onsdag, juli 23, 2014

Tid för barn handlar inte om hemmafruar

Skärmdump från artikel
Nu har familjepolitiken kommit på tapeten igen. Det stressar uppenbarligen många journalister på Expressen - och i vanlig ordning tar de sikte på och försöker flytta fokus till hemmafrun.

Men sorry, det är inte längre det debatten ska handla om. Precis som Hemmaföräldrars nätverk har skrivit och berättat i debattinlägg, dialog med journalister, blogginlägg i över 13 års tid nu, så handlar det om TID FÖR BARN och BALANS MELLAN FAMILJ OCH ARBETE ….

Ur ett medmänskligt perspektiv så förstår jag Expressenjournalisternas oro. Undermedvetet så blir det stressande när föräldrar gör olika val - och extremt stressande när man gått från att följa en norm som en majoritet väljer, till att se hur en annan norm växer fram som inte längre handlar om standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. I stället ser dessa nu extremt oroade journalister hur allt fler föräldrar väljer mellan en mängd olika lösningar:
ibland är pappan hemma på heltid, ibland mamman, ibland jobbar båda 50 procent var, ibland väntar de med förskola tills barnet fyllt tre år, ibland hoppar de över den helt, ibland väljer de att gå ner i tid och minska tiden i förskolan kraftigt och så vidare. (Listan över HUR föräldrar fixar och trixar för att ge sina barn tid och hitta en bra balans mellan familj och arbete kan göras lång).

Det blir jobbigt då att tillhöra "gänget" som valt standardlösningen  … kanske särskilt då också om man själv bara flutit med i strömmen … tryggt uppmuntrad av Sven Bremberg på det numera nerlagda Folkhälsoinstitutet; FHI, - som varit med och spridit myten om att "dagisbarn blir duktigare i skolan" och som tillsammans med Lärarförbundet spridit myten att barn BEHÖVER förskola från ett års ålder, gärna långa dagar, året om, alla lov … så att de inte missar någon viktig pedagogik som en "outbildad" förälder inte kan ge dem.

Ytterligare påhejad av tidigare förskole- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som spädde på föräldrars känsla av att inte klara av att ha omsorgen om sina barn mer än ett år - genom att gå ut i media och säga att "en förälder aldrig kan ersätta en utbildad pedagog".

Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi, ser flera negativa följdeffekter av att förskolan lyfts fram som så otroligt viktig och bra för barnen, då man på så sätt är med och bidrar till att föräldrar lämnar tidigt och hämtar sent:

– Det finns de som inte riktigt tror på sin föräldraförmåga längre … ohhoo mitt lilla barn måste gå i förskola för jag räcker inte till som förälder. Och jag vet inte riktigt var den här tanken kommer ifrån, sa hon på ett seminarium i våras.

I Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus och hänvisar till the Economist där 80-talisterna och 90-talisterna lovsjungs, enligt henne. De går superbra för dem nämligen. Det tar hon som ett bevis för att svenska barn nog snarare behöver lite mer försummelse - än mer tid med sina föräldrar.

Och det är här det blir fel.

Om hon känner så ska hon självklart omsätta det i praktiken i sitt eget hem, men … hon ska inte ta den åsikten som hon har och försöka göra politik av den (som jag tolkar det) och försöka påverka så att vi får mindre valfrihet och mindre möjligheter för de föräldrar som VILL ge sina barn tid - att ha olika verktyg (som vårdnadsbidraget) för att kunna pussla och trixa och ge sina barn den tiden.

Inte med ett ord så nämner Ann-Charlotte Marteus några väldigt viktiga saker i sammanhanget: Den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar OCH de ständigt ökande sjukskrivningarna hos framförallt de kvinnor som valt standardlösningen. Det visar att familjepolitiken måste moderniseras. Och ja med mer valfrihet kommer fler att välja bort standardlösningen. Skapar det oro, otrygghet, ifrågasättanden hos de som valt den lösningen? Ta tag i det, gör upp med dessa inre demoner … är mitt tips. Men försök inte säga att just standardlösningen ska tryckas på alla föräldrar genom att de politiska ramarna ska snävas in ännu mer genom att ta bort den lilla valfrihetsreform som vårdnadsbidraget ändå är.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Nya Föräldraupproret

Nya Föräldraupproret på facebook

Namninsamling för valfrihet









torsdag, juli 10, 2014

Lärarförbundet använder statistiken fel

Foto: Skärmdump från artikel på SVT.
Det är intressant med statistik … och kan bli en viktig pusselbit när föräldrar ska fatta beslut kring barnen, men … det är viktigt att presentera den så sanningsenligt som möjligt och utan en ideologisk baktanke … även om man anser sig ha aldrig så goda skäl. Redan 2003 började Lärarförbundet prata om att de gjort en egen undersökning från Pisa som skulle visa att "dagisbarn blir duktigare i skolan än hemmabarn".

Jo, tjena … när jag mejlade dem och bad om resultatet … sedan de justerat efter utbildningsbakgrund och utländsk bakgrund … så valde de helt enkelt att inte svara. Förmodligen för att det inte fanns något resultat med evidens att presentera … men det behövs ju inte i Sverige … känns det som.

Nu har Lärarförbundet gjort det igen och går ut vitt och brett med att de låtit Skolverket detaljstudera  PISA-undersökningen och där sett att förskolebarn har bättre skolresultat än hemmabarn. Tittar man närmare på den studien så har Skolverket tagit fram statistik som jämför barn som gått i förskola ett år - jämfört med barn som gått i förskola flera år. Det har alltså inte tittar specifikt på barn som haft annan omsorg än förskola, om jag tolkar deras ganska luddiga studie rätt.

Och skulle de ha tittat närmare hemmabarn kontra förskolebarn … vad skulle de då rimligtvis ha fått fram för siffror? Jo om man utgår ifrån att PISA som mäter 5 000 skolelevers kunskaper enligt en mätning som gjordes på elever som gick i nian 2009, så ska vi i den gruppen hitta hemmabarnen. Men hur många då för att kunna dra några slutsatser? Barnen har ju valts ut slumpmässigt och inte utifrån barnomsorgsalternativ. Därför kan det ju faktiskt vara så att bara en eller två barn verkligen har varit hemma på heltid - de kan ju då knappas representera ALLA barn som varit hemma helt fram till skolstart.

Eleverna i Lärarförbundet specialstudie var alltså födda 1994 och gick alltså i förskola någon gång i mitten på 90-talet.

I dag går 95 procent av alla barn i åldern 1-5 år i förskola.

Av de barn som föddes 1995 och ingick i PISA-studien har jag ju inte detaljerad statistik över när samtliga barn började i förskola, eller hur många i den gruppen som gick i familjedaghem - och hade lekis några timmar i veckan - vilket var vanligt vid den här tiden. Eller hur många som var hemma. Eftersom barnen är slumpmässigt utvalda så finns det alltså inget statistiskt säkerställt material för att kunna ställa just hemmabarn mot dagisbarn. Dessutom har barnen själva fått fylla i uppgifterna så vem vet HUR de fyllt i dem. Lekisbarnen (det fanns många lekis med verksamhet som riktade sig till dagmammebarn och hemmabarn  vid den är tiden, innan maxtaxan gjorde att de flesta fick stänga ner). Kanske har fyllt i att de gick i förskola/dagis. Återigen materialet är alltså inte på något sätt statistiskt säkerställt.

Det vi vet är enligt statistik från Skolverket att 1995 (när kanske många av de här barnen fyllt ett år) så gick 49 procent av alla barn på dagis och 14 procent i familjedaghem. 1996 gick 51 procent av alla barn i åldern 1-6 år på dagis och 13 procent i familjedaghem.

År 2000 när PISA-mätningarna startade och de första 15-åringarnas kunskaper mättes så fick vi det resultat som vi i dag mäter senare resultat i PISA mot - och där vi kan se ständigt sjunkande skolresultat sedan mätningarna började …

De barn som föddes 1985 och var med i de första mätningarna kanske började på dagis åren 1986 och 1987. Tittar man på statistik från 1986 så gick 33 procent av alla barn på dagis och 20 procent i familjedaghem. 1987 gick 35 procent av alla barn på dagis och 20 procent i familjedaghem.

Ska vi tolka statistik som Lärarförbundet gör så kan vi alltså se att ett statistiskt samband mellan flera barn i förskola och sämre skolresultat.

Hur man än vrider och vänder på det så finns det alltså ingenting statistiskt säkerställt i den tolkning av PISA-undersökningen som Skolverket har gjort. Barnen har ju själva fått fylla i uppgifterna och hur de tolkat frågan vet vi inte - inte heller hur många hemmabarn som finns bland de 5 000 som mäts varje år. Dessutom blir antalet hemmabarn av de 5 000 som deltagit så försvinnande lågt att till och med projektledaren för PISA - Magnus Oskarsson säger (som vi rapporterat om tidigare):

- Ja, det har vi och vi kan se att de barn som gått i förskola är duktigare i skolan det skiljer 32 poäng i studien. Men det är klart urvalet är väldigt litet och man ska inte dra för stora växlar på det hela.

Då ska man vara medveten om att den här studien från Lärarförbundet slås upp stort och nu även används av de politiska partierna för att försöka få in de där sista fem procenten av alla barn som inte har förskola i dag - in i systemet.

Det här att använda statistik som ett politiskt styrmedel för att få alla föräldrar att göra likadant, trots att det dessutom inte finns någon forskning i Sverige på vilken effekt förskolan har på barn - känns väldigt fel, väldigt vilseledande … och faktiskt väldigt fult …

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar i förskola

Svenska föräldrar är grundlurade

tisdag, juli 08, 2014

Mp anser att skattepengar ska gå till 30 timmar i veckan till föräldralediga - även under alla lov


Miljöpartiet i Solna går nu till val på att införa 30 timmar för föräldralediga också alla lov. De är mycket upprörda över att alla små barn till föräldralediga numera "bara" får gå 15 timmar i veckan alla lov, i Solna.

I Botkyrka där S införde 35 timmar till föräldralediga fick de till slut ta och styra upp det hela när barnen aldrig fick ledigt och införde då rätt för alla barn till föräldralediga att få fyra veckors sammanhängande ledighet. Med tanke på hur blogginlägget om barns rätt till en sammanhängande ledighet har svept fram över nätet (över 230 000 personer har läst det, dags dato) - och med tanke på den respons det väckt från föräldrar som förstår vikten av balans mellan förskola och familjeliv samt hur det mottagits av pedagoger i förskolan … (med glädje: "skönt att någon äntligen vågar ta upp det här") - så blir jag ganska ställd av Mp:s utspel.

De tycker alltså på fullaste allvar att skattepengar ska till att låta små barn till föräldralediga, gå 30 timmar i veckan … ALLA LOV, utan särskilda skäl. Men är det verkligen välfärd? Är det dit skattepengar ska gå?

Och VEM tänker på personalen? När ska de få ledigt? Ska de aldrig få ha lugnare perioder på året? Vad kostar det att ta in vikarier alla lov för att så många barn till föräldralediga går nästan full tid - året om … och nästan helt gratis dessutom. Varför inte ta de pengarna som i dag går till förskolorna för att bekosta det här (kostnader för personal, vikarier, frukost och lunch), till att i stället minska barngrupperna? Det känns som ett väldigt mycket mer effektivt sätt att använda skattepengarna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget

Dålig idé av S att slopa alternativen i barnomsorgen

Hög tid för en ny familjepolitik

Alla barn ska ha rätt till en sammanhängande ledighet

lördag, juli 05, 2014

Svenska tonåringar har aldrig mått så dåligt - men ingen forskar på varför

Foto: Nathan Csonka (FLICKR) LICENS: CC BY-SA. Personen på bilden har inget samband med artikeln
Nedstämdhet, oro, irritation eller sömnsvårigheter … 57 procent av alla 15-åriga flickor säger sig ha besvär, men även pojkarna är drabbade. Mätningarna startade 1985 - och kurvan för ständigt ökande psykisk ohälsa hos våra barn har sedan dess också pekat uppåt och uppåt.

Det här får som vanligt inga stora rubriker i tidningarna. Det verkar mest bli ett enda stort: GÄÄÄSP! Inte heller får det de Etiska kommittéerna att bevilja pengar till forskning. Nu får ni ju inte heller i vanliga media läsa om hur forskare ansöker … och ansöker, om att få forska på varför barn mår så dåligt. Marianne Cederblad gjorde 1974 en studie som visade att dagisbarn hade höga nivåer av stress i blodet. För tio år sedan ansökte Uppsala Universitet om forskningspengar för att följa upp den studien.

Men icke … det är bara så att den som VILL forska på varför barn mår dåligt eller vilken effekt förskolan har på barn - får avslag.

Det vi inte vet … finns inte … eller …? Om det inte finns forskning så finns det ju inga problem och då kan man ju spekulera lite fritt som Sven Bremberg, ensamutredare på det som tidigare hette Folkhälsoinstitutet, FHI, alltid gjort. Han och Agnes Wold, läkare och engagerad i Fi, spekulerade ganska fritt för några år sedan och kom fram till att den psykiska ohälsan ökar för att barn är oroliga för om de ska få ett arbete.

En sådan slutsats rapporterar media förstås gärna om. Då behöver vi ju inte fundera på att ändra något i vår familjepolitik. Ja … ni kanske vet …att familjepolitik till och med är så ointressant nu för tiden att S, V, Mp och nu även M, tagit bort det helt som ett politikområde. Vi vet ju alla att standardlösningen med två heltidarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är det enda och bästa sättet att låta ALLA barn växa upp på.

Eller … vi saknar i alla fall forskning som motsäger att det skulle vara det bästa sättet … för forskarna får inga pengar för att forska hur det ligger till. (Och ja Uppdrag Granskning har fått alla fakta … men ni vet … GÄÄÄSP).

Den som läser på lite om anknytning kan läsa följande:

"Otrygg anknytning leder till att barnet som vuxen riskerar att drabbas av; ångest, oro och depression, psykosomatiska sjukdomar, inlärningssvårigheter, substansberoenden, asocialt beteende, anorexi, bulimi och personlighetsstörningar".

Frågan vi bör ställa oss är väl … kan det finnas ett samband med att vi fråntagit föräldrarna ansvaret att själva bedöma NÄR det är lämpligt eller OM det över huvud taget är lämpligt … att barn går i förskolan. Nu väntar mer styrning runt hörnet där S tydligt deklarerat att ALLA barn ska in i förskolan, eftersom dagmammor, flerfamiljssystem och omsorg i hemmet "bara" är barnpassning - och därför ska försvinna. Finns det någon som tror att den psykiska hälsan hos barn och ungdomar blir bättre av det? Att skolresultaten kommer att öka …

Nej, naturligtvis inte. Kliver man lite utanför boxen här och tar sig tid att tänka efter, så blir det ganska uppenbart att något är väsentligt fel. Ska ideologi gå före barnsperspektivet? I Sverige har det fungerat så i decennier nu … kanske dags att ändra på det och se till att dels få en familjepolitik att tala om .. och sedan dessutom se till att den vilar på vetenskaplig grund - inte på ideologi.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskola före två års ålder kan skada ditt barn

Starkare relation till jobbet än till barnen

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

DDR bör inte vara ett föredöme för svensk familjepolitik