lördag, augusti 23, 2014

Dags att stå upp för demokratin, vägleda och visa den rätta vägen

Foto: Skärmdump
Funderar lite över hur demokratin angrips all mer. I stället för att rösta på olika partier så ska vi tydligen numera slå på de som inte tycker likadant, kasta en tårta i ansiktet på dem, riva ner valaffischer eller skicka hat pm och mejl att någon är psykiskt sjuk (har drabbat mig från rödgrönt håll).

De som gör det här söker nu också mandat om att få ta över makten i vårt land. Hur tänkte de där? Det känns faktiskt inte särskilt förtroendeingivande.

Det får mig också att fundera över hur vi vägleder våra barn ut i livet. Och hur otroligt viktigt det är att vi lär barnen hur viktigt det är med demokrati. Ute i världen pågår nu mängder med krig där man slåss om saken i stället - inte ska väl vi också hamna där kan jag känna.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk



I socialismens namn … 


Läs också: 

Partiarbetare beskjutna i Borås

Facket uppmanade henne att rösta på S

Slå i spikar i partiledarnas huvuden

Lööf: Osmakligt med borgarpiñatas
– Det finns inte ord, säger centerledaren till SvD.
Händelsen där borgarpiñatas slogs ner av barn vid Vänsterpartiets 1 maj-firande i Malmö har mött stark kritik. Vänsterpartiet tar nu avstånd från händelsen och Annie Lööf, vars ansikte prydde en piñatas, menar att det hela är smaklöst.

En hammare i huvudet på Alliansen



onsdag, augusti 13, 2014

I Sverige har inte alla barn samma värde

Foto: J.Lidman
Föds vi direkt in i ett kollektiv i dag - där vi som enskilda individer inte längre har något egenvärde. Där vi existerar endast som en del av kollektivet och först då får ett värde? Och hur blev det i så fall så? Är det ideologi? Snäva politiska ramar som alla ska tryckas in i?

Anledningen att jag reagerar är ett tv-inslag imorse om "dragarbarn" - alltså studiemotiverade barn som är positiva till skolan. Nu höjs det röster för att begränsa det fria skolvalet för att skicka tillbaka "dragarbarnen" till skolor där de inte utmanas på samma sätt. De ska tryckas tillbaka in i kollektivet enbart för att deras enda funktion ska vara att göra de icke studiemotiverade eleverna mer positiva till skolan.

Är det rätt att snäva in de politiska ramarna och ta bort det fria livsvalet och spela med människor som om de vore brickor i ett spel, där deras existensberättigande enbart ska handla om att maxa kollektivets slutresultat? Inte den enskilda individens?

I tv-inslaget ser jag en rektor lägga pannan i djupa veck … för han ser ett stort problem:

När de så kallade "dragarbarnen" … alltså de som är studiemotiverade och positiva till skolan, försvinner … så får skolan problem. Rektorn berättar att "dragarbarnen" försvunnit från hans skola - därför vill han begränsa det fria skolvalet … "Dragarbarnen" ska finnas kvar för att motivera och höja studieresultaten för de andra barnen.

Är det bara jag … eller är inte det ett fundamentalt feltänk? Tänk om det faktiskt också är så att skulle "dragarbarnen" ha stannat i en skola som inte klarade av att utmana dem - så hade de inte alls fått samma skolresultat. Dessutom kanske det faktiskt går åt båda hållen. Där barn som inte är studiemotiverade … begränsar och stoppar "dragarbarnen" från att utvecklas. Och handlar allt om statistik? "Dragarbarnen" höjer visserligen skolans resultat statistiskt sett, men säger den något om ifall varje barn utvecklas efter sin optimala förmåga?

I Sverige har tydligen inte alla barn samma värde. En del finns till enbart för att göra andra mer studiemotiverade. Den här vänstervågen som sköljer över oss just nu … med sina snäva kollektiva lösningar på allt … känns faktiskt allt annat än bra.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Namninsamling - skriv på för det fria skolvalet

Skolverket har inte utvärderat det fria skolvalet - men gör ändå negativa uttalanden

Om friskolor: Partiskt i public service

Rektorer kritiska till det fria skolvalet

Det fria skolvalet hotat om oppositionen tar makten

"Varför vill Mp begränsa elevers möjlighet att välja bort dåliga skolor"

Rätten att välja skola står på spel inför höstens val

Det fria skolvalet bryter segregationen

Fritt skolval är en fråga om rättvisa

Det fria skolvalet

Kommunaliseringen ett misslyckande




söndag, augusti 10, 2014

Snart ska väl även föräldraskapet genuscertifieras

Foto: dailycloudt (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Hur bemöter man en krönika som är så verklighetsfrämmande att man blir fundersam över den tid vi lever i. Jag förstår att Aftonbladet vill ha krönikor som många läser … men måste man inte dra en gräns någonstans? Har en krönika inte mer värde än att den ska uppröra?

Natalia Kazmierska, krönikör i Aftonbladet, tar sig tid att skriva ner hur jobbigt hon tycker det är när vi (för ovanlighetens skull) faktiskt får se en bit av ett blottat bröst i en tidning…nej … nu talar jag inte om tv-reklamen vi matas med varje kväll, tidningsannonserna, de stora affischerna med reklam för underkläder eller annonserna som flashar förbi på facebook … jag talar om en artikel där vi får se Therese Alshammar amma sitt barn OCH tala positivt om moderskapet och hur utvecklande det är. Då är man nämligen omodern enligt Natalias sätt att se det.

Det som upprör henne är tydligen att facebook nu tillåter amningsbilder … och inte nog med det … de har mage att säga att det är "vackert och naturligt". Natalia är ändå så tillmötesgående att hon tillåter kvinnor att "amma var och hur de vill" (storsint), men ger samtidigt en liten brasklapp att vi ska komma ihåg att det här handlar om "ett svåruppnåeligt, stenålderfnöskigt kvinnoideal".

Ett lättuppnåeligt, modernt kvinnoideal är då alltså att flasha brösten utan en bebis i närheten … eller? För hon är noga med att slå ned på att kvinnor som ammar hyllas "till skillnad från de som blottar pattar utan en bebis i närheten". DET vet jag inte om jag håller med om … men hyllningarna kanske ser olika ut och kommer från olika grupper.

Som en slutknorr så likställer hon amning med att "kvinnor uppfyller traditionella mammaroller" - "och amingsbilder passar i KD-reklam" … se där det vet ju alla hur otroligt omoderna KD är som till skillnad från de rödgröna vill låta föräldrar bestämma saker själva kring barnen. Fatta … liksom … bestämma själva vilket barnomsorgsalternativ man ska välja, vem som ska vara hemma och hur länge, hur föräldradagarna ska fördelas och om man ska amma och hur länge. Fatta … OM föräldrar bestämmer själva kan de ju välja fel … Bättre då med de moderna rödgröna partierna som bestämmer ÅT människor.

Att ge sitt lilla hungriga barn mat … via bröstet … är faktiskt det naturligaste som finns. Hur det finns någon som kan ha stora problem med det förstår jag faktiskt inte … men det är väl den nya genusmedvetna trenden … där nu också föräldraskapet ska genuscertifieras och alla skillnader mellan män och kvinnor en gång för alla ska utplånas - och ni kan ju gissa hur amningen ställer till det.

Mitt i allt detta är jag ändå lite nyfiken på hur dessa människor ska göra med det sista "problemet" … graviditeten? Hur ska den genuscertifieras så att vi inte är så omoderna, ojämställda och stenåldersaktiga i framtiden?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ohly: Bröstpump fungerade när jag var föräldraledig

Det finns inte bara en lösning för att uppnå jämställdhet

Psykolog: Sluta försöka göra barn könsneutrala



söndag, augusti 03, 2014

Nej våra barn behöver inte försummas mer - tvärtom

Foto: sad_anime (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Kanske skulle en del barn rentav behöva lite tillitsfull "försummelse"… Jag vet inte men jag har väldigt svårt att släppa den frasen, från en ledare i Expressen. För några dagar senare kom det ännu en larmrapport om att självmorden ökar bland våra barn och ungdomar. Då ska man känna till att många av dessa ändå medicineras med ångestdämpande mediciner. Dessa mediciner fick läkarna att jubla ett tag … självmorden såg ut att gå ner och man trodde sig ha hittat en "plåster-på-såret"-lösning för den livsstil vi har. För ja … jag tror faktiskt att det är vår livsstil och vår familjepolitik … eller brist på familjepolitik som har lett fram till det här.

Själv har jag alltid kämpat för att vi måste gå till grunden och till botten med VAD det är som gör att så många barn tar livet av sig. För att sedan förändra vår livsstil - förändra HUR vi låter barnen växa upp under den period som är den sköraste i livet … perioden när deras hjärna formas och de ska få en bra och trygg grund att stå på.

Vi föds ju faktiskt inte färdiga … redo att ta oss an livet med alla dess utmaningar. Vi kläcks inte ur ett ägg som små krokodilungar … vi människor är ett däggdjur som kräver kärlek, empati, god omsorg, närhet, anknytning och socialt samspel med någon som kan ge oss allt det där. Företrädesvis en förälder. 

Men trots att vi vet vad små barn behöver … trots att det finns forskning …så försöker vi frångå det och vara så moderna och skapa andra politiska ramar .. utifrån ett ideologiskt perspektiv, snarare än ett vetenskapligt. Där har vi pudelns kärna till den ständigt ökande psykiska ohälsan … tror jag.

Små barn är inte moderna, det går inte att stöpa om dem och tvinga in dem i en uppväxtmodell som de inte är mogna för. Vi forcerar fram en påtvingad självständighet för många små barn redan från ett års ålder. Vi separerar dem från deras trygghet och deras sammanhang … utan att i alla lägen erbjuda dem en ny trygg person och en ny trygg bas, som ger dem den anknytning, närhet, kärlek och goda omsorg som de har rätt till. En del barn kanske är mer robusta och klarar det här, andra är som små maskrosbarn och ser till att få det de behöver … men alla de andra? Är det de vi läser om i statistiken som tar livet av sig?

Vi håller just nu på med ett gigantiskt experiment mot bättre vetande, anser jag. Kunskapen finns, många påtalar sambanden mellan barnens första år och hur de senare mår och klarar livets utmaningar. Men allt möts (som jag sagt tidigare) av ett enda stort GÄÄÄSP.

Dessutom är det inte politiskt korrekt att tala om vad små barn behöver. Det finns ju faktiskt ett övergripande mål … en jämställdhetslinje och en arbetslinje. Men VAD säger att vi inte både kan vara jämställda och arbeta för vår välfärd. Men vi kanske måste omprioritera HUR mycket vi arbetar när barnen är små? Vi kanske måste göra det som många ser som helt otänkbart … ta fram nya politiska ramar med mer valfrihet, så att de föräldrar som vill kan ge sina barn tid, KAN göra det. Där de föräldrar som vill kan få en chans att skapa en bättre balans mellan familj och arbete, får en möjlighet till det.

Familjepolitiken är inte en av de fem viktigare frågorna det här valet, men det borde det verkligen vara.

Madeleine Lidman

Vill DU vara med och göra skillnad för de små barnen? Försöka vara med och förändra uppväxtvillkoren för dem? Är du emot mer styrning? Gilla då gärna följande sidor - och var med och gör skillnad och visa att vi faktiskt är många som inte tycker att barnen behöver försummas mer - vi vill att de ska få det de har rätt till: God anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel.

Läs också:

Vikten av god anknytning i förskolan