lördag, juni 11, 2016

Nej Camilla Läckberg den viktiga tiden i bebisbubblan ska man inte leja bort

Foto: Mari Oliveira FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Camilla Läckberg har många som följer henne och därför känner jag att det blir problematiskt när hon och andra berättar hur de lättvindigt lejer bort det "tråkiga" med allt som rör små spädbarn. Ni vet det där med närhet och god omsorg. Det är helt enkelt inte roligt att vara med sin bebis 24/7 säger Camilla Läckberg och åker utomlands med pojkvännen. Inte heller är det roligt att leka med barnen när de blir större. Men hon vill inte ha kritik, det är hon noga med. Och pojkvännen fick även utrymme i media för att undanbe sig kritik för att hon inte tänkte amma sin lilla bebis. Men är man en offentlig person och berättar om saker så känner jag att det måste finnas utrymme även för att presentera en annan åsikt.

Det är faktiskt inte så lätt att det bara är att leja bort barnet till andra (om man inte har särskilda skäl) - låta en liten nyfödd bebis vara med många olika människor, som Camilla Läckberg berättar om. Det är anställda och anhöriga och även flaskmatning för att lättare leja ut omsorgen om barnet till andra. Ett litet barn kan ha maximalt fem anknytningspersoner som det kan relatera till och den anknytningen sker i en strikt hierarki där en person blir anknytningsperson nummer ett, sedan nummer två och så vidare. Där nummer två duger när ett inte är närvarande. För barnet handlar det om att knyta an till en person som ser och tolkar barnets signaler och förstår barnets behov. Barnet blir tryggt och utvecklas som det ska. Närhet, kärlek och god omsorg formar det lilla barnets hjärna och barnet skapar sig en inre arbetsmodell för hur det ska hantera livet och livets utmaningar. God omsorg och kärlek skapar starka barn.

"Bebisbubblan" - att vara med ett litet barn - lära känna varandra, gosa och vara nära, krama, pussa, upptäcka världen tillsammans, utvecklar både barn och föräldrar. Som förälder kommer du in i föräldrarollen, du växer och utvecklas som människa och du förbereder dig inför alla kommande år med barnet. Är du med ditt barn så kommer barnet att följa dig, lyssna till dig och alla barnets utvecklingsfaser kommer att bli lättare att hantera. Du känner ditt barn och vet vad barnet behöver och hur du ska vägleda det. Föräldraskapet blir helt enkelt lättare.

När barnet är så stort att det kan behålla föräldern i minnet så kan man börja göra kortare resor utan barnet om det är hos en annan trygg anknytningsperson i hierarkin. Det här är viktig kunskap som genom kända personers sätt att leva, där de berättar om hur de lämnar bort sina barn till mängder med olika personer - kan bli en dålig inspiration till andra föräldrar. För det är inte så enkelt att det bara är att lämna bort ett litet barn. Det kan till och med vara direkt skadligt för ett litet barn att ha för många personer som tar hand om det.

Dålig anknytning kan leda till psykisk ohälsa längre fram i livet: som oro, ängslan, svårigheter med nära relationer, självskadebeteenden, anorexi, ångest med mera. Det finns alltså all anledning att uppmuntra och stödja föräldrar att ta plats i bebisbubblan med stolthet och göra ett så bra arbete de kan. Livet går sina egna vägar och människor kan drabbas av förlossningsdepressioner eller ha svårt med närhet till barnet, eftersom det kan vara svårt att ge något man inte själv har fått. Men är man medveten om hur viktigt arbetet är i bebisbubblan och att det är bra att satsa på att finnas där för sitt barn och ge barnet allt vad det behöver i närhet, kärlek och god omsorg - då tycker jag att man ska göra det. Det kanske inte är så coolt, häftigt och något att flasha ut i sociala medier - men för barnets välmående är det A och O.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Kärlek sätter sig på hjärnan

Anknytningsskador

"Jag lämnar gärna över småbarnen till andra"

Varaktiga konsekvenser när mamma är   borta för länge

Starkare relation till jobbet än till barnen






tisdag, juni 07, 2016

När M tog bort familjepolitiken - kastade de ut barnet med badvattnet

Foto: Lars_Plogman  FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Nyligen valde moderaterna att plocka bort familjepolitiken som ett politikområde. Efter mejlkontakt med med Moderaterna har det framkommit att de verkar likställa begreppet familj med kärnfamilj. Därför har de i någon slags missriktad omtanke om familjer som inte är kärnfamiljer, valt att ta bort familjepolitiken helt och hållet, bara för att familjer ser olika ut - och kastar därmed ut barnet med badvattnet.

Självklart kan familjer se olika ut - vad är det för dramatiskt med det? Hur en familj ser ut är inte det intressanta, utan hur föräldrarna/föräldern förvaltar sitt föräldraskap och vilka möjligheter de har att göra det på bästa sätt. Nu kan vi se hur barn 0-6 år - och de politiska ramar som styr vilka uppväxtförhållanden barnen får, glöms bort i de politiska diskussionerna. Något som märktes inte minst nu senast i partiledardebatten i Agenda söndagen den 29 maj, där familjepolitiken inte nämndes alls.

Förskolan är en pusselbit i familjepolitiken, men det finns fler: som familjedaghem, flerfamiljssystem, omsorg i hemmet och föräldraförsäkringen. Alla bitar är lika viktiga och hjälper föräldrar att kunna fixa och trixa ihop den bästa lösningen för varje enskilt barn. Om vissa pusselbitar tas bort, som vårdnadsbidraget, eller förändras så påverkar det i allra högsta grad de val föräldrar kan göra. Och olika val behöver föräldrar göra, eftersom barn är olika.

Samtidigt duggar nu larmen tätt om att krisen i förskolan skördar allt fler offer. Hur många barn som drabbas vet vi inte, eftersom det inte finns någon forskning under de senaste 30 åren där man har tittat på vilken effekt förskolan har på barn. Men hur personalen mår vet vi: pedagogerna i förskolan tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår, vilket borde vara en larmsignal även när det gäller barnen. Uppror efter uppror startas i landets kommuner därför att barngrupperna är för stora och personalen för få. Ofta kan inte föräldrar välja något annat om förskolan inte håller måttet, då alternativen tagits bort i många kommuner. Runt hörnet väntar nu också ytterligare försämringar i föräldraförsäkringen, vilket gör att valfriheten kommer minska ännu mer.

De yngsta barnen och deras första år borde intressera politikerna. Det är ju under de första sex åren som barnet formas. Den inre arbetsmodell och de erfarenheter barnet får, avgör barnets välmående längre fram i livet och hur barnet hanterar och klarar av utmaningar. Med tanke på att den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar bara ökar är det anmärkningsvärt att familjepolitiken väljs bort av vissa partier.

Familjepolitiken har också så många andra kopplingar till viktiga områden som arbete, hälsa och integration. Om föräldrar inte kan ge sina barn bra uppväxtvillkor, så kommer det att gå ut över deras hälsa och arbetsprestationer. Det blir också svårare att få en bra karriär om föräldrar inte har möjlighet att pussla ihop sin tillvaro på ett bra sätt. Barnen är dessutom en bra ingång i samhället för de som är nyanlända i landet. Föräldrar kan träffa andra föräldrar, nätverka och lära sig språket. Barnen blir en brobyggare mellan människor, men för att få till dessa möten så måste det finnas stöd i de politiska ramarna, så att de som vill stanna hemma längre kan göra det. Öppna förskolan skulle här kunna bli en viktig del integrationsarbetet med en riktad verksamhet till barn 0-6 år.

Därför är det nu dags - med facit i hand - att familjepolitiken återigen hamnar som ett politikområde i samtliga partier. Barnens första år i livet är alldeles för viktiga för att stuvas undan och nonchaleras, oavsett vad för taktiska skäl partierna anser sig ha.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk