måndag, november 03, 2014

Styr och ställer politiken för hårt - förminskas människor och får sämre självkänsla

Foto: Alessandra Celaro FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Jag var den lillgamla ungen som var framåt och frimodig. Nya människor var en chans till ny vänskap. Jag var hemmabarnet som var med överallt och som enligt mamma pratade rent (i princip) redan vid två års ålder. Det gjorde att jag kunde sätta ord på mina känslor och är säkerligen också en orsak till att jag har minnen även från så tidiga år som innan jag kunde gå.

Sedan började jag skolan … och blev den "tysta flickan". Ja inte med en gång, men ganska snart - för i skolan fanns det inte utrymme för att sticka ut i Jantelagens Sverige, där gällde det att smälta in, att inte synas, att inte ta plats. Skolan på 70-talet var medelmåttornas skola, där alla barn skulle vara "lika dåliga". Ingen fick sticka ut i något ämne. Själv tyckte jag att matematik var roligt … det var fel. Räknade man för snabbt stack man ut - och var man klar med en uppgift eller ett kapitel, hade läraren hur som helst ändå inga fler utmaningar eller uppgifter, utan man fick sitta och vänta … på att få fortsätta till den den som brann minst för matematik hade kommit fatt. I högstadiet fick man "förmånen" att sitta i sidorummet till klassrummet och göra diagnostiska prov när man var klar. Ingen höjdare precis att pekas ut som duktig i en skola där Jante rådde. Behöver jag säga att jag tappade intresset för matematik och säkerligen inte heller presterade optimalt i något ämne, men jag hade ändå ganska bra betyg. Men känslan är att de hade kunnat vara så mycket bättre och att skolan hade kunnat vara så mycket roligare - och tänk om den fått mig att växa … i stället för att krympa.

Det tog nästan 10 år efter avslutat gymnasium för att min självkänsla och mitt självförtroende skulle nå normala nivåer igen och ändå var jag inte mobbad, inte ens särskilt utsatt på något sätt … bara nertryckt och förminskad, intryckt i en konformig mall där min personlighet skulle suddas ut - där alla skulle vara lika … jämlika. Det där socialdemokratiska JÄMLIKA - det har förföljt mig - jag avskyr helt enkelt den betydelse det ordet har i vårt land, där jämlika är att vi tycka lika, leva lika, vara lika … dana.

Men vi är ju olika. Vi har olika personligheter, vi har olika drömmar och mål med livet, vi är inte bra på samma saker - utan på olika saker. Och det är ju helt okej och precis som det ska vara. Det betyder ju inte att vissa människor är bättre än andra, mer värda … utan bara att vi är olika och lika mycket värda.

Jag tror inte på filosofin att politiken ska skala av, bygga på, slipa och fila fram en konformad människa.  Jag tror inte heller på idéen eller filosofin att vi ska ta och omfördela alla pengar så att alla har exakt lika mycket - enligt filosofin att har alla lika mycket, så är vi jämlika och därmed enligt den här Jantefilosofin lika mycket värda. Och voilà plötsligt förutsätts vi då alla vara exakt lika lyckliga.

Min uppfattning är att vi bara blir lika olyckliga.

För lyckan finns inte i att vi alla är lika och har lika mycket. Lyckan är inte heller given den som har mest pengar - det vet alla. Lyckan finns i balans mellan pengar, familj, relationer, vänner … nätverk. Lyckan finns i att vi får en grundtrygghet som välfärden ska garantera men också att vi får chansen att utvecklas optimalt efter vår förmåga, där vi uppmuntras att följa vårt hjärta och våra drömmar, där vi har mål och drivkrafter, där vi tillsammans stöttar varandra och glädjes åt varandras framgångar. Där vi känner att vi har ett rättvist välfärdssystem - inte ett som styr och begränsar människor genom att allt bestäms ovanifrån för att det dumma folket inte vet sitt eget bästa. Dessutom är det en utopi att politikens ramar kan styra människor och medel för att skapa ett exakt jämlikt samhälle. Den utopin har redan testats i Sovjet - och det fungerande inte. George Orwell beskriver i boken "Animal farm" varför - på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt.

För mycket styrning skapar bara problem. Människor krymper, deras självkänsla krymper, deras livslåga börjar gå på sparlåga … och många springer där lydigt i sitt ekorrhjul, flyter med strömmen, gör som de blir tillsagda … men är det lika med att de är lyckliga? Att de följer sina drömmar och presterar efter sin bästa förmåga? Jag skulle vilja säga nej. Vi är faktiskt så hårt styrda att människor i vårt land känner rädsla och obehag bara för att de gör något så fundamentalt grundläggande och viktigt för vårt välmående som att de satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Attityden mot dessa föräldrar är så hård i det samhälle vi lever i nu - att de känner sig förminskade när de väljer själva, när de går mot strömmen. De blir rädda, osäkra och får dålig självkänsla … för att de VÄLJER tid för barn och balans mellan familj och arbete. Hur sjukt är inte det?

Ett sunt och välmående samhälle ska låta människor blomma ut. Vi är ett land med mycket höga ohälsotal - framförallt i psykisk ohälsa. Vad skulle hända om vi efter snart hundra år under oket av likhetsfilosofin och Jante … testade något annat? Nämligen valfrihet och att vi uppmuntrade människor att utvecklas efter sin förmåga - i stället för efter den mall som bestämts ovanifrån.

Personligen tror jag att vi skulle få ett mycket bättre samhälle, mer välmående och med starkt minskad psykisk ohälsa hos både vuxna och barn.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nyttig historielektion

Den svenska DDR-skolan

Gåtan Stellan Arvidsson

Sverige lätt byte för DDR:s charmoffensiv

Dödsstöten för den svenska skolan - (mp) och (s) överens efter två veckor

Östberlins öron nådde den svenska skolan

Var din tysklärare skolad i DDR?

Skolböcker sprider vänsterpropaganda

Skolans läroböcker fulla av vänsterpropaganda

Finska skolan vs svenska flumskolan

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Jag tycker att du har en poäng med ditt inlägg och att mycket av det du skriver
är tänkvärt. Själv definierar jag mig ganska så mycket i mitten på den politiska höger-vänsterskalan och tenderar därför att ställa mig på den borgerliga sidan när någon framför tydliga vänsteråsikter och på den rödgröna sidan när jag fallet är det omvända...med andra ord är jag inte världens mest spännande debattör...

Hur som helst, jag har en stark invändning eller snarare problematisering av det du skriver: Om vi köper synsättet att samhället inte ska ägna sig åt utjämning av ekonomiska och sociala skillnader utan i stället bejaka våra olikheter, hur hanterar vi då det faktum att alla barn föds med så väldigt olika utgångslägen, att vissa barn måste springa 100 meter i ett lopp där andra bara måste klara 10? Var vi hamnar ekonomiskt/karriärmässigt/socialt beror inte bara på olikheter i talang, ihärdighet och intresse,utan också väldigt mycket på i vilken familj, samhällsklass och numera även bostadsområde vi råkar födas in i. Jag kan se att jag fått så oerhört mycket gratis jämfört med andra i min omgivning genom att jag växte upp i en trygg, stabil, kärleksfull familj med relativt hög utbildningsnivå och inkomst, i ett tillika tryggt och bra bostadsområde med bra skolor. Var är barnperspektivet om vi inte har ett utjämningssystem där vi försöker förbättra utgångsläget för de små nyfödda bebisar som inte har det lika bra? Var finns poängen med att små barn ska ha så oerhört olika förutsättningar? Alla barn har rätt till en bra start oavsett vilka föräldrar de råkar ha, det är min inställning. Man kan inte bara se till föräldrars och familjers valfrihet, ett anständigt samhälle måste bevaka ALLA barns intressen, oavsett hur barnens föräldrar väljer att leva sina liv.Sedan är jag helt med dig på att alla inte ska tvingas leva likadant, men om vi inte jämnade ut sociala och ekonomiska skillnader skulle samhället bli så väldigt orättvist, inte minst ur ett barnperspektiv.

Madeleine Lidman sa...

Hej,

Tack för kloka ord. Jag var lite fundersam om mina tankar kom fram på rätt sätt i inlägget, det är det svåra … om man inte ska sväva ut i alltför långa utläggningar och förklaringar :)

Min poäng är just därför att vi ska ha ett tryggt välfärdssystem och att vi hela tiden ska tänka till kring hur vi uppmuntrar och stöttar människor att utvecklas optimalt.

Skolan ska ju stärka de elever i de ämnen de behöver stöd i - och samtidigt uppmuntra och utmana de som är extra duktiga i något ämne. Där brast det väldigt i det som kom att kallas flumskolan - den skola jag gick i på 70-talet och som även senare generationer känner igen sig i.

Det är föräldrarna utbildningsnivå som påverkar hur det går för barnen i skolan, kanske mycket för att barnen får lära sig hemifrån att utbildning är viktigt och så får de stöd med läxorna. Här har skolan en viktig uppgift, men vi kanske också ska tänka till kring läxorna och tänka på förutsättningarna.

Läxor på en rimlig nivå är bra och lär barnen studieteknik - men de ska självklart ha ett stöd oavsett vilken hemmiljö de kommer ifrån.

Varför inte en lugn hörna på fritids med personal som kan läsa läxor med de barn som vill och behöver? Lite mys med fika och stöd, kanske till och med lite av det civila samhället där man bjuder in en fritidsmorfar eller fritidsmormor som kan komma och hjälpa till med läxläsning och samtidigt prata, se och bekräfta barnen.

Tyvärr har fritids problem i dag på grund av maxtaxan som ställer till det även där (inte bara i förskolan). Men lyfter vi frågan och tänker till så ska vi självklart kunna hitta former att utmana och stötta ALLA barn.

Välfärdssamhället kan aldrig utplåna alla skillnader och ska inte heller som jag ser det - däremot utjämna och sätta in stöd där det behövs.

Min poäng är att även om vi konfiskerar alla människors tillgångar och delar ut exakt lika mycket pengar till alla människor …så kommer det bara att dröja en månad så har några gjort av med allt, några har startat om och startat eget och så vidare och skillnaderna är snart tillbaka.

Det vi ska göra är att se till att vi har ett samhälle som håller ihop, där vi har ett tryggt välfärdssamhälle som använder skattepengar förnuftigt - inte som i de exempel slöseriombudsmannen berättar om ibland - och där vi ger människor en möjlighet att utvecklas och må bra.

Hoppas det var lite tydligare :)

Mvh
Madeleine

Hanna sa...

Hej Madeleine,

här kan du läsa mer om att läxeffekten på elevers resultat får en negativ effekt i lägre åldrar i den svenska skolan: http://www.svt.ntnu.no/iso/WP/2011/5_Homework.pdf

Du verkar helt ha missuppfattat det politiska begreppet jämlikhet i din iver att kritisera socialismen. Att sträva efter att ge människor lika möjligheter och skyldigheter, jag har så svårt att förstå hur du kan se det som något negativt, men jag vet förstås att ni finns.

Med vänlig hälsning, Hanna

Madeleine Lidman sa...

Jag känner nog att jag tolkat socialdemokraternas och LO:s syn på jämlikhet ganska bra … nämligen att det ska vara LIKA DÅLIGT för alla. Saxat ur artikel:

"Men många vill ju vara hemma länge. Man tycker att det är bäst för barnen?

– Ja, och det är en avvägning som man måste göra i Sverige. Vi har ju en populär barnpolitik, med både förskola och föräldraförsäkring. Men det kan inte vara så att det är rätt för några grupper, som har ekonomiska möjligheter, att vara hemma hur länge som helst, det var aldrig avsikten, och de som inte har råd ska lämna barnen väldigt tidigt. Det måste vara jämlikt för alla."


Regler kring föräldraförsäkring kan stramas upp

Det här är tyvärr ett genomgående tema i den socialdemokratiska ideologin, men som de naturligtvis har alla chanser att ändra på om de nu tar till sig av kritiken.

Finska elever toppar i Pisa-undersökningarna år efter år … och de har läxor - så det är nog inte alldeles enkelt att bara avfärda läxor.

Läxor, tidiga betyg och hög status för lärare - är hemligheten bakom framgångarna

Hanna sa...

Hej igen,

Här kan du läsa vad en professor i pedagogik säger om det du kallar "Flumskolan": http://www.etc.se/debatt/snacket-om-flumskolan-ren-historieforfalskning

Om du själv läser den artikel som du länkar till från Pedagogiska Magasinet så kan du lära dig detta om det du kallar "Flumskolan":

De stora IEA-undersökningarna inleddes på 1960-talet och var ett slags föregångare till Pisa. Totalt genomförde IEA (International Association for the Evaluation of Educational Achievement) fram till slutet av 1990-talet ett tjugotal studier. Sverige deltog i de allra flesta av dessa och övriga nordiska länder deltog i många av dem. Ett återkommande resultat var att de nordiska länderna placerade sig i övre delen av gruppen medelpresterande länder och att den så kallade mellanskolevariansen var låg och visade en hög grad av likvärdighet inom varje lands skolsystem. Det var förväntat med tanke på dels att uppdelningen av eleverna på olika studievägar skedde sent, dels en stark betoning på just hög och jämn utbildningsstandard. Att de nordiska skolsystemen gav likartade resultat hänfördes till en kulturell gemenskap mellan länderna. Så förklarade man resultaten av de internationella IEA-undersökningar som gjordes under 1960-, 70-, 80- och 90-talen. Men i Pisa-undersökningarna från år 2000 och framåt har Finland dragit i väg från sina nordiska grannar på ett högst påtagligt sätt.

Jag antar att du redan känner till kritiken mot PISA? Att det är enormt komplext att mäta kunskap på det sättet. Att det är viktigt att skilja mellan korrelation och kausalitet i analyserna av PISA-resultaten. http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/05/06/forskarprotest-mot-pisa-skadar-utbildningsvasendet

Apropå Flumskolan: lyssna gärna på denna fantastiska podd: http://www.aftonbladet.se/podcast/kultur/flumskolan/

Mvh, Hanna

Madeleine Lidman sa...

Jag förstår att socialdemokraterna gärna vill ta patent på flumskolan … och skriva om historien lite … av förklarliga skäl.

Problemet med det är bara att vi var MÅNGA som gick i flumskolan. Vi vet precis vilka värderingar vi lägger i det begreppet och vi har våra synnerliga skäl.

Det var inte bara saker som att lärarna försökte indoktrinera oss och att vissa ständigt påpekade att socialdemokraterna var det bästa partiet, eller att planekonomi var det bästa. Det var indoktrinering i läroböcker.

Många av oss minns slöseriet … om en elev rev sönder en bok, så fick han/hon snart en ny, vi minns hur vi fick sitta och vänta in elever utan något att göra när vi var klara med ett kapitel. Vi minns hur slappt det var och hur få krav som ställdes. Listan kan göras lång.

Ingen propaganda i världen kan få oss att sluta minnas och det lär nog inte dröja länge förrän fler historier än boken Sossesverige - en återblick dyker upp och som berättar HUR det verkligen var.

Jag förstår att du lägger tid och energi på att försöka stoppa att det är diskuteras för mycket - men jag skulle vilja säga att det är lönlöst. Mitt tips är att du går till dina partikamrater och i stället ber dem att ta till sig av kritiken och börja förändra sin politik.

De dagar när vi hade TV-monopol och S kunde styra vilken information medborgarna fick är över. Nu har vi dessutom internet och det gör att när journalisterna inte gör sitt jobb och berättar sanningen så kommer den fram på nätet.

Det är nya tider nu - bara att gilla läget alltså ;)