Miljön i förskolan väcker starka känslor

Foto: Camknows (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Bilden har inget samband med artikeln)

Det känns ofta som att vi föräldrar egentligen drar åt samma håll, oavsett vilken form av barnomsorgsalternativ vi har valt: förskola, dagmamma, flerfamiljssystem eller omsorg i hemmet. Men ändå talar vi ofta förbi varandra och har ännu inte riktigt lyckats mötas och ha en bra dialog kring familjepolitiken och dess ramar. Eller alltid hitta bra samarbetsformer för att åstadkomma en förändring. Ett stort problem är att det mest hörs röster från "den en sidan" - förskoleföräldrarna - och föräldrar som har barn hos dagmamma eller hemma, syns och hörs inte i media på samma sätt. Även om den senare gruppen är mindre så skulle det vara bra om fler röster hördes, för att jag tror på att det skulle bli ett bättre resultat i slutändan.

Ändå kan vi nog alla vara rörande överens om att förskolan behöver förbättras, sedan är frågan hur vi enklast når dit. Och det diskuteras över huvud taget inte  i dag, som jag upplever det. Vad i de politiska ramarna måste vi förändra? Maxtaxan? Förskolans uppdrag? Förskolans inriktning?

Det finns så många intressanta områden att arbeta vidare med. Det är dags att höja nivån ett snäpp och börja fokusera på det … och börja diskutera HUR vi ska få en bättre förskola - men också en bättre familjepolitik rent allmänt.

I en krönika i Aftonbladet skriver Malin Wollin, som nu skolar in sitt fjärde barn i förskolan, med anledning av de senaste rapporterna om de höga sjukskrivningstalen i förskolan:

"Hur ska vi kunna rekrytera unga människor till förskollärareyrket när arbetsbeskrivningen ser ut så här: Vill du plugga i tre år, ta lika mycket studielån som en journalist eller ingenjör, få en blygsam ingångslön, slita hårt i en extremt stressig och gapig miljö tackad av ingen för att slutligen bli sjuk i någon typ av tumörsjukdom? VÄLKOMMEN!
Jag älskar barn.
Men jag går aldrig tillbaka till förskolan.”

Inlägget har delats flitigt på facebook men också genererat en hel del hätska kommentarer, varför jag ringde upp Malin Wollin för att få en mer nyanserad bild av hennes inlägg.

En del har upprörts över din senaste krönika där det du skriver uppfattas som att du säger att miljön är så dålig i förskolan att du aldrig skulle vilja arbeta där, men samtidigt lämnar du ditt barn. De undrar hur du kan lämna ditt barn i en miljö du själv inte vill vara i?

- Oj då. Det visste jag inte att det tolkats så. Jag generaliserar i stort och beskriver hur förskolans personal många gånger kan ha det och därför skulle jag inte vilja arbeta där. Men förskolor kan se väldigt olika ut i landet, mycket beroende på var man bor. Rent generellt så uppfattar jag att det är stressigare i till exempel Stockholm där jag arbetade som ung, säger Malin Wollin.

Men hur kan du lämna ditt eget barn undrar människor?

- Jag anser inte att förskola alltid är det bästa för små barn, men det är så här det är. Föräldrar måste arbeta och då måste vi lämna barnen någonstans. Då får man göra det bästa av situationen. Nu skolar jag in mitt fjärde barn och om jag kände att det inte skulle fungera skulle jag riva upp himmel och jord, för att det skulle bli bättre. Och om det inte skulle fungera skulle jag inte lämna, säger Malin Wollin.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Personalen går på knäna. På förskolorna finns Sveriges sjukaste yrkeskår

Stressade föräldrar hinner inte gå på toa (men hur mår då barnen?)