för jämställdhet. Alla ska göra lika - DDR är föredömet - och det finns bara ett sätt att leva och det handlar om att ALLA gör likadant.

Mitt i allt det här så finns det ett nätverk av föräldrar som växer sig allt större och starkare och det är föräldrar som tror på valfrihet, som vill bestämma själva hur de pusslar ihop sina liv för att skapa en balans mellan familj och arbete. Och bäst av allt dessa föräldrar samarbetar för att vi SKA ha många olika barnsomsorgsalternativ: En förskola av hög kvalitet för de som vill ha det, dagmammor och omsorg i hemmet med vårdnadsbidrag som tryggar anställningen och skyddar SGI:n.

Och så det här med att VB hindrar eller försenar människors inträde på arbetsmarknaden. Seriöst? Den som kan ta ut VB får inte ha några andra ersättningar som A-kassa eller andra typer av understöd. Varför fibbla med statistik och försöka skapa en verklighet som inte finns. Och ja, en majoritet som tar ut VB är kvinnor, men män tar också ut VB. Och nio av tio som arbetar inom förskolan är också kvinnor - kvinnor gillar att arbeta med barn helt enkelt, oavsett om det är i förskola eller i omsorg i hemmet. Det behöver inte vara ett problem - om man inte väljer att göra det till ett.

Sedan kan jag tycka att det är rent skamligt att säga att förskolan är bra och viktig för alla barn från just ett års ålder. Alla barn är olika och få kan ha missat krisen i förskolan, som beror på socialdemokraternas införande av maxtaxa och att de avvisade att förskolebarn ska ha ett skydd i en arbetsmiljölag.

VAD är det egentligen som skrämmer Expressens ledarskribenter och övriga i det "röda gänget" så vansinnigt med att människor väljer själva - i stället för att staten väljer åt dem?

Jo, förmodligen att människor om de har valfrihet inte alltid kommer att välja som staten vill - speciellt inte som i det här fallet när tankarna handlar om att bygga ett samhälle liknande det i gamla DDR, med bara en accepterad lösning: Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Men om Expressen läst på sin historia så borde de också veta, att när staten börjar tvinga människor att bara välja EN lösning - ett sätt att leva - så måste man börja bygga väldigt höga murar, för att inte människor ska fly.

Vi har genom vårdnadsbidraget fått en litet andrum från standardlösningen i det här landet. Ett yttepytte litet andrum i åtminstone en del kommuner. Det finns inga indikationer på att barnen skulle må det minsta dåligt av att få vara hemma längre än ett år, utan alla nya vetenskapliga rön inom anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, visar på att det är mycket fördelaktigt för barnens framtida psykiska hälsa och utveckling. Låt oss därför inte bara få behålla den här yttepyttelilla valfriheten - utan se till att den utvidgas till att gälla fler.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DDR bör inte vara ett föredöme för svenska familjepolitik

Hög tid för en ny familjepolitik

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Nonsens att vårdnadsbidraget slår mot invandrarkvinnor

Expressen skyr inga medel för att skada hemmaföräldrar: "När media går över gränsen"