onsdag, december 30, 2015

Här Annika Strandhäll kan du se hur det blir när ni minskar valfriheten

Foto: Bridget Coila FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det är lätt att bli väldigt besviken på politiker och jag förstår det ökande politikerföraktet - i synnerhet när politiska beslut bygger på ideologi och inte utgår från hur verkligheten ser ut. Samtidigt som Annika Strandhäll, S, och hennes kollegor i V, MP och L (FP) jublar över att de ryckt undan mattan för de föräldrar som av olika orsaker vill ha barnen hemma längre - så droppar nu historierna in om hur föräldrar och barn drabbas sedan vårdnadsbidraget tagits bort.

Historierna från alldeles vanliga små gräsrötter, historier som vi sällan eller aldrig får höra. Det har inte ett tillräckligt stort nyhetsvärde att en familj får en grymt mycket tuffare tillvaro, får se sina livsdrömmar slås i kras, eller får ett helt annat liv än de hade kunnat få med en mer flexibel familjepolitik där även omsorg i hemmet är en subventionerad omsorgsform, där föräldern har sin anställning och sin sjukpenninggrundande inkomst. SGI, tryggad.

Hemmaföräldrars nätverk, HFN, har i dag över 2 000 medlemmar plus lokala grupper över hela landet. Det är föräldrar som har valt att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Men eftersom vi har en regering som med stöd av Liberalerna har valt att göra allt i sin makt för att försvåra för dessa föräldrar - så behövs HFN för att knyta samman människor och se till att föräldrar får det stöd de behöver för att kunna överleva i det iskalla politiska klimat som nu sveper fram över landet. I HFN delar föräldrar med sig av sina historier och med tillåtelse vill jag dela en av dessa berättelser:

"Den här månaden har jag känt mig så fruktansvärt ledsen över att vårdnadsbidraget är borttaget och har känt sån hemsk panik inför framtiden.Vårt yngsta barn är 2 år men pratar fortfarande inte, vi har dagar kvar för det barnet och äldre syskon. Vårt äldsta barn är 7 år och går på en helt fantastisk skola, i höst börjar mellanbarnet på tillhörande förskola som också är väldigt bra och för hennes del känns det rätt i tiden. Hon kommer vara 4,5 år, förskolan är liten, har bra med personal, ur och skur, bra mat och så vidare och hon längtar själv efter att få börja.

Men det känns inte bra i mig någonstans över att minstingen på då 2,5 år ska börja, visserligen skulle de ha varandra men nej jag vill/ville ju att han ska börja vid 3,5 år helst även han vid 4,5 år men nu känns det som en omöjlighet för dagarna räcker inte så länge.

Så jag började plugga den 23 november på heltid för att skydda min SGI (ja jag vill skydda den då den är ganska hög och något jag slitit väldigt hårt för att få) och var även tvungen att börja jobba extra för att få ihop det ekonomiskt. Och för att slippa ta ut någon fp och därmed kunna vara hemma lite längre.

Sen jag började plugga har det självklart gått ut över hela familjen och jag har fått sitta uppe tills cirka 02 flera gånger för att försöka få något gjort. Självklart har jag därför haft svårt att komma upp på morgonen dagen efter. Vårt yngsta barn sov bra efter en vecka men sedan vart de som innan och det är ingen ovanlighet att han är vaken till 22-02 han också, så det har varit oerhört svårt att plugga med barnen hemma. Och jag blir så arg över att ens behöva hålla på så här och näst intill gå in i väggen för att kunna få vara hemma tills vårt barn är redo för förskola som inte ens har något behov av förskola!

För de äldre barn nyttjade jag/vi vårdnadsbidrag för i omgångar och sparade därmed många dagar och därför har mellanbarnet varit hemma i flera år och skolbarnet har maximalt gått 30 timmar i veckan sedan 3 år, långa lov, många korta dagar och jag hade även skyddat min SGI om jag hade haft någon då. Men nu när jag har något att skydda så går det inte utan att stressa ihjäl mig själv samtidigt. Känner mig nedstämd idag och ni här inne förstår ju verkligen hur jobbigt det är att pussla ibland.

Anamaria, trebarnsmamma"

Jaha ja alla klåfingriga detaljstyrande politiker - känns det lika bra när ni läser det här? Är det lika mycket jubel och high five? Det handlar om BARNEN - alla dessa små  barn. Deras första år i livet. Ni säger att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är den lösning som alla föräldrar ska välja. Gör det inte det så använder ni glatt de politiska ramarna för att försöka tvinga dem till den lösning ni anser är bäst. Men familjer är olika och framförallt barn är olika.

Personligen tycker jag bara att det är skamligt och sorgligt, för det är inte bara att välja att stanna hemma i ett land med så högt skattetryck som vi har. Här pratar vi ofta bruttolön, men det är nettolönen, (efter skatt), som familjer ska leva av. Och i Sverige beskattar vi låg- och medelinkomsttagare extremt högt och de får lite pengar kvar att leva på efter skatt. Därför måste människor stå med mössan i hand och be att få tillbaka lite av sin intjänade lön i form av olika subventioner. Och det var precis det vårdnadsbidraget var - en subvention för omsorg i hemmet. Dessutom betalar dessa människor en dold skatt också via alla övriga sociala avgifter på lönen. Och så denna särbeskattning som gör att familjer med en inkomst betalar mer i skatt, än en familj med två inkomster i samma inkomstnivå.

Återigen blir det hur tydligt som helst att politik ska utgå från verkligheten och inte bygga på ideologi och teoretiska skrivbordskonstruktioner.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre SGI och bättre pension

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma

Barn har det bättre på institution enligt S

tisdag, december 29, 2015

Se till att stötta föräldrar - istället för att styra dem!

Foto: Enshahdi FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nu går diskussionsvågorna höga bland makteliten igen: "Det finns pappor som inte tar ut några dagar alls".

Nu säger verkligen uttaget av föräldradagarna inte allt och verkligen inte hur engagerade föräldrar är i sina barn eller hur mycket tid de tillbringar eller kommer att tillbringa med dem under deras uppväxttid. Därför blir det så lustigt att just uttaget av föräldradagar är så viktigt. Som en mamma skriver i en kommentar till den här debatten: "Siffror säger ju ändå inte allt. Min man har till exempel varit hemma i fem månader parallellt med mig och ingen av oss har tagit ut några FP-dagar ännu. Babyn är åtta månader nu."

Debatten blir hela tiden så konstig också. Ena stunden handlar det om att vissa politiker anser att kvinnor måste tvingas ut på arbetsmarknaden och bort från barnen för att jobba och få en bra pension. I nästa stund handlar det om "nu ska de lata papporna tvingas vara hemma så då tvångskvoterar vi mer". Eller "nu ska de elaka mammorna tvingas lämna ifrån sig barnen, så nu styr vi dem mer med tvångskvotering".

Om det handlar om att få föräldrar är satsa på tid för barn och bli delaktiga i barnens uppväxt tror jag mycket mer på positiv uppmuntran och en familjepolitik som gör det möjligt för föräldrar att pussla och trixa ihop sina egna lösningar. Då kommer det att bli bra eftersom de genom en bra familjepolitik och många olika verktyg kan pussla ihop en lösning som ger dem tid för sina barn. Och förälder är man inte bara den tid man har föräldradagar, eller första året innan barnet förväntas hamna i förskolan. Förälder är du hela livet.

Sedan kan vi aldrig komma ifrån att det är kvinnan som bär barnet i nio månader och ammar. Det gör att allt måste utgå från det och hänsyn ska tas till det. Och som jag sagt tidigare också: 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Kvinnor väljer helt enkelt att arbeta med barn i enormt mycket större utsträckning än män. Där försöker politikerna inte styra eller få fram någon millimeterrättvisa - så varför inte acceptera att även en stor andel kvinnor väljer att vara hemma mest med barnen. De gillar det helt enkelt. De trivs med det. Problemet är ju inte vem som är hemma utan problemet är sidoeffekterna av hemmatiden - och dem kan man ju göra något åt - alltså de negativa sidoeffekterna.

Bättre det än att försöka förändra och tvinga människor att agera på ett annat sätt. För ska vi vara ärliga ... tvingar vi männen att vara hemma mer så kommer de ju bara att drabbas av samma negativa sidoeffekter som kvinnorna gjort i alla år. För attityden i samhället till föräldraskap och barn - har ju inte förändrats. Ingen har lagt fokus på de negativa sidoeffekterna - utan bara på att ändra människors beteenden. Och tror vi att tvång kommer att lösa något så blir det också fel för människor kommer då antingen att låta föräldradagar frysa inne, eftersom de helt enkelt inte får ihop sin tillvaro. Eller så får en förälder ensam vårdnad om barnen för att kunna tillgodogöra sig alla dagar. Ju mer tvång desto sämre kommer det att bli för barnet.

Nu tror jag inte att en majoritet av de politiska partierna har en förmåga att skippa ideologin och den här klåfingrigheten och maktfullkomligheten, där de anser sig ha rätt att gå in i enskilda familjers liv och detaljstyra deras val kring barnen. Men jag vet helt säkert att detaljstyrning är fel väg att gå. Jag tror i stället på ännu mer frihet för familjerna att pussla och trixa ihop sina egna lösningar. Jag tror på mer valfrihet och framförallt fler verktyg i familjepolitiken för att föräldrar SKA kunna pussla och trixa ihop en bra lösning under småbarnsåren. De partier som klarar av att ta fram en politik för hur verkligheten ser ut har mycket att vinna här. De som anser sig ha rätt att bestämma åt människor (S, V, MP och L) borde inte få en enda röst av någon förälder.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Föräldrar måste få bestämma själva

Ha respekt för att familjer är olika

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Jämställdhetslinje riskerar att bli en sjukskrivningslinje

HFN debatterar föräldraförsäkringen

Debatt mellan Ebba Busch Thor och Annika Strandhäll om föräldraförsäkringen

fredag, december 11, 2015

Ta av offerkoftan, väx upp och ta ansvar för dina handlingar

Foto: Masayuki Takaku(FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det har kommit en ny trend där föräldrar skriver ihop krönikor och beklagar sig över att de "skuldbeläggs". Det kan vara allt i stil med: "Men alltså min ettåring går 12 timmar om dagen i förskolan och stormtrivs. SLUTA säga att det är fel. JAG trivs med det här och mitt barn har det bra. Mår JAG bra mår mitt barn bra".

Summan av kardemumman är att dessa föräldrar blir väldigt arga och upprörda om de råkar komma över någon artikel som handlar om den forskning som finns rörande anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi. När de läser om den forskning som finns om vad små barn behöver - och inser att just deras egna lilla knodd kanske inte får precis det - så blir de lätt hysteriska och försöker ursäkta sig med frasen: SLUTA skuldbelägga.

Själv känner jag bara för att lite stillsamt fråga: Om ni känner skuld - varför inte ta och fundera över varför ni känner skuld? Det är ju faktiskt en signal om att ni egentligen innerst inne vet att det ni läser om vad små barn behöver är sant och att ni faktiskt förstår att det inte är vad ert eget barn får ...

Livet går sina egna vägar och man kan inte alltid ge sina barn allt man skulle vilja, eller ge dem den uppväxt man skulle önska. Men om man kan göra vissa små förändringar som innebär att barnet får mer tid med sina föräldrar - får ha omsorgen i hemmet längre, får kortare dagar och får vara hemma med syskon - så gör det!". Det man inte ska göra är att bete sig som en fyraåring och skrika "sluta skuldbelägga mig". Nu kanske jag låter hård men jag känner bara: Väx upp, ta av dig offerkoftan!  Det är faktiskt inte dig det är synd om, utan ditt barn. Du är förälder nu, ta ditt ansvar och börja bete dig vuxet. Du är den absolut viktigaste personen i ditt barns liv - gör vad du kan för att ditt barn ska få tid med dig. Livet går inte i repris - och livet går fort. Snart har de flyttat hemifrån och du får all tid i världen att göra precis vad du vill igen. Men just nu behöver ditt barn dig.

Och är du osäker på vad du kan göra, så börja bara med att fundera över varför du känner skuld, lyssna till din magkänsla och fortsätt vidare därifrån. Alla föräldrar känner skuld och har dåligt samvete - det ingår i föräldrarollen. Det som skiljer föräldrar åt är hur man hanterar dessa känslor: vänder blicken utåt och funderar på vem man ska attackera eller så vänder man blicken inåt och funderar över vad man kan förändra.

Tufft att vända blicken inåt? Ja, men tro mig - agerar du så kommer du att växa som människa. Det är en knaggligare, svårare väg i början, men i slutändan så blir den ändå mycket lättare eftersom du kommer att utvecklas som förälder och föräldrarollen i sig blir därmed sååå mycket lättare.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Snälla säg att jag inte är sämst som hämtar sist"

Vi behöver inte rädda barnen från förskolan

Hjälp vi får inte ihop livspusslet

Låt barn slippa långa förskoledagar

"Vad ORÄTTVIST. Jag vill också lämna bort mitt barn långa dagar när jag är hemma!"

"Jag vill inte bli mamma - jag vill bli pappa"

Mandelin: Varför omhulda skam men förkasta skuld?

Claudia Galli: Är det verkligen så jobbigt att ha barn?

Kvalitetstid är mitt värsta ord

"Sluta skylla på andra föräldrar - inse ditt eget ansvar!"

Förälder och välavlönad? Då är du verkligen stressad.

Jenny Klefbom: "Föräldrar anlitar barnvakt på fel grunder"

Louise Hallin: "Föräldrar skärp er!"

Föräldrar varför tror ni att era barn har det bättre i förskolan?

40 procent av alla barn saknar en trygg anknytning

Tystnadskulturen har invaderat Förskoleupproret




torsdag, november 26, 2015

Replik till Birgitta Ohlsson, FP, på hennes oliberala borttagande av vårdnadsbidraget

Skärmdump
I Expressen den 20/11 skriver Birgitta Ohlsson, FP, att det är liberalt att ta bort vårdnadsbidraget. Men, nej Birgitta Ohlsson det är inte liberalt som politiker att tycka sig höra att människor ropar:

”Hjälp, kom och rädda oss ifrån oss själva”.

Den finns inte någon sådan efterfrågan hos dagens föräldrar – där de vill bli styrda ovanifrån så att de inte ska välja ”fel”. För fel i dina ögon det är att välja tid för barn och balans mellan familj och arbete.

En politikers viktigaste uppgift innan man formar politiska ramar och driver igenom dessa, är att titta på verkligheten och lyssna in vad människor vill. Där har tyvärr du och Folkpartiet totalt misslyckats. Du jublar över att du varit med och tagit bort vårdnadsbidraget och därmed ryckt undan mattan för föräldrar som valt att ha sin omsorg om barnen hemma lite längre. I kommuner som haft vårdnadsbidrag så har dessa föräldrar kunnat stanna hemma längre med sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, skyddad. Men de har också kunnat stanna hemma längre med en fot kvar på arbetsmarknaden, då vårdnadsbidraget gjort det möjligt att ha kvar anställningen under hemmatiden.

Som initiativtagare till Hemmaföräldrars nätverk som stöttar och inspirerar föräldrar som vill vara hemma längre, så har jag kontakt med tusentals föräldrar över hela landet. Jag vet att många väljer en mängd olika lösningar genom vårdnadsbidraget, som inte syns i statistiken. Många väljer att arbeta 50 procent var – där alltså båda föräldrarna turas om att vara hemma och arbeta – och den här lösningen har de kunnat välja, eftersom de har kunnat dela på vårdnadsbidraget och på så haft rätt till deltid. Ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan, ibland tar de en period var. Det finns mängder av olika lösningar, men det alla föräldrar har gemensamt är att vårdnadsbidraget har blivit ett verktyg som gör att de kan pussla och trixa ihop en lösning under småbarnsåren, utan att de behövt hamna i ekonomiska svårigheter för lång tid framöver.

Sedan har du helt glömt det viktigaste av allt: barnen. Barn är olika, det finns högkänsliga barn som inte passar i förskolemiljön, det finns barn som är infektionskänsliga, det finns barn som haft en svår sjukdom och behöver undvika smittorna i förskolan – och det finns barn där föräldrarna helt enkelt känner att omsorg i hemmet är ett bättre alternativ för just det specifika barnet. Men enligt dig så passar alla barn i förskolan från ett års ålder och därför tar du dig rätten att försöka bestämma åt föräldrarna vilket val som är bäst för dem. Och du nämner inte ens barnen du pratar bara om jämlikhet – där det enda sättet att uppnå det handlar om att plocka bort barnens så tidigt som möjligt från föräldrarna.

2011 hade drygt 8 500 familjer i någon period vårdnadsbidrag och där någonstans har siffran legat varje år. Samtidigt har vi hundratusentals människor som är arbetslösa, sjukskrivna, eller nyanlända som behöver hjälp in i arbetslivet för att kunna ta sig ur sitt utanförskap. Men du och Folkpartiet siktar in er på de få som faktiskt valt själva hur de vill göra och försöker med olika åtgärder tvinga ut just dessa småbarnsföräldrar i arbete. Det känns som helt fel fokus.

I stället för att stötta föräldrar i de familjepolitiska ramarna, så försöker ni styra dem. I stället för att hjälpa alla de hundratusentals som står utanför arbetsmarknaden, så försöker ni tvinga ut småbarnsföräldrar i arbete genom att ta bort vårdnadsbidraget. Det kan ni ju naturligtvis göra – men särskilt liberalt är det inte.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre pension och bättre SGI

onsdag, november 18, 2015

Vårdnadsbidraget leder till bättre lön, bättre pension och bättre SGI

Skärmdump
Den där känslan när man inser att man har att göra med människor som bara vägrar lyssna till vanliga fakta - människor som egentligen inte bryr sig om fakta - eller vilken skada de ställer till med. De är så förblindade av ideologi, kanske även av makt - att man nästan kan se hur de tuggar fradga av glädje över att de har makt att köra över människor - att bestämma ÅT dem, oavsett hur det slår i slutändan. Som när vårdnadsbidraget tas bort och de som drabbas är det käraste familjerna har: barnen.

Birgitta Ohlsson, FP, ropar ut sin lycka över hela Facebook för att hon har lyckats vara med och rösta bort vårdnadsbidraget tillsammans med S, V, MP och C. Hon är glad över att hennes beslut har minskat familjernas valfrihet och försvårat deras småbarnsår. Många barn kommer att fara illa, men i hennes värld så har hon "blivit av med kvinno-/integrationsfälla".

Alltså seriöst vi pratar om 8 500 familjer som 2011 hade vårdnadsbidrag. Drygt 30 procent av dessa hade en förälder som är född i ett annat land, eller så kanske kom de själva hit som barn. För FP och övriga motståndare till vårdnadsbidraget är "utländsk bakgrund" = att dessa människor står långt från arbetsmarknaden och att de inte är integrerade. HUR vet de det? För mig så luktar det fördomar lång väg. Dessutom är det så att nyanlända, arbetslösa, socialbidragstagare, sjukskrivna - ja de som är i andra åtgärder av något slag får inte ta ut vårdnadsbidrag.

Men var är politiken för alla dessa människor i olika åtgärder som verkligen skulle behöva stöd för att inte fastna i någon fälla? De är bra många fler än de 2 550 personerna med "utländsk bakgrund", som hade vårdnadsbidrag 2011 och som Birgitta Ohlsson nu tror att hon "räddat från en integrationsfälla". Samtidigt står hundratusentals människor står utanför arbetsmarknaden mot sin vilja - de vill ha ett arbete, men Birgitta Ohlsson har bara fokus på att försöka tvinga ut de som vill vara med sina barn, i arbete.

Det här sättet att resonera är ärligt talat så dumt att jag har svårt att finna ord. VAD är egentligen då bäst om vi nu tar kvinnor, eftersom det pratas om kvinnofälla, när det gäller för- och nackdelar med vårdnadsbidraget. Ett enkelt exempel:

Kvinna A: Har vårdnadsbidrag för att stanna hemma längre och har därmed sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) skyddad plus att hon har sin anställning skyddad, så hon behåller en fot på arbetsmarknaden och har ett arbete att gå tillbaka till. Hon får bättre pension.

Kvinna B: Har inte längre tillgång till vårdnadsbidraget för det har Birgitta Ohlsson tagit bort och därför måste kvinna B säga upp sig för att kunna vara hemma längre och därmed förlorar hon sin anställning och en fot på arbetsmarknaden, plus att hon förlorar sin SGI. Hon får därmed också sämre pension.

Självklart så gäller samma för- och nackdelar för en man med vårdnadsbidrag.

Enligt S, V, MP, FP och C kommer nu efter dagens beslut att ta bort vårdnadsbidraget ett mirakel att hända: Vi kommer att uppnå total jämlikhet mellan män och kvinnor. Äntligen! Vi har nått målet! Kvinnor kommer att tjäna lika mycket som män (även om de arbetar i låglöneyrken inom vård och omsorg), kvinnor kommer att kunna få lika bra sjukvård som män, kvinnor kommer att kunna gå ut på kvällarna utan att riskera att bli våldtagna - och alla de som i dag står utanför arbetsmarknaden och är i andra åtgärder kommer att få ett arbete - och integrationen - imorgon är alla problem lösta med den. Vilket historiskt beslut … i dumhet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

Psykolog: Vänta med inskolning tills barnet är två år

Fakta

Många hemmaföräldrar använder tiden hemma till att läsa på distans och många startar eget. För dessa föräldrar finns det gruppen Hemmaföräldrar med eget företag.

Vårdnadsbidraget har använts på många olika sätt av familjerna. Det syns inte i statistiken hur de använts eftersom de som till exempel velat att det ska framgå att de har VB 50 procent var, har fått avslag på att det ska framgå. Så här använder hemmaföräldrarna VB >>



fredag, november 13, 2015

Tillsätt en haverikommission över familjepolitiken

Foto: Jon de Jong (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Hon arbetar inom psykiatrin och hennes ögon svämmar över när hon lite viskande säger:

"Vad är det som händer - jag har aldrig sett så många ungdomar må så dåligt som nu". Hon berättar om hur de hela tiden får in en strid ström av ungdomar - främst flickor - som försökt begå självmord, som sedan lång tid tillbaka har självskadebeteenden och svår ångest. Trots att hon arbetat länge ser hon att något har hänt - för även om Sverige ligger i topp när det gäller psykisk ohälsa och självmordsförsök - så har det nu faktiskt blivit ännu värre.

Nej ingen vet varför det ser ut så här i ett land som är ekonomiskt välmående, där barn får allt de pekar på, där de får dyra utlandsresor, märkeskläder, får bo i flotta hem med den senaste inredningen - i ett land som inte varit i krig på tvåhundra år. Ändå dukar så många under i psykisk ohälsa - och de vill helt enkelt inte leva längre. Deras ångest är så svår.

Det vi vet däremot, det är vad barn behöver - vad som är väldigt viktigt under de första åren när barnet skapar sig en inre arbetsmodell över hur det ska hantera livet och livets utmaningar. Vi vet också rent historiskt vad som har varit ett framgångsrecept för arten homo sapiens: tid för barn. Vi har i hundratusentals år tillbringat lång tid med våra barn, innan de har släppts ut i världen.

Sedan länge har vi också haft kunskap om att barn som växer upp på barnhem - på institution - där de i och för sig, tas om hand av utbildad personal (men personal som hela tiden byts ut och som för det mesta inte har en känslomässig koppling till barnet) inte utvecklas lika optimalt som barn som växer upp i ett hem med en eller två föräldrar.

Vi vet att små barn behöver närhet, kärlek, god omsorg, god anknytning och socialt samspel med en vuxen - en trygg anknytningsperson. Där barnets utveckling är helt är beroende av barnets anknytning och relation till den vuxne. Vi vet att små barns hjärnor är känsliga och under utveckling och att stress, buller och för många relationer är skadligt. Vi vet att den känsligaste perioden när det gäller hjärnans utveckling är mellan ett till tre år då barnets hjärna utvecklas snabbare än någonsin senare i livet.

Sedan VET vi hur en majoritet av alla barn mellan ett till tre år växer upp - många tillbringar 50 timmar i veckan från ett års ålder, i stora barngrupper, med få personal, med stress, buller och många relationer - eftersom förskolans personal toppar när det gäller psykisk ohälsa och ofta är sjukskriven.

I det läget kommer nu S, V, MP och FP med förslag om ännu mer förskola, ännu längre dagar, ännu tidigare - med förslag om dygnet-runt-dagis för allt fler barn. Samtidigt som de försöker försämra så att barnen ska få ännu mindre tid med sina föräldrar genom att minska möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra - så att de kan maxa barnets tid i hemmet - och så tar de bort vårdnadsbidraget.

De har suttit där med ideologin som riktmärke för familjepolitiken - och helt utan att titta på HUR barn växer upp i dag - utan att lyssna på VAD föräldrar vill - så har de lagt fram familjepolitiska förslag som minskar barnens tid med föräldrarna ännu mer.

De jublar nu - nätet svämmar över av deras lyckorop att de lyckats driva igenom minskad valfrihet och mer tvångskvotering av föräldradagarna - mot föräldrarnas vilja. Det sorgliga är att det blir barnen som får betala priset. Precis som de redan i dag betalar priset av den familjepolitik som förts i decennier. Det är en familjepolitik som bygger på ideologi - inte på beprövad vetenskap om vad små barn behöver.

Vi har facit - och alla föräldrar, alla politiker som ser hur dåligt barn och ungdomar faktiskt mår - borde börja ana att det faktiskt kan finnas ett samband mellan familjepolitiken och den ständigt ökande psykiska ohälsan.

Det här duger inte längre. Det är verkligen högt tid att tillsätta en haverikommission över familjepolitiken, analysera av som gått fel och i stället ta fram en politik som utgår ifrån vad små barn behöver. För kunskapen finns.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har sin omsorg om barnen hemma

Fett med socialism i Folkpartiets feminism

När den sura grannen tog över familjelivet

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Temavecka självmord i tv4 - arbetsmarknaden sägs vara orsaken

lördag, november 07, 2015

Stort avstånd till gräsrötterna får regeringen att göra ointelligenta prioriteringar

Foto:Louish Pixel (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
En bra regering måste släppa ideologin och i stället satsa på att analysera den verklighet som vi lever i. Människor förväntar sig en politik som stöttar dem - inte en politik som styr dem. Det är många länder som satsat på att i ideologins namn köra över människors fria vilja: DDR, Sovjetunionen, Kuba för att nämna några. Fina ord som solidaritet och rättvisa har fått rättfärdiga att människor fråntagits sin fria vilja och lite av det ser vi nu i Sverige också. Under budskapet att det finns ett högre mål - i det här fallet jämställdhet - så tar sig partier som S, V, MP och FP rätten att bestämma åt föräldrar hur de ska fördela sina föräldradagar - trots att 80 procent av Sveriges föräldrar sagt NEJ till mer tvångskvotering av föräldradagarna. Men de är ju så "dumma" och vet inte sitt eget bästa - så då tar sig dessa politiska partier rätten att bestämma åt dem. En farlig väg att gå.

Regeringen och FP har helt snöat in sig på att få ut just småbarnsföräldrar i heltidsarbete. De har så stort fokus på hur de genom olika politiska beslut ska styra föräldrar att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - att de helt missar hur Sveriges ekonomi fungerar. Vi har en privat sektor - de som arbetar där bygger det välstånd som vi håvar in skatt ifrån. Det är riktiga pengar som driver det här landet. Sedan har vi den offentliga sektorn som är nödvändig för att dessa människor ska kunna arbeta: den tar hand om barn och äldre och ser till att vi har en sjukvård som fixar till oss när vi blir sjuka. Men pengarna till den offentliga sektorn kommer ifrån den privata - så den privata sektorn är en förutsättning för den offentliga. Men till det så har vi en stor andel människor som inte befinner sig i någon av dessa sektorer: det är de arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade, pensionärerna, nyanlända till Sverige och de som studerar.

Var finns politiken för att få in de som skulle kunna arbeta i ett arbete? Varför bara lägga fokus på småbarnsföräldrarna? Är det rimligt att de ska dra hela lasset? Det här är ett systemfel. Nu gäller det för samtliga partier att göra en ordentlig analys av hur de arbetslösa och nyanlända ska få in en fot på arbetsmarknaden, hur de pensionärer som VILL ska få en chans att kunna arbeta längre och hur de som är sjukskrivna ska få hjälp att återgå i arbete. En smart politik hade varit att lägga krutet där. Småbarnsföräldrar tillhör redan den grupp som blir utbrända och går in i väggen. Redan efter andra barnet så ökar sjukskrivningarna och i Stockholm - där en majoritet befinner sig i standardlösningen så ökar sjukskrivningarna redan efter första barnet. Bara där ser man hur fullkomligen idiotiskt det är att bara försöka hitta politiska förslag som tvingar ut just småbarnsföräldrar i arbete är.

Med andra ord - en regering som valt att satsa på att föra en intelligent politik, i stället för en ideologisk- hade satsat på att ta fram en jobbpolitik för alla de som står utanför arbetsmarknaden, i stället för att tvinga ut de småbarnsföräldrar som vill gå ner i tid eller stanna hemma längre. En sådan politik skulle dessutom vara synnerligen lönsam för landet, det hade blivit en tydlig win-win. En förälder som är hemma längre, lämnar dessutom plats för någon annan som får en chans att få in en fot på arbetsmarknaden.

S, V, MP och FP har ingen politik för den stora - verkligen stora grupp som står utanför arbetsmarknaden, så frågan är då vilken politik har övriga partier för den gruppen?

Den som lyckas komma fram till något vettigt där - kan nog verkligen se till att Sverige inte kollapsar fullkomligen framöver. Vakna, se verkligheten, analysera den, bolla med tankar och idéer på lösningar och presentera vettiga politiska förslag - så kan vi också se till att ha en familjepolitik där de föräldrar som VILL kan få en chans att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barnen får betala priset för jämställdheten

Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken

Nu får vänstern ta och släppa sin fördomar mot invandrare

Vår vardag med vårdnadsbidraget

Hög tid för en ny familjepolitik




fredag, oktober 30, 2015

Brist på sans och logik i regeringens familjepolitik

Skärmdump
Det första regeringen gjorde när de kom till makten var att lägga ett förslag om att ta bort vårdnadsbidraget, för att hindra föräldrar att ha omsorgen om barnen hemma. Hemmen ska vara tomma på dagarna, familjerna splittrade, föräldrar ska vara på jobbet och barnet i förskola, skola och fritids. "En förälder kan aldrig ersätta en pedagog" och institution är bättre än omsorg i hemmet - för där blir ettåringen en elev.

Men nu när vi har cirka 30 000 ensamkommande ungdomar bara i år - så skriker regeringen efter familjehem: "där en förälder är hemma". Plötsligt blir familjer där en förälder själv har omsorgen om barnen guld värt och tydligen håller familjen då extremt mycket högre kvalitet än att placera ungdomarna på institution.

Den röda ideologin har i decennier med politiska styrmedel monterat ner den familj som de nu högljutt efterfrågar. Pinsamt och visar återigen på hur den rödgröna ideologin inte håller ihop.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag

onsdag, oktober 28, 2015

Hela systemet i Sverige är uppbyggt på ofrihet - men för livskvalitet krävs det valfrihet

Skärmdump
2011 var det 8 500 familjer som i någon period hade vårdnadsbidrag. Genom vårdnadsbidraget, VB, kunde dessa familjer välja att ha omsorgen om barnet i hemmet MED sin anställning OCH sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) skyddad för den som var hemma. 30 procent hade "invandrarbakgrund". Det i sig säger ju ingenting om att de stod långt från arbetsmarknaden, som många kritiker till vårdnadsbidraget ofta hävdar. Det enda man vet säkert är att de föräldrar som är i andra åtgärder som att de har a-kassa, är föräldralediga, sjukskrivna, går på socialbidrag eller är nyanlända - inte har rätt till vårdnadsbidrag. Att därför hävda att de som väljer vårdnadsbidrag vare sig de har utländsk bakgrund eller inte, står långt från arbetsmarknaden är en direkt lögn. I själva verket har de ju kvar en fot på arbetsmarknaden men slipper även att bli utförsäkrade, vilket gör att inte belastar andra system i framtiden.

Vårdnadsbidraget handlar om en liten ersättning för att välja ett annat barnomsorgsalternativ än förskola, dagmamma eller flerfamiljssystem. Den som väljer VB får bara 36 000 kronor per barn och år tills barnet är tre år. Det handlar om 3 000 kronor i månaden att jämföra med en förskoleplats som kostar cirka 12 000 kronor i månaden. Den som har VB får inte har barnen i förskola och får alltså inte del av förskolesubventionen. Den som är hemma och tar ut föräldradagar för ett syskon får däremot använda förskolan till det/de andra barnen.

I Sverige finns det mängder med människor som inte har ett jobb att gå till. Det finns mängder med människor som lever på olika former av stöd och som skulle behöva hjälp att komma ut i arbete. Men ändå lägger så många politiska partier allt krut på att rycka undan mattan för de föräldrar som under en period väljer att ha omsorgen om barnen hemma. De ska till varje pris ut och arbeta i stället är motiveringen. Under senare år sedan VB tagits bort i flera kommuner så har andelen med VB sjunkit till cirka 7 000 familjer.

Det ligger en hund begraven här.

VARFÖR så stort fokus på 7 000 familjer som väljer att ha omsorgen om ett barn i hemmet - och försöka få ut just dessa föräldrar i arbete, när så många går arbetslösa eller är i andra åtgärder och skulle behöva stöd för att komma ut i arbete.
VARFÖR säga att VB på 36 000 kronor är en dyr subvention för en förälder som själv tar hand om sitt barn. Men inte säga att det är dyrt att en förälder som är hemma och är föräldraledig ändå lämnar syskon till förskolan för en kostnad på 144 000 kronor.

Det finns ingen rim och reson i det här resonemanget. Kanske är det i själva verket så att de familjer som väljer bort standardlösningen är ett hot mot hela systemet - mot hela "MATRIX-mallen", som innebär att alla måste välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder, för att mallen ska hålla ihop. Föräldrar ska arbeta heltid, köpa dyra hus med noll eller minusräntor, sedan får de tillgång till en förskola som är i princip gratis - vare sig de arbetar eller inte. Men "mallen" hela systemet bygger på att människor inte väljer bort standardlösningen, för då börjar den rämna i sina grundvalar. Det finns helt enkelt inte utrymme för att "koppla loss" människor från mallen och standardlösningen. De måste till varje pris hållas kvar där, med löften om gratis förskola, låga räntor, pengar till konsumtion, kortsiktiga kickar i form av ny heminredning, nytt kök, nya skor, nya möbler, utlandsresor.

Men de som klivit utanför - som ser - och som vill välja annorlunda - de ska jagas med blåslampa för att få in dem i ledet - i standardlösningen.

I ljuset av det, så ser man helt enkelt klarare och har lättare att förstå att det första den rödgröna regeringen gjorde, var att ta bort vårdnadsbidraget. Precis som de som i filmen Matrix jagas när de inte längre är kvar som batterier i sina kapslar, ska hemmaföräldrarna jagas och drivas på så att de väljer standardlösningen i stället.

Men ingenting är omöjligt att förändra - till skillnad från Matrix där människor föds in i sina behållare och får ett låtsasliv direkt, så har vi makten att kunna välja mellan frihet eller styrning. Men då handlar det om att tänka över noga vilket parti man röstar på. Ett parti som låter människor blomma ut i sin fulla potential och själva ha makten över sina liv - eller ett parti som bestämmer allt åt människor. Valfrihet kommer att innebära att "mallen" kollapsar, men jag tror att det kommer något väldigt mycket bättre i stället, när människor får valfrihet och makt över sina egna liv - och det stavas LIVSKVALITET.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk 

tisdag, oktober 06, 2015

Vem bryr sig om kvinnorna i förskolan - inte regeringen i alla fall

Foto: Madeleine Lidman
Jag har aldrig riktigt förstått det här med hur de som styrs av ideologi hela tiden sätter fokus på fel saker. Som nu med vårdnadsbidraget. Det är en subvention för omsorg i hemmet som används på en mängd olika sätt, även om det inte syns i statistiken. En del jag pratat med ville att det skulle framgå att föräldrarna tänkte dela på ersättningen (50 procent arbete var och 50 procent hemmaförälder var), men det gick inte - så det uttag som syns i statistiken stämmer inte. Inte heller pratas det om alla ensamstående som använder den här subventionen. Lika lite som regeringen nämner varför det skulle vara bättre för kvinnor - ja för föräldrar över huvud taget - att tvingas säga upp sig och förlora sin anställning och sin SGI - för att kunna ha omsorgen om barnen hemma lite längre.

2011 använde cirka 8 500 familjer vårdnadsbidraget under någon period - och fokus för regeringen blev att så fort de kom till makten att stoppa det. Enligt deras utsago då  främst för att stoppa kvinnor från att använda det, "eftersom de får bättre ekonomiska förutsättningar om de arbetar i stället för att de är hemma med vårdnadsbidraget".

Jaha ja, så det vet regeringen och påtalar man det tokiga i att de därmed förstör för mängder av barn som faktiskt har behov av att ha omsorgen i hemmet, så ropar Strandhäll på twitter: "Och kvinnorna då".

Hon är sååå bekymrad över det FRIA VALET att kvinnor väljer omsorg i hemmet med vårdnadsbidrag som garanterar att de har sin anställning tryggad och sin SGI tryggad. Hon är förmodligen lika bekymrad över de ensamstående kvinnor som använder det för att kunna gå ner i tid. Då talar vi alltså om kvinnor som väljer en omsorgslösning som fungerar för dem och deras barn och som därmed ger familjerna ökad livskvalitet och barnen en bättre uppväxt.

De kvinnor hon och regeringen däremot inte bryr sig om är alla de som arbetar inom till exempel förskolan. De är så många fler och de har inget fritt val att kunna förändra sin situation. De måste arbeta i den miljö som de politiska ramarna skapat. En miljö som är starkt påverkad av socialdemokratiska beslut som maxtaxa, allmän förskola och förskola till föräldralediga, reformer på skattebetalarnas bekostnad som resulterat i stora barngrupper och få personal. De här kvinnorna mår verkligen dåligt och toppar i sjukskrivningar. Men de kvinnorna har socialdemokraterna inget till övers för. Deras ekonomi som kraschar av att de drabbas av psykisk ohälsa och ständiga sjukskrivningar - är inget de väljer att lägga fokus på. Det känns som att det är deras vanliga koncept som spökar: "Alla ska ha det lika dåligt".

Skärmdump från Aftonbladet

Så allt fokus handlar om att sabotera för de som inte gör som regeringen vill, under falska förespeglingar att de bryr sig om kvinnornas ekonomi och därför vill styra deras liv och deras val.

Grymt obehaglig ideologi dessutom. För vilka övriga fria val tycker de sig ha rätt att gå in peta och styra i?

Och nu ser vi ännu mer hur deras ensidiga ideologi drabbar barnen, när förskolan ytterligare ska kosntadseffektiviseras för att klara av sitt ständigt utökade uppdrag: storförskolor ska nu byggas. Inte för barnens skull, inte för pedagogernas skull - utan för att spara pengar. En besparing som kommer att bli en kostnad i andra änden, i en annan post. Precis som avskaffandet av valfriheten och vårdnadsbidraget kommer att bli. För utgår man från att alla barn är lika - och att alla barn bara ska ha förskola heltid från ett års ålder - så kommer det också att komma en räkning, när de som inte mäktar med i miljön i förskolan, eller är redo för en separation - senare i livet kommer att drabbas av psykisk ohälsa.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

En förskollärare: Nu ger jag upp

Storförskolor ett hot mot de minsta barnen

Arbetsmiljön är inte hållbar

Personalen går på knäna

Myten om vårdnadsbidraget

onsdag, september 30, 2015

Regeringen använder familjepolitiken för att hålla Sveriges familjer som gisslan

Foto: Donnie Ray Jones (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det ger otäcka vibbar att höra hur regeringen resonerar kring familjers alldeles självklara fria val att bestämma vem som är hemma med barnen eller hur och när man turas om, eller inte. Men också att själva få bestämma hur dagarna i den individualiserade föräldraförsäkringen ska fördelas mellan föräldrarna för att maximera BARNETS omsorg i hemmet.

När föräldrar har valfrihet - men också stöd i de politiska ramarna för det valet - så försöker många att se till att ha barnen hemma så  länge det går - och speciellt när så många förskolor inte håller hög kvalitet utan har för stora barngrupper och för lite personal.

Vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen har varit verktyg som använts av föräldrar för att pussla och trixa för att kunna ha barnen hemma längre. Det har dessutom varit extremt viktiga verktyg eftersom vi har så höga skatter i det här landet - att de allra flesta familjer inte kan välja att hitta andra lösningar än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Särbeskattningen gör att hemmafamiljen betalar mer i skatt. En familj som har EN inkomst på 40.000 betalar mer än en familj med två inkomster på 20.000 var. Systemet för att styra familjer börjar alltså redan med skattesystemets utformning. Därför har hemmasubventionen (vårdnadsbidraget) kompenserat lite för att hemmafamiljen betalat mer i skatt.

Men den har också gett en större trygghet för föräldrar att välja omsorg i hemmet eftersom SGI:n och anställningen varit tryggad. Dessutom har VB gett många föräldrar möjlighet att dela på tiden hemma då de genom vårdnadsbidraget kunnat arbeta 50 procent var och vara hemma 50 procent var. En lösning som INTE syns i statistiken - då bara en förälder står som den som tar ut VB - men som vi i Hemmaföräldrars nätverk är väl bekanta med att många väljer. VB ger nämligen föräldrar rätt att gå ner och arbeta 50 procent.

Nu har regeringen med stöd av Folkpartiet bestämt sig för att vrida de här verktygen ur händerna på föräldrarna för att i stället göra dem till ett vapen, med vilket man ska styra föräldrar.

En förälder skrev till socialdemokraterna och frågade varför de gör så här mot människor. Varför de rycker undan mattan för de föräldrar som känner med sin magkänsla och i sitt hjärta att de VILL ha omsorgen om barnen hemma.

Så här svarade S:

"Tack för ditt brev. Jag beklagar att svaret har dröjt.

Regeringen vill ta bort vårdnadsbidraget eftersom det har varit dåligt för kvinnors ekonomi samtidigt som det cementerar en familjepolitik där kvinnor tar hand om barnen medan männen förvärvsarbetar. Både kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden och deras ekonomiska självständighet är en angelägen fråga för regeringen och är även en jämställdhetsfråga.

Föräldrar ansvarar naturligtvis för hur de vill ta hand om sina barn och om man vill ha en hemmavarande förälder. Regeringen anser dock inte att detta ska betalas med statliga medel.
Genom ett borttagande av vårdnadsbidraget ökar enligt regeringen också möjligheterna till en jämnare fördelning av det obetalda hemarbetet.

Det kan också nämnas att Sverige har en förskoleverksamhet med hög pedagogisk kvalitet och med en verksamhet som barnen har rätt att ta del av.

Vänliga hälsningar Lena Bergström Wiegurd
Brevhandläggare åt socialförsäkringsminister Strandhäll
Socialdepartementet"

Utan att skämmas kan man alltså konstatera att regeringen i princip säger:

"När du fick välja själv - lilla vän - så valde du fel, du fick sämre ekonomi då - så nu tar vi möjligheten att välja ifrån dig. Och oavsett hur just ditt barn är och fungerar eller i vilken utvecklingsfas det befinner sig, så vet vi att förskola är det bästa för ditt barn från ett års ålder och vi har en förskola med hög pedagogisk kvalitet".  (Jo men stora barngrupper, få personal, stress, buller och otrygghet - barn som inte får den närhet, kärlek, goda omsorg och anknytning - som de har rätt till? Pedagogik är en pusselbit - men det finns fler).

Det finns en mycket viktig sak som socialdemokraterna glömmer bort i sin iver att detaljstyra föräldrar: BARNET. Ingenstans nämner de ens barnet, men både föräldraförsäkringen OCH vårdnadsbidraget har ju kommit till för BARNETS skull.

Återigen visar det hur galet det blir när ideologi går före sunt förnuft och beprövad vetenskap.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Arrogans och brist på förståelse när SSU svarar en hemmaförälder

Så här mycket betalade en familj i skatt 2012 - (och nu blir det ännu värre)

Född fri - skattad till döds

Riskfyllt styra ännu mer i familjepolitiken

Jämställdhetslinje riskerar att bli sjukskrivningslinje

Föräldrar måste få bestämma själva

"Ha respekt för att familjer är olika"

Debatt mellan S-kvinnornas ordförande och Madeleine Lidman

Vänstern och FP kör över Sveriges föräldrar

Barnen får betala ett högt pris med S-förslaget

Hög tid för en ny familjepolitik

Se också:

Det här svaret kom från Annika Strandhälls departement. Hur Annika Strandhäll behandlar människor som har en annan åsikt kan vi se här: https://www.youtube.com/watch?v=A3E3gLH0thw

söndag, september 27, 2015

När allt fler pedagoger larmar om situationen i förskolan - så är det läge att lyssna

Skärmdump
Det känns lite sorgligt att så få partier för in ett barnperspektiv i familjepolitiken. Kanske är en del av problemet av vi i dagsläget har flera partier som saknar familjepolitik som ett ämnesområde: S, V, MP och M.

Alla pratar förskola, men förskola är EN pusselbit i familjepolitiken. Den ska hålla en hög kvalitet och inte bara kring teoretiskt lärande, utan också när det gäller omsorg.

Sedan kan inte förskolan vara den ENDA pusselbiten i familjepolitiken, eftersom barn är olika. Enligt alla undersökningar så har 30 procent av alla barn en ökad sårbarhet som gör att förskolan kanske inte är den bästa lösningen för just dessa barn.

VAD ska de då ha för omsorg när nu omsorg i hemmet inte längre kommer att vara en subventionerat alternativ och när S vill ta bort barnomsorgspengen för att hindra att alternativ som privata dagmammor och flerfamiljssystem får starta?

Och mest av allt. Varför ställer sig inte någon i dag på barnen sida?

Faktiskt så känner jag alltmer att vi som valt tid för barn och balans mellan familj och arbete - vi SER att det behövs en nyare, modernare familjepolitik. Pedagogerna ser det också. Men, föräldrarna de verkar fortfarande leva i sin lilla bubbla - där de fortfarande bara hör och ser den propaganda som matats ut i decennier:
"Vi har världens bästa förskola", "Barn behöver förskola för att bli socialt välfungerande och duktiga i skolan", "En förälder kan aldrig ersätta en pedagog".

Men den här propagandan har ju bara haft som syfte att få föräldrar att agera som politikerna vill. Den har ingenting med verkligheten att göra - med det lilla barnets BEHOV att göra. För verkligheten är att barn är olika och förskola kan aldrig vara den enda lösningen för alla barn. Dessutom har det inte under de senaste 30 åren forskats kring vilken effekt förskolan har på barn. Men det finns utländska studier som pekar på många risker, så det är dags att släppa ut föräldrarna ur bubblan och få dem att se verkligheten - och den är precis så som pedagogen Lisa Alvbåge skriver här i inlägget nedan:

Så här skriver en pedagog i förskolan i ett inlägg som cirkulerar på Facebook: 

"Man läser alla olika artiklar om barn på förskolan. Inget händer och allt tas fel kan jag tycka istället för att se verkligheten - och vara ärliga mot mänskligheten. Och göra något åt det! Det är dags nu kan jag tycka! Innan det är för sent! I alla för vissa barn. Och alla barn har rättigheter!

Ja vi ska inte skuldbelägga mammor eller pappor som har sina barn långa dagar på förskolan!  Men det är viktigt att föräldrar vet hur situationen ser ut på de flesta förskolor just nu också. Det ÄR brist på personal ! Hur gärna vi än vill så är det svårt att se till varje barns behov !! Just nu ser vi mest till gruppen. Och det är inte OK. Alla barn skall kunna ses och få rätt att utvecklas i sin takt inte i sin kompis takt. Jag älskar mitt jobb, jag ger 110 procent, jag älskar alla barn jag vill kunna ge ALLA BARN KÄRLEK OCH TID.

Jag har valt att jobba med barn för att jag anser att det är det mest fantastiska i livet. JAG kan också se att de flesta artiklar riktar sig till barn över 3 år. Ett barn som är 1-3 år behöver en vuxen att se till hela tiden. Att kunna få sätta sig i knäet att få sin tid till att bli tröstad eller bara få kärlek att bara få vara sig själv att kunna få känna, kärlek, trygghet - att veta att vad som än händer så finns det en trygg vuxen att kunna få klättra upp till och att denna vuxen ser mig ger mig 100 procent. 

Från nyfödd väger ett barns hjärna 300 gram en 2-årings hjärna väger 1.1 kg och en vuxens hjärna väger 1.3 kg. Alltså hjärnans snabbaste tillväxt sker under de tre första åren. Alltså då de små är långa dagar i förskolan. DÄRFÖR är det OTROLIGT VIKTIGT att vi ser VARJE barn INTE GRUPPEN!!

Vi är alla olika och vi skall alla få vår tid!! Ska nu barnen vistats 8-12 timmar på förskola varje dag när de är 1-3 år. NEJ tycker jag. Men måste man ha sitt barn så många timmar eller vill det, så skall man också få det men då måste POLITIKERNA IN OCH FIXA TILL förskolans situation. Vi måste satsa på vad som är bland det viktigaste i samhället: De som skall växa upp och bli vår framtid! Det finns forskning om vad som händer med hjärnan under stress! Och det är vad våra barn upplever varje dag i förskolan på de allra flesta ställena!! Och det är också under tiden hjärnans mest kritiska period detta sker.

Så SNÄLLA dela gärna detta till många och jag vet min svenska inte är korrekt grammatisk och så vidare, men se förbi det - och känner ni någon som känner någon som känner en politiker som kan få upp ögonen för det mest betydelsefulla vi har BARNEN så DELA!"

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

En förskollärare: Nu ger jag upp

Förskola före två års ålder kan skada barn

Barn som lämnas på dagis för tidigt kan känna sig övergivna

Dagis kan skada ditt barn




fredag, september 25, 2015

Sluta försöka tvinga in föräldrar i verksamheter de inte vill ha

Foto:cobolt123 (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Visst går det att tänka större och bättre än att alla ska ska ha det lika dåligt, utom vissa då förstås - som är mer "jämlika än andra". Av någon konstig anledning så är det ju precis så det är. De politiker som ofta själva vill hindra andra från att göra aktiva val, inom till exempel skola eller förskola - är de som först väljer det de tycker är bäst till sina barn - om de kan.

Den som läst boken "Animal farm" känner nog igen den här ideologin ganska bra. Folket ska inte kunna välja - men de som är "mer jämlika" än andra - alltså de som har makten ska få kunna göra olika val. Animal farm är ett mästerverk som på ett enkelt sätt beskriver socialismen och kommunismen - men också dess uppenbara risker och nackdelar. Det känns verkligen igen på hur nuvarande regering resonerar: ALLA ska ha det lika dåligt - alla ska vara "jämlika" (utom politikerna själva).

Vad hände med alla ska ha det så bra som möjligt? Men ska det förverkligas så måste vi ju utgå från det självklara - människor är olika - barn är olika (men självklart är vi ändå lika mycket värda). Och det är tyvärr inte ett resonemang och en ideologi som socialismen bygger på. Det här snäva, ensidiga sättet att se på saker blir verkligen uppenbart när regeringen nu lanserar försämring efter försämring när det gäller valfriheten.

Till exempel pratas det nu om att återigen försöka hindra studiemotiverade elever att lämna skolor. Man pratar inte om att UPPMUNTRA dem att stanna kvar - att hitta bättre sätt att stimulera barn efter deras olika förmågor - utan det pratas bara om att hindra dem från att lämna skolan. Lite så känns det faktiskt med förskolan också ibland. När många förskolor brottas med problem som faktiskt kan hämma barnens utveckling - så pratas det inte om hur det ska lösas - utan hur samtliga barn ska tvingas in i förskolan från ett års ålder, genom att alla alternativ tas bort.

När det gäller skolan verkar regeringen ha siktet inställt framförallt på "stötdämparbarnen" - de barn vars enda uppgift är att genom sitt lugn vara någon slags motvikt till de barn som behöver mer stöd. Sätter man ett lugnt barn bredvid ett mer aktivt barn, så ska det lugna barnet ha en bra effekt på det mer aktiva. Men hur påverkar det, det lugna barnet och just det barnets livschanser och möjligheter till en bra utbildning? Varför ska det lugna barnets enda uppgift vara att försöka dämpa det mer aktiva? Varför ska vi inte ha en skola som ser alla barn och låter dem vara lika viktiga?

Så länge vi inte har det så kommer föräldrar att söka sig till en skola som de uppfattar kan maximera deras barns chans till en bra utbildning. Föräldrar väljer bort, men de väljer också något som de tror fungerar bättre för just deras barn. Men i stället för att ta itu med problematiken till att föräldrar väljer bort - så vill alltså de rödgröna stoppa möjligheten för föräldrar att välja något annat - enligt tesen: alla ska ha det lika dåligt.

Samma koncept genomsyrar familjepolitiken. I stället för att vidta drastiska åtgärder och se till att lösa problemen i förskolan med stora barngrupper och få personal - så vill regeringen stoppa alla möjligheter för föräldrar att välja något annat. Barn är olika och en del barn har en högre tålighet och klarar kanske miljön i förskolan bättre - men de som inte gör det? Där ska föräldrar då inte kunna välja omsorg i hemmet, dagmamma eller flerfamiljssystem: "De borgerliga påhitten barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag ska avvecklas", deklarerade Ibrahim Baylan, S, innan valet. Naturligtvis även här enligt konceptet: Alla ska det lika dåligt.

Men hade inte det mest sunda varit att ta itu med förskolans allvarliga problem - innan man ens kommer på tanken att lägga förslag om att ta bort alla andra barnomsorgsalternativ?

Det här är så deprimerande. Det finns en enorm sprängkraft i att inse att människor är olika - men lika mycket värda. Varför inte bara ta och nöja sig med att en del aktivt väljer skola till sina barn - andra väljer aktivt mellan olika barnomsorgsalternativ. Det är ju toppen - barn är olika - och även om det fria valet aldrig är någon garanti, så är det ändå bättre än att någon ovanifrån väljer åt varje familj. Släpp fokus på att försämra eller ta bort det som fungerar och fokusera på det som inte fungerar - är mitt förslag. Ta tag i de verksamheter som har problem - men skippa idéen om att dessa problem löser sig genom att tvinga in människor i en verksamhet de inte vill ha.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ohly sågar friskolor - men inte för dottern

Ohly satte sin son i friskola

V-partiledarkandidat pendlar med flyg

Sjöstedt bor på Östermalm

tisdag, september 22, 2015

Ha, ha, ha - nu rycker vi undan mattan för de som har omsorgen om barnen hemma!

Foto: Donnie Ray Jones (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Vilken härlig känsla det måste vara för alla politiker inom S, V, MP, FP och C, snart så ryker vårdnadsbidraget. Den lilla reform som ändå gett föräldrar möjlighet att ha omsorgen om barnen hemma, utan att de behövt säga upp sig och förlora en fot på arbetsmarknaden. Och som också gjort att de sluppit bli utförsäkrade genom att de kunnat behålla sin sjukpenninggrundande inkomst.

Ja vad kan jag säga - vi gör alla olika val här i livet vad vi väljer att lägga vår energi på. Om de här politikerna inte var så förblindade av ideologi, så skulle de kanske se den lilla människan och hur hon drabbas av deras beslut. Om de någon gång släppte ideologin - så skulle de kanske se det enskilda barnet. För barn är olika.

Hur kommer det att påverka Ellen som är högkänslig, när hennes mamma och pappa som arbetat deltid 50 procent var och turats om att vara hemma 50 procent, nu när de inte längre kan göra samma val? I kommunen finns det inte heller någon dagmamma, för alla kommunala dagmammor har fasats ut och privata alternativ motarbetas, så då blir det förskola för Ellen. En förskola som kanske inte är anpassad för barn som Ellen.

Och hur kommer Olle att må? Föräldrarna misstänker att han kan ha autism och stora barngrupper, buller, många olika ansikten är inte en bra miljö för honom. Därför hade de tänkt att ha omsorgen om Olle hemma. Men eftersom den rödgröna ideologin bygger på att alla barn är lika, så finns det inte plats för att låta barn som Olle få en bra uppväxt.

Familjen Johansson har väntat länge på sitt barn. Efter flera sena missfall har de nu äntligen fått sin lilla Linnéa. De vill njuta av tiden med henne och vänta med förskola tills hon har fyllt tre år, men ekonomin sätter käppar i hjulet. Nu får de inte det liv de hade tänkt utan tvingas sätta Linnéa tidigare i förskolan eftersom de plockat ut sina 250 dagar samtidigt som kommunen valde att ta bort vårdnadsbidraget, innan de hann få det beviljat.

Borde det inte vara så att de politiska ramarna i familjepolitiken ska stötta föräldrar att pussla och trixa och hitta olika lösningar som passar under de viktiga småbarnsåren? Men så ser det tyvärr inte ut i dag i Sverige där fyra partier har bestämt att de vet bättre än familjerna själva - vilket val som är bäst för just deras barn.

Nu får jag ta emot föräldrars oro inför framtiden, se hur mattan rycks undan för mängder med familjer, höra om hur barnen drabbas. Där sitter jag och arbetar ideellt för att hjälpa föräldrar att reda ut den röra som detaljstyrande ideologiska ångvältspolitiker ställt till med. De jublar - jag ser baksidan. Och det jag ser är ingenting som borde göra någon människa stolt. Och de som får betala priset? Ja det är barnen. Skamligt S, V, MP och FP!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: 

Susanna Mannelin: Vem är den feministiska förebilden?

En förskollärare: Nu ger jag upp

Det blir inte bra när en läkare blandar in ideologi i sin yrkesroll

Därför ska vi ha vårdnadsbidrag



tisdag, september 15, 2015

Hemmabarn diskrimineras när de inte erbjuds en fungerande verksamhet

Foto:Santa Cruz Public Libraryy(FLICKR) LICENS: CC BY-SA
En gång i tiden fanns det verksamhet som riktade sig specifikt till hemmabarn och dagmammebarn ... lekis eller lekskola.

Verksamheten riktade sig till barn mellan 3-6 år och ett schema kunde se ut enligt följande:

Barn 3-4 år fick gå två dagar i veckan 2 1/2 timme per gång = totalt 5 timmar i veckan.
Barn 4-5 år fick gå tre dagar i veckan 3 timme per gång = Totalt 9 timmar i veckan.
Barn 5-6 år fick gå fem dagar i veckan 3 timmar åt gången = 15 timmar i veckan.

Barnen som var 5-6 år gick förmiddagar och övriga barn gick eftermiddagar. En vanlig dag kunde inledas med att barnen samlades med sina föräldrar eller dagmammor utanför lekis, ställde upp sig på led och väntade tills "fröken" skulle öppna dörren. Fröken hälsade sedan på varje barn som fick ta i hand och sedan gick barnen in och tog av sig skorna och hängde upp sina kläder. Dagmammorna gick iväg och hade nu mer tid åt de barn som inte var på lekis och föräldrarna gick med småsyskon till parken eller hem för att vila.

Barnen hade en liten samling och sedan var det lek eller pyssel. För det yngre barnen var barngruppen aldrig större än 12 barn. För barn 4-5 inte större än 15 barn och för de äldre barnen var det också max 15 barn som gällde ... på två personal. Minst en förskollärare och sedan en barnskötare. Beroende på ålder fick barnen ofta göra utflykter.

Men ... sedan kom maxtaxan ... och då blev det inte lönsamt att bedriva lekis i det här formatet längre. Ersättningen per barn blev för låg till de verksamheter som inte bedrev heltidsförskolor. Den allmänna förskolan infördes sedan och erbjöd gratis förskola 15 timmar i veckan från först fyra års ålder och sedan från tre års ålder. Tanken var att ersätta lekis, men eftersom verksamheten bedrevs inom ramen för heltidsförskolan så blev den inte alls i nivå med vad lekis varit. Barngrupperna blev väsentligt större ... 20-30 barn på tre pedagoger.

En annan verksamhet som också tidigare hade specifikt riktad verksamhet till hemmabarn och dagmammebarn var öppna förskolan. Den var tänkt till barn som inte var inskrivna i förskolan. Under 90-talet togs möjligheten för dagmammorna att gå till öppna förskolan bort - i takt med att allt fler kommuner valde att fasa ut sina kommunala dagmammor.

Sedan när den allmänna förskolan infördes med 15 timmar gratis verksamhet till alla barn i heltidsförskolan - så ändrade många öppna förskolor på sin verksamhet och i dag är det många som bara erbjuder verksamhet till barn upp till tre år ... om ens det. Sedan kan ju föräldrar välja allmän förskola inom ramen för heltidsförskola ju ... och då finns det inget behov av verksamhet till hemmabarn, anser många kommuner. Trenden går också alltmer mot att leksaker och aktiviteter för äldre barn tas bort och numera har många öppna förskolor bara verksamhet för barn upp till ett år.

Ett annat problem som många föräldrar i Hemmaföräldrars nätverk larmar om är att öppna förskolan har blivit en verksamhet för sjuka förskolebarn. När föräldrar är hemma men tycker att barnen är aktiva och nog orkar med en liten aktivitet - men där de inte är välkomna tillbaka till förskolan ännu på grund av smittrisken ... så går föräldrar till öppna förskolan. Där smittar de ner hemmabarnen som går dit och även deras småsyskon, vilket är direkt farligt i tider av RS-virus till exempel. Det har har gjort att många hemmaföräldrar väljer bort öppna förskolan.

Just nu när alla politiker försöker överträffa varandra i att erbjuda ännu mer förskola, ännu längre dagar även till föräldralediga, året om ... alla lov samt dygnet-runt-förskola ... så hade det varit klädsamt att ta fram ett alternativ även för de föräldrar som valt att ha omsorgen om sina barn hemma ... kan man tycka, för att diskriminera hemmabarn och dagmammebarn var väl aldrig tanken ... eller?

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk


Läs också:

Maxtaxan straffar de som väljer deltid

måndag, september 14, 2015

Barn har det bättre på institution än hemma - enligt S

Foto: Boston Public Library(FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Så blir det då allt tydligare att vi har fått en regering som bygger sin politik på ideologi - i stället för beprövad vetenskap om vad barn behöver. Försämringarna går i raketfart nu. Det första de gjorde var att föreslå ett borttagande av vårdnadsbidraget för att stoppa föräldrar från att ha omsorgen om barnen hemma. Till det trillar det nu i in alltfler rapporter från föräldrar ute i landets kommuner om att de kommunala dagmammorna fasas ut i raketfart, genom direkta lögner - där föräldrar får höra att det inte finns några dagmammor i kommunen ... för att sedan läsa om hur de fasats ut ... "därför att ingen väljer dem". Andra knep är att försämra villkoren för de privata dagmammor som redan har verksamhet. Beprövade knep men är det demokratiskt? Nej, det är det inte. Inte heller har den sortens styrande politik ett barnperspektiv. Att inte bara vårdnadsbidraget - utan även barnomsorgspengen - var hotad varnade Hemmaföräldrars nätverk för redan 2014.

I dag kostar en förskoleplats på dagtid cirka 12 000 kronor per månad och barn. Nu vill socialdemokraterna i Stocholm - på skattebetalarnas bekostnad - ta fram institutioner som erbjuder verksamhet för barnen även nattetid. Enligt Olle Burell, S, ordförande i utbildningsnämnden så har 80 000 barn i dag behov av att sova på institution på nätterna. Därför har S lagt förslag i kommunfullmäktige om att omsorgen i första hand ska vara lokalbaserad:

"Expertis och forskning säger att det ofta är bättre för barnen att vara i en pedagogisk miljö där omsorgen och barnsäkerheten kan kvalitetssäkras".

Återigen dessa tongångar om att hemmet och familjen inte är "kvalitetssäkrade". Med andra ord en lite farlig miljö för barnen att vistas i. Om en familj nu verkligen inte kan hitta en annan jobblösning, eller en annan lösning än att en föräldrar måste arbeta nattetid när barnen är små, så är alltså en lösning i hemmet eller i någon annan familjs hem ett sämre alternativ - eftersom miljön inte är "pedagogisk, barnsäker eller kvalitetssäkrad".

19 000 barn skadas årligen i den svenska förskolan ... är det barnsäkerhet?

Och alla larm som duggat tätt bara i år om övergrepp i förskolan. Är det en kvalitetsäkrad och trygg miljö?

Ska barn ha undervisning nu när de sover också? Vad är det de ska lära sig att sjunga Internationalen? Att socialdemokraterna är det bästa partiet? Att föräldrar är onda och farliga och att utbildade pedagoger är bättre? Att nära relationer är av ondo och att kollektivet går före individen?

Den här synen på det lilla barnet är obehaglig. Det finns inget barnperspektiv alls, utan allt handlar om att undanröja barnet så att människor kan arbeta dag som natt, utan att behöva ta hänsyn till vad små barn behöver. När har det någonsin inom forskningen visat sig att det är bättre för barn att växa upp institution än att få växa upp i ett hem? Svar: ALDRIG! Den utveckling vi ser nu är grymt obehaglig där den knallröda ideologin nu sveper fram som en tsumani och försöker rasera allt vad familjer, tid för barn och balans mellan familj och arbete heter. Det ska bara finnas en lösning och det är att barnen ska vara på institution på dagarna och på nätterna.

Vi behöver inte mer skattepengar till dygnet-runt-dagis, vi behöver politiska ramar som ger föräldrar verktyg att pussla för att hitta bra lösningar för sina barn. Lösningar som bygger på beprövad vetenskap om vad barn behöver. Istället för att satsa ännu mer pengar på att staten ska ta över ansvaret för barnen - så satsa pengar på att ge föräldrar och familjer stöd i form av subventioner eller skattesänkningar, så att de kan sy ihop den lösning som är bäst för barnet. Det är billigare, bättre och definitivt mer lönsamt i längden.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Svensk familjepolitik och Israels kibbutzer

Förskola lät Cornelia 1 år, åka taxi själv (En verklighet för fler barn om S får bestämma)










måndag, augusti 24, 2015

Vi inte bara FÅR - vi SKA prata om hur en ensidig familjepolitik påverkar de minsta

Foto: Paleontour (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Det finns ingen forskning gjorde de senaste 30 åren på vilken effekt förskolan har på barn, på deras utveckling, på deras välmående, på deras fysiska och psykiska hälsa, på vad de lärt sig - för kunskap är mer än teoretiska kunskaper. Det lilla barnet föds programmerat för att lära sig saker, men förutsättningarna måste vara de rätta och de förutsättningarna ser olika ut beroende på hur gammalt barnet är.

Men i Sverige har vi bestämt att de enda rätta förutsättningarna för ALLA barn är förskola från ett års ålder, men vi har inga bevis för att det stämmer. Den enda svenska forskning som finns är 30 år gammal och saknar evidens, så ska vi vara ärliga så har vi inte ens 30 år gammal forskning att luta oss emot.

I Sverige är det okej att prata om hur personalen i förskolan mår, titta på alla ökande sjukskrivningar, prata om hur många som lämnar yrket, studera hur stressen, bullret - ja förskolemiljön i sig skadar personalen. Men trots att de inte har mer än 40-timmarsveckor och många barn är där 50 timmar eller mer, så får vi INTE prata om hur barnen mår eller påverkas, för då skuldbelägger vi och då kan ju föräldrarna bli ledsna och känna sig anklagade.

Det är så mycket locket på att vi inte ens mellan raderna får råka läsa in kritik mot familjepolitiken och vad den eventuellt kan leda till - för hej och hå då går skuldbeläggningsdrevet.

Men allvarligt, självklart får vi prata om det här. Vi inte bara får - vi SKA prata om familjepolitiken och vad den här ensidigheten att förskola ska vara det enda alternativet för alla barn leder till. För det påverkar inte bara personalen, det påverkar i allra högsta grad barnen - och det påverkar också föräldrarna och hur de utvecklas i sin föräldraroll - ja det påverkar hela vårt samhälle och hur det utvecklas och när allt fler politiker och partier hakar på och kräver mer av samma ensidiga politik, med mer förskola, kvällar, dygnet runt, helger, så är det faktiskt viktigare än någonsin att vi lyfter frågan om vad små barn behöver - egentligen - det ingår i att vara vuxen och som vuxen ställer man sig på barnens sida - alltid!.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Fel fokus på tidens föräldraskap

Vi är första generationen som inte ska känna skuld

Mer tid med barnen gör att du utvecklas som förälder

Svenska föräldrar är grundlurade

Hög tid för en ny familjepolitik

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljö lag och en Lex Sarah-lag