söndag, februari 12, 2017

Man kan vara ”duktig flicka” och en bra mamma

Foto: Aaron Freimark  (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Birgitta Ohlsson, L, sitter i tv och pratar om att hon inte är en mamma som ägnar sig åt barn och heminredning. Hon har större visioner än så minsann (för det finns ju inga mellanlägen - om kvinnor väljer tid för barn och BALANS mellan familj och arbete är de för alltid förlorade). Hon poängterar också att det inte är någon idé att stressa till förskolan och hämta klockan tre. Barnen mår ju bra där och mår bra av att vara där (längre dagar än föräldrarna är på jobbet ...).

Fast någonting är ju ärligt talat inte riktigt som det ska i vårt land där vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Tittar man på den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi och sedan funderar lite på vad små barn behöver - så blir ju svaret att förskola 40-60 timmar i veckan inte alltid blir en bra balans. Visst barn är olika och en del klarar det, men många barn gör det inte och därför är det viktigt att de föräldrar som vill får en chans att ge sina barn tid.

Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Jag känner att vi måste bort från den här svartvita bilden där kvinnor antingen ska leva som män för att platsa in som "duktiga", eller så får de en idiotstämpel på sig som fastlåsta vid spisen, bakandes cupcakes samtidigt som de hänger med näsan i inredningsmagasin.

Vi har bara ett liv och alla har olika drömmar och det måste vi helt enkelt bli bättre på att respektera. Vi har också olika bagage med oss som formar våra val. För en del är verkligen drömmen att njuta av att inreda hemmet, laga god mat och vara med sina barn och njuta av det lilla lugna livet en period. Andra är inte det minsta intresserade av heminredning och matlagning men vill ändå ha omsorgen om barnen i hemmet, för att de anser att det är det bästa för barnen.

Familjer ser så olika ut i dag, men jag märker en trend där människor önskar sig något mer av den korta tid vi har på jorden än att bara jobba, jobba och jobba. Heltidsarbete, ARBETSLINJEN och ekorrhjulet - är inte den ultimata drömmen för alla. Att så många arbetar heltid beror på att vi har den högsta marginalskatten i världen, vilket drastiskt minskar människors valfrihet, eftersom det blir så lite pengar kvar av lönen efter skatt.

Efter att ha arbetat mer än 16 år med att stötta föräldrar som vill satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete, så vet jag att föräldrar hittar olika lösningar för att pussla, så att de får en bra balans, men det är svårt då vi har en så extremt styrande politik i det här landet som kastar ut de som väljer bort heltid, i ekonomisk utsatthet.

Bilden av hemmaföräldrarna och deras val här i livet är alltså väldigt mycket mer nyanserad än den version vi får se i media. Kanske för att hemmaföräldrarna aldrig själva får sitta i tv-soffan och berätta sin historia, utan deras berättelse återges hela tiden på ett synnerligen fördomsfullt sätt av personer som Birgitta Ohlsson - kvinnor som själva valt att leva som män har gjort i alla tider. Och det behöver verkligen inte vara fel - var och en får välja som de själva vill. Felet uppstår först när dessa människor tycker sig ha rätt att sätta styrande familjepolitiska ramar som ska TVINGA andra att leva det liv de själva har valt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Många risker med långa dagar

Personal: Barnen går för långa dagar på förskolan

Ny studie: Förskolebarn som går långa dagar är mer stressade

Vi mammor betalar priset för att jobba heltid

Det duger inte att arbeta heltid, hämta sent på dagis och sedan klaga när man får problem

Samma inkomst för pensionärer och den som aldrig arbetat en dag i sitt liv

Världens högsta marginalskatt

Politikerna förutsätter att man är en idiot



4 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra skrivit. Jag har varit "hemma" länge men tycker fortfarande att det är obehagligt när folk frågar om yrkesliv. Varför ska det behöva vara så? Jag får sån lust att för en gångs skull skriva av mig och berätta hur det varit för oss. Jag har varit hemma med våra tre barn ända sen den första föddes och är fortfarande hemma (yngste går i 2:an och äldsta i 9:an)fast jag lätt skulle få jobb med den utbildning som jag har.

Nedanstående är riktat till er som har/hade svårt att acceptera vårt val.
När vi går på utvecklingssamtal får vi höra att våra barn är så otroligt snälla, trevliga och kamratliga och samtidigt otroligt duktiga (de två äldsta - som fått betyg - har A i alla ämnen utom två ämnen som de har B i).Lärarna säger att de är en tillgång i klassen. Vi har till och med fått mail skickade till oss särskilt om detta.

Varför skriver jag detta skrytiga? Jo för när andra frågade oss om de inte skulle börja på förskolan och jag svarade att de inte skulle det försökte de alltid påverka oss (några få sa ingenting men ingen var positiv) genom att säga att de inte var lätt att uppfostra barnen själva och att de skulle bli tillbakadragna och att de fick så mycket kunskap i förskolan, ja jag minns inte ens alla fördelar de räknat upp .

Jag vill bara säga att jag hann lära dem så otroligt mycket innan de började i förskoleklassen, så mycket hade de aldrig lärt sig om de inte varit hemma de åren. De uppträder lätt inför andra. Det här läsåret skrev en av högstadielärarna att det var problem med att eleverna inte vågade framträda inför klassen men att det vara några få som hade gjort det direkt och ja min dotter var en av dem så alltså inga problem med att framträda trots avsaknad av förskola. Läraren i första klass sa att det märks att du varit hemma för hon är så allmänbildad.

Jag skriver detta för att jag är så arg på att jag ska behöva stå till svars för att jag väljer att inte följa med strömmen och göra som alla andra gör utan tänker efter själv. Vi har det inte lätt med pengar men vi klarar oss eftersom vi aldrig åker utomlands, inte köper drösvis med kläder, har gröt till frukost, potatis till middag (billig och bra mat), ja jag skulle kunna räkna upp en massa exempel på saker och företeelser som vi lätt avstår ifrån och ändå tycker ingen i familjen att vi saknar något utan vi känner det faktiskt som om vi har det bättre än det flesta, då vi har ett rikt och fungerande familjeliv tillsammans. Trots att min man tjänar under medelinkomst.

Vi hade aldrig haft det så här bra om inte jag var hemma och tog hand om alla sysslor och ja, jag vill göra det, det är en dröm jag haft, så sluta att ifrågasätta mig för att jag inte väljer att göra karriär eller tänker på min pension eller bidrar med skattemedel. Vad kostar det inte för staten att ha ett barn i förskola? Jag väljer familjen och mina barn har blivit väluppfostrade, har hög kunskap och är ej tillbakadragna trots att de "missade" förskolan. Tyvärr finns det flera barn i vårt samhälle som inte är särskilt väluppfostrade och som skapar problem för sig själva och andra runt omkring dem och jag vet att de gått i förskola så varför blev de då inte väluppfostrade?

Jag vet att ni inte skulle tycka att det vore rätt av mig att säga att förskola är ett sämre alternativ för barnen än om en förälder är hemma med dem. Däremot tycker ni att det är rätt av er att säga till mig att jag som mamma är ett sämre uppfostringsalternativ för mina barn än vad förskolan är. Varför tar ni er denna rätt???

Madeleine Lidman sa...

Jag förstår din ilska. Visst är det jobbigt att behöva försvara sig hela tiden och bli ifrågasatt, när man VET att barn är olika och väljer utifrån det. Det talas aldrig om mammashaming när det handlar om att ifrågasätta hemmaföräldrarnas val, då är det visst fritt fram och gärna skriva något om hur dåligt det kommer att gå barnen också. Obehagligt.

Den enda förmildrande omständighet jag kan se för alla dessa ifrågasättanden av föräldrar som väljer hemmaalternativet, är att de som plötsligt möter någon som inte bara följer med strömmen utan gjort ett annat val, blir osäkra. Typ "Va! kan man göra annorlunda. Då kanske jag som förälder valt fel som satt mitt barn tidigt i förskola." Rent reflexmässigt reagerar människor med att gå till attack. Egentligen handlar det kanske mer om den egna osäkerheten.

Jag tänker som så att ju fler vi blir som satsar på tid för barn och balans mellan familj och arbete - och ju mer vi syns - desto mindre dramatiskt blir det att vi väljer olika. Men problemet kvarstår att de familjepolitiska ramarna inte hänger med i utvecklingen. Vi som väljer tid för barn och balans drabbas fortfarande väldigt hårt ekonomiskt på grund av den styrande politiken. Det är fel och något vi måste ändra på.

Valet 2018 är det dags att ge barn 0-6 år en röst. Familjepolitiken måste upp på bordet och människor ska tydligt kunna se vilken familjepolitik som erbjuds. För att nå dit behöver vi fler namnunderskrifter - skriv gärna på Power to Parents 2018 :)

Power to Parents 2018

Sedan kan jag bara gratulera till att det gått bra för dina barn. Jag är inte förvånad. Tittar man på vad små barn behöver enligt den forskning som finns kring anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi så är det toppen att kunna ha barnen hemma längre och ge dem närhet, kärlek, god anknytning, god omsorg och socialt samspel med en vuxen :)

Anonym sa...

Tack för ditt svar. Har aldrig tänkt på att de kan känna sig osäkra, lite sorgligt nästan.

Det är helt rätt att politiken måste ändras så att det finns en möjlighet för dem som vill tillbringa längre tid med sina barn hemma att klara det ekonomiskt. Nu finns det ju i princip ingen valfrihet och vi är ju som sagt alla olika både barn och föräldrar. Det finns ju endast ett alternativ och det är till för dem som känner att de vill tillbaka till yrkeslivet tidigt och många tänker nog inte ens att det finns något annat sätt att göra - att barnen ska vara på förskola är ju det politiskt korrekta. Därför har det också känts svårt för mig att prata med andra om mitt val men när jag läser din blogg så känner jag att jag vågar stå upp lite mer för det jag känner är rätt för mig och min familj. Vi måste alla få lov att vara olika och inte vara eller känna oss tvingade till att göra samma val som majoriteten av befolkningen.

Monique Schurer von Waldheim sa...

Mycket bra. Jag blev utkastad från gruppen mammor2015 idag för att jag skrev att det inte var lämpligt för barn födda 2015 att gå i förskola. Tycker vår värld blir sjukare och sjukare.