lördag, januari 13, 2018

Regeringens jämställdhetspolitik ökar otryggheten och gör fler arbetslösa

Foto: Joe Jungmann (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
Regeringen stoltserar nu med att de "tagit ett helhetsgrepp på jämställdhetsarbetet". De har också skapat en ny Jämställdhetsmyndighet - med ännu fler anställda tjänstemän betalda av våra skattepengar som ska klura på verklighetsfrånvända lösningar.

Vi ser nu en allt grövre brottslighet mot kvinnor i vårt land. Tryggheten minskar och kvinnor får allt svårare att leva fritt och röra sig i det offentliga rummet. Redan idag berättar många att de ändrat sitt beteende på grund av den ökade otryggheten. I Skaraborg har till exempel 30 våldtäkter skett det senaste halvåret som polisen inte hinner utreda. I Malmö plågas kvinnorna svårt av ständiga gruppvåldtäkter. Inte ens skolorna är trygga och även lärarna utsätts för våld och sexuella trakasserier. För att bara nämna några exempel.

När det behövs krafttag mot den grova, ständigt ökande brottsligheten som raserat jämställdheten och försämrat livsvillkoren för kvinnor - då inrättar regeringen en ny myndighet med fokus på flera helt felaktiga saker och stoltserar sedan med bland annat följande i en debattartikel i GP:

"Vårdnadsbidraget, som innebar att främst kvinnor fick bidrag för att vara hemma med sina barn i stället för att arbeta och låta barnen ta del av förskolan, avskaffade vi."

I detta skarpa läge när kvinnofriden och jämställdheten är i botten, så fortsätter regeringen bara på den inslagna vägen som Gunnar och Alva Myrdal stakade ut på 1930-talet. De tror alltså att bara för att de tagit bort vårdnadsbidraget så ska det leda till att de kvinnor som valt hemmaomsorg till sina barn, nu ska sätta in barnen i förskola och gå ut och arbeta. För i deras snäva världsbild så finns det inga andra sätt att uppnå jämställdhet.

Till att börja med så fanns det ju en grundläggande ORSAK till att familjerna valt hemmaomsorg och ansökt om hemmasubventionen vårdnadsbidraget. En vanlig orsak till att vänta med eller hoppa över förskola helt är ju att barnen till exempel inte mår bra i förskolegrupper. Fördelen med VB var då att det gick att ha hemmaomsorg i tre år med anställningen och SGI:n skyddad. Nu måste föräldrar säga upp sig för att kunna ha hemmaomsorg.

Regeringens beslut har alltså lett till att fler föräldrar (både mammor och pappor) förlorar en fot på arbetsmarknaden. För många har inte ett val. I många  kommuner har ju alternativen för de som behöver en annan omsorg än förskola försvunnit. De kommunala dagbarnvårdarna har fasats ut, samtidigt som politikerna sänkt barnomsorgspengen drastiskt för de privata dagbarnvårdarna, så att de tvingats slå igen sin verksamhet.

Det här att skruva till familjepolitiken in absurdum, begränsa valfriheten och försöka TVINGA på föräldrar en enda barnomsorgsmodell, leder till en mängd negativa sidoeffekter som regeringen inte tänkt på. Och inte ens när de faktiskt fått kunskap om de negativa sidoeffekterna så bryr de sig. De är helt förblindade av ideologi. Barnperspektivet och barnets behov är aldrig i centrum för regeringen, vilket jag lyft tidigare i samband med förslagen till försämringar i föräldraförsäkringen.

Den enda ljusningen i allt elände är att det är valår i år. Kommer Sveriges föräldrar rösta för ytterligare fyra år med politiker som kör över människor som en ångvält och struntar i konsekvenserna, eller kommer väljarna i år att rösta för något nytt och bättre - för seriösa partier som stöttar föräldrar istället för att styra dem.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Vill du ge barn 0-6 år en röst i valet,  så skriv på namninsamlingen Power to Parents.

Läs också:

Ett outsourcat familjeliv kan ha negativ effekt på vårt välmående

3 kommentarer:

Mamma till 2 sa...

Men vem ska man rösta på? Är inte beredd att rösta på SD trots deras försök att komma med familjevänliga förslag.

Anonym sa...

Jag tycker verkligen att mycket tid hemma med föräldrar, lugn och ro för barnen, speciellt de barn som är lite känsliga och inte riktigt passar in i stora grupper, är enormt viktigt.
Det jag oroar mig för med t.ex. vårdnadsbidrag ellr andra ersättningar för att vara hemma och ta hand om barn, även väldigt lång tid med föräldrapenning, är att samhället ska bli ännu mer tudelat, det vill säga att vi som arbetar ska behöva dra ett ännu tyngre lass och de som inte arbetar alls ska bli de enda som kan utnyttja möjligheten att vara hemma länge med barnen. I den bästa av världar, där alla är ansvarstagande och ser till att under tiden hemma med barn hålla sig attraktiva på arbetsmarknaden, fungerar det förstås med vårdnadsbidrag. Men vad gör man när en stor del av befolkningen inte arbetar, aldrig har arbetat och med stor sannolikhet aldrig kommer att arbeta en enda dag och bidra till det gemensamma i Sverige? Jag, som arbetar och vill ha tid för mina barn, vill inte betala för människor som aldrig kommer att bidra. Däremot skulle jag förstås inte ha något emot att betala skatt för att föräldrar skulle kunna vara hemma längre om alla verkligen tog ansvar och såg till att inte hamna utanför arbetsmarknaden efter lång tid hemma med barn.

Madeleine Lidman sa...

Du skriver att du ser det som bekymmersamt att "vi som arbetar ska behöva betala vårdnadsbidrag". Du kanske borde vara lite mer bekymrad över alla som väljer den dyrare lösningen att inte arbeta OCH sedan lämnar barnet till förskolan när de föräldralediga.

Den som får ut hemmasubventionen vårdnadsbidrag gör ju ändå ett arbete med att ta hand om sina egna barn. Men att föräldrar kan få ta del av förskolesubventionen på 10 000 kronor per barn och månad när de är föräldralediga är okej och inte alls bekymmersamt enligt dig?

Det kostar ju faktiskt väsentligt mycket mer att föräldrar lämnar bort sina barn till förskolan när de inte arbetar.