lördag, december 31, 2016

Kampen för valfrihet har haft ett högt pris för mig - men haft stora positiva effekter för andra

Foto av: Paul Wilkinsson  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (
Ännu ett år har gått och det är dags att stanna upp och reflektera en stund. Själv är jag så förvånad över att så få känner sin historia mer än till mor- och farföräldrar. Visst ska vi leva i nuet men det är ändå viktigt att ägna en tanke åt de som gått före, som kämpat för att vi i dag ska ha det bra. Historielöshet gynnar bara politiker som vill styra oss, att kunna sin historia och känna sin släkt handlar om att förstå livet mer på djupet och det gör också vår levnadsstig lättare anser jag. Min favoritdikt står i en av böckerna som sammanställts om min farmor Gulles släkt. Det var hennes lillebror Stig Engström som på äldre dagar tog sig tid att skriva samman allt han kunde hitta om släkten. Sedan hjälpte min farbror Gösta Lidman till med att redigera allting.

Den blickar aldrig framåt
som inte kan blicka bakåt.
Den sörjer illa för barnbarn
som saknar intresse för farfar.

Den vet föga om rummet
som inte  har känsla för tiden.
Den tänker föga på andra 
som lever blott här och nu.

(Från ett hembygdsmuseum i Ytterlämnes socken i Ångermanland)

Själv har jag kämpat i två decennier för det självklara - att vi ska ha en familjepolitik som tar hänsyn till att barn är olika. Just för att barn är olika så går det inte att utgå ifrån att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder - ska fungera för alla familjer. Därför måste det finnas alternativ och möjlighet för föräldrar att välja olika lösningar.

Det är och har varit en svår kamp och starka politiska krafter kämpar emot mitt arbete för valfrihet. David mot Goliat, politiska partier med oändligt med pengar - och en vanlig fattig mamma utan några andra resurser än sitt skrivande. Som en vanlig liten mamma har kampen ibland känts helt omöjlig, men i dag blir vi allt fler föräldrar som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så visst har mitt arbete gett resultat - men priset har varit högt. Hur högt kanske det blir en bok av en dag. Men varje gång jag läser om en familj som fått stöd att lyssna till sin magkänsla och som förändrat sin livsstil till att passa det egna unika barnet bättre - så känner jag lycka. För mig är barnen viktigast, nu och alltid. I dag har vi över 2 300 medlemmar i huvudgruppen i Hemmaföräldrars nätverk - och närmare 600 som står i kö och väntar på insläpp. Till det har vi lokala grupper i hela landet.

Min egen mormorsmormor Birgitta (Brita) Liljestrand, var med och kämpade för att kvinnor skulle få rösträtt. Jag kämpar för att kvinnor - och framförallt föräldrar - ska kunna välja tid med sina barn. Den kamp min mormorsmormor förde var nog lika svår som den jag utkämpar i dag. Priset blir högt för den enskilde men ger ett positivt resultat för kommande generationer. Den här kampen för jag dock inte ensam, utan med stöd av alla föräldrar som drar sitt strå till stacken. Vi arbetar tillsammans för att göra skillnad - så ett stort tack till alla er som delar inlägg och som skriver kommentarer på nätet. Syns vi - så finns vi.

Med dessa ord vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

P.S

Vill DU vara  med och förändra vårt samhälle så att det blir bättre för kommande generationer? Förändra så att dina barn och barnbarn får det lättare att leva på ett hållbart sätt och ett sätt som fungerar bäst för dem.

Skriv då på namninsamlingen som ska gå till politikerna innan valet - med krav på att de tar fram en mer modern och flexibel familjepolitik. Du kan också vara med på ett hörn och förändra historien - allt som krävs är en signatur - och ditt namn kommer inte att ligga ute på nätet. Tillsammans kan vi göra skillnad för framtida generationer :) http://www.powertoparents.se

Läs också: 

Min kamp för vårdnadsbidragets införande, gav många föräldrar en respit från standardlösningen under några år :)

Hon grundade nätverk för hemmaföräldrar





fredag, december 30, 2016

Tror du hemmabarn missar något? Inget kan toppa det här.

Foto av: daft_pupil (FLICKR) LICENS: CC BY-SA (Personen på bilden har inget samband med texten)
Det finns så mycket forskning och kunskap om vad små barn behöver, men ändå har många föräldrar i dag en extrem övertro på att det är förskolan som är bäst på att erbjuda det. Naturligtvis mycket beroende på den massiva propaganda som matas ut med ständiga myter. Men dessa myter bygger inte på kunskap om vad små barn behöver - de har som enda syfte att få ut alla småbarnsföräldrar i heltidsarbete. Men om vi skippar att använda barnen som murbräcka för jämställdhet ett tag och tar och fokuserar rätt och slätt på vad barn behöver - så finns ju allt redan i hemmet. En mamma i HFN beskriver så bra vad hon kan erbjuda i det här inlägget:

Undrar vilka i min omgivning som skulle önska den här förskolan till sitt barn?

Personaltäthet: en utbildad förskollärare per barn.

Mat: ekologisk hemlagad mat från grunden. När det är väder som passar för det så kan lunchen intas ute, exempelvis i skogen.

Utevistelse: Varje dag. Stor gård med tillgång till djur, barnen har möjlighet att klappa får och mata höns. Rikligt med skogsutflykter och under året förläggs en del av tiden till fjälls där vandring, upplevelse och lärande sker i barnens takt.

Vila: sker alltid med personalen intill och med en tröstande hand eller famn att tillgå, erbjuder möjlighet att vila på lammskinn eller i vagn.

Övriga aktiviteter: en gång i veckan åker förskolan till utemuseum/historieland där barnen får ingå i planerad aktivitet och uppleva historielandet.

Rörelse: sker mestadels ute där barnen får prova på till exempel skidor och motoriken tränas upp när de leker i skogen.

Aktiviteterna följer årets rytm och speglar vad som sker under de olika årstiderna.
Lärandet sker lustfyllt utifrån varje barns intresse.
Sociala och emotionella färdigheter tränas genom att barnet få ingå i olika sociala sammanhang och får möta människor i olika åldrar.
Under dagen ingår även vuxenimiterande aktiviteter.
Målen i LPFÖ 98 uppnås såklart i verksamheten.

Nå vad tror ni om den förskolan... det är vad min dotter har varje dag... HEMMA.

Terese Eriksson

tisdag, december 13, 2016

De svagaste offras när S satsar valfläsk på priviligierade grupper

Foto av: James Doepp  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Betongmakten S har sedan de kom till regeringsmakten visat att de med lätthet och utan att tveka kör över små svaga icke resursstarka grupper. De hann bara komma till makten så var det barn som inte mår bra i förskolegrupper som skulle kastas ut till vargarna. De räknade iskallt med att gruppen hemmabarn var så liten och protesterna skulle bli så få - att det var värt att köra på som en ångvält i ideologins namn. Bort med vårdnadsbidraget alltså. All information om varför det var bra för de barn vars föräldrar kunde använda det för att vänta med förskola, eller minska tiden i förskola - var helt ointressant för socialdemokraterna som slog dövörat till som vanligt. De hade sedan länge lagt upp riktlinjerna och barn ska inte vara hos sina föräldrar efter ett års ålder - för alla föräldrar ska ut och arbeta heltid när barnen är små - och betala skatt till ett alltmer svällande välfärdsuppdrag.

Nästa svaga grupp de riktade in sig på var föräldrar med barn som har diagnoser som ADHD och Asperger och har vårdbidrag för att kunna stötta sina barn. Här fanns det mer pengar att skära bort utan att riskera några protester. Det dröjde inte länge förrän de aviserade att här skulle det också komma att skäras ner på subventionerna.

Nu senast blev det barnen som har LSS, svårt sjuka barn, varav många som behöver dygnet-runt-vård för att överleva, som med den socialdemokratiska regeringen plötsligt får se alla assistanstimmar indragna och där föräldrarna uppmanas att ta sitt föräldraansvar.

Eftersom ideologi går före sunt förnuft och beprövad vetenskap så blev nästa förslag att satsa på att få alla små barn att gå ännu längre dagar i förskola samt slänga ut lite valfläsk. Därför kom förslaget upp att införa heltid eller obegränsat med tid (60 timmar i veckan) för föräldraledigas barn. Stockholm skulle bli först ut. Men i sin iver att snabbt omfördela pengar från mindre resursstarka grupper till redan gynnade och priviligierade så glömde de personalen i förskolan. De räknade tydligen med att tystnadskulturen och personalens utsatta läge skulle göra att det hela skulle gå smidigt och utan protester. De var så självsäkra att de inte ens kände ett behov av att tillföra mer pengar. En alarmerande förskollärarbrist i Stockholm var inte heller ett problem. Personalen brukar ju vara så foglig och skulle de protestera så kläm direkt till med: "Vi ska inte skuldbelägga föräldrar som har sina barn långa dagar". Allt för att få tyst på alla diskussioner och protester.

Sedan socialdemokraterna införde maxtaxa, allmän förskola och började låta barn till föräldralediga ha en plats i förskolan - har uppdraget för förskolan utökats under snart två decennier utan att mer pengar har tillförts. Personalen har kämpat på och de får ju höra många fina saker: "Våra superhjältar", "ni tar hand om det viktigaste vi har", "en förälder kan aldrig ersätta en pedagog". Och snällt har de tigit och fortsatt arbeta - till följd att de tillhör Sveriges sjukaste yrkeskår. Jag har till och med fått ta del av information där en förskollärare skryter om att hon klarar av att ta hand om 19 barn själv. Men är det verkligen ett rimligt krav att ställa? Och är det en förebild för andra verkligen? Och hur blir omsorgen och lärandet (som det pratas så mycket om), säkerheten och tryggheten, i en grupp på 19 barn och en personal? Det är väl inget att skryta om, eller försöka inspirera fler att klara av.

Men nu har pedagogerna i förskolan fått nog. Jag tror att kombinationen av rika, kända och priviligierade mammor som så självklart tycker sig ha rätt till heltid eller obegränsat med tid - och den totala nonchalansen mot personalen från de socialdemokratiska politikerna, har gjort att framförallt pedagogerna i förskolan har tröttnat. Det sorgliga är att förskollärarna har stöd av Lärarförbundet som kritiserat heltidsförslaget i ett remissvar men även demonstrerat. De som sviks däremot är barnskötarna som tillhör Kommunal. Kommunal lever i total symbios med socialdemokraterna och väljer att inte agera för de vill inte kritisera det parti som de är en del av och bidrar med pengar till: socialdemokraterna.

Det intressanta är att när de nu mullrar bland pedagogerna och Förskoleupproret samlat in nästan 4 000 namn på kort tid, samtidigt som även de demonstrerat mot heltidsförslaget, så väljer socialdemokraterna att bara köra på. Det visar på en total brist på medmänsklighet och respekt för den lilla människan. Ideologin går före allt i alla lägen. Det här kanske var lättare för många att bortse ifrån när en liten grupp som hemmaföräldrarna och deras barn kördes över och drabbades hårt av all styrning och alla försämringar i familjepolitiken, men nu när alltfler människor drabbas av ångvältsideologin så kanske det blir mer uppenbart vilket samhälle socialdemokraterna är på väg att skapa.

Valet 2018 närmar sig med stormsteg. Vill du vara med och sätta press på de politiska partierna att ta fram en familjepolitik som utgår från verkligheten och som tar hänsyn till att barn är olika? Skriv då på namninsamlingen i Power to Parents.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

70 miljoner i LO-stöd till S

Föräldrar erbjuds mer tid i förskolan för sina barn - trots att forskning visar på risker

Var finns solidariteten med de föräldrar vars barn inte passar i förskolan