En smutsig valrörelse kan bli bättre om de kloka och nyanserade tar mer plats

Foto: Heidi (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Så står jag här igen och reflekterar. Året 2017 går mot sitt slut och som vanligt så bävar jag alltid lite inför det nya året. Vi går nu in i ett valår och jag vet av erfarenhet att det kommer att slita oerhört hårt. Drömmen för mig hade ju varit om alla kunde anamma tänket att det är viktigt att skydda och stå upp för demokratin. Men då måste vi som vuxna människor klara av att lyfta olika problem, vända och vrida på dem, bolla med tankar och idéer och sedan komma med olika förslag på lösningar. Sedan är ju tanken att vi ska ta och titta på vad de olika partierna erbjuder för politik och så har vi möjlighet att rösta på det alternativ vi tycker är bäst. Men i Sverige har många diskussioner blivit oerhört polariserade och det verkar som många redan på förhand bestämt att det bara finns en åsikt som är korrekt och sedan ska oliktänkande jagas och helst bli av med sitt arbete och försörjning. Men det är ju inte demokrati - utan demokrati är att lugnt och tydligt deklarera: Jag håller inte med - jag tycker att det här är en bättre lösning. Och så presenterar man sitt eget förslag.

Vi kan vänta oss ett smutsigt valår säger alla och lite av det har redan börjat visa sig. På sociala medier är det många som går över alla gränser och attackerar politiska motståndare på en mycket låg nivå. Nu senast var det Ann Heberlein som råkade ut för ett fruktansvärt drev, efter en krönika i GP. Hon har varit öppen med att hon är bipolär men har också berättat att det går att leva med den sjukdomen genom att medicinera och äta rätt. Jag kan tänka mig att det stärkt många och minskat stigmat av psykisk ohälsa. Och vi ser ju hur den psykiska ohälsan hos barn, ungdomar och kvinnor bara ökar, så hon har varit ett föredöme som gått ut och berättat att det går att komma upp banan igen och leva som vanligt. Men tyvärr har hennes öppenhet använts emot henne på ett grymt och uträknat sätt.

Och av någon konstig anledning så finns det människor som gärna hakar på drev. Ni vet, lite som när en hund skadar sig och skriker till och andra hundar går till attack och biter den hunden. Vissa människor tycks lida av samma syndrom. Ett drev får dem att haka på och i ren elakhet och triggade av att alla andra är elaka, så hugger de hej vilt och försöker samtidigt vinna billiga poäng. De reduceras till renodlade mobbare som iskallt och rått attackerar någon, bara för att alla andra gör det. Precis som att det är riskfritt när man är fler. Nu senast var det Camilla Läckberg som valde att haka på drevet mot Ann Heberlein och vips så hade hon glömt bort allt prat om systerskap och att stå upp för andra kvinnor. Här gällde det bara att försöka skada en person, när det var åsikten som borde ha bemötts.

Det är skrämmande för det visar vad som väntar oss som vill föra en saklig debatt, som tror på demokratin och vår rätt att uttrycka en åsikt. Ja vi som tror att det är sakfrågan och inte oss som personer det ska handla om.

Men jag har ändå mitt i allt en tro på det goda hos människor och jag hoppas att vi blir många som på ett bra och diplomatiskt sätt tar diskussionerna och vågar stå upp för att det är dags att ge de allra yngsta barnen mellan 0-6 år, en röst i det här valet. Barnen är ju trots allt vår framtid och det är bara vi föräldrar som kan axla ansvaret och arbeta för att de ska få så bra första år som möjligt. Och blir vi många som sprider ljus genom att skriva nyanserat och balanserat där ute på sociala medier, som motsats till alla drev och allt hat, så blir kanske den här valrörelsen ändå ganska bra.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk