torsdag, november 17, 2016

Rika, kända och priviligierade skriker de mammashaming så fort någon har en annan åsikt

dpotera  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
De är rika, kända och priviligierade och de bloggar om sina liv, sina barn och delar flitigt med sig av, sin livstil, fotografier på barnen och de val de gör kring barnen. De berättar också om hur de självklart använder sig av förskolan 30 timmar i veckan till sina äldre barn, när de är hemma med syskon - och en del stoltserar även med att de snart ska kunna lämna bort större syskon 40-60 timmar i veckan. Det spelar ingen roll att de är föräldralediga och redan hämtar pengar ur ett system: föräldraförsäkringen. Självklart har de rätt att få pengar även från barnomsorgsbudgeten. Det är ju inte deras problem att de är priviligierade och att skattesubventioner regnar över just dem. Finns möjligheten så varför inte ta den, liksom. Inte ens det faktum att alltfler föräldrar med svårt sjuka barn får sin LSS indragen och därmed får noll kronor i stöd, samtidigt som de med fullt friska barn får stora belopp ur skattekakan, intresserar dem.

I den tysta överenskommelsen ingår att alla som läser deras blogginlägg eller offentliga Facebook-inlägg ska hylla dem och ge dem många likes. Möjligheten att kommentera betyder enbart att alla ska stryka dem medhårs och hylla deras föräldraskap och livsval: de är ”supermorsor”. Och de upplever sig så kränkta när alldeles vanliga mammor eller pedagoger i förskolan - människor, utan makt, pengar eller tillgång till media och kändisvärlden - skriver en kommentar och ifrågasätter hur de så lättvindigt kan sätta sina barn långa dagar utan särskilda skäl på skattebetalarnas bekostnad. Den upplevda kränktheten - får dem genast att mobilisera sig. De bloggar och hetsar och twittrar och bekräftar varandra och får stort utrymme i media: De är utsatta för mammashaming. Solidariteten finns bara mellan dem själva och deras priviligierade gäng - inte med vanliga små mammor utan pengar och resurser.

Tidningen Mama (där de flesta har sin hemvist som bloggare) och Expressen, vädrar genast klicksensationer och låter de rika, kända och privilegierade får gråta ut och prata om det de gillar allra mest: sig själva och hur svårt det är att inte bara få kommenterar som håller med dem i allt. Och hur bra det är att just deras barn får gå 30 timmar eller som i Stockholm 40-60 timmar. Ungarna älskar det ju.

Ingen av tidningarna bryr sig dock om att ge de föräldrar som har barn som inte mår bra av att gå i förskola en röst - föräldrar som saknar subventionerade alternativ. Det är en mindre grupp av vanliga, icke kända, rika och privilegierade föräldrar - och därför är helt ointressanta. Lika ointressanta är de stackars pedagogerna i förskolan som får se hur de får allt mer att göra, utan att mer pengar eller resurser skjuts till.

Så länge jag har opinionsbildat för valfrihet så har hemmaföräldrar varit utsatta för ständiga påhopp - på ledarsidor, i krönikor, på bloggar och i debattartiklar. Under de här 16 åren har jag aldrig sett någon tala om mammahets, eller mammashaming när det handlar om att på ett mycket lågt och fult sätt hoppa på, förlöjliga och håna hemmaföräldrar - trots att vi verkligen talar om hets - och inte om nyanserade inlägg om politiska ramar eller användning av skattepengar. Det har även förekommit saker som att en journalist lurat sig in hos föräldrar under falska förespeglingar om att göra ett positivt hemmareportage, som sedan blev ensidigt negativt. Och jag har själv fått uppleva hur Sveriges radio klippt och klistrat ihop frågor och svar som inte hörde ihop, för att sprida en felaktig bild av vad jag som hemmaförälder och vanlig liten mamma står för.

Nu när de rika, kända, priviligierade och ”kränkta” mammorna fått stort mediautrymme och fått gråta ut - så kan vi kanske återgå till ordningen och börja prata om den egentliga sakfrågan: Våra barn. Att barn är olika och att vi behöver familjepolitiska ramar som stöttar föräldrar så att de kan välja den bästa lösningen för det enskilda barnet. Och då måste vi diskutera hur vi subventionerar olika lösningar, så att det finns något som kommer alla barn tillgodo - inte bara de som tillhör en redan priviligerad grupp.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Man sviker inte sina ”systrar” för att man står upp för en åsikt Camilla Läckberg

Ta av dig offerkoftan. väx upp och ta ansvar för dina handlingar




tisdag, november 15, 2016

Synd att politikerna inte satsar på alternativ för de barn som inte mår bra i förskolemiljön

30 timmar förskola, heltid, eller obegränsat med tid på skattebetalarnas bekostnad när en förälder är föräldraledig med syskon, har blivit en het potatis. Några få föräldrar har direkt försökt flytta fokus till sig själva och har valt att ta på sig offerkoftan och klaga över att de känner sig ifrågasatta: "Varför inte utnyttja det om det finns . . .  liksom, så sluta skuldbelägga MIG. Det är faktiskt jobbigt att ta hand om två barn samtidigt".

I samma veva har reportagen om föräldrar som har svårt sjuka barn och som fått sin LSS indragen cirkulerat över nätet. De får noll kronor för vård av svårt sjuka barn som dör om de inte får dygnet-runt-hjälp. Dessa föräldrar har fått allt stöd indraget med motiveringen att de ska ta "sitt föräldraansvar". Behöver jag säga att den ena gruppen är väldigt mycket större än den andra, vilket naturligtvis kan få vissa politiker att slänga ut valfläsk till den större gruppen, samtidigt som de kör över den mindre och drar in allt stöd. Helt ogenerat använder de våra skattepengar för att försöka få fler röster. Den ena gruppen behöver dock verkligen stöd av våra skattepengar, men det gör faktiskt inte den andra som kräver en massa förskoletid, utan särskilda skäl.

Det finns också en annan bild och en annan historia som ännu inte berättats. En förälder beskriver det så här:

”Det här är en ickebild på min dotter. Hon är alldeles förtvivlad. Varför?
För att hennes mamma måste åka iväg om en liten stund för att jobba natt. Imorgon måste hon till dagis, vilket hon inte vill eftersom hon hellre är hemma med sin mamma.

Tänk om politikerna kunde se min lilla tjej och förstå att det finns precis lika många barn som blir förtvivlade över att de måste gå till dagis, som det tydligen finns barn som blir förtvivlade över att inte få vara med på fredagsaktiviteterna på förskolan.

Politikerna skapar möjligheter för den ena lilla tjejen att få vara på dagis på heltid för att inte missa något viktigt. Synd bara att dom inte skapar lika mycket möjligheter för den lilla tjejen som inte vill vara där.

(Av hänsyn till min dotter lägger jag givetvis inte upp någon bild på henne när hon gråter förtvivlat i sin pappas armar).”

Personligen känner jag bara att vi måste börja ta hänsyn till att barn är olika och erbjuda lösningar även för de barn som behöver alternativ till förskolan - och därmed även erbjuda omsorg i hemmet som ett subventionerat alternativ. Vi måste också fundera över gränserna för välfärdsuppdraget. Skattepengar ska inte gå till att köpa röster hos redan priviligierade föräldrar genom att erbjuda mer tid utöver de 15 timmar som redan finns för föräldraledigas barn, samtidigt som de som har svårt sjuka barn blir utan LSS-stöd.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Har du också tröttnat på hur skattepengarna används och hur det slår mot våra barn, där det regnar pengar över redan priviligierade grupper samtidigt som verkligt behövande blir utan. Skriv då på namninsamlingen Power to Parents 2018.