måndag, augusti 01, 2016

Den svenska modellen och elefanten i rummet

Foto: Elisabeth FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Svensk välfärdsmodell bygger på att vi ska ligga högt i toppen i skatteligan i världen, eftersom den svenska modellen handlar om att framförallt låg- och medelinkomsttagare ska betala så mycket i skatt att de är beroende av att få tillbaka pengar i form av olika subventioner, för att kunna överleva och försörja en familj. Höginkomsttagare har ett annat utrymme då de kan skatteplanera lättare, men även de sitter fast i den svenska modellen och har fått sitt handlingsutrymme och möjligheten att styra över sina liv begränsat. Genom den svenska modellen har staten tagit makten över folket och detaljstyr hur de ska leva sina liv.

Högskattemodellen ska ge oss bra sjukvård, äldreomsorg, skola och numera även förskola via skatten. För att det här ska fungera med en stor offentlig sektor har fackföreningar och arbetsgivare gått samman och sett till att alla i offentlig sektor ska ha lika låga löner - enligt principen: alla ska det lika dåligt. Det minskar dessa människors valfrihet, livskvalitet och makt över sina egna liv. Men modellen har snurrat runt och människor har varit hyfsat nöjda med sina förutbestämda liv - omedvetna om att det skulle kunna se helt annorlunda ut.

De höga skatterna gör att människor blir helt beroende av staten. Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder är ett typexempel på det. Föräldrar som väljer att stanna hemma längre får inga subventioner alls för att de själva ansvarar för omsorgen om sina barn och pusslar ihop sin vardag, trots att en i familjen måste arbeta väldigt mycket mer och hårt för att kunna försörja en familj efter skatt. Hemmafamiljen betalar dessutom mer i skatt på grund av särbeskattningen. En inkomst på 40 000 kronor i en familj beskattas högre än om båda i familjen arbetat och tjänat 20 000 var. Familjen med standardlösningen får en subvention om cirka 10 000 per barn och månad, vilket ger dem en klart bättre ekonomi än hemmafamiljen. De behåller också mer av lönen på grund av särbeskattningen.

Två inkomster har också gett dessa barnfamiljer möjlighet att ta väldigt höga lån och köpa dyra villor och bostadsrätter, på grund av de frikostiga räntesubventionerna. De har därmed kunnat skapa sig en klart bättre ekonomi men har samtidigt inte haft möjlighet att garantera sina barn en bra uppväxt. För i samma takt som förskolan blivit i princip gratis har politikerna tvingats till kostnadseffektiviseringar, vilket lett till stora barngrupper och få personal.

Problemet nu är bara att hela välfärdsmodellen med en lång föräldraledighet, möjlighet att skriva över  dagar på varandra och en förskola som i princip är gratis och som man kan använda frikostigt oavsett om man arbetar eller inte - håller på att haverera. Föräldrar har vant sig vid att kunna lämna sina barn 15 timmar gratis i veckan från det de är tre år - och även när de är föräldralediga med syskon samt att ha tillgång till barnpassning 50 timmar i veckan eller mer för en spottstyver. Men nu räcker inte pengarna eftersom vår välfärdsmodell är utformad på ett sätt som gör den tillgänglig för alltför många - oavsett om de arbetar och betalar skatt eller inte. Förskolan är ett område där krisen är djup och allvarlig, men alla politiker verkar anse att det är politiskt självmord att föreslå en höjning av maxtaxan, för några andra pengar att skjuta till finns det inte.

I ett desperat försök att sänka de ofantliga skatteutgifterna lite så har vissa politiker nu siktat in sig på föräldraförsäkringen. Genom att dra jämställdhetskortet försöker man tvångskvotera den redan individualiserade föräldraförsäkringen och göra om den i grunden genom att försämra den, väl medveten om att det kommer att sänka kostnaderna drastiskt. Och så det som ingen vågar nämna - anledningen till att till exempel föräldraförsäkringen blivit för dyr är att människor som är nyanlända i vårt land har rätt att få föräldraförsäkringen retroaktivt för ALLA barn de har. Därför sänkte man ganska nyligen möjligheten att få ta ut dagar efter det att barnet fyllt fyra år och föräldrar kunde bara spara 96 dagar efter fyraårsdagen. Nu pratar LO om att sänka till två år. Inga dagar ska få tas ut efter tvåårsdagen.

Men allvarligt talat ...

Ett välfärdssystem måste ju hela tiden anpassas efter den tid vi lever i. Vad är det som är så dramatiskt med det? När det gällde vårdnadsbidraget så hade man som ett krav att den som skulle få ta ut det inte fick vara i någon form av åtgärder, där de fick pengar ur välfärdssystemet någon annanstans. Så i stället för att försämra föräldraförsäkringen för alla, varför inte ta bort rätten för nyanlända att ta ut föräldradagar retroaktivt, eftersom de redan befinner sig i olika åtgärder. Det är inte elakt att våga lyfta den här frågan, utan ett måste, för annars kommer vi att få enorma spänningar i ett samhälle där allt fler talar om systemkollaps.

Och i stället för att truga på alla nyanlända förskola, knacka dörr och få dem att lämna ifrån sig sina barn till en förskola som många gånger inte klarar sitt uppdrag - varför inte arbeta mer med öppna förskolan och stötta föräldrar OCH barn så att de snabbare lär känna andra föräldrar, bygger nätverk och lär sig språket?

Den svenska modellen är en koloss som håller på att falla samman. Den är osund och fylld av inbyggda fel som skapar ett DDR-liknande samhälle som är trögt att driva runt. Vi kanske inte kan riva hela den här modellen i ett svep men vi måste snarast se över den, prata om felen, vända och vrida på problematiken, våga lämna åsiktskorridoren när vi gör det och se till att vi får en sund, balanserad och nyanserad dialog kring problemen. Det är enda sättet för att få fram lösningar innan kollapsen är ett faktum.

Steg ett är att ta ett helhetsgrepp på familjepolitiken och se att det finns mängder med positiva saker man kan göra. I Hemmaföräldrars nätverk samlas alla människor oavsett härkomst, bakgrund, politisk åskådning, religion och så vidare. Det alla föräldrar har gemensamt är intresset kring barnen och själva livsstilen att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Barn är en fantastisk brobyggare mellan människor. Det är dags att vi lyfter det här och skapar ett samhälle som bättre tar vara på den goda inneboende kraften i föräldraskapet - för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle där människor får en kraft att växa, utvecklas och bidra på ett positivt sätt, utifrån egna förmågor.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Hög tid för en ny familjepolitik

Astrid Lindgren om hur de höga skatterna slog mot henne som egenföretagare

Astrid Lindgren ger sig in i skattedebatten 1976 och får svar av Gunnar Sträng

Skattechockens verkliga pris höljt i dunkel

Staten döljer den verkliga skattechocken

Verkliga skatten syns inte

Ytterligare ett systemfel i den svenska modellen som slår hårt mot barnen




5 kommentarer:

peter sa...


Artikeln är utdaterad. Sverige har inte längre världens högsta skattetryck utan det fjärde eller femte högsta. Det är väl dessutom inget parti numera som tycker att låginkomsttagare ska få skattehöjningar.

Personligen gillar jag den Nordiska/Svenska modellen (även om jag vill ha en helt fri föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag). Det största hotet mot den svenska modellen är det senaste årens vansinniga invandring.

Madeleine Lidman sa...

"En vanlig löntagare betalar omkring 52 procent av sin inkomst i olika sorts skatter." Staten döljer den verkliga skattechocken

"För att ett lönebesked ska vara komplett borde det innehålla hela kostnaden som arbetsgivaren har för den anställde.
Att veta i vilken utsträckning man bidrar till det offentliga ger dels ytterligare en anledning att räta på ryggan och leder rimligtvis också till ett ökat ifrågasättande huruvida skattemedlen går till rätt saker. Det skulle vara ett samtal som bidrar till att stärka demokratin."
Verkliga skatten syns inte

Skattechockens verkliga pris höljt i dunkel

Madeleine Lidman sa...

Nu är jag inte ute efter att diskutera invandringen - det är ett område som HFN inte berör utan som får debatteras någon annanstans. Men ... hur vi utformar den svenska modellen och hur det påverkar föräldrars valmöjligheter och livschanser är intressant.

Och varför ska föräldrar som flyttar hit och som kanske redan tagit ut föräldraförsäkringsdagar i det land de lämnat, sedan kunna hämta ut dagar även här retroaktivt? Det finns all anledning att se över föräldraförsäkringen, istället för att försämra den. Och de som får pengar och befinner sig i andra åtgärder, varför ska de dessutom kvittera ut pengar från föräldraförsäkringen. Med hemmasubventionen vårdnadsbidraget var det en självklarhet att om man var i andra åtgärder så fick man inte VB. En ganska sund inställning om man vill ha kvar den välfärdsmodell vi har.

Det här måste man kunna diskutera på ett nyanserat sätt, men vis av erfarenhet så vet jag att det är extremt svårt i det här landet. Med risk för att vara ute på hal is och misslyckas med mitt uppsåt så tänkte jag ändå försöka med det här inlägget att synliggöra problematiken och svårigheterna som hela den svenska modellen medför.

peter sa...

Jag räknar inte min arbetsgivares arbetsgivaravgift som skatt, eftersom jag slipper betala den skatten.

Här är förresten skattetrycket i olika länder. Danmark är etta.
http://stats.oecd.org/Index.aspx?DataSetCode=REV

Den nordiska/svenska modellen är den bästa i världen, dock så är den hotad på grund av invandringen.

Anonym sa...

Det vettigaste vore väl om alla fick vara hemma så länge de ville med sina barn, men finansiera det själva. Staten ska egentligen inte lägga sig i alls och värdera olika människors behov av fritid. Det är inte rimligt och rättvist att vissa ska arbeta och slita medan andra kan gå hemma och bli försörjda år efter år efter år oavsett om de har barn eller inte.