tag:blogger.com,1999:blog-28528744.post4374225109343366144..comments2023-02-17T09:33:01.919+01:00Comments on Hemmaföräldrar: Det var inte blåsningen utan föräldrar som abdikeratMadeleine Lidmanhttp://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-77815963794843967322010-02-16T10:01:22.065+01:002010-02-16T10:01:22.065+01:00Mia; Visst måste vi börja när barnen är små. Vem h...Mia; Visst måste vi börja när barnen är små. Vem har inte tittat in i ett barns klara ögon och känt att varje liten unge förtjänar en chans. De här små barnen som levde rövare på museet och som sedan kommer till skolan och lever rövare, går att socialisera. Frågar man barnen själva så vet de precis.... de vill ha tid med sina föräldrar, så små och så kloka.<br /><br />Jag har varit med i skolan så mycket och märkt hur lätt det är att ta till också de stökiga barnen. Ger man dem tid, bekräftelse är lugn och trygg och visar intresse för vad de har att säga... så händer det något direkt.<br /><br />I mötet med en människa som visar intresse, som tror på dem så förändras de. En stökig unge får lätt en stämpel och sedan blir det en självuppfyllande profetia. Vi föräldrar tror gärna att pedagogerna i skolan kan allt och vet allt, men de är inte mer än människor. De behöver vårt stöd och det behövs fler föräldrar runt barnen.<br /><br />Där måste vi börja. Men det kommer tyvärr inte att ske av sig självt. Vi som inser att vi måste ge våra barn tid och hitta en balans mellan arbete och familj, behöver stöd från media och politiker som slår fast att det vi gör är bra. Och sedan måste de skapa ramarna i familjepolitiken som gör det möjligt för oss att välja och hitta en balans.<br /><br />Där återstår en hel del även om alliansen är på rätt spår när de utökat valfriheten.<br /><br />Carolajn;<br /><br />Problemet tror jag är stressen som föräldrar utsätts för. Vilka egenskaper värderar vi i vårt samhälle idag? Ser vi ideella insatser som något bra? Nej, tyvärr allt obetalt arbete räknas inte som ett arbete och blir aldrig någon merit i en cv.<br /><br />Det som räknas är att ha en obruten karriär, med stora inkomster och mycket makt bakom sig. Medmänsklighet, att bry sig och göra saker för sina medmänniskor eller att ta hand om vården och omsorgen om sina egna barn värderas till noll kronor.<br /><br />Det handlar alltså om att få fram högpresterande barn som kan slå sig fram och budskapet föräldrarna får är "sätt ditt barn på dagis så blir barnet socialt välfungerande och otroligt duktig i skolan". Föräldrar är rädda att missa den viktiga pedagogiken, att försämra sina barns livschanser. Men det är en myt de får serverad som inte överensstämmer med sanningen. <br /><br />Barn kan inte socialisera sig själva vilket de får göra i en stor barngrupp med få personal och blir barngruppen för stor så blir det bara förvaring och inte någon lärande.<br /><br />Det är sanningen men den kommer inte en majoritet av föräldrarna att ta till sig med mindre än att t ex Folkhälsoinstiutet går ut och säger att stora barngrupper är farligt och förvaring. Föräldrarna vågar inte lita till sin magkänsla.<br /><br />Vi måste stötta föräldrar runt omkring oss att våga tro på sig själva och lita till sin magkänsla, men hur? Det är aldrig välkommet med råd som föräldrar inte bett om....<br /><br />Därför tror jag att hemmaforaldrar.se spelar en otroligt viktig roll för att sprida sanningar istället för myter :) Många reagerar med ilska första gången de får läsa något annat än de vanliga myterna men man sår ändå ett frö, som kanske kommer att gro hos några....Madeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-79970958310719600482010-02-15T21:41:20.635+01:002010-02-15T21:41:20.635+01:00Apropå något lite annat. Det här med stora barngru...Apropå något lite annat. Det här med stora barngrupper på dagis.<br />Hur kan politikerna tycka att det är en bra idé med 15-timmars förskola för barn vars föräldrar är föräldralediga med yngre syskon? Till barn under tre år dessutom. Det separerar barnen från föräldrarna i onödan, barngrupperna blir större OCH det kostar pengar.<br />Jag begriper det inte. Hur kunde det bli såhär?Arielhttps://www.blogger.com/profile/13431293396918444480noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-90417870040134517942010-02-15T20:50:39.810+01:002010-02-15T20:50:39.810+01:00Det var verkligen en hemsk historia det där, jag ä...Det var verkligen en hemsk historia det där, jag är nog inte ute bland folk i den omfattningen just nu,så jag fått bevittna sånt här. <br /><br />Men det måste ju vara det som genomsyrat samhäellet ganska länge eftersom det är så stökigt i skolan och har varit en längre tid. <br /><br />Kanske drivs till sin spets nu. Jag tycker vi har stått på randen till stupet alldeles för länge, att det borde vara önskvärt för alla med ett lugnare mjukare samhälle istället. Man borde vilja ge sina barn precis det motsatta mot vad som existerar, lugn och ro istället för bök o stök. <br /><br />Men hur ska man få det om man inte börjar när barnen är små?Tankar från Oxelösundhttps://www.blogger.com/profile/00220334462360078876noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-76093397744820798702010-02-14T17:21:22.816+01:002010-02-14T17:21:22.816+01:00Barn kommer alltid (och ska testa gränser), det är...Barn kommer alltid (och ska testa gränser), det är så naturligt och inte någon stor grej. Ibland hamnar man i situationer som förälder (framförallt när barnen är små) där de testar också i offentliga miljöer. Följer de inte reglerna är det egentligen bara en sak som gäller att gå därifrån och berätta för barnet varför. Lugnt och utan att skrika eller att de ska se det som ett straff. De ska bara se det som en naturlig konsekvens :) <br /><br />De lär sig snabbt om man är konsekvent.<br /><br />En sak vet jag dock helt säkert.... att varje ålder har sina utmaningar. Personligen skulle jag aldrig klara av att vara en bra förälder om jag inte hade ett nätverk av andra föräldrar och släktingar runt omkring mig. Och min kära syster yster är ovärderlig.<br /><br />Men precis som du så är jag bekymrad över att det ser ut så här idag och att föräldrar är så osäkra. Föräldrautbildning verkar vara en lösning, kanske också för att det blir en träffpunkt och ett nätverk för föräldrar, där de får en chans att reflektera över sitt föräldraskap.<br /><br />Ja, det är verkligen inte lätt att vara människa ;) Men det enda vi kan göra är att försöka stötta varandra :-)<br /><br />Nannyprogrammen är förstås en reaktion på det som sker men även om det går att plocka bitar därifrån som man kan använda, så tror jag mer på föräldrautbildning.Madeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-13622189275782400862010-02-14T15:49:26.102+01:002010-02-14T15:49:26.102+01:00Jag brukar ofta fundera i liknande banor. Vad skap...Jag brukar ofta fundera i liknande banor. Vad skapar vi för samhälle om vi inte lär våra barn vilka regler som gäller i det offentliga rummet? <br /><br />Har själv hittills haft förhållandevis "lugna" barn, men den äldre har på senare tid kommit in i en fas med mycket trots och testande av gränser, ibland även ute i offentliga miljöer, typ mataffären och bussen. Det är ju helt normalt i ett barns utveckling, men det borde också vara helt normalt att det är vi föräldrar som ska sätta gränser och gripa in-outtröttligt och gång på gång på gång. Om mitt barn tex tjongar in barnkundvagnen i butikshyllan och fortsätter att göra det efter att jag tydligt sagt till henne, så tar jag ifrån henne kundvagnen direkt och tar även ett allvarligt samtal om det inträffade efteråt. Om hon vägrar sitta stilla på ett café så lämnar vi cafét. Och så vidare. <br /><br />Ibland får jag för mig att föräldrar blivit rädda för att sätta gränser, säga till, visa att det blir konsekvenser av ett dåligt beteende. Av någon anledning tycks det vara två extremer som råder i vårt samhälle-å ena sidan nannyprogram med gamla tiders skamvrå som kränker barnets självkänsla, å andra sidan en gränslöshet där barnet inte lär sig visa respekt och där vad som helst är okej. Inte så kul kombination av strömningar om du frågar mig...Loppanhttps://www.blogger.com/profile/14128974438320089831noreply@blogger.com