lördag, december 20, 2014

Stora evolutionsfördelar för barn till närvarande föräldrar

Foto: Christina VanMeter (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Vad gjorde just däggdjuret homo sapiens så överlägset alla andra däggdjur? En sak som verkligen skiljer oss från andra däggdjur är den långa tid som våra barn tillbringat nära en förälder. Visdom och kunskap har förts över från en generation till en annan genom att barnen fått lära sig saker i socialt samspel med en vuxen. En vuxen som faktiskt inte är vilken vuxen som helst - utan en person som barnet har en anknytning till. För ska barn lära sig saker måste de vara trygga, deras anknytningssystem ska vara i viloläge.

En förälder har också guldläge när det gäller att ge sina barn en trygg bas och de livserfarenheter de behöver innan skolan med ett helt annat sätt att lära ut saker, tar vid. Nämligen det sociala samspelet. Mellan ett till tvåårsåldern sker det en intensiv tillväxt av barnets hjärna. För att den utvecklingen ska vara optimal ska barnet också ha en miljö som främjar den utvecklingen. Barnet ska inte utsättas för till exempel mycket stress, överstimulans och buller. Det barnet behöver för att utvecklas optimalt är: trygg anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel med en förälder eller annan vuxen som kan ge dem det de behöver.

För det lilla barnet är allt här i världen nytt och spännande. Allt vi gör med våra barn är pedagogik: när vi lär dem att ta på mössan själva, följa med till affären (man får inte ta en chokladkaka och börja äta, man äter inte av plockgodiset, man lägger sig inte ner och skriker när man inte får den där klubban osv), gå på café, följa med hem till någon annans hem (och lära sig att vara rädd om andras saker), åka tunnelbana och tåg … (man sitter inte med smutsiga stövlar på sätet där andra sedan ska sitta med sina rena kläder, man springer inte runt och skriker och stör andra osv), följa med i småaffärer (man springer inte in bakom disken och river runt osv).

Att lära barnen hur världen fungerar och HUR man samspelar med andra människor är inte lätt. Barn behöver vägledning och de är olika, så ibland får man vänta med vissa saker. Men när man gör saker tillsammans med barnen så för man också över sina egna livserfarenheter till dem - så att de slipper uppfinna hjulet på nytt. Just det lärande som föräldrar för över till sina barn är vi faktiskt genetiskt och biologiskt programmerade att ta emot och lära oss av, i det sociala samspelet med föräldern.

Just den här långa tiden i en förälders vård har varit ett framgångsrecept och det är därför det är så viktigt med balans, små barn behöver vara nära sina föräldrar och ska de lämnas bort så måste barnet få det som det annars skulle ha fått om de haft sin omsorg hos föräldern … om man vill att barnet ska utvecklas optimalt vill säga.

Ett exempel på hur viktigt det är med kunskap som går från generation till generation är det som hände på en liten ö i Indonesien för tio år sedan när tsunamin slog till. Då var det bara en person som sveptes med av tsunamin. Förklaringen hittar man i hur kunskapen om hur man ska skydda sig gått från förälder till barn, i generation efter generation. 1907 drabbades nämligen ön av en tsunami och en stor del av öns befolkning omkom. Men genom att berätta för barnen och levandegöra den historien samt hur man ska agera vid en tsunami, så var alla väl förberedda när vågen tornade upp sig.

Tyvärr är de här självklara kunskaperna om hur lärande går till och vilka förutsättningar som krävs, något som fallit i glömska i Sverige … eller som helt enkelt har trängts undan för information med en alltför stor tilltro till att skola även för ettåringar ska vara ett bättre alternativ. Så är det inte och det blir väldigt tydligt när vi ser hur svenska elevers kunskaper sjunker vid varje mätning i Pisa- undersökningen. Tiden verkar inte vara mogen ännu - myter ersätter fortfarande fakta och gammal beprövad kunskap. Och det är synd för det betyder ytterligare ett decennium eller två med en förlorad generation som inte får den kunskap och det lärande som de har rätt till.

En majoritet av Sveriges barn växer i dag från tidiga år upp i en miljö som inte främjar lärande och kunskaper och en optimal utveckling. Helt enkelt för att förskolan har fått ersätta de första viktiga åren innan skolstart -- utan att vila på vetenskaplig grund om vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Homo sapiens tid för barnen ett framgångsrecept

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Barn lär sig saker i socialt samspel

Barn mellan ett till tre år behöver omsorg - inte skola

Trygga barn lär sig lättare i förskolan

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Professor: Problem med förskolan slätas över

Professor i utvecklingspsykologi: "Vi vet inte hur förskolan i sin nuvarande utformning påverkar barn"



lördag, december 06, 2014

Mobbningen börjar redan på dagis

Marcus Birro: Skärmdump
Under några år har rubrikerna låtit: "Mobbningen börjar redan på dagis". Ja så är det … och den fortsätter i skolan … och den fortsätter i vuxenvärlden. Till och med vissa journalister använder sin journalistiska plattform för att mobba andra… som Fredrik Virtanen på Aftonbladet, som i ett tweet den 5 december, väljer att mobba Marcus Birro. För i Sverige måste vi ju vara lika och tycka lika - är vi sårbara, mänskliga och vill gå vår egen väg … då ska vi mobbas … så att vi rättar in oss i ledet. Vi ska straffas för att vi säger det som vi inte får säga, för att vi är känsliga, mänskliga och dessutom har mage att visa det … offentligt.

Ja men hoppsan då … Marcus Birro är känslig och sårbar - ett lätt byte, eftersom han är känslig. Och de som är känsliga, sårbara och som i det skrivna ordet försöker sätta ord på den känslan, sätta ord på sina tankar och och dela med sig - är det ju fritt fram att hoppa på, håna och mobba eller hur? De får ju skylla sig själva.

Näe, faktiskt inte! Jag blir riktigt arg när jag tänker på det. För jag ser också det lilla känsliga barnet framför mig i sin förskola … där det lilla empatiska barnet med alla sina känslor väl synliga, hela sin sårbarhet står omgiven av de starkare som fått blodvittring och som ser sin chans att åstadkomma skada. Det börjar med det lilla barnet och det fortsätter upp i skolan och ut i vuxenvärlden. Vems fel är det? Kanske alla de tysta som väljer att inte se, som väljer att inte säga ifrån, som kanske själva är så glada att det inte är de som drabbas.

För mig handlar det också om vilket samhälle vi vill bygga. Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör, så med andra ord så börjar allt med oss själva … här och nu. Måste vi mobba någon när vi inte håller med? Kan vi inte bara berätta varför vi inte håller med … i en respektfull och god ton. Det är väl inte så himla dramatiskt att vi är olika - eller att vi möts av olika åsikter i det offentliga rummet. Då finns det ju något för alla att känna igen sig i. Lev och låt leva säger jag - och personligen så tycker jag att livet skulle bli väldigt mycket mera grått och tråkigt utan alla dessa känsliga konstnärssjälar som vill dela med sig av sina tankar.

Vi behöver inte hålla med Marcus Birro om allt - men vi behöver faktiskt inte heller mobba honom. Dags att växa upp och börja föregå med gott exempel med andra ord.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Varför ses en äldre kvinna som tar plats alltid som Tant Strul

onsdag, december 03, 2014

Mer styrning i skönmålad variant - är ändå mer styrning

Foto: Sukanto Debnath FLICKR) LICENS: CC BY-SA.
Miljöpartiet pratar just nu i budgetdebatten om varför de tänker tvångskvotera mer av föräldradagarna - om de får ha makten i det är landet. De vill "ge verktyg åt föräldrarna så att barnen får tillbringa med tid med båda sina föräldrar".

Åh näe … det köper jag inte.

De vill skaffa sig verktyg som politiker för att bestämma ÅT föräldrarna hur de ska fördela sina dagar. Deras försök att styra Sveriges familjer i detalj ska ses i ljuset av att vi redan har en individualiserad föräldraförsäkring - föräldrar får faktiskt redan i dag hälften av dagarna var. Sedan får de sätta sig ner vid köksbordet och bestämma hur de ska fördela dagarna så att BARNET får mesta möjliga tid med någon av föräldrarna - så att barnet får ha sin omsorg i hemmet så länge som möjligt innan det placeras på institution - och blir en elev i en "skola".

I Hemmaföräldrars nätverk ser vi hur föräldrar planerar utifrån flera olika aspeker: arbete, typ av arbete (löneanställd eller eget företag), boendesituation, om någon pluggar, hur graviditeten förlöpt och så vidare. Varje familj är unik och ibland är det pappan som är hemma, ibland mamman och ibland delar man på hemmatiden och kombinerar det hela med att arbeta i varierande grad. För att det ska fungera så måste föräldraförsäkringen vara flexibel på det sätt som den är i dag.

Föräldrar kan då pussla och trixa och skriva över dagar på varandra, de kan sätta barnets bästa i fokus med dagens föräldraförsäkring. Mp:s försök att tala om att mer styrning ska leda till att barnet får tid med båda föräldrarna är bara ett försök att maskera deras klåfingrighet till något positivt. Mer tvång kan aldrig bli bra för barnet i slutändan, för alla familjer är olika och alla familjer kommer inte att kunna ha barnet hemma så länge som de skulle önska om de inte får skriva över dagar på varandra. Och det här vet naturligtvis Mp, men det bryr sig inte.

Dessutom har 80 procent sagt nej till mer tvångskvotering … kanske dags att börja lyssna då!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför är V:s kamp för delad föräldraledighet fel

Vilken verklighetsuppfattning har S … egentligen? I samband med EU-valet säger Stefan Löfven:

"Vi har världens bäst utbildade hemmafruar - och de VILL ut på arbetsmarknaden" (därför ska vi försämra föräldraförsäkringen …). Löfven pratar feminism 10:22 in i programmet. Har vi verkligen en massa välutbildade hemmafruar som hålls inlåsta i sina hem, men som vill ut? Vad säger han … egentligen? http://www.expressen.se/tv/nyheter/politik/lofven-vi-har-varldens-bast-utbildade-hemmafruar/

tisdag, december 02, 2014

S kör på i gamla hjulspår och hävdar sin rätt att bestämma åt föräldrar

Foto: ChrisParfitt FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personerna på bilden har inget samband med inlägget.
Socialdemokraterna Strandhäll, Wikström och Régner berättar om varför de anser sig veta bättre än föräldrarna hur deras barn ska tillbringa sina första år i livet samt hur föräldraförsäkringen ska fördelas: "Sverige behöver en modern jämlikhetspolitik och jämställdhetspolitik. De borgerliga partierna tycks ha fastnat i gamla hjulspår med vårdnadsbidrag och en omodern föräldraförsäkring …" - skriver de gemensamt i en debattartikel där de ska berätta för Sveriges föräldrar varför de är bättre lämpade än föräldrarna själva att fatta beslut kring deras barn. Wikström är ju dessutom den som återkommande pratar om att införa obligatorisk förskola från tre års ålder - alltså skolplikt för treåringar.

Men vilka är det egentligen som har fastnat i gamla hjulspår? Alla dessa tankar om att styra människor och tvinga människor … att leva på ett visst sätt. Enligt Novus har ju 80 procent sagt ner till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Föräldrar är nöjda med föräldraförsäkringens utformning. De vill kunna pussla och trixa och skriva över dagar mellan varandra - och de vill ta ut obetalda dagar samt ha kvar garantidagarna. Föräldrar vill också välja mellan olika barnomsorgsalternativ … ja även det av S så hatade hemmalternativet (vårdnadsbidraget) - eftersom barn är olika. Det är väl bra att den som har sin omsorg i hemmet behåller sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst? Varför ska den som känner att omsorg i hemmet är det bästa alternativet diskrimineras och kastas ut i ekonomisk otrygghet? Hur påverkar det familjen och barnen?

Det är inte direkt förvånande att SSU som ligger bakom förslaget om obligatorisk förskola, inte svarar när de får ett mejl från en alldeles vanlig mamma med en fråga om hur de tänker när de vill gå in och detaljstyra i människors liv och frånta föräldrar rätten att själva fatta beslut kring sina egna barn. En mamma berättar i Hemmaföräldrars nätverk om hur hon skrivit till SSU för att förklara varför hon inte vill att de ska bestämma åt henne. På ett ödmjukt och personligt sätt delar hon med sig av sina tankar om varför hon som mamma i stället för politikerna vill fatta beslut kring sina egna barn:

"Hej,

Läser ert förslag om obligatorisk förskola från tre års ålder. Jag får känslan av att ni anser att alla människor är lika, inte att alla är lika värda.

Jag har tre barn. De är alla lika värda men de är inte lika. Två av dem är framåt och en av dem här högkänslig. En av dem är gammal nog att även kunna uttrycka hur hon upplevde förskolan. Vi kan börja med högkänsliga. Han upplever alla intryck 60 gånger mer än vi andra. Han utvecklas annars normalt och har varken ADHD eller ADD. Han är bara lite extra känslig för intryck.

Från start har han ogillat större samlingar. Två till tre barn har gått bra men inte fler. Nu när han blev fyra tänkte vi försöka introducera honom i barngrupper. Vi har tur och hittar en grupp med bara 8 barn och två pedagoger. Men det fungerar inte. Han sitter bara på en plats och vill inte vara med. Han tycker att det är för många barn och för stökigt. När pedagogerna försöker få med honom gråter han bara. För honom fungerar det inte.

Så då väljer vi att anpassa oss efter hans behov så han får en möjlighet att utvecklas som han ska. För han vill leka med andra barn och han vill lära.

Vi håller bla just nu på att gå igenom kroppen och dess funktioner hemma. I våras gick vi igenom solsystemet. I somras experimenterade vi med solceller och diskuterade alternativa energikällor.
Vi använder känslokort för att hantera och sätta ord på alla de känslor han känner. Och vi skriver och räknar. Vi bor på landet och har gård och han är mer än gärna med när man jobbar.

Pappan jobbar kväll och jag driver eget hemma. Och trotts långtidsamningen är han väldigt pappig.
Han kommer vara redo till skolstart men han var inte det till tre år. Hade det varit obligatoriskt hade det varit förödande för vår kille och psykiska men för livet hade utvecklats.

Vi för en öppen dialog med BVC som stöttar oss fullt ut i våra beslut kring vår son. Min äldsta som idag går i mellanstadiet önskar att hon hade sluppit förskola. Personalen så att hon trivdes men hon själv säger att hon saknade mig enormt mycket när hon var där. Det var hög volym och de hann aldrig göra färdigt något. Ändå gick hon i en grupp på 15 elever med tre pedagoger. Nu är hon inte högkänslig och kunde därför stå ut med det. Och jag trodde verkligen att jag gjorde det som var rätt för henne. Minsta är så liten än, snart två år, men är mer nyfiken och framåt en sin storebror. Vi följer henne och kommer hitta det som passar henne.

Jag vet inte om det är någon mening med att länka kring forskning om barns mentala utveckling och forskning kring högkänsliga barn. Tyvärr är mycket på engelska eftersom Sverige inte bedriver någon direkt forskning kring detta. Vilket jag tycker är synd. För då skulle vi kunna ge alla barn bra förutsättningar att växa upp efter sin egna utveckling istället för att pressas in i en mall och hämmas i sin utveckling.

Nu är SSU ett ungdomsparti och jag förväntar mig inte att ni har barn eller några erfarenheter kring barn. Är det meningen att föräldrarna ska köra och det anpassas efter våra arbetstider? Vi går omlott här hemma och behöver därför bara en bil. Och då måste obligatoriska förskolan anpassas efter våra liv om inte någon av oss ska sluta arbeta eller alternativt att vi får en bil av staten.

Lite nyfikna tankar från oss här.

Mvh Sarah"

Den 8 oktober skrev Sarah till SSU - och hon har ännu inte fått något svar. Hon har lagt upp sin text på SSU:s facebooksida i ytterligare ett försök att få svar. Men när de som vill bestämma åt oss möter vanliga gräsrötter ock faktiskt får ta del av hur deras styrande politik slår mot vanliga familjer och deras barn - så tiger de som muren.

Nu har socialdemokraterna inte längre någon familjepolitik. Mp och V har också tagit bort sin. Dessa partier har alltså helt släppt barnperspektivet och pratar bara om att föräldrar ska slippa vara med sina barn för att bli "jämställda" och "jämlika". De tycker att de är moderna när de kör över människor och går in och detaljstyr och fattar beslut åt föräldrar.

Jag tycker att de är omoderna. En modern familjepolitik ger i de politiska ramarna föräldrar verktyg att pussla och trixa och hitta mängder med olika lösningar när barnen är små. Helt enkelt eftersom barn är olika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ett barn är ingen handväska

"Föräldrar måste få bestämma själva"

"Ha respekt för att familjer är olika"

Gabriel Wikström, S, vill göra förskolan obligatorisk

Osolidariskt förslag från S och Mp straffar hemmaföräldrar

Nya Föräldraupproret

Namninsamling för valfrihet



torsdag, november 20, 2014

Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Foto: morbin FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det finns en obehaglig brist på förståelse och acceptens i det här landet för att vi väljer olika. Vi SKA helt enkelt bara göra på ett sätt just nu: standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. De som går mot strömmen och följer sin magkänsla och satsar på tid för barn, ska genom att ständigt kritiseras i krönikor och ledare förmås att rätta in sig i ledet, ja så känns det i alla fall - för vad är syftet annars? Lite mullrande och olycksbådande kommer varningarna som nu senast i en krönika av Britta Svensson, Expressen:

"Det duger inte att jobba deltid, hämta tidigt på dagis och sen klaga".

Men seriöst HUR kan man skriva så? Det är som om de föräldrar som satsat på tid för barn och balans mellan familj och arbete skulle gå ut och högljutt deklarera (vilket de naturligtvis inte gör):

"Det duger inte att jobba heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga".

Klaga när sjukskrivningarna börjar sätta in. För hur många vet att i Sverige ökar inte bara antalet kvinnor som drabbas av brustet hjärta. Vi ser också skenande sjukskrivningar bland alla heltidsarbetande småbarnsmammor. För de allra flesta sätter sjukskrivningarna på allvar in efter andra barnet. Men i Stockholm reden efter första barnet - och enligt Försäkringskassan kan det bero på att så många väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar.

Det är ju hur sorgligt som helst att kvinnor drivs in i heltidsarbete när barnen är små. Ja drivs in genom att attityden till föräldrar som väljer annorlunda är så hård - samtidigt som de politiska ramarna stödjer standardlösningen med stora belopp från vår gemensamma skattekaka.

Vi glömmer liksom helt bort de biologiska skillnaderna dessutom för biologi och skillnader mellan könen har blivit tabu. Men det går aldrig att komma ifrån att det ÄR kvinnan som bär på barnet under nio månader och det tar på kroppen både fysiskt OCH psykiskt. Därför ska man naturligtvis visa respekt och ha förståelse för att det inte bara är att köra på i 180 för alla mammor. Vilken lösning man ska välja under småbarnsåren beror helt och hållet på hur graviditeten och den första tiden med barnet varit. Vi är olika - så hur kan någon ta sig rätten att kräva att vi alla ska göra lika "för annars får vi skylla oss själva" vi som väljer tid för barn.

Den som på allvar startade den här trenden att hoppa på just kvinnor som väljer tid för barn och balans mellan familj och arbete var socialdemokraten Nalin Pekgul. Hon satt i tv och nästan tuggade fradga av ilska över de föräldrar stannar hemma längre, men även över de föräldrar som hämtar tidigare i förskolan och arbetar deltid. Samma grupp som nu också Britta Svensson, Expressen, hoppar på - samma grupp som aldrig skulle lägga samma brinnande energi på att kritisera andra för deras val, utan en grupp föräldrar som bara lite tystlåtet och lågmält försöker berätta VARFÖR de valt att satsa på tid för barn. En grupp som sällan eller aldrig får komma till tals, för det de säger anses så fel så fult och så totalt uppseendeväckande att de helst bara ska tystas ner och sedan kritiseras hårt, så att om de nu inte rättar in sig i ledet så ska de åtminstone straffas för sitt val, genom att pekas ut som udda och konstiga - och på så sätt ska deras livschanser försämras. Då känner sig tydligen somliga nöjda.

Som Nalin Pekgul, S, så tydligt uttryckte det i programmet Debatt 2011:

"Kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemma".

Jag har bara en stilla undran varför ska de föräldrar som satsar på tid för barn straffas? Varför inte bara ta och förändra villkoren så att de föräldrar som VILL kan satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete - utan att de straffas på olika sätt? Vad säger att det är så där väldigt mycket bättre att tvinga ut småbarnsmammor i arbetslivet om resultatet är att de blir sjukskrivna? Då om något försämras deras karriärschanser och pensioner. Det här vet de föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. De vet och de försöker berätta att vi är olika och att det är okej att vi väljer olika. Dessa föräldrar skulle aldrig få för sig att uttrycka sig på det sätt som Britta Svensson eller Nalin Pekgul gör.

Det finns bara en sak att säga: Lev och låt leva, vi är olika med olika livsdrömmar. Vi har också olika förutsättningar och att ge föräldrar olika verktyg i de politiska ramarna för att de ska kunna fixa och trixa ihop en bra lösning under småbarnsåren - är den bästa vägen att gå. Inte att försöka få alla att göra lika.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

"Frihet handlar om mer än heltidstjänster"

Tid för barn handlar inte om hemmafruar

söndag, november 16, 2014

Osolidariskt förslag från S och Mp straffar hemmaföräldrar

Foto: Aurnard MontagardFLICKR) LICENS: CC BY-SA
Återigen så visar det sig hur viktiga de politiska ramarna är … de bestämmer hur vi tillåts leva våra liv. Och för de partier som vill styra och i detalj … som i klåfingrig iver vill gå in och bestämma åt människor HUR de ska tillåtas leva sina liv … kan politiken bli ett mycket effektivt verktyg. Personligen tycker jag att de politiska ramarna ska vara ett STÖD åt människor, så att de kan välja den väg i livet som passar dem bäst. Jag är starkt emot att politikens ramar används för att styra - ovanifrån - hur människor ska tillåtas leva sina liv.

Familjer som valt bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder har under Alliansen haft flera verktyg för att kunna göra det valet. Inte så många verktyg som jag personligen skulle önska, men ändå ett antal olika verktyg i de politiska ramarna, som gjort det möjligt för föräldrar att fixa, trixa och pussla för att kunna hitta bra lösningar som gör det möjligt att välja bort standardlösningen OCH satsa på tid för barn.

De verktyg Alliansen har erbjudit i de politiska ramarna har varit:

- Den individualiserade föräldraförsäkringen som trots att varje förälder fått hälften var, ändå gett en möjlighet för föräldrar att skriva över dagar mellan sig om de velat
- en möjlighet att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen
- garantidagar
- barnomsorgspeng, som garanterat föräldrar möjlighet att välja förskola i enskild regi, privat dagmamma eller flerfamiljssystem
- vårdnadsbidrag - en hemmasubvention - som gjort det möjligt för föräldrar att stanna hemma längre med sin anställning tryggad och sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, tryggad.
- Möjlighet att pensionsspara pengar och på så sätt kunna trygga sin ålderdom

Förutom att regeringen nu vill tvångskvotera mer av dagarna och minska rätten att skriva över dagar, vill de också ta bort rätten att ta ut obetalda dagar, ta bort garantidagarna, ta bort barnomsorgspengen, ta bort vårdnadsbidraget … och så kommer de nu med nästa osolidariska förslag som slår hårt mot de familjer som valt tid för barn och balans mellan familj och arbete:
pensionssparandet ska dubbelbeskattas.

Hemmafamiljer beskattas redan hårdare på grund av särbeskattningen, än de familjer som har två inkomster. Många av dessa hemmafamiljer har ändå valt att ta sina hårt beskattade pengar för att pensionsspara privat och försöka trygga ålderdomen för den som varit hemma. Nu ska de alltså betala ännu mer i skatt. Hur tänkte man där när man tog fram ett förslag som slår mot de svagaste … fattigaste … som redan kämpar med näsan ovanför vattenytan för att kunna klara sig på en lägre inkomst - för att kunna ge sina barn tid.

Varför inte lägga fokus på att underlätta för dessa familjer, i stället för att ständigt straffa dem för att de inte väljer standardlösningen.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nalin Pekgul, S: ”kom inte och gnäll sen om du lever i fattigdom som pensionär eller senare i livet om du väljer att vara hemma"

Tips: Avsluta ditt pensionsparande

Tidigare svek mot de mest utsatta: Änkepensionerna

Fattiga änkor drabbas hårt

fredag, november 14, 2014

Barnen kan inte sjukskriva sig - de har inget val

Skärmdump
Redan för tre år sedan larmades det om situationen i förskolan i Göteborg. Hemmaföräldrars nätverk bidrog med en debattartikel i ämnet för två år sedan och manade föräldrar att tänka efter. Det ÄR de politiska ramarna som bestämmer villkoren som vi och våra barn får leva under. En sak som vi i HFN valt att trycka mycket på är att maxtaxan ska höjas, att det ska finnas många olika alternativ för föräldrar att välja mellan … så att man faktiskt kan välja bort en miljö som är dålig för barnen … och sist men inte minst så behöver vi få ut information till alla föräldrar om den forskning som finns. Forskning kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi - så att föräldrar förstår hur barnen påverkas av sina första år i livet, men också vad som behövs för att barn ska utvecklas på ett bra sätt.

Det är också alarmerande att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag. Hade de haft det skyddet - hade förskolor som får personal och barn att må dåligt fått stänga. Forskning visar vilka konsekvenser en stressig, bullrig miljö med för stora barngrupper och många vikarier får för barnens framtida hälsa, något som Per Kågeson larmade om i boken "Tid för barn", redan 2005.

Och vi måste se hela barnet - inte bara vilka eventuella skolkunskaper de kan anamma i förskolan. Tids nog får de gå i skolan, men först måste andra saker till som att barn får den närhet, kärlek, goda anknytning, goda omsorg och sociala samspel som de behöver för att inte drabbas av psykisk ohälsa när de blir äldre.

Nu larmas det … igen … från Göteborg. I en förskola är ALLA i personalen sjukskrivna. Alla … VAD säger det om miljön i den förskolan? Buller, stress … Personalen kan i alla fall sjukskriva sig - det kan inte barnen. Barnen kan inte fly därifrån, de har inte föräldrar som kan ta dem därifrån - eftersom det finns för få alternativ.  Göteborg har få dagmammor och man saknar alternativ som flerfamiljssystem och subventionerar inte omsorg i hemmet genom att erbjuda vårdnadsbidrag. Jag undrar faktiskt om föräldrar ens förstår hur farlig den här miljön är för deras barns sköra hjärnor. NICHD-studien har facit vad som kan hända med barn i en sådan här miljö: Dagis kan skada ditt barn.

I tv får vi se en mamma stå och gråta … jag förstår henne. Men någonstans måste faktiskt Sveriges föräldrar börja ta sitt ansvar i den här frågan. Det är ingen hemlighet att förskolan är i kris, se problemet, se till att maxtaxan höjs och att vi får politiska ramar som tillåter fler barnomsorgsalternativ - även omsorg i hemmet. Det avlastar faktiskt förskolan om inte alla små barn går där. Ge de föräldrar som VILL en möjlighet att själva ta hand om sina barn.

Fridolin, Mp, står i tv och säger att han inte vill införa ett maxtak. Nej, det är klart att han inte vill det, eftersom regeringens förslag att minska barngrupperna saknar finansiering. De pengar de föreslagit är en droppe i havet. Det kommer inte att räcka - så nu är frågan hur många år till som barnen måste ha det så här … föräldrar … nu ligger bollen hos er. Se problemen, axla ert föräldraansvar och agera.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskollärare hade ensamt ansvar för elva barn

Dagens förskola har blivit ett experiment

Professor: Problem med förskolan slätas över

måndag, november 10, 2014

Aftonbladet anlitar Sveriges egen Bagdad Bob

Skärmdump
Ett av Hemmaföräldrars nätverks viktigaste arbeten är att försöka komma tillrätta med mytspridningen i Sverige och se till att föräldrar i stället får fakta. Inte helt lätt … för när politiska beslut, kring till exempel våra barn, inte vilar på vetenskaplig grund - utan på ideologi, så måste mytspridning till för att försöka neutralisera och marginalisera de allvarliga sidoeffekter som dyker upp i kölvattnet av de politiska besluten.

Sveriges egen Bagdad Bob - Sven Bremberg … titulerar sig ensamutredare och hängde tidigare på Folkhälsoinstitutet, FHI Numera återfinns han på Folkhälsomyndigheten, pensionär sedan några år - men fortfarande oöverträffad när det gäller att leverera myter som ska stödja de ideologiska beslut som politiker tagit fram. Flitigt anlitad av journalister som vill medverka till mytspridningen har han också ivrigt i många år bidragit med myter kring varför det bästa för ALLA barn är att föräldrar väljer standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Det vanligare är att han sprider myten att det finns studier som säger att det bästa för alla barn är att slippa omsorg i hemmet, för att placeras i förskola så tidigt som möjligt. Dock "glömmer" han alltid att berätta att det under de senaste 30 åren - inte har gjorts någon forskning på vilken effekt förskolan har på barn.

Problemen som eventuellt skulle kunna uppstå med standardlösningen, hos vissa barn, som beteendestörningar, aggressivitet och empatilöshet - har han också varit med och tagit fram en "lösning" på … en storsäljande lösning … ett manualbaserat program som barnen ska malas igenom. Programmet som han också flitigt rekommenderat i alla år på FHI:s hemsida heter Social och Emotionell Träning, SET. Storsäljare till förskolor och skolor.

Som alla vet … men få egentligen verkar bry sig särskilt mycket om … som jag tolkar det, eftersom ingenting händer … så har vi i vårt land ett galopperande problem med ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar … Aftonbladet levererar i dag nyheten: "Unga mår sämst - gamla mår bättre". 1980 var förhållandet det omvända … och förklaringen … ja varför inte ta till den där som inte lägger minsta lilla skuld på familjepolitiken … den myten har ju fungerat bra hittills: "Ungdomar är oroade över om de ska få ett jobb eller inte".

Helt obekymrat bara så där … presenterar Aftonbladet det hela trots att det under senare år kommit den ena debattartikeln efter den andra som vill att vi ska dyka ner på djupet och börja titta på om det inte faktiskt är familjepolitiken och hur vi behandlar våra barn under deras första år i livet, som är orsaken.

Det här är verkligen inte okej - inte alls. I en demokrati ska media fungera och göra sitt jobb, nämligen objektivt belysa ett problem ur många olika synvinklar - och framförallt presentera de fakta, varningssingaler och problemställningar som trots allt ändå finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskare blundar för kunskap om barns behov

Exempel på hur forskningsförnekarna arbetar

Förskolan är inte en plats för en ettåring

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

"Barn riskerar att kränkas"

Skolornas program mot mobbning sågas

Förskola för de allra minsta. På gott och ont

Professor: "Problem med förskolan slätas över"

"Vi vet inte hur förskola i sin nuvarande utformning påverkar barn"

Tid för barn - Försiktighetprincipen bör råda

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Dagens förskola har blivit ett experiment



söndag, november 09, 2014

Vilken bra demonstration det blev

Copyright: Madeleine Lidman
Foto:Copyright Hemmaföräldrars nätverk
Så samlades vi då den 8 november i ett gråmulet Stockholm. Glada, blyga, nyfikna …men framförallt taggade för en förändring -  så var vi väl ett 50-tal föräldrar som slöt upp den här ganska råkalla dagen. Vi kände ju redan varandra - de flesta av oss … så kändes det i alla fall, fastän många av oss bara mötts på nätet.

Redan innan vi hann börja stannade några besökare till när de såg att vi skulle ha en demonstration - och tog del av vårt budskap och material. De stöttade oss fullt ut och gick sedan vidare - och blev därmed en del av goda ringar på vattnet …

Vi arrangerade oss ganska snabbt och fick två duktiga banderollbärare som troget stod hela mötet med vår fina banderoll för Nya Föräldraupproret. Två stycken tog också på sig ansvaret för plakaten och sist men inte minst hade vi barnen som gjort sina egna plakat och som under stort allvar förflyttade sig runt med jämna mellanrum för att alla skulle få ta del av budskapet.

Copyright: Madeleine Lidman
Utan någon förberedelse ställde sig också två av de allra minsta deltagare upp och sjöng för oss. Det tackar vi extra mycket för.

Det viktiga den här dagen var att visa på och prata om varför vi behöver politiska ramar som ger oss möjlighet att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Summan av kardemumman var att mycket handlar om att politiska beslut formar människors beteende … styr dem … och till slut när en majoritet är styrda in i samma fålla, så blir beteendet till en norm - som en majoritet följer.

Risken med att en politisk ram blir till en norm - är att steget blir väldigt stort till att våga göra annorlunda. Vi människor är flockdjur och att gå mot strömmen - innebär att gå mot normen, bli utanför och ifrågasatt. Det skapar rädsla och otrygghet och gör ytterligare att människor inte vågar, orkar, tror tillräckligt på sig själva för att våga lyssna till sin magkänsla och agera efter den. Det här är så starkt hos människor nu efter decennier av en ganska styrande familjepolitik - att glädjen att hitta likasinnade kan överskugga det mesta. En mamma beskrev det här väldigt tydligt när hon hittade till Hemmaföräldrars nätverk:



Den här mammans inlägg lästes upp och fick representera den rädsla många föräldrar som vill gå mot strömmen, känner.

Eva Rusz, psykolog och KBT-terapeut kunde också berätta vad som händer när barn inte får det de behöver som små. För det går igen och många av känslorna från barndomen påverkar oss som vuxna, ja de förföljer oss faktiskt genom livet - och kan vara en förklaring till många av de problem med psykisk ohälsa som drabbar människor i vuxen ålder. Därför är det så viktigt att föräldrar får fakta för att kunna fatta rätt beslut kring de egna barnen under deras första år i livet. Visst kan vi behandla de problem som uppstår - men att arbeta förebyggande känns väldigt mycket mer angeläget.

Nu har Nya Föräldraupproret sått ett frö - dragit igång startskottet på den förändring som måste komma. Debattartiklar har duggat tätt på senare år kring de problem vi ser med hur barn tillbringar sina första år. Kring alla de problem som för styrande familjepolitik skapar. Men ändå är det så tyst, så tyst … från makthavare … och i media. Det håller inte längre. Vi måste agera nu och prioritet ett är att sprida kunskap kring varför vi ska ha en familjepolitik som vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Igår satte vi startskottet för det arbetet. Alla frusna föräldrar och barn som var där … gjorde sitt medmänskliga uppdrag och kämpade för ALLA föräldrar och ALLA barn. Nu måste vi tillsammans arbeta vidare med att nå ut och åstadkomma en förändring. Och arbetet sker som vanligt enligt Hemmaföräldrars nätverks filosofi med goda ringar på vattnet …

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också om bakgrunden till demonstrationen:

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

p.s

Vi återkommer längre fram med en intervju med Eva Rusz där fler kan ta del av det som sades under demonstrationen.




När barnen får ta ansvar för att föräldrarna ska må bra

Foto: Xtream_iFLICKR) LICENS: CC BY-SA
Barn känner intensiv kärlek till sina föräldrar. Det är det starkaste kärleksbandet som finns. Föräldrar kan svika, försvinna ur barnets liv, lida av psykisk ohälsa, jobba jämt, sitta med näsan i sin iphone hela dagarna … lämna barnen skrikande på förskolan … och låta barnet själv ta ansvar för att lägga band på sina känslor och därmed tvinga barnet att visa upp ett glatt leende och att man accepterar sitt öde, så att inte mamma och pappa blir ledsna och får dåligt samvete.

Barn förstår det här. De ger sina föräldrar det de vill ha - eftersom de älskar dem mest av allt i världen. Men ett barn är ändå ett barn - och ibland blir det för tufft och barnen bryter samman och vill inget hellre än att föräldern ska vara just förälder och ta sitt ansvar, finnas där och ge dem den närhet, kärlek, trygghet, goda omsorg och goda anknytning som de behöver.

För små barn BEHÖVER sina föräldrar. De orkar inte vara borta från dem för länge - men när ingen lyssnar, när de körs över - så försöker de överleva och anpassa sig. Men vad händer inuti? Vad händer i deras själ? Vilken grundtrygghet får de? Vad händer när de kommer i tonåren? Vad gör de av den ångest de bär med sig från sina första år - en ångest från när de tvingades vara starka och ta ansvar för sina föräldrars känslor? Ta ansvar för att föräldern skulle må bra?

Vi har alla sett dem … historierna som seglar fram över nätet … sorgliga berättelser om precis det jag skriver om ovan. Nu i oktober skriver en pappa i en krönika om det här - men kanske utan att förstå på djupet VAD han egentligen gör mot sina barn:

"Jag hade precis börjat jobba efter pappaledigheten och mina barn skrek, grät och ålade på golvet när jag skulle lämna dem på förskolan. Min treåriga dotter bad mig av hela sitt hjärta att inte gå, medan tårarna rann ned för hennes kinder. Jag stålsatte mig och bet ihop medan förskollärarna bar bort mina barn som, med tårfyllda ögon, sträckte armarna efter mig, med ett sista hopp i blicken av att deras pappa inte skulle överge dem".

Det är otroligt viktigt att respektera att föräldrar gör olika val kring sina barn. Men det känns också väldigt viktigt att känna att föräldrar har fått den kunskap de behöver för att fatta bra beslut kring barnen. Och där finns det anledning att framföra kritik. Jag tror inte att föräldrar i dag förstår vad som faktiskt händer när man dumpar ett litet gråtande barn i förskolan. Det gör att risken är stor att föräldrar fattar sina beslut på felaktiga grunder - och det här vet många, men vi får ju inte ge föräldrar dåligt samvete.

Nej men vi FÅR kämpa för att föräldrar ska få rätt information - och jag tycker att vi börjar direkt. Hemmaföräldrars nätverk har kämpat nu i många år för att föräldrar ska få rätt information. Vill du bidra? Sprid den här länken: Farlig stress

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ångest och depression hos barn tätt förbundet med anknytningsmönster

Otrygg anknytning leder till psykisk ohälsa

Desorganiserad anknytning leder ofta till djupa, känslomässiga sår

Trygghet går före inlärning

Små barn har samma behov av trygga vuxenkontakter som de hade för 30 år sedan

Hur beter sig barn med ambivalent anknytning i förskolan

Alex Schulman: Jag lämnade min dotter och fick anstränga mig för att inte börja gråta

Jag vill inte att mina barn ska gå i förskola

måndag, november 03, 2014

Styr och ställer politiken för hårt - förminskas människor och får sämre självkänsla

Foto: Alessandra Celaro FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag var den lillgamla ungen som var framåt och frimodig. Nya människor var en chans till ny vänskap. Jag var hemmabarnet som var med överallt och som enligt mamma pratade rent (i princip) redan vid två års ålder. Det gjorde att jag kunde sätta ord på mina känslor och är säkerligen också en orsak till att jag har minnen även från så tidiga år som innan jag kunde gå.

Sedan började jag skolan … och blev den "tysta flickan". Ja inte med en gång, men ganska snart - för i skolan fanns det inte utrymme för att sticka ut i Jantelagens Sverige, där gällde det att smälta in, att inte synas, att inte ta plats. Skolan på 70-talet var medelmåttornas skola, där alla barn skulle vara "lika dåliga". Ingen fick sticka ut i något ämne. Själv tyckte jag att matematik var roligt … det var fel. Räknade man för snabbt stack man ut - och var man klar med en uppgift eller ett kapitel, hade läraren hur som helst ändå inga fler utmaningar eller uppgifter, utan man fick sitta och vänta … på att få fortsätta till den den som brann minst för matematik hade kommit fatt. I högstadiet fick man "förmånen" att sitta i sidorummet till klassrummet och göra diagnostiska prov när man var klar. Ingen höjdare precis att pekas ut som duktig i en skola där Jante rådde. Behöver jag säga att jag tappade intresset för matematik och säkerligen inte heller presterade optimalt i något ämne, men jag hade ändå ganska bra betyg. Men känslan är att de hade kunnat vara så mycket bättre och att skolan hade kunnat vara så mycket roligare - och tänk om den fått mig att växa … i stället för att krympa.

Det tog nästan 10 år efter avslutat gymnasium för att min självkänsla och mitt självförtroende skulle nå normala nivåer igen och ändå var jag inte mobbad, inte ens särskilt utsatt på något sätt … bara nertryckt och förminskad, intryckt i en konformig mall där min personlighet skulle suddas ut - där alla skulle vara lika … jämlika. Det där socialdemokratiska JÄMLIKA - det har förföljt mig - jag avskyr helt enkelt den betydelse det ordet har i vårt land, där jämlika är att vi tycka lika, leva lika, vara lika … dana.

Men vi är ju olika. Vi har olika personligheter, vi har olika drömmar och mål med livet, vi är inte bra på samma saker - utan på olika saker. Och det är ju helt okej och precis som det ska vara. Det betyder ju inte att vissa människor är bättre än andra, mer värda … utan bara att vi är olika och lika mycket värda.

Jag tror inte på filosofin att politiken ska skala av, bygga på, slipa och fila fram en konformad människa.  Jag tror inte heller på idéen eller filosofin att vi ska ta och omfördela alla pengar så att alla har exakt lika mycket - enligt filosofin att har alla lika mycket, så är vi jämlika och därmed enligt den här Jantefilosofin lika mycket värda. Och voilà plötsligt förutsätts vi då alla vara exakt lika lyckliga.

Min uppfattning är att vi bara blir lika olyckliga.

För lyckan finns inte i att vi alla är lika och har lika mycket. Lyckan är inte heller given den som har mest pengar - det vet alla. Lyckan finns i balans mellan pengar, familj, relationer, vänner … nätverk. Lyckan finns i att vi får en grundtrygghet som välfärden ska garantera men också att vi får chansen att utvecklas optimalt efter vår förmåga, där vi uppmuntras att följa vårt hjärta och våra drömmar, där vi har mål och drivkrafter, där vi tillsammans stöttar varandra och glädjes åt varandras framgångar. Där vi känner att vi har ett rättvist välfärdssystem - inte ett som styr och begränsar människor genom att allt bestäms ovanifrån för att det dumma folket inte vet sitt eget bästa. Dessutom är det en utopi att politikens ramar kan styra människor och medel för att skapa ett exakt jämlikt samhälle. Den utopin har redan testats i Sovjet - och det fungerande inte. George Orwell beskriver i boken "Animal farm" varför - på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt.

För mycket styrning skapar bara problem. Människor krymper, deras självkänsla krymper, deras livslåga börjar gå på sparlåga … och många springer där lydigt i sitt ekorrhjul, flyter med strömmen, gör som de blir tillsagda … men är det lika med att de är lyckliga? Att de följer sina drömmar och presterar efter sin bästa förmåga? Jag skulle vilja säga nej. Vi är faktiskt så hårt styrda att människor i vårt land känner rädsla och obehag bara för att de gör något så fundamentalt grundläggande och viktigt för vårt välmående som att de satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Attityden mot dessa föräldrar är så hård i det samhälle vi lever i nu - att de känner sig förminskade när de väljer själva, när de går mot strömmen. De blir rädda, osäkra och får dålig självkänsla … för att de VÄLJER tid för barn och balans mellan familj och arbete. Hur sjukt är inte det?

Ett sunt och välmående samhälle ska låta människor blomma ut. Vi är ett land med mycket höga ohälsotal - framförallt i psykisk ohälsa. Vad skulle hända om vi efter snart hundra år under oket av likhetsfilosofin och Jante … testade något annat? Nämligen valfrihet och att vi uppmuntrade människor att utvecklas efter sin förmåga - i stället för efter den mall som bestämts ovanifrån.

Personligen tror jag att vi skulle få ett mycket bättre samhälle, mer välmående och med starkt minskad psykisk ohälsa hos både vuxna och barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nyttig historielektion

Den svenska DDR-skolan

Gåtan Stellan Arvidsson

Sverige lätt byte för DDR:s charmoffensiv

Dödsstöten för den svenska skolan - (mp) och (s) överens efter två veckor

Östberlins öron nådde den svenska skolan

Var din tysklärare skolad i DDR?

Skolböcker sprider vänsterpropaganda

Skolans läroböcker fulla av vänsterpropaganda

Finska skolan vs svenska flumskolan

tisdag, oktober 28, 2014

När LO regerar i landet - sätts demokratin ur spel

skärmdump
”Löntagarfonder är ett jävla skit,
Men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.”

När dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt på 80-talet formulerade ner sina åsikter i en dikt - som en majoritet av svenska folket dessutom ställde sig bakom - återgavs dikten i varenda tidning. Löntagarfondernas vara eller icke vara var en av 1980-talets hetaste politiska frågor, men trots ett massivt motstånd mot att Sverige skulle bli kommunistiskt körde socialdemokraterna på som en ångvält.

Och på den ångvälten satt LO och körde.

Ett fackförbund som genom en odemokratisk allians med den socialdemokratiska regeringen sett till att köra igenom sin heta kommunistiska dröm om att ta över alla företag.

Med den nya rödgröna regeringen har vi nu ett liknande läge, men den här gången är det inte företagen som LO vill ta kontrollen över - utan familjerna. Familjer är till för att styras och LO har nu utarbetat en modell som alla ska tvingas in i … vare sig de vill det eller inte. Precis som med löntagarfonderna.

Modellen LO vill ha igenom ska se till att det det blir slut på valfriheten och föräldrar ska inte kunna stanna hemma med sina barn under en längre period när de är små. Det som upprör LO är att det finns föräldrar som har råd att vara hemma längre genom att ta ut obetalda dagar. Och sedan så finns det de som inte har råd - och det är inte rättvist - det ska vara "jämlikt" för alla (lika dåligt). Därför ska rätten att ta ut obetalda dagar tas bort. Enligt konceptet "lika dåligt för alla" ska även garantidagarna tas bort.

Kanske borde Löfven ha varit tydligare med att en röst på de rödgröna också innebar en röst på LO och deras idéer. Då hade människor tydligare kunnat sätta sig in i vilken politik som de egentligen skulle få när de röstade på S eller Mp.

I Hemmaföräldrars nätverk tror vi på demokrati och förkastar ångvältspolitik där politiker kör över människor i ideologins namn. Vi står därför upp för Sveriges barnfamiljer och vill stoppa mer styrning av barnfamiljerna:




Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Rebecca Weidmo Uvell: När skickar ni ut LO från Rosenbad?

4/10 och kampen för att avveckla löntagarfonderna

25 år efter fjärde oktober kampen

LO pressar på om tredelad föräldraförsäkring

Obetald ledighet hinder för jämställdheten

LO: Dåligt stöd bland medlemmarna

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

LO hotar Alliansens väljare

måndag, oktober 20, 2014

Dags för en barnkonsekvensanalys i familjepolitiken

Foto: Nic Taylor (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu duggar förslagen om mer styrning av familjerna tätt. Den 1 januari 2016 vill den lilla minioritetsregeringen införa mer kvotering av föräldradagarna för att förhindra att föräldrar skriver över dagar på varandra. Risken är ju uppenbar att föräldrarna annars kan fixa och trixa och på olika sätt hitta lösningar som gör att de kan ha omsorgen om barnen i hemmet längre … och då står de ju inte till arbetsmarknadens förfogande.

För det är ju tydligen väldigt viktigt att just småbarnsföräldrar jobbar livet ur sig … trots att så många människor står utanför arbetsmarknaden och bara drömmer om att få chansen att få in en fot via ett föräldravikariat.

Nästa steg blir att ta bort Alliansens jämställdhetsbonus som syftade till att HJÄLPA föräldrarna så att inte ekonomin skulle begränsa planeringen för vem som var hemma.

Så här förklarar de rödgröna varför de vet bättre än familjerna:

 - Det är bra för kvinnorna, det är bra för föräldrarna och det är bra för Sverige och svensk ekonomi, säger socialförsäkringsminister Annika Strandell (S) om förslagen.

Det vara bara en liten detalj Annika Strandell och de rödgröna glömde … som tydligen inte är så viktig för den lilla minioritetsregeringen som helt saknar familjepolitik:

BARNEN.

Var finns barnkonsekvensanalysen i all den här styrningen? Hur kommer det att påverka barnens hälsa och välmående när staten går in och styr och ställer i familjernas vardag? När alla ska göra lika - trots att vi är olika?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

LO: Stanna inte vid en tredje pappamånad - strama åt föräldraförsäkringen i alla avseenden

Tre gånger mer psykisk ohälsa bland unga

Mammor som jobbar heltid sjukare än andra

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Den rödgröna ideologin kör över föräldrar som en ångvält

Det finns inte bara en lösning för att uppnå jämställdhet

SSU: ”Ursäkta om det låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte”.

KDU: "Ja till valfrihet - nej till tvångskvoterad föräldraförsäkring"

lördag, oktober 18, 2014

NÄR blev olikheter något fult - istället för en tillgång?

Foto: Josh Liba (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
ADHD … fyra bokstäver som säger VAD? Alert, drivande, högkänslig, duktig … på en mängd olika saker. Kanske mindre bra på andra … precis som vi människor är i största allmänhet. Vi är OLIKA. Kanske för att en gång i tiden där ute på savannen så behövdes människor med olika egenskaper för att garantera att flocken av människor skulle överleva. Det kanske faktiskt finns en anledning till att vi är olika och bra på olika saker. Vi kanske inte är en massa diagnoser … vi kanske faktiskt bara är bra på olika saker och har olika personligheter. På en skala … från hög till låg.

Ett problem blir det först när vi skapar ett samhälle med en MALL som alla människor förväntas tryckas in i, passas in i … och leva efter. Kanske är det bara jag som tycker så men Sverige känns för mig unikt i sitt sätt att dissa olikheter och ha politiska ramar som försöker få människor att göra lika, leva lika och leva efter samma mall.

Just nu är det standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder som är the one and only … den enda "rätta" mallen som ALLA leva efter. Men vi är ju olika … så vad händer då när en majoritet ändå ska tryckas igenom den här mallen - och det bara för att några politiker bestämt av ideologiska skäl att det är den enda och rätta mallen. Om vi förutsätter att människor är olika - så kommer alltså de som inte kan anpassas till mallen - därför att de är för olika "standardmänniskan" att drabbas negativt på olika sätt. Kanske kan priset till och med bli ganska högt, för vad säger att den här standardmänniskan som standardlösningen förutsätts rikta sig till ens finns? Hon kanske måste skapas … när hon mals igenom mallen och många klarar sig … men där många inte gör det? Är det dessa människor vi ser som dukar under och drabbas av psykisk ohälsa?

Och barnen … visst så länge vi måste leva i MALLEN så måste vi också försöka korrigera de som inte passar in. Tänk om vi skulle korrigera miljön istället? Tänk om vi skulle tillåta valfrihet och låta människor göra fria val kring barnen? Tänk om vi faktiskt skulle börja med att säga: Vi är olika - och det är helt okej. Men för att vi ska må bra och alla ska utvecklas efter sin optimala förmåga … så måste vi ha valfrihet … riktig valfrihet. Som i praktiken innebär att föräldrar får välja att stanna hemma längre, där föräldrar kan välja mellan mängder med olika barnomsorgsalternativ: omsorg i hemmet, familjedaghem, flerfamiljssystem och privat och kommunal förskola med OLIKA inriktning. För att sedan följas av skolor … privata och kommunala med OLIKA inriktning, där hemskolning blir tillåtet … igen, genom en återgång till de gamla reglerna?

Men då tappar ju förstås farbror STATEN kontrollen. Å andra sidan har vi ju nu sedan 1930-talet testat den ideologi som makarna Myrdal en gång byggde den svenska familjepolitiken på … och inte går det så där strålande … eller hur?

Barn i dag mår inte bra.

I nittio år har vi kört på i samma hjulspår - men samhället i dag ser inte ut som det gjorde på 1930-talet. De tankar som Alva Myrdal formade där och då, utifrån det samhälle som fanns då … gäller faktiskt inte längre. Eftersom allt ser annorlunda ut nu. Nu har vi fått en regering som står i begrepp att ta det sista steget och försöka få in 100 procent av alla familjer i MALLEN. Ja jag kallar standardlösningen för MALLEN i det här inlägget för det är så det känns nu när de rödgröna presenterar sitt paket för att få in de sista få procenten av föräldrar som går mot strömmen … in i MALLEN.

Varför inte ta och utvärdera först om standardlösningen verkligen är den bästa lösningen för alla familjer? Vi ser ju att den psykiska ohälsan bara ökar hos barn och ungdomar … men nu även hos kvinnor … mammor. Det här förblindande sättet att bara köra på i 180 påminner mig om andra röda drömmar som när socialdemokraterna försökte ta det sista ideologiska steget och införa löntagarfonder. Nu vill de göra samma sak i familjepolitiken:

- Ökad tvångskvotering av föräldradagarna, för att minska möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra

- Stopp för möjligheten att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen för att hindra föräldrar att hemma längre

- Ett borttagande av barnomsorgspengen för att kunna stoppa alternativ som privat dagmamma och flerfamiljssystem

- Ett borttagande av vårdnadsbidraget

- Allmän förskola från två års ålder (gratis 15 timmar i veckan) för att på sikt göra förskolan avgiftsfri … och sedan när nästan 100 procent med politiska styrmedel satt sina barn i förskolan … göra den obligatorisk

Voilà den Myrdalska drömmen är genomförd … genom att varje decennium dra åt tumskruvarna ett snäpp och minska valfriheten. Nu står vi inför det sista steget. Ska vi sitta still i båten och låta det ske … eller ska vi sätta ner foten och säga ifrån.

Jag kör på SÄGA IFRÅN … helt enkelt för att barn är olika … och det är en tillgång - inte ett problem … om vi inte väljer att göra det till ett problem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Demonstration för valfrihet den 8 november 2014 - kl 13.00 vid Mynttorget
(och fler kommer än vad som syns här då det cirkulerar flera olika evenemang ;) )

Namninsamling för valfrihet

Johan Staël von Holstein: "Jag har haft rätt hela tiden"
”Så du tycker inte att du passar in i Sverige med andra ord?
– Jag trivs bättre utomlands. Jag fick hela 20 mordhot under tiden i Kulturrådet och Sverige är faktiskt det land där man har mördat flest politiker under de senaste 25-30 åren. Så jag tog hoten på allvar och flyttade till Singapore, säger Johan Staël von Holstein”.

Högkänsliga pejlar in vågor i luften

Att vara introvert

Hos mig själv

Blyg är den nya svarta

Olika personlighetsvarianter

Test: Är du introvert eller extrovert

Personligheterna med oss från födseln



fredag, oktober 10, 2014

När ska vi göra något åt jämställdheten - som har effekt

Skärmdump från SVT Opinions sida
Enligt FN:s barnkonvention är familjen ”den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för särskilt barnens utveckling”. Genom att skriva under konventionen är Sverige skyldigt att ge familjen ”nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället”. Konventionen säger att ”barnet, för att kunna uppnå en fullständig harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse”.

Då borde väl rimligtvis också föräldrar få fatta beslut själva kring sina barn? Med det rödgröna styret poppar nu en mängd prussiluskor upp i media som ska berätta för oss föräldrar VARFÖR vi inte har rätt att fatta egna beslut kring våra barn. Och de har egentligen bara ett enda argument: Jämställdheten.

Men vad säger att jämställdheten förbättras för att man tvingar människor att leva på ett visst sätt - snarare än att man gör något åt de problem som finns med jämställdhet. Det har jag ännu inte fått något bra svar på.

En gång i tiden skulle frälsningen komma och alla kvinnor skulle bli jämställda bara de lämnade hemmet och började arbeta när barnen var små. Några år efter det kom nästa lösning: kvinnor skulle inte arbeta deltid - utan heltid när barnen var små. DÅ skulle de bli jämställda.

Nu kommer det senaste från vår minioritetsregering: kvinnor blir jämställda om vi tvångskvoterar mer av föräldradagarna OCH begränsar möjligheten att stanna hemma längre genom att ta ut obetalda dagar - och så då förstås tar bort vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen. 

År efter år med mer styrning, utan att kvinnor får bättre livschanser eller mår bättre - när vi inte arbetat med jämställdheten och alla de frågor som vi faktiskt skulle ha kunnat lägga energi och tid på. Sorgligt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

SVT Opinion: Låt föräldrar få bestämma själva

I framtiden kan kvinnor vägras chefsjobb för att de är kvinnor

onsdag, oktober 08, 2014

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Foto: Lynda Giddens (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det finns en stor upprördhet nu hos de som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.  När vi ser förslag efter förslag som tar ifrån föräldrar makten att fatta beslut kring de egna barnens första viktiga år. Som liten gräsrot är det därför viktigt att försöka ha en dialog med de som har makten … och ställa frågor men också berätta om sin egen oro. Därför tog en vanlig mamma som känner stor oro över all den styrning vi nu ser från den nya regeringen - och skrev ett mejl till SSU med anledning av att de vill ha obligatorisk förskola. Hon fick en riktigt brasklapp om varför SSU vill bestämma ÅT föräldrar när deras barn börjar i förskolan:

"Ursäkta om det låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte".

Nej många barn får inte välja … ett av det vanligaste sökordet till den här bloggen efter sommarlovet - när inskolningstiderna till förskolan kör igång är: "Vill inte gå till dagis - gråter hysteriskt".

Den hemmaförälder som nu ändå tog sig tid att skriva till SSU fick alltså en mindre trevlig upplevelse i mötet med maktens arrogans. Så här sammanfattar hon sin upplevelse i kontakten med de som vill bestämma ÅT föräldrarna hur deras barn ska tillbringa sina första år i livet:

 – Usch… jag skrev ett upprört men sakligt mail till SSU om deras förslag till obligatorisk förskola från 3 år eftersom jag var och är allmänt upprörd över deras syn på oss som valt att vara hemma med våra barn och på våra minsta barns bästa.
Hade väl inte väntat mig något vettigt svar egentligen, men när svaret kom blev jag ännu mer uppretad. Faktiskt.

Svaret från SSU:

"Hej! Tack för ditt mail.

Jag förstår att du tillhör en annan politisk åsikt än den vi representerar, så jag undrar vad det är du vill ha svar på egentligen?

Vi har uppenbarligen olika ingång till vilken miljö som är bäst för barn att formas i. Vi tror på det jämlika samhället och att det börjar med att man redan som liten får kontakt och utvecklingsmöjligheter med andra barn.

Alla barn har dessutom inte som dina en trygg hemmamiljö. Där spelar förskolan en stor roll. Vårt förslag syftar inte till att ta makten från föräldrarna utan att ge alla barn möjlighet att ett par timmar om dagen vara tillsammans med andra barn och få del av förskolans pedagogiskt utbildade personal.

Ursäkta om det här låter hårt, men dina barn har ju trots allt inte fått välja om de ska vara hemma med dig eller inte

Elisabet Lindberg".

Frågan SSU bör svara på är väl fortfarande hur de VET att det bästa för ALLA barn är att börja förskola från tre års ålder? Och hur har det tänkt sig att det ska gå till rent praktiskt när det lilla barnet gråter och verkligen inte vill gå … och föräldern kanske känner att ett annat alternativ som omsorg i hemmet, dagmamma eller flerfamiljssystem skulle vara ett bättre alternativ. Ska barnet hämtas med polis då eftersom förskolan är obligatorisk?

Vilket samhälle är vi på väg mot … egentligen?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Farlig stress - vad händer när man tvingar gråtande barn att till förskolan

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret - facebook

Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola

måndag, oktober 06, 2014

Psykisk ohälsa: Vi har inte råd att låtsas som det regnar längre

Foto: Lotus Carroll (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Barndomen lägger grunden för vår inre arbetsmodell - som vi bär med oss genom hela livet. En arbetsmodell som hjälper oss att möta livets utmaningar och framförallt hantera dem. Vi vet vad små barn behöver: närhet, kärlek, god omsorg, en fungerande anknytning och socialt samspel med en vuxen. Får barn det så står de ganska bra rustade inför livet och kan möta livet utifrån den arbetsmodell de bär med sig.

Nu ska jag säga det igen som får många att rygga bakåt och stoppa huvudet i sanden (eller kanske hålla för öronen och ropa maniskt "jag hör ingenting - jag hör ingenting") - vi VET faktiskt vad barn behöver, men jag tror inte att vi ger dem det när det ser ut som det gör i vårt land. Den inre arbetsmodell de har fått med sig fungerar uppenbarligen inte när allt fler måste läggas in på psykiatrisk klinik.

Det finns hur mycket ny forskning som helst inom anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi som säger oss vad små barn behöver för att bli trygga välfungerande vuxna, för att de ska få den där ultimata inre arbetsmodellen. Men FÅR en majoritet av Sveriges barn det dem behöver under sin barndom?

Där har vi pudelns kärna.

Om vi inte vågar ta den diskussionen och föra fram den i ljuset och på ett bra och konstruktivt sätt börjar diskutera det här synnerligen allvarliga OCH mycket kostsamma problemet med den ständigt ökande psykiska ohälsan i landet, så kommer problemen att fortsätta och de kommer också att accelerera.

Om föräldrar ska kunna ge sina barn en bra barndom så måste vi ha en bra familjepolitik och vi måste börja diskutera vad som är en bra familjepolitik. Vi som är vuxna måste våga se problemen och göra något åt dem för det här att låtsas som att det regnar - det håller verkligen inte längre.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Organisera efter små barn behov

Fostrar Sverige Europas olyckligas barn?

Frånvaro av forskning

Mår barnen bra i förskolan?

Sverige borde följa Barnkonventionen

Dagens förskola har blivit ett experiment

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Farlig stress för små barn

I U-länderna svälter barn ihjäl - i Sverige tar de livet av sig

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

Lätt som en plätt - om man vågar se problemen

Det här är INTE ett bra sätt att ge barn en inre arbetsmodell:




måndag, september 29, 2014

Medborgarförslag för en bättre förskola och valfrihet i familjepolitiken

Foto: Travis Swan (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
En bra familjepolitik med respekt för att familjer är olika - att barn är olika - och som därmed erbjuder många olika barnomsorgsalternativ … samt en bättre förskola som vilar på vetenskaplig grund (precis som familjepolitiken borde göra) … går hand i hand.

Inne på Nya Föräldraupproret - för valfrihet - så delade en förälder med sig av hur hon arbetar för att förbättra förskolan SAMT familjepolitiken. Känner du att du vill göra samma sak? Vara med och förändra, förbättra … för familjer och för barn? Då får du gärna låna hennes text och skriva ett eget medborgarförslag i din kommun:

Hej!

Jag skrev ett medborgarförslag som jag tog till de andra föräldrarna på förskolan igår. Många skrev under och vi skickade det med den politiker som var med på föräldramötet. Jag tänker att det finns fler som skulle vilja se en utredning hur forskningen tycker att en förskola bör se ut, så jag delar texten med er. Det är fritt att använda, skriva om och anpassa till dig/er och framför allt att se till att vi får fram både en bra förskola och bra alternativ!

"Medborgarförslag - en förskola som vilar på vetenskaplig grund

Jag vill att kommunen utreder hur en förskola kan se ut, med grund i den forskning runt barn och deras behov som finns idag. Aspekter som gruppstorlekar, antal vuxna per barn, vistelsetider, lokaler, m.m. bör tas in i utredningen. En beräkning av kostnaden per barn och år för denna förskola, samt för alternativen dagbarnvårdare och omsorg i hemmet behöver också göras. Jag vill också att en beräkning görs av kostnaden att anpassa de befintliga förskolorna i kommunen till resultatet av utredningen samt vad kostnaden skulle bli för att införa alternativen dagbarnvårdare och omsorg i hemmet.

Bakgrunden till mitt medborgarförslag är en oro för de minsta barnen, varav min yngsta är ett av dem. De vistas i stora grupper på stora förskolor med rektorer som säger att det finns plats för fler barn när det upplevs av föräldrarna som att det är fyllt till bristningsgränsen. Jag saknar också en valfrihet att välja den form av barnomsorg som passar barnen bäst. Barn är olika individer från början, med olika behov av ensamhet, grupper, aktiviteter, egen tid och uppmärksamhet."

Texten kan naturligtvis formuleras om efter behov. Nu har du som förälder chansen att vara med och påverka ditt barns vardag … det är bara att sätta sig ner och utnyttja sin demokratiska rätt och börja jobba - för ett barnperspektiv - men också för en bättre familjepolitik. Vilket faktiskt är extra viktigt nu när vi har ett minoritetsstyre (snart i alla fall kanske - de har ännu i skrivande stund inte lyckats få ihop sin lilla regering) - som "vunnit" valet helt utan att över huvud taget ha med familjepolitiken som ett politikområde!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret på facebook