Hemmaföräldrar

Snart inget skydd mot den vanligaste dagissmittan

2012-01-29T22:40:00.003+01:00

Pneumokocker är bakterier som kan orsaka lindrigare infektioner som öron- och bihåleinflammation, men de kan också orsaka mycket allvarliga och ibland livshotande sjukdomar som blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Ofta fungerar det med antibiotikabehandling, men det finns en risk för komplikationer som hörselskada eller olika former av hjärnskada.

De sprids mycket lätt i förskolemiljö. Många barn, trånga lokaler och mycket inomhusvistelse (särskilt vintertid) underlättar spridningen. När resistenta pneumokocker konstaterats på en förskola screenodlas barngruppen för pneumokocker. I vilken omfattning diskuteras ofta i samråd med smittskyddet och/eller vårdcentralen.

Den mesta smittspridningen av pneumokocker sker mellan och från barn i dagismiljöer. Individer som nyligen ätit antibiotika smittar lättare av pencillinresistenta pneumokocker (PRP) och smittspridning är vanligare i förskola och på orter med hög antibiotikaförbrukning bland små barn.

De senaste åren har pencillinresistenta pneumokocker (PRP) ökat och detta har gjort att behandling blir svårare. För att undvika dödsfall bland dagisbarn och för att minska på de allvarliga skadorna som hittills många drabbats av, så inledde man i Sverige för ett år sedan en vaccinationskampanj.

Nu kommer nya rön som visar att bakterierna anpassat sig efter vaccinet och att det därmed blir verkningslöst. Situationen kommer därmed snart att bli mycket allvarlig. Många små barn tätt ihop vilket ökar smittspridningen, resistenta pneumokocker och ett vaccin som bakterierna överlistar och som då blir verkningslöst.

Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge med andra ord. Nu är frågan vad politikerna tänker göra åt det här.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Pneumokocker - inte helt ofarliga

Frågor och svar om pneumokocker

Mindre barngrupper minskar smittspridningen

Barn som bar på resistenta bakterier fick inte gå till dagis

Två barn döda i pneumokockinfektion

Blev döv av dagisbakterie

Pedagog dog av dagisbakterie

Varning för farlig smitta på dagis

Vi föräldrar om pneumokocker

Politiker som bestämmer åt det "dumma" kvinnosläktet

2012-01-26T11:13:00.006+01:00

Maken: "Jag hörde Reinfeldt på radion, han sa att M inte vill sänka maxtaxan eftersom fler kvinnor kanske stannar hemma då. Och då hamnar de i kvinnofällan".

Jo, då ... man har ju förstått den poängen. Speciellt kvinnor är tydligen så dumma att de med politiska medel måste styras att göra "rätt" val. Och "rätt" val är att välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Den som inte arbetar heltid från det barnet är ett år - JOBBSKOLKAR. Här ska det nämligen arbetas och betalas in pengar till statskassan. För statskassan har pengar som ska betalas ut, till exempel kostnaden för de 456 817 barn som var inskrivna på dagis 2010 - där landade notan på 53,4 miljarder.

Samtidigt signalerar en majoritet av kvinnorna att de skulle vilja vara hemma längre om de hade ekonomiska möjligheter, vilket de flesta inte har på grund av de höga skatterna i Sverige, som gör det omöjligt att försörja en liten familj på en lön ... efter skatt. Hemmafamiljen betalar dessutom ofta mer i skatt på grund av särbeskattningen, så människors önskemål om hur de vill leva sina liv och deras möjligheter - går inte hand i hand.

Moderaterna signalerar att de tar sig rätten (precis som socialdemokraterna gjort i alla år) att bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv. Kvinnor ska arbeta heltid från det barnet är ett år - annars hamnar de i en kvinnofälla - basta! Och så anpassas familjepolitiken efter det. (Vad hände med de frihetsälskande moderaterna?)

Men vad är den här kvinnofällan då egentligen. Jo, kvinnor som inte har en obruten karriär (mer än för lite föräldraledighet) bakom sig, har i en del fall, för alltid diskvalificerat sig för en plats på arbetsmarknaden, eller för en fortsatt karriär. Väljer du hemmakarriären och vården och omsorgen om de egna barnen under några år, så ska du anses förbrukad.

Den attityden, för det handlar faktiskt om en attityd - är ju faktiskt något man kan ändra på. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - gör hemmatiden till en merit i en cv. Släpp in kvinnorna i arbetslivet igen efter hemmatiden. Kanske blir det mest mammor som är hemma, precis som det mest är kvinnor som väljer att arbeta med barn. Men accepterar vi det fria valet när det kommer till vilka som väljer att arbeta i förskolan, så måste vi också acceptera det fria valet när det kommer till vilka som blir hemmaföräldrar.

Jag ser helt enkelt att tiden är mogen att våga lita till att människor både kan och ska få fatta beslut över hur de vill leva sina liv.

Politiken ska inte styra vilka val människor gör - politiken ska underlätta människors val. DET är politikens uppgift.

Så istället för mer styrning och tvång, så vill jag se att vi försöker underlätta för de föräldrar som vill vara hemma längre OCH för de föräldrar som vill arbeta mindre för att ge sina barn tid. Och faktiskt för de föräldrar som föredrar att satsa på en karriär utanför hemmet - de föräldrarna ska ha en bra barnomsorg till sina barn, som håller en hög kvalitet med små barngrupper.

Vi har en hel del att arbeta med - med andra ord :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

När barnen blir vuxna får vi facit på föräldraskapet

2012-01-18T10:49:00.008+01:00

Bäva månde alla föräldrar den dagen barnen ska se tillbaka och värdera sin barndom. Jag tror att alla föräldrar får sin del av den skopa de förtjänar - och precis så ska det vara. Alla gör vi upp med vår barndom och våra föräldrar. Ibland är såren så stora att det inte går att förlåta och man får gå vidare på egen hand. Men för de allra flesta så kan en orosperiod med uppgörelser efter barndomen leda till att man kommer ut som vuxen på andra sidan, med större förståelse för livet som helhet och med nya dimensioner om vad det innebär att vara människa.

Jag tänker förstås på Felicias bok - ”Felicia försvann” - som alla talar om. En bok jag inte har läst men det jag sett i artiklar är skrämmande läsning så att det räcker. Tittade också på Skavlan när Felicia var med och berättade om boken. Det är omöjligt att inte bli berörd av sorgen i hennes ögon. Det hon har varit med om är naturligtvis alldeles omöjligt att ursäkta eller bortförklara och jag tycker att hon har fattat helt rätt beslut som brutit med sin mamma Anna Wahlgren. Just Annas egen reaktion på dotterns bok, där hon pratar om att inte ta "heder och ära av dottern" (som hon underförstått har gjort av sin mamma), säger på något sätt att Felicias beslut var det enda rätta. Hade Wahlgren sagt något i stil med:

"Jag vet att det var en orolig tid och att jag gjorde oförlåtliga saker, men jag har utvecklats som människa och jag ber verkligen Felicia om ursäkt. Jag ska inte skylla på min egen barndom, men det är en förklaring till mycket som hände. Inget jag gör eller säger kan göra något ogjort, men jag älskar min dotter och önskar att vi kan hitta tillbaka till varandra."

Istället upplevde jag att Anna tog ett kliv tillbaka och la skulden på Felicia. Utan att blinka tog hon snabbt på sig offerrollen (lätt och enkel = stackars mig som blir påhoppad av mitt barn) och inväntade att det hov av människor som hon omger sig med, skulle rycka ut till hennes försvar.

Felicia har inget hov av människor som dammsuger nätet och kommenterar överallt för att stötta henne. Jag tycker att Felicia är otroligt modig, för det drev hon har fått emot sig från Annas hov, kommer att förfölja henne i många år. Oförtrutet och utan paus kommer de att förfölja Felicia och försöka underminera henne - och Anna kommer att dra i trådarna.

Vad kan vi lära oss av uppgörelser med föräldrar (även om den här uppgörelsen vi bevittnar nu är exceptionell) - ja, kanske att alla föräldrar har dåligt samvete och en känsla av inte räcka till. Det gör att alla oroar sig för den dagen barnen växer upp och kommer att ifrågasatta ... en hel del. Men de allra flesta föräldrar försöker verkligen och gör sitt bästa. Och den dagen ett barn står där med svarta ögon och vill diskutera händelser eller barndomen i största allmänhet, så ska man nog bara snabbt lägga ned att gå i försvarsposition och försöka skylla ifrån sig. Jag tycker att det är bättre att omgående sätta sig ned och lyssna, lyssna och lyssna. För att så ärligt som möjligt sedan bemöta (utan att försvara sig) och prata kring det som upprör. Det kan bli en lång process men jag tror att alla barn behöver få bekräftelse från föräldern att ”så här kan det ha varit och jag förstår att du känner dig ledsen”.

Det är början på försoning men också utveckling. Föräldrar är inte felfria. Men hur vi bemöter våra barn, den dagen de vill summera sin barndom - är nog helt avgörande för den framtida relationen.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Felicia Feldt: "Felicia försvann"

En offentlig barndom

Det kommer nog ingen mer upplaga

”Det är så mycket jag inte kan förlåta”

”Mamma måste få motstånd”

Felicia Feldt: Dottern som inte låter sig tystas

”Man visste aldrig vad som väntade runt nästa hörn”

Samspel är själva grunden för hur vi utvecklas

2012-01-01T19:07:00.016+01:00

Ett nytt år och då är det dags att summera det gamla som gått. Livet börjar med barndomen - den bär vi med oss resten av vårt liv. Jag minns ett amerikanskt program för länge sedan där man gjorde olika känslomässiga experiment på små barn. Vi människor formas nämligen i samspel med våra medmänniskor och starkast av de som tillbringar mest tid med oss under våra första år i livet. När vi samspelar så sätter våra erfarenheter spår i hjärnan som ska förbereda oss för livet som vuxna.

I en scen i den här amerikanska filmen så testade de samspelet mellan ett litet barn och mamman. Den lilla var bara några månader och mycket handlade om att barnet log och mamman log tillbaka. Men så ändrade de på förutsättningarna, när barnet tog kontakt med mamman och log och skrattade så tittade hon bara gravallvarligt tillbaka utan att reagera. Barnet slutade le och tittade åt sidan en stund för att samla sig, sedan försökte den lilla få kontakt igen genom att le och skratta mot mamman. När hon även den här gången bara stirrade utan att visa på någon reaktion blev barnet så stressat att det började dregla och sedan gråta.

Ett sunt socialt samspel och en god anknytning är själva grunden för att vi ska utvecklas till socialt kompetenta och välfungerande individer som vuxna. Brister det på det området så får det konsekvenser längre fram. Vi drar slutsatser och formas av det vi är med om helt enkelt.

Därför är det så klokt av föräldrar att till exempel ha sina barn i barnvagnar som är vända mot föräldern, så att barn och förälder kan samspela och interagera när de är ute och går. På något sätt har det i alla tider sedan barnvagnen kom varit en självklarhet att man under barnets första år har barnet vänt mot sig, så att man se varandra. Först när det började bli dags för en sulky så satte man barnet vänt ifrån sig.

Idag tycks den kunskapen ha försvunnit och många nyfödda sätts i barnvagnar vända ifrån föräldrarna. Innan jul såg jag den "nya typen av mamma" stå i kön till bankomaten. Hon hade en tvillingvagn av modern trehjulsvariant. Med en liten nyfödd knodd vänd i läge ifrån sig och den andra delen av vagnen som gapade tom. Förmodligen för att det lilla syskonet på gissningsvis drygt ett – två år var på dagis. I sufletten låg en nappflaska med välling och så pratade hon förstås i mobilen.

Det är lite sorgligt, för små barn behöver se den förälder som kör vagnen. Det finns faktiskt undersökningar som visar att det är enormt stressande för små barn att köras i vagn vända från föräldrarna.

Och så det här med att syskon inte får tillbringa tid tillsammans. Hur mycket förstår ett litet barn under tre år som får ett syskon av vad som egentligen händer, när det lämnas på dagis varje dag, trots att mamma eller pappa är kvar hemma och myser med syskonet? Hur känns det i själen? Vad sätter det för spår? Dessutom behöver även syskon få knyta an till varandra och hela familjen måste ställa om sig när man blivit fler, hitta rutiner och som förälder behöver man lära sig att det går att älska mer än ett barn ... i taget.

Så har vi det här med nappflaska till små nyfödda av jämställdhetsskäl. Jag vet att föräldrar idag uppmuntras att hoppa över amningen, "för då kan pappan ta lika stor del". Jag vet också att en del inte får amningen att fungera och då är det inte så mycket att göra. Men jag skulle verkligen önska att inte någon förälder valde bort amningen av jämställdhetsskäl, utan att alla verkligen försökte först att ge amningen en chans. Det är faktiskt lite sjukt att välja bort amningen enbart av jämställdhetsskäl, när amningen är så viktig av många orsaker.

De senaste åren har saker och ting gått i raketfart. Den storskaliga satsning som inleddes på allvar med införandet av maxtaxan, där målet var att få samtliga barn att börja på dagis tidigt, långa dagar medan föräldrarna heltidsarbetade, har genomförts. Dagis har blivit en helig ko och föräldrar förväntar sig att få ha sina barn där gratis även när de är hemma med syskon. Helst ska barnen gå alla lov också, gärna även på sommarloven så att föräldrarna kan vara lite lediga och vila upp sig och fixa med huset.

Mitt i allt det finns det en liten klick som fortfarande satsar på att ge sina barn tid - som trots mindre pengar i plånboken ändå vägrar att göra som majoriteten. Och det borde ju vara alldeles finemang eftersom vi med Alliansregeringen faktiskt har sagt att föräldrar ska ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ att välja på - även hemmaalternativet.

Men här ligger en hund begraven.

Trots att en majoritet av föräldrarna väljer standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder, så slutar inte varken politiker eller proffstyckare att flera gånger i veckan på olika sätt klanka ner på de som väljer att ge sina barn tid. Föräldrar som väljer dagmamma eller hemmaalternativet får hela tiden höra att dagisbarn blir bättre i skolan - trots att det är en myt, då sanningen är att det är mammans utbildningsnivå som avgör hur det går i skolan (och naturligtvis även skolan kvalitet, lärarnas engagemang och så vidare).

Går man in på tidningen Förskolan och söker på vårdnadsbidrag, så kommer artikel efter artikel upp som ömsom talar om att vårdnadsbidraget hotar förskolan, till att det är en kvinnofälla, eller ger barnen sämre språkutveckling. Trots att till exempel språkutvecklingen är beroende av samspel och på senare år med större barngrupper på dagis, så har barn fått en sämre språkutveckling. Så inte är det hemmabarnen som har ett gott socialt samspel som är drabbade även om det är en myt man försöker sälja in. Varför lägger en tidning som Förskolan så mycket tid och energi på att motarbeta att föräldrar ger sina barn tid? De har ju fått som de ville - en majoritet av barnen går på dagis. Måste verkligen 100 procent göra det innan de är nöjda? Det känns inte seriöst.

Vad är det som stör så ofantlig mycket med föräldrar som ger sina barn tid? Vad är det som skrämmer så mycket att media och vissa politiker bara inte kan låta bli att hoppa på dem?

En del försöker hävda att det har med ekonomi att göra "gå hemma ni bara men kräv inte att jag ska betala för det med MINA skattepengar", säger de föräldrar som utan att tveka gladeligen utnyttjar pengar från skattekakan när de själva är föräldralediga. Samtidigt som de har syskon på dagis och sedan går till öppna förskolan. De hämtar alltså ut föräldrapenning, dagissubvention och subvention för öppna förskolan utan att skämmas det minsta - och framförallt utan att jobba.

Hemmaföräldrarna som inte är välkomna till öppna förskolan med sina äldre barn, som betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen och som själva får nätverka och arbeta ideellt för att hitta andra som är hemma, får ingenting trots att de faktiskt utför ett arbete när de själva ansvarar för vården och omsorgen om sina barn.

När accepterar vi annars så stora orättvisor i samhället? Den typen av diskriminering?

Svar: Aldrig.

Här har vi lite att jobba med under kommande år. Lev och låt leva. Till alla de politiker och proffstyckare som är så övertygade om att standardlösningen är den bästa för alla barn vill jag bara säga en sak: Det får ni gärna tro och ni får jättegärna berätta varför ni tror det, så länge ni håller er till sanningen och till fakta. Men fokusera på ert eget val och dissa inte andras i samma andetag. Släpp med andra ord er fixering vid de som inte gör samma val som ni. För vet ni ... är ni trygga med ert val så behöver ni inte "bekymra" er så vansinnigt mycket om föräldrarna som istället väljer att ge sina barn tid under de första åren. Och lägg ned det där med att kalla dem för "jobbskolkare" eller skrämma upp dem med att deras barn blir sämre i skolan. Ja framförallt sluta försöka stämpla barnen, ni försämrar faktiskt deras livschanser. Den typen av vuxenmobbning mot barn ska vi inte acceptera i ett sunt samhälle.

Jag hoppas att det här blir ett år utan fula tricks från media, där man ihärdigt försöker sätta hemmaföräldrarna i sämre dager. Ni kanske inte förstår det själva men det här beteendet med att lura föräldrar under falska förespeglingar att ställa upp i tidningar eller radio säger ganska mycket om er själva och de demoner ni lider under. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - vi föräldrar kommer alltid att göra olika val och det är helt okej. Vi kan fortfarande finnas där för varandra och stötta varandra, oavsett vilket barnomsorgsalternativ vi har valt.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Snälla proffstyckare – var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Nu startar hetsjakten på hemmaföräldrar igen

Tillbakablickar på en förskola i kris

2011-12-29T18:18:00.010+01:00

Tidningen Förskolan har i många år inte bara ägnat sig åt att prata förskola och nackdelar, fördelar eller trender i förskolan - de har samtidigt också lagt mycket energi på att kritisera alternativen som dagmammor och hemmaföräldrar (vårdnadsbidrag) - där vårdnadsbidraget till och med utmålades som ett hot mot förskolan. Under chefredaktören Annica Grimlund, aktiv socialdemokrat, var det extra tydligt och hon sällan missade ett tillfälle att kritisera valfriheten eller Kristdemokraternas familjepolitik.

En tillbakablick till nr 10 år 2005 visar hur Annica Grimlund i vanlig ordning okritiskt hyllar förskolan, trots de larmrapporter som började komma redan då. Istället låtsas hon som det regnar och uppmuntrar ironiskt nog de som "sitter inne med den verkliga kunskapen att uttala sig" om förskolan - nämligen förskollärarna:

"Förskollärarnas röster saknas. Professionen tiger fast den vet bäst och kan mest. Varför ger sig så få förskollärare sig in i den aktuella debatten om förskolans roll?", frågar sig Annica Grimlund och skriver vidare att hon hoppas att förskollärarna gör det snart, så att alla får klart för sig hur bra förskolan är.

Kanske sa förskollärarna inte så mycket då, eftersom det de hade att säga kanske inte var riktigt – eller ärligt talat ens i närheten av vad Annica Grimlund hade förväntat sig att få höra. De var nog rädda om sina jobb och tiden var inte mogen för sanningen.

Sedan kom boken "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont".

Och i dag säger de desto mer ...

I Göteborg har flera modiga förskollärare, psykologer och kuratorer varnat i flera debattartiklar om krisen i förskolan. Problemet är bara att de inte säger det som människor vill höra - och kanske är vana att få höra - och då är det ingen som lyssnar, eller reagerar.

Vi kan inte längre fortsätta med samma familjepolitik och den här styrningen mot bara ett enda barnomsorgsalternativ. Det vi behöver få till stånd nu är istället riktig valfrihet. Med valfrihet så minskar trycket på förskolan, då föräldrar kan välja något annat. Med fakta istället för myter så kommer också många föräldrar att våga välja något annat än dagis. Dessutom bör alla kommuner erbjuda vårdnadsbidrag. De öppna förskolorna måste börja fullfölja sitt uppdrag och sluta fuska. I dag erbjuder de verksamhet för barn upp till ett år. Det är bekvämt och enkelt och kräver lite engagemang från personalens sida.

Men var ska då hemmaföräldrarnas barn få träffa andra barn, om de diskrimineras från verksamheten? Nej, nu borde politikerna börja arbeta för att de öppna förskolorna gör det som de är till för - erbjuder verksamhet för barn upp till sex år. De ska ha verksamhet riktad även till äldre barn.

En majoritet av föräldrarna skulle vilja stanna hemma längre. Det kan inga förtalskampanjer mot hemmaalternativet i tidningen Förskolan ändra på (och vad de säger på förskollärarutbildnigen om hemmaföräldrar törs jag inte ens tänka på). Utan det här är fakta, så nu måste vi börja fundera över hur vi går vidare. Hur ser det ut på din öppna förskola? Har de ett rum för äldre barn, där de kan få leka och pyssla ifred från de mindre barnen? Erbjuder de riktad verksamhet även till äldre barn? Om inte - ring din kommun och kräv en förändring. Hjälper inte det skriv till alla politiker i din Barn- och ungdomsnämnd och kräv att de gör något!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vi vill sluta ljuga om att barnen har det bra

Dagens förskola har blivit förvaring

Psykologer larmar om stress hos barn

Det ska löna sig att hämta tidigt

Arbeit macht frei

2011-12-28T18:34:00.003+01:00

Kära kvinnor ... känner ni er lyckliga? Lyckligare? Lyckligast? Moderaterna har ju gett oss vår ”frihet”. Genom att styra bort oss från det "eländiga" arbetet med att ta hand om våra små barn och ut i arbetslivet – så tjänar vi nu enligt deras statistik mer pengar, berättar Anna Kinberg Batra stolt i debattartikel i Svenska Dagbladet.

Tänk på det – när ni läser om stora barngrupper, lite personal, borttappade barn, barn som rymmer, skadas allvarlig, dör eller bli utsatta för övergrepp eller kränkande behandling på dagis. Barn som tillbringar 50 timmar i veckan på dagis ...

NI HAR MER PENGAR I PLÅNBOKEN.

Sedan har vi förstås ett annat litet problem förutom krisen i förskolan, kvinnor är mer sjukskrivna och barnen psykiska hälsa försämras ständigt.

Hoppla, det kanske är så att alla barn är olika och att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder inte passar alla barn? Men det struntar vi i att undersöka. Psykisk ohälsa och beteendestörningar, det löser vi genom att starta nya företag som säljer manualbaserade program. Programmen kan komma tillrätta med allt, eller hur det säger ju Sven Bremberg på Folkhälsoinstitutet. Sedan skriker vi efter mer skolkuratorer och mer amfetaminpiller till barnen för att komma tillrätta med deras hyperaktivitet.

Är ditt barn inte social välfungerande? Då sätter vi in SET, Social och emotionell träning och så tjänar de som tagit fram programmet och som rekommenderar det ännu mer pengar.

Dricker din tonåring för mycket. Ja men då kör vi alla tonåringar genom manualbaserade program i skolan som ska skrämma dem från att dricka, så ska vi nog få stopp på det. Och så tjänar ytterligare någon stora pengar förstås.

Mår personalen i förskolan dåligt av sin arbetssituation och är sjukskrivna ofta. Ja men då köper vi in vikarier från något företag som förmedlar den tjänsten och så tjänar den personen ännu mer pengar.

Money talks. Det handlar om pengar här (om ni missat det).

Tänk om vi kunde sluta använda barnen som murbräcka för jämställdhet. Tänk om politikerna kunde sluta försöka sätta ramarna för hur ALLA människor ska leva sina liv och istället för att trycka in alla människor i en och samma ram, kunde låta kreativiteten få blomma ut och släppa fram fler alternativ än standardlösningen. Visst lite jobbskatteavdrag är som plåster på såren men fortfarande så är det en skatteförmån som kan nyttjas endast av de som gör som moderaterna vill - och det ger inte verklig frihet.

Tyvärr Kinberg Batra men det handlar inte om att se till att kvinnor ser ut att ha mer pengar i plånboken i statistiken. Det enda viktiga är att människor mår bra och att de kan välja själva och för alla är inte meningen med livet mer pengar i plånboken. Särskilt inte på bekostnad av våra minsta!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Forskargräl om mobbningsprogram

Ett inbyggt systemfel i familjepolitiken

2011-11-15T22:23:00.011+01:00

Skolfront sammanfattar konsekvenserna av familjepolitiken ganska bra. Programmet som sändes den 14 november hade följande problemanalys:

"Skolans främsta uppgift är att förmedla kunskap. Samtidigt som svenska elevers kunskapsnivå sjunker får skolan dock allt fler uppdrag och krav på sig.

Skolan ska lära ut demokratiska värderingar, sex- och samlevnad, informera om droger och alkohol, lära eleverna att bli klimatsmarta, förebygga våld med mera. Hur ska skolan hinna med? Går det att förena kunskapsuppdraget med en allt större fostrande roll? Om inte, vad ska skolan prioritera?"

Varför måste skolan lära barn demokratiska värderingar, sex- och samlevnad, informera om droger och alkohol, förebygga våld med mera? Varför finns över huvud taget så mycket tankar om att skolan ska ha "en fostrande roll".

Man kan också fråga sig varför skolan måste arbeta med värdegrunden? Eller varför skolan måste plöja barnen genom manualbaserade program som SET, social och emotionell träning?

Svar: Därför att vi har familjepolitik som inte ger föräldrar tid att vägleda sina barn ut i världen, på det sätt som människosläktet har gjort i hundratusentals år, innan dagis blev the-one-and-only-sättet att låta barn växa upp på.

Behöver vi mer facit än vi redan har egentligen, för att inse att familjepolitiken måste förändras? Politiker, föräldrar och personal som på olika sätt arbetar med barn måste få en bättre kunskap om utvecklingspsykologi. Vad behöver en liten ettåring? Vad kräver ett så litet barn i form av närhet, kärlek, god omsorg och en fungerande anknytning för att utvecklas optimalt. Är det inte lättare att börja arbeta förebyggande och ge barnen vad de behöver än att kräva att skolan ska ta föräldrarollen och dessutom behöva ta skattepengar för att investera i en massa dyra korrigerande åtgärder i form av manualbaserade program i förskola och skola?

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

p.s Ibland undrar jag om människorna bakom dagens familjepolitik - en politik som inte ser individer utan bara ett stort kollektiv av barn som ska växa upp enligt en standardiserad mall - har utbildats och tränats i gamla DDR. Den här politiken vi lever under nu har tryckts på oss ovanifrån. Det är verkligen inte något som vuxit fram ur ett gräsrotsperspektiv. Och kanske det värsta av allt. Det finns få kritiker som släpps fram.

Demokrati?

Nej inte direkt. Men det var det inte i DDR heller. Jag år så nyfiken på vilka människorna bakom den sociala ingenjörskonst vi ser i dagens familjepolitik - egentligen är. De har i alla fall varit enormt skickliga på att genomdriva en storskalig politisk modell som har implementeras på ett helt folk, utan några större protester.

Läs också:

Förskolan ger stressade barn

Så skapas narcissistiska barn

Om skrikande barn vid dagislämning

Censuren på internet skadar demokratin

Samspel i familjen viktigare än fostran

Pedagogik - eller en trygg och säker förskola

2011-11-07T11:59:00.005+01:00

PEDAGOGIK, det är väl vad alla barn behöver eller hur?

En liten ettåring som just lärt sig gå och som är så nyfiken på världen där ute och allt som finns där, behöver få utforska den under trygg vägledning av en vuxen. Det är så homo sapiens fostrat sin avkomma i hundratusentals år. Fram till våra dagar då föräldrar för höra att allt en liten ettåring behöver är att tillbringa dagarna i en lokal och utsättas för pedagogik.

Och när det lilla barnet är ledset för att mamma eller pappa lämnar det på dagis och gråter förtvivlat, tillsammans med de andra 15 små ettåringarna som lämnats och det inte finns tillräckligt med vuxna som kan trösta, krama och ge värme, närhet och anknytning, så gör det inte något för alla tystnar till slut.... och snart har de jätteroligt där de får leka och röja med alla andra barn. Eller hur?

Nej så enkelt är det faktiskt inte. Små ettåringar är extremt känsliga. Vid ett års ålder skulle egentligen människobarnet födas, men det föds tidigare eftersom barnets stora hjärna gör att kvinnans kropp inte klarar av att bära barnet så länge som det skulle behövas.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.

Till alla föräldrar som tror att små ettåringar BEHÖVER dagis för pedagogiken skull vill jag bara säga....

LÄS BOKEN FÖRSKOLAN FÖR DE ALLRA MINSTA. PÅ GOTT OCH ONT.

Nu protesterar några föräldrar (igen) över de stora barngrupperna. Den här gången i Kärrtorp i Stockholm;

”– Det måste vara ett stopp nu innan det bara blir förvaring, man måste upprätthålla något slags kvalitet, säger Linda Brännström, förälder.

Inte bara den pedagogiska kvaliteten utan även säkerheten och barnens hälsa oroar föräldrarna”.

Det är bra att de är oroade. Det ska de vara. Men de måste också börja fundera lite mer över sakernas tillstånd.

Många föräldrar i dag kräver att deras små barn under tre år ska få gå på dagis när de är föräldralediga med syskon. Det kostar mycket skattepengar och bidrar till större barngrupper.

De gnäller över att dagis kostar pengar. Men de betalar faktiskt bara en bråkdel av den faktiska kostnaden. Maxtaxan, den allmänna förskolan och rätten att ha barnen gratis i vissa kommuner upp till 30 timmar i veckan - gör att förskolan saknar pengar. Mycket pengar... som skulle kunna gå till mindre barngrupper och mer personal.

Den svenska förskolan befinner sig i en djup kris. Den behöver mer pengar. Vill föräldrar till varje pris lämna ifrån sig sina små ettåringar, så visst, det står var och en fritt att göra som de vill. Vill de ha en bra kvalitet på verksamheten - då måste vi börja fundera över om vi ska ha i princip fri barnomsorg även fortsättningsvis eller om det ska få börja kosta.

Mitt tips:

- Bort med maxtaxan och låt föräldrar börja betala mer av den faktiska kostnaden själva.

- Bort med dagis för små barn under tre år när föräldrar är hemma med syskon.

- Se till att förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.

- Reglera barngruppernas storlek i en lag. Rekommendationer räcker inte för ingen följer dem.

- Se till att det finns valfrihet i alla kommuner och många olika barnomsorgsalternativ. Då kan de föräldrar som inte är nöjda med ett alternativ välja något annat.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Modet att gå sin egen väg

2011-11-07T11:00:00.004+01:00

November dyster och grå. Allhelgonahelg och besök på gravarna av alla de älskade släktingar som lämnat. Program på tv med intervjuer av kändisar som passerat 50 år och funderar över livet. Självklart manar det till eftertanke och reflektion.

Många unga i dag är ledsna och oroliga, som unga alltid varit kanske och funderar över livet och varför de finns här. Men trots att vi har god materiell standard, inte är i krig och de flesta har det ganska bra... på ytan, så mår så många unga dåligt och funderar över självmord. Försöker ta livet av sig, skadar sig eller måste äta ångestdämpande mediciner.

Finns det några andra lösningar än mediciner och fler kuratorer på skolorna?

Ja.... och det här vill många nog inte höra... det finns andra lösningar och det stavas närvarande föräldrar eller släktingar som kan ta sig tid och prata... prata... prata. Där och precis just då som barnet mår dåligt. Men för att hinna med och orka prata, så går det inte att vara sönderstressad. Hela livet behöver du som människa ditt nätverk av anhöriga och vänner, för att prata dig igenom livets olika faser.

Jag har själv haft förmånen att ha världens bästa släktingar, kloka och som satsat på att ge oss barn tid. Då tog jag det alltid för givet. I dag går jag till deras grav och funderar över att jag aldrig förstod och fick säga.. tack. Men jag känner också att jag vill ge något tillbaka. Dela med mig av mina livserfarenheter men Sverige känns så trångt och trist. Ramarna för hur alla ska leva är redan satta ovanifrån och alla vi som vill gå vår egen väg och hitta lösningar på livspusslet utanför de ramarna ses med stor skepsis av både media och de politiker som vill bestämma åt oss, hur vi ska leva.

Det går ett drev mot hemmaföräldrarna, dagmammeföräldrarna... ja alla föräldrar som väljer annorlunda än standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Hur jag än klurar på det så förstår jag faktiskt inte varför det är upprörande att det finns människor som väljer att ge sina barn tid, som vill ha tid också för ”relationslinjen” och inte bara ”arbetslinjen".

Människor som vill ha balans ses nästan som ett hot, känns det som. VAD är det som spökar i huvudet på alla de journalister som vill ha rättning i ledet och som vill att alla ska göra likadant? Vilka rädslor finns där egentligen?

Jag vet inte. Men jag vet en sak och det är att jag är beredd att ta strid för de människor som vill gå sin egen väg och som vill ha valfrihet. Tiden finns egentligen inte, pengarna finns inte - ideellt arbete i över tio år kostar... men känslan av att vilja ge tillbaka, att dela med sig, att uppmuntra andra att det är okej att gå sin egen väg och följa sin magkänsla, får mig att fortsätta skriva och försöka påverka.

Och till alla journalister och politiker som lägger tid på att motarbeta valfrihet och föräldrar som vill ge sina barn tid, så säger jag bara en sak. Stanna upp, fundera över er egen situation och är ni otrygga och osäkra över ert val, fundera över om det är något ni kan göra annorlunda - istället för att lägga kraft och energi på att få andra att göra samma val som ni själva gjort. Att alla gör likadant eller tvingas att göra likadant, är ingen garanti för att det är rätt :)

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också: Släkten är inte värst

Svensk barnomsorg - DDR - och Stasi

2011-11-05T16:34:00.008+01:00

Sverige kallar sig en demokrati men jag tror att att de närmaste femtio åren så kommer vi att bli tvungna att göra upp med många fenomen som inte är så demokratiska. Hur många vet till exempel att stora delar av den barnomsorgspolitik och skolpolitik vi har idag bygger på idéer från det forna DDR. Trots att det gått mer än 20 år sedan muren föll så har vi fortfarande en väldigt ensidig debatt kring hur vi FÅR låta våra barn växa upp.

Det pågår just nu ett omfattande forskningsarbete runt om i Europa som belyser hur vi påverkats av DDR, hur styrda vi varit av tankar och idéer därifrån. Kraven höjs nu också att Stasiarkiven ska öppnas upp för allmänheten. Vilka var människorna i DDR:s tjänst? Hur har de påverkat oss och satt ramarna för HUR vi till exempel tillåts låta våra barn växa upp?

I Svenska Dagbladet beskriver Barbro Eberan fil dr i gemanistik vilket lätt byte Sverige var för DDR:s charmoffensiv:

"Under fem år har Birgitta Almgren plöjt genom akter i tyska arkiv. Sin analys av de skriftliga källorna har hon kompletterat med intervjuer av tidsvittnen i Sverige och Tyskland. Trots sin vetenskapliga tyngd är boken spännande lektyr. Den dokumenterar minutiöst hur samarbetet mellan DDR och Sverige fungerade på olika nivåer.

Liksom på sin tid nazisterna gick den östtyska regimen systematiskt till väga för att infiltrera det svenska samhället. Lämpliga personer värvades och skickades till Sverige med uppdraget att missionera politiskt. (...)

Särskilt inom den svenska utbildningssektorn var inställningen till DDR positiv. Det östtyska skolsystemet med enhetsskola och integrerad yrkesutbildning var en förebild för de ledande skolpolitikerna Stellan Arvidsson och Britta Stenholm, som också spelade en central roll i Vänskapsförbundet Sverige–DDR.

DDR en socialistisk modellstat som tar hand om sina medborgare och garanterar arbete, fri sjukvård och barnomsorg".

Ja DDR föll, muren föll och människor släpptes fria. Hur många unga som lever idag vet inom vilka strikta ramar människor levde i DDR? Hur hårt kontrollerat och ensidigt allting var. Hur många vet att de som försökte fly och lämna landet sköts ned vid gränsen? Hur många vet hur dagens barnomsorgspolitik och skolpolitik influerats av tankar från DDR och genomförts under socialdemokratisk ledning?

Det mest fascinerande är hur moderaterna bygger vidare på de DDR tankar som byggde socialdemokraternas Sverige. Hela idéen med att med politiska medel tvinga människor att välja en lösning – ett sätt att leva. I Sverige handlar det om att ALLA ska förmås välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Alla medel är tillåtna och frågan drivs hela tiden på hårt också från medias håll. Nu senast i Isobel Hadleys krönika (som inte går att kommentera och som inte går att blogglänka till märk väl...) där hon tycker att trots att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i skolan, så ska barnen gå ännu längre dagar, ännu tidigare på dagis.

Många sanningar kommer att segla upp till ytan... en efter en.... Det kanske inte så konstigt att det är moderaterna och folkpartiet som är mest emot att Stasiarkiven öppnas för allmänheten – det är ju de som allra hårdast driver att alla ska välja standardlösningen just nu och som propagerar för ännu mer styrning av människors liv, under täckmanteln "arbetslinjen" och "jämställdheten".

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Svenska grundskolan bygger på DDR:s enhetsskola

Den svenska DDR-skolan

Socialdemokraterna som formade den svenska enhetsskolan

Varför skyddar regeringen svenska Stasi-agenter?

DDR-fasoner. Folkpartiet vill ha genus på dagis

Regeringen och genuspedagogerna vill ha ett nytt folk

Myten om dagisbarnen - en av de största och grymmaste

2011-10-22T09:35:00.008+02:00

En myt som ställer skapar stor oro hos föräldrar och som faktiskt även stämplar hemmabarn och dagmammebarn, är den att barn som gått på dagis blir duktigare i skolan. Den myten har sålts in så väl trots att det inte finns någon forskning gjord i Sverige på dagens barn med dagens förhållanden, att den till och med ligger som en orsak till ranking i Lärarförbundet ranking av bästa skolkommun. Solna kommun vars barn generellt uppvisar bra meritvärde i skolan får ändå lägre ranking eftersom ”bara cirka 80 procent av barnen går i förskola”.

Solna har valfrihet så de barn som inte går i förskola går hos dagmamma (pedagogisk omsorg), är hemma med vårdnadsbidrag eller har tvåfamiljssystem. Istället för att mäta hur skolan lyckas med sitt uppdrag i rankingen så sänker man betyget på grund av ideologiska skäl.

Alla barn är olika, de är bra på olika saker och de utvecklas i olika takt. Det är arbetsmiljön i skolan (studiero, bullernivå, att barnen får röra på sig), lärarnas utbildning, klassernas storlek och själva upplägget samt föräldrarnas utbildningsnivå som avgör hur det går för barnen i skolan. Finland som toppar i OECD Pisa har inte som en kvalitetsmarkör att alla barn ska gå på dagis för att bli duktiga i skolan - de satsar på skolan istället.

När ett barn kommer till skolan så är det av yttersta vikt att barnet har lärt sig några grundläggande saker för att kunna ta till sig information. Barnet måste vara socialt och emotionellt välfungerande, förstå att man inte pratar rakt ut, utan räcker upp handen, barnet måste kunna vänta på sin tur och kunna samspela med andra barn samt även ha tillräckligt med lugn och välmående i kroppen för att kunna sitta still, koncentrera sig och lyssna och ta in information.

Men många barn har inte nått dit när de börjar skolan, vilket till stor del skapar dagens skolmiljö, med stök och mobbning. I panik jagas det diagnoser och cirka 24 000 barn medicineras i dag med ADHD medicin som innehåller amfetamin.

Dessutom köper skolorna in manualbaserade program för 1–3 miljarder för att komma tillrätta med barnens beteendestörningar. Program som SET, social och emotionell träning.

Ovanstående är fakta som få föräldrar känner till. Ett arbete som hindras av den mur av journalister som själva har barnen på dagis och vill döva sitt dåliga samvete och av de människor som tjänar storkovan på mediciner och manualbaserade program. Inte särskilt behjärtansvärda skäl för att fortsätta sprida myter är det heller.

När man har den här bilden klar för sig och vet att den svenska förskolan befinner sig i kris med stora barngrupper och få personal, så är det skrämmande att se hur vissa journalister fortfarande klamrar sig fast vid myten att dagisbarn blir bättre i skolan. De har alla fakta men de fortsätter att på alla sätt hindra att den når ut till föräldrar.

Det skadar barnen och försämrar deras livschanser. Svenska föräldrar är grundlurade – så jag håller helt med det är dags att media börjar servera fakta istället för myter.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det finns ingen Quick Fix för barnuppfostran

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

Svenska barn allt sämre i matematik

”Oberoende” Sverige radio spär på myter

2011-10-21T20:13:00.016+02:00

Lilla Sveriges Radio Östnytt kontaktade mig och ville prata om hämtstressen på dagis och varför de är bra att ge sina barn tid och ha kortare dagar på dagis. De skulle göra ett radioinslag angående det faktum att många föräldrar känner stress över att hämta tidigt och jag har ju ”haft åsikter i ämnet” och därför ville de att jag skulle vara med en kort snutt efter det inslaget tillsammans med Malin Alfvén barnspsykolog som jag kritiserat och som arbetar på P4. Det skulle vara direktsändning.

Det här mejlet fick jag från Sveriges radio Östnytt;

Hej, vi talades vid i telefon för en stund sedan angående en intervju i Sveriges Radio om dagistider. Du undrade om upplägget och såhär tänkte vi:

Vi har varit ute och träffat föräldrar som tycker lite olika i hur länge man ska ha sitt barn på dagis, vi skulle vilja krydda det inslaget med en diskussion med lite råd om hur en förälder ska resonera och tänka i den här inte helt självklara fråga. Vi skulle gärna vilja att du är med i inslaget som kommer att vara cirka fem minuter i vårt em program Östergötland idag. Det är direktsändning och vi tänkte oss inslaget vid halvfyra. Ring gärna om du har några frågor. Är lite stressad eftersom jag ska iväg och hämta mitt barn på dagis ; )

Lisen Elowson Tosting

Producent Östergötland

Sveriges Radio P4 Östergötland

Nu är jag väldigt tveksam till att medverka i media över huvud taget eftersom de flesta journalister inte direkt är överdrivet välvilligt inställda till hemmaföräldrar – och att jag vet av erfarenhet att de inte alltid ”spelar juste spel”.

Men visst när Lisen Elowson Tosting på Östnytt berättade att jag kunde kontakta programledaren Mathias Lindholm i förväg för att få veta mer så gjorde jag det och fick veta att det skulle handla om att hämta tidigt på dagis eller inte, så lät det ändå som ett bra upplägg. Jag pratar gärna om varför det är bra att ge sina barn tid och och inte ha för långa dagar på dagis samt vikten av att föräldrar innan de väljer barnomsorgsalternativ tänker igenom noga vilket barnomsorgsalternativ som passar bäst, eftersom alla barn är olika.

Jag var noga med att säga innan att jag inte ville ha ett skyttegravskrig mellan olika alternativ, utan att det handlar om fakta och att dela med sig av sina erfarenheter.

Jo hej du.

Sedan ändrar de sig och ringer upp och säger att Magnus Kihlbom barnpsykiater ska vara med och ber att få ringa om några minuter och spela in istället, ”eftersom han inte kan någon annan tid än 14.10”.

Borde jag ha anat ugglor i mossen? Ja, det borde jag men jag trodde att det fanns någon form av journalistisk heder. DET ska man aldrig förutsätta om man valt att vara hemma med sina barn.

Naturligtvis så handlade frågorna bara om att ställa olika alternativ (hemma och dagis) mot varandra och servera myten om att dagisbarn blir bättre i skolan. Och jag tyckte att jag svarade riktigt bra ändå. Producenten Christian Ströberg fick jag också prata med och direkt efter så ringde jag upp för att säga att jag hoppades att de INTE skulle klippa i det som sagts. Han svarade aldrig så jag läste då in ett meddelande.

Men oj vad de klippte bort alla mina svar för att få det till att stämma med deras egen världsbild. Det är bara ett problem, de har handlat fullkomligt oseriöst.

Varför denna fixering vid att sälja in myten att dagisbarn blir bättre i skolan? Om man nu verkligen är så tillfreds med sitt eget beslut så är det väl lätt att strunta i att en del väljer bort dagis helt. Varför dessa skumma metoder och rädslan att släppa fram hemmaföräldrarna på riktigt?

Man skulle kunna tro att våra skolor är översvämmade av barn som klarar skolan sämre eftersom de varit hemma (Kul stämpel för ett barn som varit hemma, att börja skolan med by the way) – med tanke på denna fokusering på att hela tiden tala om att dagis så tidigt som möjligt så långa dagar som möjligt, är ett måste för att bli duktig i skolan. En myt utan sanningshalt och som jag sa i en bortklippt del så finns det INGEN forskning i Sverige på svenska förhållanden och svenska dagisbarn, hemmabarn, dagmammebarn som bevisar att det stämmer.

Och ska forskning ha evidens så bör den naturligtvis vara gjord i Sverige på dagens förhållanden.

Sanningen, märk väl, är att var fjärde elev som lämnar årskurs nio har ofullständiga betyg, trots att en majoritet gått på DAGIS. I varje mätning i OECD Pisa undersökningen så uppvisar svenska barn allt sämre kunskaper i skolan samtidigt som allt fler gått på dagis. Men när fler barn var hemma längre och gick hos dagmamma, så såg skolkunskaperna mycket bättre ut. Som jag sa i programmet (bortklippt) så behöver det inte finnas ett samband mellan de sämre kunskaperna vi ser i skolan och att barnen gått på dagis. Men det blir konstigt med tanke på hur det faktiskt ser ut att fortsätta hävda att dagisbarn blir bättre i skolan när det inte syns. (Men jag fick säga ”men det syns inte” resten var bortklippt förstås).

En annan sanning är att det satsas 1-3 miljarder på manualbaserade program för social och emotionell träning i förskolor och skolor för att komma tillrätta med alla beteendeproblem hos barn. Varför behövs dessa program om nu dagis är ett måste för att lära sig socialt samspel och fungera i grupp. (Mitt inlägg om varför det köps in så många manualbaserade program klipptes förstås också bort).

Svenska föräldrar är grundlurade.

Jag har aldrig sett så mycket klippande och klistrande för att få till det så att inlägget skulle ligga in linje med de egna åsikterna. Dialogen hängde över huvud taget inte ihop. När jag berättar om OECD Pisa undersökning är det bortklippt men Magnus Kihlboms svar med. Det har tagit bort allt jag berättar om att mitt barn började på lekis vid 2 1/2 år, vilket gör att det låter som att hon gick 5 timmar på dagis och så vidare.

Ja, ja, det är ingen idé att bli upprörd. Jag gör som jag brukar när media i vanlig ordning går över gränsen i sin iver att ge sin egen tillrättalagda bild av verkligheten – jag skriver här på bloggen och berättar. Informationen når kanske inte ut till så många, men informationen finns där i alla fall..... och når ut till en del.

Jag nämnde också i programmet att vi har en regering som bestämt att vi ska ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ och då bör det också respekteras och föräldrar bör få information om alla olika alternativ. (Bortklippt).

För dig som förälder som funderar över vilket barnomsorgsalternativ du ska välja och som vill höra en vanlig liten mammas tankar kring detta, så läs gärna här... OCENSURERAT :)

Och till syvende och sist: Lägg ned beroende (ideologiskt vänsterstyrda) Sveriges radio. Vi medborgare betalar dessa människors löner och då bör de faktiskt också upprätthålla någon form av moral och åtminstone försöka leva upp till det uppdrag public service har. Tills dess.... använd er konsumentmakt och bojkotta P4 Östnytt.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

p.s Nu länkar jag till den här bloggen i kommentarerna på SR sidan, så får vi se om den får vara kvar eller om de censurerar bort den länken också :)

Läs också:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4856946

Ska föräldrapenningen också tas bort för ALLA då?

2011-09-27T17:13:00.007+02:00

Nyamko Sabuni tycker skriver i ett debattinlägg:

"Även för utrikes födda barn har föräldrarna rätt att ta ut föräldraledighet fram tills barnet fyllt åtta år. Här är fördelningen dock en helt annan - 80 procent av föräldradagarna tas ut efter att barnet har fyllt tre år. Vad som sker är att föräldraförsäkringen blir en fälla för nyanlända kvinnor som har barn. Den håller kvinnor bort från språkutbildning och möjligheter till arbete".

Fälla? Är man säker på att föräldrapenningen är orsaken till att invandrarkvinnorna inte kommer ut på arbetsmarknaden. Eller finns det kanske andra orsaker.

Föräldraförsäkringen är väsentligt högre än vårdnadsbidraget och att med föräldrapenning kan du inte uppbära vårdnadsbidrag. Det största problemet torde alltså vara föräldrapenningen och inte vårdnadsbidraget som är för barn under tre år.

Här har vi ett typiskt exempel på politisk ingenjörskonst där man tittar på en lösning för alla och undviker att se individerna.

Vårdnadsbidraget ska tas bort för ALLA föräldrar, mammor OCH pappor (mellan 8-10 procent av alla som tar ut vb är pappor) - bara för att det anses försvåra integrationen för invandrarkvinnor.

Men föräldrapenningen ska inte tas bort eller begränsas för ALLA föräldrar - utan bara för invandrarkvinnorna.

Här finns det två stora problem. Invandrarkvinnornas brist på integration ska lösas med riktade åtgärder som hjälper just dem. Eftersom hemmaföräldrarna använder vårdnadsbidraget för att förlänga tiden hemma av olika orsaker eller för att kunna gå ned i tid genom deltidsarbete när barnen är små, så kan man inte försämra den möjligheten utan vettig konsekvensanalys?

De som idag har vårdnadsbidrag har sin anställning tryggad och har rätt att vara hemma i tre år. De har dessutom sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst skyddad och kan vara hemma och arbeta extra eller deltid. Allt det här vill Nyamko försämra för mammor och pappor som är hemma - och enbart av ideologiska skäl - och utan att ta hänsyn hur det slår mot den lilla människan.

Och allra hårdast drabbas de ensamstående. Enligt statistik från SCB 2010 var åtta procent av de som valde vb ensamtående. Förmodligen för att kunna arbeta deltid när barnet är litet och kunna få mer tid med sitt lilla barn.

Ett borttagande gör att de som måste/vill vara hemma längre tvingas säga upp sig för att kastas ut i otrygghet. De som vill gå ned i tid när barnen är små kan inte längre hitta lösningar där en förälder är hemma och en arbetar extra eftersom man inte längre har sin SGI skyddad. De ensamstående tvingas ut i heltidsarbete och deras barn är de som tvingas vara längst på dagis, då ingen annan kan hämta dem tidigt.

Ska alla dessa föräldrar och barn drabbas bara för att Folkpartiet misslyckats med att integrera invandrarkvinnorna?

Dessutom tycker jag att det är skamligt att på det här sättet bidra till att ställa föräldrar som vill ge sina barn tid mot invandrarkvinnorna. Nu får de skulden för att dessa föräldrars valfrihet riskerar att försvinna.

Varför inte bara sätta igång och gå ut och möta dessa invandrarkvinnor som man påstår sig vara så bekymrad över. De är alla olika med olika bakgrund. De behöver riktade åtgärder och stöd och ett tips är att höra vad de har att säga själva, istället för att bara prata över deras huvuden.

Sedan kan ju ni politiker som sitter där med era skrivbordskonstruktioner och vill styra och ställa med storskaliga lösningar som slår mot de enskilda människorna - ta och gå ut och prata också med dem.

Har du någonsin träffat en hemmaförälder Nyamko? Har du pratat med dem och bildat dig en uppfattning om varför de vill vara hemma lite längre med sina barn och "jobbskolka" när barnen är små?

Om inte så se till att göra det.... gärna imorgon.

Och till Expressen... Ni har inte gjort det möjligt för era läsare att kommentera just den här artikeln. Varför inte.

Hemmaföräldrars nätverk

11 september och hotet inifrån

2011-09-11T10:48:00.018+02:00

Läsarna i SvD får frågan: "Vad gjorde du den här dagen för tio år sedan".

Genast poppar bilden i mitt inre upp av tv-skärmen med det brinnande tornet. Det var maken som ringde och sa åt mig att sätta på tv:n. Ett barn var på lekis och det yngsta var hemma med mig. Smärtan jag kände då, sorgen över alla människor som stod där i fönstrena och vinkade, väntade och hoppades på att bli räddade.... som aldrig blev räddade - där man inte ens försökte rädda dem. Den sorgen känns lika stark i dag, ja alla dagar när jag tänker på vad de här alldeles vanliga människorna råkade ut för.

Och sedan sorgen för alla anhöriga... och framförallt barnen.

Jag funderar mycket över varför just den här katastrofen, slår så hårt och en del är förstås att man är med i själva skeendet när man följer det som händer via tv och radio.

De överlevandes berättelser när den stora massan blir till individer, det tar hårt. Jag tänker på de två mammorna som skulle resa med sina elvaåriga döttrar, från en delstat till en annan. De hamnade på varsitt plan och båda planen kapades.

Det allra värsta är känslan av otrygghet. Att vi har olika länder, gränser, ett försvar, för att försöka skydda vår befolkning, familj, våra vänner, vårt nätverk av människor som vi bygger vårt samhälle tillsammans med.

Skydd mot en yttre fiende.....

Men här var det inte så - här handlade det om en inre fiende, inom landets gränser som till synes verkade ingå i gemenskapen, det sociala nätverket... där man trodde att det handlade om "vi" och "tillsammans". Där det förtroendet slutade i mord.

Varför? Vad hade alla de här vanliga små människorna, mammorna och papporna gjort? Det kommer jag aldrig att förstå.

Jag var inne i stan med mitt yngsta barn för en "mor och dotter dag", två dagar innan självmordsbombaren brände av sin bomb här i Stockholm. Vi gick precis där mordförsöket inträffade två dagar senare och det tog naturligtvis extra hårt. Reaktionen på facebook och överallt i media blev "locket på", inga diskussioner, inga reaktioner knappt - mer av ursäkter och undanflykter.

Men om vi ska bygga ett samhälle tillsammans som ska vara bra och tryggt för alla och helst utan "trojanska hästar", så måste vi nog ta av det där locket, tänka konstruktivt, diskutera, debattera och fundera på hur vi ska få ett tryggt samhälle för oss själva och våra barn.

En fungerande demokrati kräver faktiskt det. En liten tanke en dag som denna när det blir proffstyckarna som kommer att sätta agendan för dagen och som kommer att berätta för oss vad vi ska, tycka, tänka och tro och vilken världsbild som är den "rätta".

Madeleine Lidman

Läs också:

Fyra gripna för förberedelse till terrorattentat i Göteborg inatt

Han begravdes levande i rasmassorna två gånger

Hans fästmö slängde sig ut från fönstret

"Vi var där vi syntes bara inte"

Alla på jobbet dog

Nya bilder från 11 september

Resa längs fronten i kriget mot terrorn

USA har gett upp segern

Inspelningar från attacken släppta

Minnestorget i New York invigs 11 september

Tio år efter 11 september

Samma gamla förändrade värld

Terrorister med svenskt medborgarskap

Det finns ingen Quick Fix för barnuppfostran

2011-09-06T20:52:00.006+02:00

Stressade föräldrar slår sina barn läser jag i DN. Och barnmisshandeln ökar kraftigt ..... och drabbar barn mellan 2-5 år (trotsåldern).... och förövarna är stressade föräldrar i medelklassen.

Det finns bara en sak att säga som jag ofta säger "Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt". Barn tar tid - och det krävs tålamod, fokus, tid och ork för att fostra barn genom de olika utvecklingsfaserna. Men många föräldrar har inte den tiden, annat än timmen mellan middag och läggdags på kvällarna.

Och tyvärr men det räcker inte för många, för att komma in i föräldrarollen - för att lära känna sitt barn och ge barnet den närhet, kärlek och goda omsorg som barnet har rätt till.

Stress gör människor aggressiva, både stora och små och ett barn i en utvecklingsfas är extra känsligt, liksom den förälder som har bråttom att lämna på dagis för att hasta iväg till jobbet.

En minikris där just då när det är dags att åka till jobbet och barnet ska lämnas på dagis, kan tydligen eskalera och göra att den stressade föräldern gör just det man inte får.... han eller hon slår sitt barn. En fysisk smärta hos barnet blir till en psykisk smärta som påverkar hur barnet sedan är mot andra på dagis och som påverkar barnet och hur det kommer att må själsligen för resten av livet.

Då kommer samhället in med sin Quick Fix. Föräldern ska gå en kurs i Föräldraskap - Komet till exempel och barnet ska behandlas med manualbaserade program som SET, Social och emotionell träning på dagis - och lära sig empati - lära sig att bli socialt välfungerande.

Problemet är bara att empati utvecklar du som barn när du får empati - inte genom teoretiska övningar.

Återigen.... att skapa ett samhälle där det inte finns tid för barn och en balans mellan arbete och familj skapar många problem. Varför inte istället göra det enklare för föräldrar genom att öka valfriheten, så att varje familj kan sy ihop den lösning som passar just dem bäst.

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Arbetslinjen och Matrix

Proffstyckare mot valfrihet

Barnen gör som vi gör - inte som vi säger

2011-08-20T18:18:00.008+02:00

Nu börjar skolan och många barn går till skolan med en klump i magen skriver nästan alla tidningar. Genast svämmar tidningarna över med debattartiklar om hur barnens destruktiva beteende med att mobba andra ska förändras på olika sätt i skolan.

Men vem tänker förebyggande?

Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör. Varför kommer så många barn till skolan och mobbar andra? Varför är de inte empatiska och socialt välfungerande? HUR har deras första år i livet sett ut eftersom de formats till att bete sig så här?

DET tycker jag är en både viktigare och mer intressant diskussion. Vi föräldrar har ett mycket stort ansvar - det är faktiskt på oss det vilar att våra barn inte mobbar andra.

Det är så viktigt att lära barnen att vi alla är olika men lika mycket värda.

Ger vi barnen den närhet, kärlek och goda omvårdnad de har rätt till så blir de också empatiska. Barn som inte får det de behöver rent känslomässigt får naturligtvis sår i själen, som de kommer att utagera på ett eller annat sätt. Men vi måste också föregå med gott exempel. Hur pratar vi om våra medmänniskor? Öppet och utan att sätta etiketter? Tillåter vi att människor får blomma ut och gå sin egen väg eller kräver vi att alla måste vara lika, göra lika.

Vi kan inte rent teoretiskt förklara för barnen att det gynnar oss alla om vi är sjyssta och snälla mot varandra. Det gynnar oss som grupp, vårt samhälle och vårt land. Istället måste vi föregå med gott exempel och visa vägen genom att ge barnen det de behöver och genom att i vårt eget beteende visa vägen hur man kan och bör vara mot varandra. Inga manualbaserade program i världen kan göra ett lika bra jobb som vi föräldrar.

Det här visar bara återigen att staten inte är den bästa föräldern.

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

"Barnen känner föräldrarnas oro"

Många känner obehag inför skolstarten

Mobbning: Det finns handlingar som aldrig kan ursäktas

Lärarna gör mobbningen värre

Att skuldbelägga alla lärare minskar inte mobbningen

Ny strategi mot mobbning brådskar

Pappor ÄR viktiga - föräldrar är viktiga

2011-07-30T23:21:00.005+02:00

Proffstyckarna ger sig inte i första taget. Världsbilden är svart eller vit, millimeterrättvisa är receptet mot allt och människor kan inte tänka själva.... planera själva.... eller överlåtas ansvaret att få bestämma själva.... HUR de vill fördela föräldraledigheten.

Självklart är pappor lika viktiga i sina barns liv som mammorna, som Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika. Men det betyder INTE att vi ska tvångsdela föräldraledigheten - som hon skriver för femtioelfte gången. Däremot ser jag rent allmänt att det skulle vara bra om vi moderniserade familjepolitiken mot ökad valfrihet. Den måste bli mer flexibel, då kan de föräldrar som vill sy ihop sina egna lösningar för att vara närvarande föräldrar, beroende på hur familjesituationen ser ut. Alla familjer är olika och alla barn är olika nämligen.

En liten "detalj" som proffstyckarna ofta glömmer bort. I proffstyckarnas värld handlar föräldraskapet bara om det första året - sedan tar staten och förskolan över. Men i verkligheten är du förälder hela livet. Därför är det viktigt att tänka längre och planera även för tiden efter föräldraledighetens slut.

Hur mycket tid ska barnet få med sina föräldrar?

Många föräldrar hittar här olika lösningar. Ibland är det mamman som är hemma, ibland pappan. Ibland jobbar båda föräldrarna 50 procent och turas om att vara hemma. En del kämpar för att stanna hemma längre men väljer sedan förskola och satsar på att gå ned i tid, för att kunna hämta tidigt.

Den diskussionen är egentligen den viktigaste. Hur ger vi våra barn tid, så att vi kan vara närvarande föräldrar under HELA barnets liv. Inte bara sex månader var.........

Men tyvärr.... så länge proffstyckarna har bestämt sig för att de vet (bättre än alla föräldrar där ute i vårt avlånga land) hur vi bäst ska leva våra liv, så kommer debatten inte att utvecklas vidare. Ibland känner jag bara ett enda stort gäääsp. Kan de aldrig komma med något nytt. Och varför tar de aldrig in några argument från gräsrötterna som ändå lever där ute i verkligheten. Tvångsdelning har proffstyckarna tjatat om i snart tio år, trots att föräldrar är kloka nog att inse skillnaden mellan teori och praktik. De förstår att snäva ramar skapar problem och de vill faktiskt inte ha någon tvångsdelning, så varför inte acceptera det och börja tänka lite nytt, gå vidare och börja fundera över det som verkligen är ett stort problem i dag - att så många barn har för lite tid med sina föräldrar.

Madeleine Lidman

Läs också:

Millimeterrättvisa - nej tack

Skriet från dagisfamiljen

I en spöklik värld registreras dagisbarnens åsikter

2011-07-26T21:15:00.007+02:00

Jag hade helt missat den här utomordentliga debattartikeln från föräldrar som reagerat över att deras barns åsikter registrerats. Hur många föräldrar har inte reagerat..... förmodligen en majoritet. Har de någon aning om vad deras barn är med om på sin förskola.... egentligen. Vet de vilka program barnen mals igenom? Social emotionell träning (SET) eller någon genuspedagogiskt program kanske? Vet de att programmen saknar evidens? Har de någon aning om hur barnen påverkas av programmen? För att "rätt" program ska användas för att forma barnen, krävs förstås att dagis registrerar och dokumenterar barnens åsikter och även föräldrarnas. Då måste pedagogerna fråga ut och dokumentera barnens svar.

Får man tro på Gud i vårt land, eller är det fel? Förmodligen.... då ska väl någon form av avprogrammeringsprogram sättas in. Det var nämligen en av frågorna som ett litet barn på en förskola fick och som personalen sedan tog upp med föräldrarna; Brukar ni prata om ifall ni tror på Gud? Föräldrarna reagerade över att privata frågor som rör värderingar och trosuppfattningar åsiktsregistrerats på deras förskola.

Med all rätt.

Det var ju faktiskt så här nazisterna arbetade. Via barnen ville de komma åt föräldrar med "fel" åsikter. Barnen frågades ut och uppmuntrades att ange föräldrar och andra. Är det dit vi är på väg med denna form av åsiktsregistrering.

Får barn i dag vara barn och växa upp och själva bilda sig en uppfattning i olika frågor eller ska vi acceptera att de ska "programmeras" genom att de får genomgå olika manualbaserade program, där barnen och föräldrarna innan programmeringen börjar åsiktsregistreras? Personligen tycker jag att det är otäckt på gränsen till overkligt att det ser ut så här. Frågan är dessutom om det inte är ett brott mot FN:s barnkonvention att behandla barn på det här sättet.

Madeleine Lidman

28/8-2011: p.s Nu börjar faktiskt en och annan journalist att vakna och inse hur vansinnigt det här är. Ett mycket positivt tecken.

30/8-2011: Och yrvaket vaknar några till: DN och SVT

Men den mest intressanta frågan är väl om någon kommer att göra något åt det hela. Eller blir det en storm i ett vattenglas och sedan återgår allt till det ”normala”.

Läs också:

Förskolan ska ta hänsyn till barns ålder och mognad

Livskunskap på schemat är förkastligt

Livskunskap får bakläxa

Ingen likvärdighet i Livskunskapen

Skolverket kritisk till Livskunskapen

Censuren på internet skadar demokratin

2011-07-26T12:18:00.007+02:00

Den svenska förskolan befinner sig en djup kris. Det har vi på Hemmaföräldrars nätverk känt till länge... och kämpat för att förbättra. Men som alla vet är det inte guldläge när en hemmaförälder säger att det är problem med stora barngrupper och få personal.... för då har man en dold agenda. Men självklart vill även hemmaföräldrar att förskolan ska erbjuda en bra verksamhet, helt enkelt därför att det finns de som väljer den verksamheten till sina barn när de blir äldre och.... ärligt vem mår bra av att se hur små barn far illa.... självklart så agerar man som förälder då. Även om det handlar om andras barn. Små barn behöver vårt skydd och det ingår i vuxenrollen att ta ansvar.

Därför har jag (och många andra men det var BO som drog igång kampen med att påtala att små barn bör omfattas av en arbetsmiljölag) varit med och skrivit debattartiklar och inlägg för att förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag (där personalen är skyldig att anmäla brister).

Som de flesta vet får hemmaföräldrarna aldrig komma till tals i media, om man inte går ut och skriker ut att man är "hemmafru". Men vård och omsorg om de egna barnen handlar inte om att vara hemmafru - det handlar om att vara hemmaförälder eftersom det lika gärna kan vara en pappa som är hemma.

Det tråkiga är att hemmaföräldrarna aldrig släpps fram på ett seriös sätt i media och även censureras när de försöker göra inlägg på internet och kämpa för att de små barnen ska få det bättre. Föräldrar som kanske drivs av dåligt samvete har ett väldigt stort inflytande över vad som får komma fram på nätet och vad som inte får komma fram. Och nu är även ett företag som heter Interaktiv säkerhet en del i kampen mot att tysta hemmaföräldrarna.

Söker man på nätet på Familjeliv och Interaktiv säkerhet så kommer många inlägg om rena övergrepp och grov censur upp. När en hemmamamma till exempel drog igång en tråd på sajten familjeliv.se om hur hemskt det var att en liten treåring dog på dagis, strypt i sin egen hjälm, så satte stalkerdrevet på Familjeliv igång och Interaktiv säkerhet som modererar sajten tog bort inlägget, trots att det inte bröt mot några regler. Tyvärr fungerar Familjeliv så att det inte går att skriva till moderatorn eller kommentera. Skriver man till redaktionen så väljer de att inte svara. Inlägget som togs bort om dödsolyckan på dagis togs bort med följande motivering och medlemmen stängdes av;

”Ett inlägg som du har skrivit under rubriken
Förskolan saknade hjälmregler, dagisbarn dog
har tagits bort då det är provocerande skrivet och då du länkat till en familjs personliga tragedi för att belysa nedskärningar inom barnomsorgen. Vi har redan innan meddelat dig att det inte är ok och vi tar därför bort din tråd. Vänligen respektera vårt beslut.
Här är en kopia på inlägget du skrev:
Efter onsdagens tragiska olycka på en förskola i Sandviken, där en treårig pojke avled efter att ha fastnat med hjälmen när han klättrade i ett träd, skärper nu kommunen säkerhetsreglerna för både fristående och kommunala förskolor. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sandviken-skarper-forskolesakerhet”

Så blev det när en hemmamamma tog upp ett problem. Inga värderingar, inga tillägg, bara texten från artikeln rakt av och ändå raderades inlägget. Det lustiga i kråksången är att lite senare tog en förskollärare upp samma olycka...... Men då fick inlägget vara kvar, trots att hon även skrivit sin personliga åsikt. (Det är skillnad på folk och folk i Familjelivs ögon tydligen):

”I förra veckan fick han beskedet att åklagaren lägger ner undersökningen om vållande till annans död. Enligt åklagarens beslut har förskolelärarinnan inte brustit i sitt agerande på ett sådant sett att det är åtalbart. Men pappan håller inte med och nu ska fallet överprövas.– Jag anser att åklagaren har fel i sitt resonemang. Han menar att man inte kan begära att hon skulle ha bättre uppsikt än en vanlig förälder. Men jag har aldrig lämnat min treåring utan uppsikt i flera minuter, aldrig, säger han.

Jag fattar verkligen inte hur man tänker där. Jag håller helt med Martins pappa, det är ju SJÄLVKLART att man kan begära att en pedagog på förskolan ska ha bättre koll än "en vanlig förälder"! Som pedagog är man anställd för att ta hand om andras barn, man får betalt för att ha koll!

Blir så jäkla arg!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-09 09:55

Eftersom många förutsätter att jag inte gör det, så jo, jag jobbar på förskola själv, och har gjort det i många år”.

http://www.familjeliv.se/Foralder/Forum-3-26/m59378637.html

Sverige sägs ju vara en demokrati. Men ändå diskrimineras hemmaföräldrarna helt öppet. Och det sker varje dag, varje timme... här och nu, utan att någon reagerar eller tycker att det är särskilt anmärkningsvärt. Det kan handla om kommentarer till artiklar inne på Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och även ibland Svenska Dagbladet, som raderas bara för att de uttrycker en annan åsikt än den gängse ”korrekta”. Ofta är företaget Interaktiv säkerhet inblandat men lika ofta är det tidningens egna moderators som bestämmer sig för att hemmaföräldrarna inte ska få höras.

Det här är inte okej i Sverige anno 2011. Alla människor är lika mycket värda och har rätt att få uttrycka en åsikt. Man är inte en sämre människa bara för att man valt att ge sina barn tid, för att man valt att stanna hemma längre än ett år, eller för att man väntat med förskola eller valt bort det helt till förmån för något annat alternativ som dagmamma, hemmaförälder eller annat. Sverige behöver en öppen debatt och många olika åsikter... som jag sagt förut... vi har börjat vandra på en mycket farlig väg när sådant här får ske.

Madeleine Lidman

Läs också: DN om Interaktiv säkerhet

Sydsvenskan tar bort möjligheten att länka till bloggar

2011-07-23T14:57:00.010+02:00

Vem bygger nya Berlinmurar i vårt land? Tja stadiga murar byggs kring vissa tidningar och proffstyckare. De vill väldigt gärna ta sig rätten att tala om för gräsrötterna hur de ska leva sina liv och vilka åsikter de ska ha. Men om då gräsrötterna också vill ha en åsikt? Om de vill debattera och försvara sig mot till exempel hämningslösa påhopp från makteliten?

Då har det funnits ett litet andningshål i möjligheten att till vissa - med betoning på vissa - artiklar kunna kommentera innehållet. Eller så har den ambitiöse kunnat skriva ett blogginlägg och länka till artikeln.

Som exempel.... Heidi Avellan på Sydsvenskan har länge bedrivit sitt eget privata korståg mot hemmaföräldrarna och har sällan missat ett tillfälle att använda sin makt och ställning till att, på en tämligen låg nivå, sprida sina föraktfulla känslor för de föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Eftersom hon inte vill ge samma hemmaföräldrar chansen att berätta om sina livsval och varför de har valt att stanna hemma längre än ett år - så har det tidigare gått att blogglänka til hennes aggressiva artiklar i alla fall.

Nu är det slut med det.

Sydsvenskan har strypt även den möjligheten. Nu är avtalet med Twingly uppsagt och påhoppen kan fortsättningsvis pågå utan att den som attackerar behöver få något svar. Visst kan man göra så om man tycker att debatt är obehagligt och om man vill stå oemotsagd. Men särskilt utvecklande och demokratiskt är det förstås inte. Speciellt inte med tanke på att tidningen Sydsvenskan inte låter hemmaföräldrarna få komma till tals i tidningen heller. Det hela känns lite som en backlash à la Radio Nord. Där skräcken hos den dåvarande socialdemokratiska makteliten tog sig farsartade uttryck när de jagade lilla Radio Nord hysteriskt för att stoppa deras sändningar utanför radiomonopolet som kontrollerades av socialdemokraterna, liksom tv-monopolet.

Desperat försöker vissa tidningar och proffstyckare stoppa människor som till exempel hemmaföräldrar från att höras. VAD är de så rädda för? Vad tror de ska hända om åsiktsförtrycket hävs och hemmaföräldrarnas röster och åsikter släpps fria?

Lite skrattretande är det allt. Jag tror inte att de behöver vara så rädda. Det värsta som kan hända med en seriös debatt, fler åsikter och fakta istället för myter - är att vi får många fler barnomsorgsalternativ att välja mellan och att förskolan tvingas ur sin djupa kris genom att barngrupperna blir mindre och personalen fler. Kanske vi till och med får se förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och som grädde på moset med all valfrihet och en bättre och mer flexibel familjepolitik, så får vi kanske se en bättre psykisk hälsa hos Sverige barn. Det är väl inte så farligt?

Madeleine Lidman

p.s Den här ledaren i DN beskriver väldigt bra varför ett öppet demokratiskt samhälle, med ett öppet debattklimat är positivt.

Läs också:

Hat är bra känsla Heidi Avellan

Vi behöver debattera familjepolitiken mer öppet

När kultureliten idiotförklarar gräsrötterna

Sår i själen hos "hemmahatarna"

Snälla proffstyckare - var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Stanna hemma eller välja förskola

2011-07-16T12:53:00.009+02:00

Det finns många sätt att fostra små barn. Just nu är trenden att göra små barn till elever från ett års ålder och sätta dem i förskola. Men om man vill göra annorlunda så går det faktiskt också väldigt bra. Varje tidsålder har sin trend och det viktigaste är alltid att följa sin magkänsla.

Väljer man förskola så är det några saker som är viktigt att tänka på att titta på innan. Hur stor är barngruppen? Hur många personal finns det per barn? Hur känns personalen.... även om trenden just nu är att poängtera utbildning så är det många andra egenskaper hos personalen som är viktig. Är de empatiska? Knyter de an till barnen? Kärleksfulla? Omtänksamma? Trivs de med sitt jobb och har de en arbetssituation som gör att de orkar vara på topp? Små barn kräver mycket närhet, kärlek och god omvårdnad för att inte längre fram i livet drabbas av psykisk ohälsa eller beteendestörningar. Utarbetad personal som inte mår bra, klarar naturligtvis inte av att ge barnen vad de behöver och miljön blir inte bra. En bra bok att läsa för att lära sig mer om hur förskolan fungerar i praktiken och vad man ska tänka på är: ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont”.

Viktigt är också att om du väljer att sätta ett litet barn i förskola tidigt, så försök att ändå ge ditt barn tid. Gå ner i arbetstid, omprioritera, hämta tidigt och ge avkall på andra aktiviteter i ditt liv för att finnas där för ditt barn. Det är inte heller ett råd du kommer att få i dag när det finns starka krafter som arbetar för att alla barn ska gå långa dagar på dagis. Få har väl missat debatten om hämtstressen.

Och så magkänslan. Vad är det egentligen. Det kan vara om ditt barn gråter hysteriskt vid lämning och du känner att något är fel. Personalen kommer att säga att allt är okej och du kommer att försöka tvinga dig själv att tro på deras ord. Mitt råd är.... gör inte det rakt av utan att fundera lite till. Har ditt barn knutit an och är trygg med "sin" personal, så ska barnet inte gråta hysteriskt. Tyvärr men jag tror inte heller på att bara gå och lämna ett gråtande barn.

Återigen kan jag bara säga - strunta i att vara politiskt korrekt och lyssna till din magkänsla.

Hur långa dagar tror du själv att ditt barn orkar med? Kom ihåg att ju mer tid du tillbringar med ditt barn - desto lättare blir föräldrarollen. Du får nämligen öva och ni knyter an till varandra, vilket underlättar enormt. Lär du dig att hitta ett bra samspel med ditt barn när det är litet och kommer du in i föräldrarollen då, så underlättar det föräldraskapet under frigörelsefasen och tonåren. Jag brukar säga.... den förälder som inte klarar av en vilt skrikande tvååring i mataffären - hur ska den föräldern kunna hantera barnet som tonåring? Det finns en mening med barnets utvecklingsfaser också för föräldrarna och det är att mogna och växa in i föräldrarollen. Men då krävs det förstås att man tillbringar tid med barnen och orkar - och inte på grund av brist på tid och dåligt samvete börjar ”curla” de små.

Vill du vara hemma....grattis.... det går som sagt också alldeles utmärkt, även om det inte är vad du kommer att få höra när du väljer att stanna hemma längre än ett år. Människobarnet föds egentligen alldeles för tidigt och är det hjälplösaste av alla däggdjursungar. Egentligen skulle människobarnet behöva ligga kvar i magen ett år till, men det klarar inte kvinnokroppen av, så våra ungar föds innan de är fullt utvecklade.

Första året för människobarnet handlar därför om att "komma ikapp" och lära sig de baskunskaper som vi däggdjur behöver, som att få styrsel på kroppen och kunna sitta och gå till exempel. Mellan ett- och tvåårsåldern sker sedan en enorm utveckling av hjärnan. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till föräldrarna (eller andra vuxna som tar hand om barnet). Samspelet och anknytningen - kvaliteten i relationen - har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling. På Folkhälsoinstitutet skriver man:

”En omfattande vetenskaplig litteratur visar att ett gott samspel mellan föräldrar och barn minskar risken för ett stort antal hälsoproblem (Stewart-Brown 2008). Ett gott samspel minskar risken för olika former av psykisk ohälsa kommer till uttryck eller utvecklas, däribland beteendeproblem (till exempel ADHD och uppförandestörning) och för inåtvända problem (till exempel depression och ångest). Det finns också stöd för att en god relation mellan föräldrar och barn minskar risken för alkoholmissbruk, drogbruk, rökning, fetma, ohälsosamma matvanor, olycksfallsskador och hjärt- och kärlsjukdom. Att föräldrarna har en avgörande betydelse för barnens hälsa är känt sedan länge”.

Ett gott samspel ja.......det är hela grunden för barnets sociala, emotionella och intellektuella utveckling. En engagerad förälder har naturligtvis alla förutsättningar att ge det lilla barnet det som det behöver för att utvecklas och bli socialt välfungerande, empatiskt och för att barnet ska må bra och inte drabbas av psykisk ohälsa. Även om det finns syskon så räcker en förälder till för att samspela socialt med barnen och äldre syskon är också en tillgång i samspelet. Den närhet, kärlek och goda omvårdnad som en förälder kan ge är i mina ögon guld värd för det lilla barnets utveckling. En trygg och bra bas att stå på behöver alla barn och den fås som sagt i socialt samspel med en vuxen. Något som också är grunden för att barn ska inhämta kunskaper och bli duktiga i skolan.

Utmaningen för många hemmaföräldrar i dag är att hitta andra barn som också är hemma. Med den ensidiga familjepolitik vi har haft så har politikerna utan att tveka länge försökt fasa ut alternativ som dagmammor och sett till att stänga ned öppna förskolor, lekis, parklekar och andra former av barnpassning (som där man förr kunde lämna in barn om man behövde gå till läkaren till exempel). Kortsiktigt gäller det därför att hitta andra lösningar som hemmaförälder - och skapa nätverk med andra som är hemma. Långsiktigt så måste en förändring till eftersom en majoritet ändå vill vara hemma längre med sina barn. Därför är det dags att ställa krav på politikerna att utöka valfriheten igen och underlätta för hemmabarnen och hemmaföräldrarna att hitta mötesplatser.

Det är från ett års ålder som det riktigt spännande börjar. Det är nu barnet på allvar vill upptäcka omvärlden och lära sig att fungera i den och bli en del av en gemenskap. Upptäckarlustan hos en liten ettåring är enorm. Allt är nytt och spännande och ska naturligtvis helst upptäckas där ute i det verkliga livet där allting sker. Bara att gå en lugn promenad och upptäcka allt som parken eller skogen erbjuder. Få följa med och fika och lära sig hur man gör ute, få följa med och handla, vara med och laga mat, städa. Från cirka tre års ålder börjar barnet få större utbyte av att träffa kompisar, då är det bra att ordna något regelbundet som en träff i lekparken eller bara att bjuda hem kompisar eller få komma hem till andra. Kom ihåg att allt du gör som hemmaförälder är en del av den absolut mest överlägsna pedagogiken.... hemmapedagogiken eller som den också kallas vardagspedagogiken. Så här bygger du upp din hemmatillvaro.

Du kommer inte att få uppmuntrande tillrop som hemmaförälder, eftersom proffstyckarna och alla politiker (utom de kristdemokratiska), tycker att du gör ”fel” val. Kom därför ihåg att du lär dig mycket och utvecklas som hemmaförälder och känns det bra och rätt - så våga lita på din magkänsla. Du känner ditt barn mycket bättre än proffstyckarna och politikerna. Läs ”Den kreativa hemmaföräldern"

Madeleine Lidman

Ljug inte Gabriel Wikström!

2011-06-09T23:11:00.005+02:00

Det finns egentligen bara en sak att säga angående sossarnas försök till skolplikt för små barn;

VAR finns de forskningsresultat som visar att förskolan bidrar till en bättre utveckling hos barn?

Om man kläcker ur sig ett så tvärsäkert påstående så bör man ha åtminstone en enda svensk undersökning att hänvisa till. Men det finns inga svenska undersökningar – vilket förstås lämnar utrymme för att hitta på både det ena och det andra tydligen. En strategi som fungerat väl för socialdemokraterna tidigare...... innan internet. I dag är nog människor inte fullt så lättlurade.

Att påstå en sådan här sak – blir en direkt lögn – i ljuset av den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn. Beteendestörningarna ökar och vill man veta varför så var Per Kågeson sanningen på spåren redan 2005 i sin bok "Tid för barn".

Svenska barn uppvisar dessutom allt sämre resultat i skolan. Det är bara att titta på OECD Pisa undersökningen. Hur hänger det ihop när så många går på dagis, från så tidig ålder?

Men i Finland går det bra och där heter framgångsfaktorn NÄRVARANDE FÖRÄLDRAR.

Vill man veta hur förskolan påverkar barn så är det bara att läsa den största undersökning som har gjorts och det är NICHD studien som är gjord på barn varav de flesta gick på dagis av en högre kvalitet än vad vi har i Sverige.

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Mer likriktning inte ett jämlikt samhälle

All-inclusive-dagis ett recept mot barnfattigdom

Så skapas narcissistiska barn

2011-05-28T21:15:00.013+02:00

Vi människor blir empatiska när vi blir empatiskt behandlade som små. Får vi inte den goda omvårdnad, den närhet och kärlek som vi har rätt till då - så växer vi upp till oempatiska vuxna med en narcissistisk läggning.

Det är mellan ett - tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna utvecklas. Men för att barnen ska utvecklas till socialt välfungerande vuxna så behövs det en vuxen som kan knyta an till barnet och samspela socialt med barnet.

Föräldrar i dag vet väldigt lite om utvecklingspsykologi och hjärnans utveckling. De vet väldigt lite om hur beteendestörningar och personlighetsstörningar hos barn uppstår och de vet säkerligen inte att beteendestörningarna ökar hela tiden. Visst de det så skulle de säkerligen fundera både en och två gånger HUR de låter sina barn tillbringa sina första år i livet.

Som förälder har du alltid en ansvar att själv söka dig information och vara kritisk mot den information som staten serverar. Men samtidigt har politikerna ett stort ansvar att inte ge föräldrar missledande information. Även om de anser att syftet är gott och har suttit på något partikansli och dragit upp riktlinjerna för inom vilka ramar människor ska få leva sina liv.

Det måste i alla system finnas ett stort mått av frihet inbyggt. Det måste uppmuntras att människor tänker själva för annars kan saker gå alldeles för långt åt fel håll och konsekvenserna i lidande blir nästan ogripbara.

Familjepolitiken är ett exempel där politikerna varit inne och styrt alldeles för mycket. Även om inte så många greppat det ännu så ser vi i dag konsekvenserna. Den svenska förskolan befinner sig i en djup kris och många barn far väldigt illa i stora barngrupper med få personal. Naturligtvis så skadar miljön deras utveckling - det är alla forskare ense om. Men det är inte den information som föräldrar får. De får bara höra hur viktigt det är att inte missa dagis, eftersom det ingår i det "livslånga lärandet" och barnen ses som små elever.

Stressen för personalen gör också att en del till slut kommer att låta det gå ut över barnen. Ett annat problem med för många barn är att olyckorna, de allvarliga olyckorna ökar.

Lägger man till det att Sveriges barn saknar skydd i en arbetsmiljölag, så förstår den (som vill och orkar förstå) att situationen för de allra minsta är allvarlig - mycket allvarlig.

Vi befinner oss i ett mycket skarpt läge och det finns inte längre tid att ta på sig skygglapparna eller stoppa huvudet i sanden som förälder. Det finns bara en sak att göra och det är att kräva mindre barngrupper och mer personal. Men också fler barnomsorgsalternativ och mer frihet att som förälder själv sy ihop olika lösningar för att hitta en bra balans mellan familj och jobb.

Hemmaföräldrars nätverk

hemmaforaldrar.se

Läs också:

”Senarya misshandlades på dagis”

Ny lag kräver anmälan

BEO kräver skadestånd för kränkt dagisbarn

Förskolebarnens behov av skydd i en arbetsmiljölag

Arbetslinjen och matrix

Artiklar om förskolan

Mamma, pappa, bebis och syskonet på dagis

2011-05-27T22:14:00.004+02:00

I Svenska Dagbladet står det om den kloka reformen som Kristdemokraterna drivit fram som innebär att föräldrar och barn snart får 30 dagar tillsammans för att knyta an och vänja sig vid att familjen utökats. Jag hoppas att alla föräldrar är så kloka att de inser att den tiden som mamman och pappan behöver för att knyta an till den lilla bebisen - behöver syskonet/syskonen lika mycket.

Många föräldrar tycks leva i föreställningen att syskon nummer två ska få exakt lika mycket tid med mamma och pappa som första barnet fick. Därför dumpas ettan på dagis när tvåan kommer hem från BB.

Det är något sorgligt över hela det tankesättet.

Lilla ettan ska väl inte känna sig undanskuffad, utan behöver ju också vara med sin mamma och pappa och sitt nya syskon och få känna att han eller hon är precis lika älskad och viktig som innan syskonet kom.

Här handlar det inte om mamma och pappa först och främst utan om barnen. Tvåan lider inte av att ha ett syskon hemma. Tvärtom. Det här är bara ytterligare ett bevis på att föräldrar i dag inte tror sig om att klara av att ta hand om två barn samtidigt. Varje barn ska tydligen få växa upp som "ensambarn". Men barn behöver hela sin familj, de behöver få frottera sig med sina syskon och finna sin plats i syskonskaran. Och nog borde de allra flesta kunna reservera de 30 dagarna inte bara för sig själva utan också för det äldre syskonet. Jag är övertygad om att det är en mycket klok investering att ge hela familjen den tiden.

Hemmaföräldrars nätverk

hemmaforaldrar.se

Sverige och Finland har valt helt olika vägar kring skolan

2011-05-01T16:24:00.010+02:00

Finland satsar på välutbildade lärare med hög status och lärarledda lektioner. Tiden verkar inte gå åt till att fostra barnen och få dem att;

- stänga av mobilerna och sluta surfa/sms:a/prata i telefon

- ta av sig kepsar/mössor

- ta ner fötterna från skolbänken

- sluta prata med bänkgrannen och börja lyssna på läraren

- sitta still

- sluta stöka rent allmänt

Istället kan lärarna i Finland satsa på att utbilda i ett ämne de brinner för och har goda kunskaper i - och resultaten lär inte vänta på sig. Finland toppar i OECD Pisa undersökningen år efter år.

I Sverige verkar fokus i dag ligga på att komma tillrätta med alla beteendestörningar hos en stor andel av barnen. Skolorna satsar pengar på att köpa in färdiga program som barnen ska malas igenom på skoltid, för att försöka få lugn och ro att undervisa.

Men VEM frågar sig varför barnen beter sig så här? Vem ser varje enskilt barn och just det barnets behov - av medmänsklighet, närhet, bekräftelse, ledning?

Sverige är sannerligen ute på hal is. Jag tror att vi måste gå tillbaka till själva grunden och titta på HUR vi låter våra barn växa upp. Vi har en familjepolitik som inte tar hänsyn till det enskilda barnets behov - istället ska alla föräldrar med ekonomiska styrmedel tvingas att välja standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. För att nå dit och få föräldrar att sätta sin magkänsla åt sidan - en magkänsla som hos en majoritet skriker att det här är fel att lämna bort ett så litet barn - så har man ett digert propagandamaskineri som ständigt arbetar med att invagga föräldrar i en falsk säkerhet, att det bästa för alla barn - i alla lägen - är att alltid sätta barnet på dagis från ett års ålder.

Men svenska föräldrar är grundlurade och väldigt få ser de här sambanden mellan uppväxt och psykisk ohälsa - även om det går att se en ökning av människor som både ser och agerar - mot dagens styrande familjepolitik.

Nu har familjepolitiken drivits så hårt i decennier att nästan 90 procent av alla ettåringar i dag går på dagis. För att göra det hela mer kostnadseffektivt, så har barngrupperna gradvis ökats på och personalen skurits ned, utan alltför stora protester från föräldrarna - som fortsätter att lämna in barnen varje dag till dagis, som de ska göra.

Steg ett är infört och på plats.

Nästa steg som nu är på gång, är att skapa stordriftsfördelar - allt fler "stordagis" byggs eller skapas med hjälp av baracker som ställs ut. Här ska det sparas pengar genom att ha stora dagis med många avdelningar, där man kan ha ett kök, en städfirma, färre personal - som dessutom ska rotera på avdelningarna, så att deras arbete blir mer stimulerande.

Men vem har gjort en riskanalys av hur barnen påverkas av denna stordrift? Vem har tänkt på hur det är för barnen, att inte bara vistas i stora barngrupper - utan också få ibland hundra barn att relatera till, som man möter ute på gården. Hur blir det för barnen att ständigt möta ny personal? Hur förändras verksamheten när dagisen allt mer börjar likna en skola, där små ettåringar får växa upp i en allt mer skolliknande miljö?

Vem har ens tänkt tanken på hur en sådan miljö påverkar barnen?

Vi kan ju ändå ana hur dagens miljö påverkar barnen. Alla program som sätts in mot beteendestörningar hos både förskolebarn och skolbarn - talar sitt tydliga språk. Det är bara att konstatera att vi är inne på en mycket farlig väg - i en hejdundrande fart - och att väldigt få ser faran, agerar eller ens har en aning om vad de ska göra åt det här.

Ännu ett skäl att släppa fram lite nya röster i debatten, som hittills dominerats av dagiskramarna. Vi behöver en mer flexibel familjepolitik som tar hänsyn till att alla barn är olika. Föräldrar ska utan att skämmas lätt kunna välja mellan en mängd olika barnsomsorgsalternativ, där även hemmalternativet ska ingå.

Läs också:

Sitta av sin skoltid duger inte

Förskolorna inspekteras inte

2011-04-15T21:59:00.008+02:00

Som alla vet vid det här laget så befinner sig den svenska förskolan i djup kris.... en del av oss har känt till det länge och arbetat för förbättringar - andra har valt att behålla skygglapparna på och istället fokuserat på att bekämpa de som velat förbättra situationen och åtgärda problemen.

De som kommit i kläm är alla de barn som fått gå år ut och år in i undermåliga förskolor med stora barngrupper och få personal. Nu har en förskola till nyligen fått stänga - och det hör ändå till ovanligheterna att det går så långt. En anledning till det är väl säkerligen att små förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.

Men den svenska förskolan är ju så fantastiskt enligt myten - så fantastiskt att den till och med går på export. Vad ska man säga..... stackars, stackars barn.

Alla dessa myter, alla dessa falska invagganden i säkerhet. Föräldrar som ständigt får myter om att förskolebarn blir bättre i skolan, blir mer socialt välfungerande. Teori och praktik. Myter och sanningar. Men mitt i allt det här finns det väl ändå någon ytterst ansvarig. I Sverige är väl allt så kvalitetssäkrat och kontrollerat.....eller.

I Göteborg där larmen om krisen i förskolan duggat tätt, visar det sig att Skolinspektionen inte har gjort någon tillsyn i förskolorna sedan...... hör och häpna...

2004.

Föräldrarnas största oro just nu verkar ändå vara om de ska få plats till sina små ettåringar eller inte. Kanske.... borde de vara mer oroade över att få en plats. För VAD kommer deras barn egentligen att erbjudas för verksamhet. Men föräldrar är inte särskilt oroade, de får ju sällan höra sanningen. Något som ett eventuellt införande av en Lex Sarah lag skulle ändra på. Kanske har vi nu kommit ett litet steg närmare det införandet - utredning föreslår Lex Sarah-regler för skola och förskola:

"Den som arbetar i en utbildning eller en verksamhet inom skollagens område ska vara skyldig att rapportera missförhållanden till sin förskolechef eller rektor. Förskolechefen eller rektorn får ansvar för att utreda och avhjälpa missförhållandet. Allvarliga missförhållanden ska anmälas till Skolinspektionen. Det föreslår den särskilda utredaren Margareta Åberg, lagman och chef för Förvaltningsrätten i Göteborg, som idag överlämnar betänkandet - Rapportera, anmäla och avhjälpa missförhållanden - för barns och elevers bästa (SOU 2011:33), till utbildningsminister Jan Björklund."

Det har inte varit lätt att få fram den här förändringen. Vi är många som kämpat för det här. Själv har jag lagt ned fem års arbete genom att skriva debattartiklar, blogga, skriva till ansvariga politiker, skriva kommentarer, inlägg på forum med mera... ja listan kan göras hur lång som helst, men trägen vinner. Och ett stort tack till förra Barnombudsmannen Lena Nyberg som var med och kämpade i så många år för att förskolebarnen skulle få det bättre. Redan 1998 och 2001 påtalade dåvarande Barnombudsmannen att förskolebarn borde omfattas av en arbetsmiljölag och Lena Nyberg kämpade mycket under sina år för att det här skulle bli verklighet. Sedan hon slutade har det varit väldigt tyst från BO angående våra allra minsta och deras arbetssituation.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Tid för barn handlar om både mammor och pappor

2011-04-07T17:51:00.008+02:00

Hemmaföräldrars nätverk startade för att det är viktigt med valfrihet - men då talar vi också valfrihet fullt ut, där både mammor och pappor ska ges en chans att ge sina barn tid. Det är så att det oftast är kvinnor som väljer att vara hemma, precis som att 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg också är kvinnor. Men även om fler mammor är hemma så betyder det inte att papporna inte gör något - eller inte ger sina barn tid (de kan fortfarande gå ned i arbetstid, låta bli att arbeta övertid och välja bort "egentid" och aktiviteter utanför hemmat till förmån för barnen).

Följer man debatten i media så ser man att den här ekvationen är svår att få ihop för många proffstyckare och politiker. De klarar inte av att se att människor väljer olika och att det inte behöver vara dåligt. Kanske är det därför de fördrar enkla lösningar, som att ingen av föräldrarna ska ge barnen tid. Då är vi jämställda i deras ögon - alla har valt lika och de kan koppla av.

När jag läser gamla blogginlägg sedan några år tillbaka så inser jag att jag har utvecklats och fått nya tankar i många frågor. Debatten och diskussionen kring våra liv och hur vi får chansen att leva, är så otroligt viktig för att utveckla det samhälle vi lever i, så att det passar alla.

Men utvecklingen ska komma ifrån gräsrotsnivå.

Tyvärr så kommer alldeles för mycket färdiga och ensidiga lösningar istället från proffstyckare och politiker och de kör utnötningsmetoden och skriver och debatterar om samma sak.......om och om igen - som i fallet med kvoterad föräldraförsäkring. Till slut har det nötts så mycket att människor börjar uppleva det som en sanning, ett måste. Än har vi inte nått dit just i den frågan för en majoritet vill ha valfrihet men en del räddhågsna politiker börjar dra öronen åt sig och börjar tro att det här är en politik människor vill ha - eftersom frågan ständigt kommer upp, överallt och i alla sammanhang. Men märk väl..... inte från gräsrötterna.

Det blir så fel bara när man påtvingar en utveckling på människor på det viset. Ofta får det - som i fallet med en annan "utnötningsfråga" - införandet av standardmodellen (två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder) - många negativa sidoeffekter som man inte räknat med från början. När utvecklingen som i det här fallet tvingats fram med ekonomiska styrmedel, så blir de negativa sidoeffekterna ständigt ökad psykisk ohälsa hos små barn. Helt enkelt för att en påtvingad utveckling går för fort fram och så hoppar man över att stämma av hur de politiska ramarna man satt, egentligen slår mot människor i praktiken. Någon avstäming eller kontroll över effekterna behövs ju inte - eftersom man redan "vet" att det är rätt väg att gå, så utan att tveka påtvingar politikerna en bestämd modell på människorna ovanfrån.Resultat ser vi nu i en helt oacceptabel miljö för förskolebarn, där de är längre dagar på dagis än föräldrarna är på arbetet och får vistas i stora barngrupper med få personal.

Själv blev jag chockad när jag upptäckte att socialdemokraterna i maj 2006 avvisade förslaget om att förskolebarn skulle omfattas av en arbetsmiljölag. Ett ganska brutalt avslag för de små barnen som jag var den enda att uppmärksamma i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Inte en enda tidning hakade på och ifrågasatte det här avslaget av skydd eller vad det skulle komma att betyda för de minsta barnen i förskolan och för deras miljö. Nu fem år senare kan vi tydligt se resultatet i en förskola som faktiskt har fått ännu större barngrupper och ännu mindre personal.

Av det kan vi lära oss att det är viktigt att inte bestämma åt människor hur de ska leva sina liv - att det är viktigt att media inte censurerar åsikter - utan att de vågar släppa fram många olika åsikter, så att debatten kan utveckla och leda vårt samhälle framåt. Och framförallt att det är viktigt med journalister som tänker själva och har redaktioner som vågar ta debatten. Vi måste hela tiden våga fundera över vilka som drar i "våra livstrådar" och fundera över vilken agenda de egentligen har. Därför känner jag att jag gärna vill dela med mig av Pelle Billings tankar - "Vad händer när män börjar tala" - för att få lite balans i den ständiga tsunami av millimeterfeminsternas åsikter som sköljer över oss.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Matte Matiks Blogg

Den kreativa hemmaföräldern

2011-04-05T16:22:00.005+02:00

Att stanna hemma med barn ses hos många proffstyckare och även hos en och annan karriärkvinna som bortslösade år. "Där går de små parasiterna hemma med sina barn och presterar noll och nix".

Är då hemmatiden helt bortkastad? År när hemmaföräldern hasar omkring hemma och bakar cupcakes och städar. Eller kan det vara så att även hemmaåren är utvecklande för den förälder som är hemma? Kan tiden när man bygger upp sin hemmatillvaro - och introducerar vardagspedagogiken till barnen, när man bygger nätverk med nya föräldrar och barn och när man febrilt försöker hitta sätt att utveckla sig, så att man kan få in en fot igen på arbetsmarknaden, eller när man kämpar för att få ihop ekonomin sedan den höga skatten är betald - verkligen ge något?

Självklart är det så att du utvecklar nya färdigheter när du är hemma, som du har stor nytta av när du återvänder till arbetslivet. Och lika självklart är det att de som inte har gjort valet att stanna hemma och ge sina barn tid OCH lider av dåligt samvete för det - inte är sena att hoppa på hemmaföräldrarna och kritisera dem. (Tack och lov gör inte alla det - de allra flesta accepterar att vi väljer olika och behöver inte heller försvara sitt eget val genom att försöka misskreditera andras).

Det är fyra ledord som jag faktiskt ser som hemmaföräldrarna definitivt utvecklar och det är sin;

- kreativitet

- flexibilitet

- effektivitet

- förmåga att ha många bollar i luften

I Sverige är hemmaföräldrarna extra utsatta eftersom vårdnadsbidraget inte finns i alla kommuner (och har funnits så kort tid). De allra flesta har därför fått finna sig i att de varit tvungna att säga upp sig för att kunna stanna hemma (vårdnadsbidraget gör att du har kvar din anställning) - så att de tvingats ut i total otrygghet. Dessutom förlorar de sin SGI - sjukpenninggrundade inkomst och finner sig utförsäkrade. Något som storeligen glädjer människor som till exempel Nalin Pekgul (s), som nyligen satt och skrek till några hemmamammor i programmet "Kvällsöppet med Ekdal" - att de minsann inte skulle vända sig till henne om de fick ekonomiska svårigheter på grund av sitt val att ge sina barn tid.

Så förutom otrygghet, och ekonomiska svårigheter på grund av särbeskattningen som gör att hemmafamiljen ofta får betala mer i skatt än familjen med två inkomster - så måste hemmaföräldrarna utstå ständiga påhopp från proffstyckare, karriärkvinnor/män (med dåligt samvete) och en del politiker som blir vrålarga när de inte lyckas tvinga alla människor att göra samma val här i livet.

För att våga ta steget att ge sina barn tid med de oddsen - så krävs det förstås en alldeles speciellt stark personlighet och ett stort mod. Hemmaföräldrarna kommer vare sig de vill eller inte att tvingas utveckla sin kreativitet för att kunna ta klivet tillbaka till arbetslivet igen. Många väljer att starta eget, andra vidareutbildar sig och en del utvecklar sig så mycket i den kreativa vardag som hemmatiden ändå erbjuder, att de uppfinner något alldeles eget.

Men det pratas det förstås tyst om. Vem vill/vågar skriva en artikel med den vinklingen. Just nu - inte någon - det är inte gångbart. Vill man sälja tidningar är det säkrast att skriva det som en majoritet vill läsa och hemmaföräldrarna tillhör inte majoriteten. Därför tar jag tillfället i akt att berätta om den tyska 35-åriga hemmafrun Melitta Bentz från Dresden i Tyskland som år 1908 fick idén att filtrera kaffet genom en bit läskpapper, som hon tog från sin sons skrivbok. Hon såg strax det geniala i idén och tog patent på den. Melittas namn blev snabbt synonymt med kaffefilter och filtren säljs fortfarande under hennes namn.

Så nästa gång ni går och kokar kaffe och lägger i ett melittafilter, så skänk en kreativ hemmaförälder en tanke och kom ihåg att det finns många fler där ute, även om deras historia ännu inte finns på pränt.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Det här blir hemmaföräldrar bättre på

Så bygger du din hemmatillvaro

Fler uppfinnare

Skrämmande okunskap hos vissa läkare

2011-04-02T11:43:00.021+02:00

Man kan lägga energi på olika saker. Många i dag har insett att den svenska förskolan befinner sig i en djup kris och att väldigt många barn far riktigt illa i den miljö som de tvingas tillbringa sina dagar i. Därför arbetar de aktivt för att påtala problemen och försöka förbättra de små barnens vardag. All heder åt dessa människor som lägger tid och energi på att kämpa för våra allra minsta.

Sedan finns det människor som kämpar med näbbar och klor för att bevara myten om att den svenska förskolan håller en hög kvalitet och att dagens stora barngrupper och få personal inte innebär några som helst risker för barnen. Den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn till trots.

Cecilia Chrapkowska läkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, tillhör de som vill bevara myten och skriver flitigt debattinlägg för att med alla medel upprätthålla sakernas tillstånd, så att allt blir vid sin ordning. Det är inte särskilt hedervärt i mina ögon. Hon hävdar till exempel att det finns vetenskapliga studier av hur förskolevistelse påverkar barns utveckling och hänvisar naturligtvis till den ENDA STUDIE som gjorts på barn i Sverige - Bengt-Erik Anderssons studie gjord på 119 barn (några hoppade av under tidens gång) - som gick på dagis i slutet av 70-talet och början på 80-talet. Problemet är bara att den studien inte har evidens och det beror bland annat på att föräldrarna själva fick anmäla sig till studien. Ett annat problem är att det talas om "förskolebarn" men hälften av barnen som omnämns som "förskolebarn" gick hos dagmamma! Dessutom såg dagis på 80-talet helt annorlunda ut jämfört med dagens förskola;

- Läroplanen fanns inte
- Personalen var inte lika välutbildad
- Barngrupperna var mindre
- Personalen var fler

Men det finns studier och forskning som har evidens som till exempel NICHD studien gjord på över 1 000 barn. Där förskolorna många gånger höll högre kvalitet än förskolorna i Sverige. Den studien visar att dagisbarnen hade ett litet försprång i kunskaper inför skolstarten men att den skillnaden är utraderad vid 12 års ålder, då det INTE går att se några som helst skillnader. Däremot visade det sig att dagisbarnen blev betydligt mer aggressiva och hade fler beteendestörningar och det hade en direkt koppling till vistelsetiden på dagis - ju längre dagar desto mer aggressiva och utagerande blev barnen.

Men Cecilia Chrapkowska är tack och lov ganska ensam om att fortfarande hylla förskolan i sin nuvarande form - med stora barngrupper och få personal. De allra flesta ser och har sett problemen under flera år nu. Böckerna "Tid för barn" av Per Kågeson och "Förskolan för de allra minsta. På gott och ont" sammanfattar läget väldigt bra. De som har ställt sig på barnens sida skriver blanda annat i artikeln "Staten måste ta ansvar för alla förskolors kvalitet" följande;

"Stora barngrupper är riskabla på flera sätt. Stress innebär psykobiologisk obalans som, om den blir långvarig, ökar risken för framtida psykosomatisk sjuklighet. Stresstillstånd utvecklas om oro och ängslan inte kan fångas upp i en trygg relation. Andra viktiga stressfaktorer i stora barngrupper är buller och trötthet".

Sue Gerhardt berättar i sin bok "Kärlekens roll" hur studier av dagisbarn visade på höga nivåer av kortisol;

"Den amerikanska forskaren Andrea Dettling använde sig av kortisolmätningar för att avläsa vilken effekt detta hade på stressresponsen. Hon gick till en förskola för att studera barn i tre- fyra årsåldern som var åtskilda från sin närmaste anknytningsperson hela dagarna.

Hon fann att barnen upplevde denna erfarenhet stressande. Det behövde inte vara så att barnen såg stressade ut eller uppträdde som om de var stressade, men deras stressrespons var aktiverad och deras kortisolnivåer steg allteftersom dagen led, i synnerhet för de barn som var mindre socialt begåvade. På eftermiddagen hade de extra höga kortisolnivåer – alltså vid en tid på dagen då de normalt sett var minskande hos barn som var hemma med en förälder".

Men enligt Cecilia "finns det dock inga svenska studier som tyder på att förskolevistelse försämrar barns psykiska hälsa". Nej, för det finns inga svenska studier gjorda överhuvudtaget. En skicklig liten vilseledande mening. Och för att vända på det hela - så finns det faktiskt inte några studier som visar på varför vi i Sverige har en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn, så hur kan en läkare som Cecilia bara hävda att det INTE finns ett samband med dagens förskola? Det är inte seriöst.

Men hur som helst så finns det mängder med studier utomlands och det finns mängder med psykologer, läkare och människor som arbetar med barn - som ser ett samband mellan stora barngrupper, få personal i förskolan och psykisk ohälsa. Det finns människor som berättar fakta istället för att underhålla myter.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ge oss valfrihet att ta hand om våra barn

Per Kågeson (författare till boken "Tid för barn") om Bengt-Erik Anderssons studie

Frågorna kring förskolan är känsliga men de måste ställas

Det saknas forskning om förskolans konsekvenser

Föräldraexpert: Vänta med att sätta barnet på dagis

Sexuella övergrepp mellan dagisbarn ökar

Mobbningen börjar redan i förskolan

Dagis kan skada ditt barn

Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka

Richard Bowlby om stress in daycare

Bejaka föräldrars magkänsla

Förskolan, forskningen och sanningen

10 år och sjuk av stress

Vi behöver debattera familjepolitiken mer öppet

2011-03-25T10:40:00.018+01:00

Det pratas mycket om att dagisföräldrar som har barnen på dagis långa dagar känner "hämtstress" och så känner de skuld. Och som ett brev på posten så översvämmas nu ledarsidorna och krönikorna från proffstyckarna om att hur viktigt det är att inte känna skuld eller press att hämta tidigt - för inte kan barnen ha det det bättre än "att få leka och ha skoj tillsammans med ett gäng glada kompisar under ledning av utbildad personal".

I samma andetag som de berättar hur deras egna barn älskade att bli hämtade sist på dagis, eller hur barnen "älskade" sitt dagis, så passar de förstås också på att ge en känga till hemmaföräldrarna - som genom att ge sina barn tid "förstör" jämställdheten och dessutom låter barnen "ha tråkigt" (där de får sitta i ett hörn och stirra in i väggen, när mamma bakar cupcakes). För ärligt finns det något tråkigare för barn än att vara hemma med en förälder lite längre än ett år?

Eller...

Nej ska vi vara ärliga så ser naturligtvis hemmabarnens villkor inte ut på det viset - men det är säkert en bekväm försvarsmekanism att inbilla sig det. Vill man veta hur hemmaföräldrarna lägger upp sin vardag och hur hemmabarnens dagar ser ut, så kan man ju faktiskt ta och släppa fram lite hemmaföräldrar i media. De skulle säkert bli jätteglada att för omväxlings skull få berätta sin egen historia själva, istället för att andra i mycket negativa ordalag gör det ÅT dem.

Jag vill inte att någon ska känna skuld. Men jag vill gärna öppna upp debatten och släppa fram även hemmaföräldrarna, för att skapa lite balans och för att berätta att man kan göra många olika typer av val - och hitta många olika lösningar. Vi lever i en tid av ständiga förändringar men många proffstyckare i gammelmedierna, tror att de har hittat den enda universallösningen för hur vi ska låta våra barn växa upp.

Själv kan jag bara säga att jag inte vet och inte heller kan säga; "gör så här, lev så här" - det är omöjligt eftersom alla familjer och alla barn är olika. Därför tror jag inte heller att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder är "the one and only", så även om jag hade makten att som till exempel chefredaktör på Sydsvenskan, ständigt nöta ut ett familjepolitiskt budskap - så skulle det inte handla om att vidmakthålla dagens system - utan om att utveckla valfriheten.

Med en sådan makt att sprida ett budskap skulle jag också ta mitt uppdrag på största allvar och se till att släppa fram även andra åsikter. Men så är det tyvärr inte på Sydsvenskan i dag. Heidi Avellan är så arg på hemmaföräldrarna och varje månad så är hon på och kritiserar hemmaföräldrar, Kristdemokrater, vårdnadsbidraget och valfriheten.

....men hon släpper sedan inte fram hemmaföräldrarna, så att de får berätta sin historia, sin version om varför de valt att ge sina barn tid och hitta en balans mellan familj och arbete. Hon ger inte utrymme för att kommentera påhoppen eller länka till bloggar.

Det är INTE fair play. Men framförallt så är det inte bra, eftersom det censurerar och begränsar debatten. Hur ska vi kunna utveckla familjepolitiken om vi inte får diskutera den? För jag tror faktiskt inte att vi redan har hittat den ultimata familjepolitiska modellen - jag tror att det finns en stor potential att utveckla vår nuvarande modell till att bli mer flexibel och bättre anpassad för olika livsstilar.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Liza Marklund: Kådisarna är värst såklart

Annika Marklund: Jag fick jämt höra hur ful och äcklig jag var

Fördomarnas fula tryne

Linda Skugge: Hemmafruar ni förstör era barn

Arbetslinjen och Matrix

2011-03-19T11:12:00.007+01:00

I filmen Matrix så är människornas enda värde att vara batterier och generera energi - allt under det att de i sinnet tror att de lever det perfekta livet.

I Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs arbetslinje är vårt enda värde att arbeta heltid så att vi producerar skattepengar till en gigantisk "skattekaka". Går vi ned i arbetstid och vill få tid att verkligen leva, genom att få tid till mänskliga värden som relationer till familj, släkt och vänner, så "jobbskolkar" vi.

Är det inte rimligt att varje familj själv får bestämma hur de vill arbeta, så länge de kan försörja sig själva? Vill de leva på en inkomst, två halva inkomster eller en och en halv inkomst så ska väl det vara okej. Problemet är bara att särbeskattningen och vårt allmänt extremt höga skatteläge, gör det omöjligt att välja fritt, för de allra flesta. Väljer man något annat än standardlösningen med två heltidsarbetande och barnet på dagis från ett års ålder, så får man betala så mycket pengar i skatt att pengarna inte räcker. (En av anledningarna till att vårdnadsbidraget kom till, för att lindra effekterna av särbeskattningen som gör att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt).

Men är vårt enda värde som människor i Sveriges land verkligen att vara "batterier" för att generera pengar till en gigantisk "skattekaka".

Hur blir egentligen människors liv om allt toppstyrs enligt en kommunistisk anda? Hur kommer den här totalstyrningen att sluta om den får skruvas till ännu hårdare....... och då ska vi vara medvetna om att vi redan kommit en bra bit på väg.

Nästa steg kanske blir det som Anders Borg tidigare flaggat för - obligatorisk förskola. Låt oss säga att alla barn plockas bort från föräldrarna den dagen de fyller ett år och föräldrarna får gå ut och arbeta heltid. Barnen kommer sedan att tas om hand av utbildad personal, som ser till att stöpa dem alla i samma form enligt en väl uttänkt pedagogik. Men eftersom alla barn är olika så kommer några att "falla igenom" - de kommer inte att utvecklas enligt den pedagogiska mall som man satt upp. Då sätts "programmen" med stor P in. En utbildad pedagog i till exempel Komet börjar arbeta med barnet och en annan Kometpedagog med föräldrarna.

Här ska det styras upp under strikt handledning. De barn som inte svarar på "behandlingen" kommer då att medicineras eftersom de kommer att stämplas med en diagnos. Föräldrarna kommer att vidareutbildas i metoder och hur de ska använda dessa på barnet samt läras upp hur de ska ge "mediciner", som ska hjälpa till att forma barnet så att det passar in i mallen.

Och så här fortsätter det genom skoltiden och ut i arbetslivet.

Frågan är om det går att forma människor till små arbetsbin/"batterier" enligt den här modellen eller om vi riskerar att få en majoritet av hjärntvättade människor utan egen fantasi, egen kreativitet och uppfinningsrikedom.

Jag tror att vi har börjat vandra på en mycket farlig väg, med en mycket underlig människosyn och jag hoppas att tillräckligt många ser vad som är på väg att hända, så att de med kraft slår vakt om vår rätt till valfrihet och vår rätt att själva bestämma över våra liv. Det är inte politikernas uppgift att i detalj sätta mallen för HUR vi ska tillåtas att leva våra liv.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Några exempel på program som Sveriges barn mals igenom för att passa in i en mall som bestämts ovanifrån - och alltså inte från föräldrarna:

SET

Livskunskap

Dagisbarn ska lära sig ha sex

KD profilerar om partiet

Ta hemmaföräldertrenden på allvar

2011-03-09T10:18:00.013+01:00

Om jag springer naken genom stan iklädd endast ett förkläde och skriker att jag är en hemmafru, får jag komma till tals i media då? Finns det någon journalist som kommer att intressera sig för och berätta varför en majoritet av landets föräldrar skulle vilja välja bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - till förmån för att en förälder stannar hemma lite längre?

Nej, hemmaföräldrarna skulle nog inte heller då få sin röst hörd på ett seriöst och objektivt sätt. Men det skulle i alla fall bli ett mediadrev och sedan skulle ett och samma gäng med Nalin Pekgul i täten få dagligt utrymme på debattsidorna, för att få en chans att dissa valet att ge sina barn tid, under rubriker som "Inget hemmafruliv på andras bekostnad".

Nu är det faktiskt så att hur proffstyckarna än vill styra och ställa och bestämma ÅT människor hur de ska leva sina liv, så har gräsrötterna redan tydligt sagt vilken väg de vill gå. En majoritet i dag VILL förändra familjepolitiken och göra det möjligt för fler föräldrar att hitta en balans mellan familj och arbete. Många vill ha mer tid för sina barn än bara ett år och när de börjar arbeta igen så vill många hämta tidigare från dagis eller dagmamma.

Media borde därför på ett sakligt sätt presentera majoritetens önskemål och försöka hitta lösningar på hur det ska bli möjligt, men istället väljer många proffstyckare och en del politiker att lägga kraft och energi på att försöka förlöjliga valet att föräldrar vill ge sina barn tid (och dessutom utesluta papporna), genom att kalla det "hemmafrutrend" - allt för att lägga fokus på jämställdheten istället för barnen, så att debatten snedvrids.

Ett fulspel som de flesta genomskådar och som blir tramsigt i längden. Barnen behöver inte användas som murbräcka för jämställdhet. Det är bara att ta tag i de problem som finns, som att kvinnor får sämre vård och sämre mediciner, utan att involvera barnen. Den här debatten är gammal och överspelad. Föräldrar vill ha valfrihet och de är väldigt medvetna om varför.

I svallvågorna efter de senaste decenniernas ensidiga familjepolitik, som styrt stenhårt mot standardlösningen, har alternativen till förskolan "spolats bort". Lekisen (deltidsförskolorna med riktad verksamhet till barn mellan 3-6 år ett antal timmar i veckan) har lagts ned i många kommuner, de öppna förskolorna har lagts ned och den verksamhet som finns kvar har ofta en ensidig inriktning mot barn upp till ett års ålder, parklekarna har lagts ned - fram till för några år sedan fanns till exempel en utmärkt fungerande parklek i Täby, dit hemmaföräldrar som behövde gå till läkare, tandläkare (eller annat där det kan vara svårt att ta med barnen), kunde lämna in sina barn en timme, som lite barnvaktshjälp.

Det här måste vi ändra på NU. Vi måste se över hur vi bättre kan tillgodose alla olika barnomsorgsval, eftersom vi under alliansen ändå fått en viss valfrihet. Ett sätt är att ta bort maxtaxan samt möjligheten för föräldrar att ha små barn under tre år på dagis, när de är föräldralediga. (Finns det särskilda skäl så ska föräldrar naturligtvis kunna ansöka om förskola). Det kostar nämligen enormt mycket skattepengar och uppmuntrar bara ett enda alternativ. Men svenska folket vill faktiskt ha valfrihet och då måste vi också förändra familjepolitiken fullt ut och se till att underlätta för de föräldrar som väljer att stanna hemma längre.

Vi behöver fler lekis/barntimmar, fler öppna förskolor med verksamhet också för äldre barn och vi behöver rusta upp lekparkerna och även erbjuda parklekar med personal, där det finns underlag.

Det är också dags att media på ett seriöst sätt börjar presentera vad hemmaföräldrarna står för och vad de vill. Här ser vi engagerade mammor och pappor som kan tänka sig att stanna hemma lite längre, eftersom de är kloka nog att se att alla barn är olika - att alla familjer är olika. Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Vårdnadsbidraget är inte den ultimata lösningen, utan bör vidareutvecklas. Det är viktigt att komma ihåg att den framtagits för att lindra effekterna av den extremt styrande familjepolitik vi lever under, där särbeskattningen - som gör att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt - gör det svårt för de allra flesta att stanna hemma på en lön. Det som varit bra med vårdnadsbidraget är att den som har möjlighet att välja det, har kvar en fot på arbetsmarknaden (de behöver alltså inte säga upp sig för att stanna hemma längre) och de har kvar sin SGI - sjukpenninggrundade inkomst.

Det som varit dåligt är att det presenteras som ett bidrag på 36 000 kronor per barn och år istället för den subvention det ändå är. En subvention som är nödvändig med tanke på särbeskattningen men som gör vårdnadsbidraget till en ständig måltavla på grund av benämningen. När fokus istället borde ligga på att så många kvitterar ut en dagissubvention om 100 000 kronor per barn och år - för att INTE ta hand om sina barn själva. Som föräldraledig kan du sätta små barn under tre år på dagis, mellan 15-30 timmar i veckan, när du är hemma med syskon. En väldigt dyr barnvaktslyx.

Vi har mycket att jobba med och det är dags att börja fokusera på hur vi ska gå vidare med att utveckla valfriheten, så att vi underlättar för föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Som det är nu får vi lägga kraft och energi på att försvara oss från medias fåniga, numera dagliga påhopp, (smart av media men synnerligen genomskinligt) där man försöker göra den viktiga hemmaföräldertrenden och tid för barnen, till en "hemmafrutrend där huvudmålet handlar om att baka cupcakes och heminreda".

Någon sådan trend finns inte.

Men vi är väldigt många mammor och pappor som kämpar tillsammans för att förbättra för våra små barn och som arbetar med att utveckla valfriheten, eftersom tid för barnen är något som en majoritet ändå vill ha - så det skulle vara bra om media tog sitt uppdrag lite mer på allvar och började rapportera om trenden med tid för barnen, på ett seriöst och sakligt sätt i fortsättningen.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Dags att införa ett barnskatteavdrag

Ge dagis en arbetslinje

Hemmafrumysa - men glöm lönen

Hemmafru ett fritt val?

Hemmafruideal pressar mammor att hämta tidigt på dagis

Ingen kedjas fast i hemmet av vårdnadsbidraget

Slopa 15 timmars förskola för de minsta barnen

Respektera att människor väljer olika

2011-02-19T12:08:00.006+01:00

Det är intressant att se hur vissa människor är så övertygade om att de står högt över alla andra och är så mycket mer intellektuella och bildade - att de utan att skämmas tar sig rätten att berätta inom vilka ramar andra ska tillåtas leva sina liv. DN är ett strålande exempel på en tidning som har knutit dessa människor till sig i stora klasar.

Föräldrar som väljer att ge sina barn tid och som väljer att sy ihop sina liv med olika lösningar för att få den ekvationen att gå ihop är en ständig måltavla. Trots att vi i Hemmaföräldrars nätverk i flera år försökt berätta hemmaföräldrarnas historia och varför många föräldrar väljer bort standardlösningen - med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder - så vägrar DN:s proffstyckare och ledarskribenter att lyssna. Jag kan nästan se dem framför mig där de sitter med händerna hårt tryckta över öronen och sjunger för sig själva "jag hör ingenting, jag ser ingenting, för jag vet bäääääst".

När man levt sitt liv och börjat få livserfarenhet och nått en viss mognad, så vet man att det inte finns några färdiga lösningar och svar över allt här i livet. Ett förutsättning för att nå dit är förstås att man inte tror sig ha ett svar på allt redan, utan att man öppnar upp och också tar in andra människors åsikter och livsberättelser.

Dit har inte DN:s ledarskribenter nått.... tyvärr. För de förstör så oändligt mycket genom att år ut och år in medvetet sätta en loserstämpel på de föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Vi har bara ett liv och var och en måste utifrån sina förutsättningar ha rätten att välja sin väg i livet. Hemmaföräldrarna väljer att under några år försöka klara sig på en lön men också det är fel för då "jobbskolkar" de enligt Lisa Bjurwald.

Jobbskolkar man verkligen när man själv ansvarar för vården och omsorgen om sina barn när de är små. Ett arbete som enligt en brittisk undersökning är värderat till 380 000 kronor per år. Visst man får inte betalt för det arbete man utför men man bidrar ändå till BNP genom att inte belasta någon annan sektor med själva kostnaden. För kosta skulle det göra om någon annan gjorde samma arbete.

Jag ser det mer som jobbskolk att lämna bort sitt lilla barn 15 eller 30 timmar på dagis till en kostnad om cirka 100 000 kronor per barn och år från vår gemensamma skattekaka - när man är föräldraledig och går hemma med ett syskon. Man jobbskolkar från sitt arbete som förälder, när man vägrar att ta hand om mer än ett barn i taget och kräver att skattebetalarna ska bekosta dagis som barnvaktslyx - för att man ska kunna sitta på stan och dricka en latte med väninnorna och slippa ta hand om ett mer aktivt äldre barn.

Jag kan visst förstå att en treåring behöver några timmar per vecka på lekis/kyrkis men för ett så litet barn räcker det med cirka fem timmar i veckan. Men barn under tre år klarar sig precis lika bra i hemmet med en förälder och med ett syskon och några besök i veckan på till exempel öppna förskolan. Finns det särskilda skäl i en familj, så visst då kan man ansöka om fler timmar men att KRÄVA barnvaktslyx det är inte okej.

Det finns mycket som DN:s ledarskribenter skulle kunna fokusera på istället för att hoppa på engagerade hemmaföräldrar som väljer att ge sina barn tid, trots att de blir förföljda och hånade i media. När de istället skulle behöva stöd och uppmuntran och där vi rent allmänt skulle behöva en attitydförändring i samhället så att tid för barn blir okej.

Som det är i dag riskerar hemmaföräldrarna väldigt mycket. Den intensiva kampanjen mot deras livsval att ge barnen tid förstör deras chanser att fortsätta sin karriär i arbetslivet när barnen är större. Med en loserstämpel en jobbskolkarsstämpel och därmed latmaskstämpel i pannan - blir det inte lätt att söka ett nytt jobb och försöka presentera för en arbetsgivare vilka nya färdigheter man utvecklat under sina hemmaår.

Till Lisa och andra millimeterfeminister som tar sig rätten att sätta sig till doms över andra människors livsval samtidigt som de bedriver en hatkampanj i syfte att förstöra dessa människor framtida chanser, vill jag bara säga;

LÄGG NER OCH GE ER NÅGON GÅNG. Lev och låt leva. Gillar ni inte föräldrar som ger sina barn tid, så behåll de åsikterna för er själva och välj en annan lösning för egen del. Berätta gärna varför ni väljer bort tid med era egna barn med döm, håna och förfölj inte andra som gör ett annat val!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Snälla proffstyckare var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Alla barn ska ha samma livchanser

2011-02-18T09:39:00.010+01:00

Alla barn ska ha samma livschanser och en viktig bit där är skolan och rätten till en bra utbildning. Men i Sverige har vi faktiskt en systematisk förföljelse och diskriminering samt en synnerligen fördomsfull syn på en grupp barn samtidigt som vi har alldeles för högt ställda förväntningar på en annan grupp barn. Jag pratar förstås om hemmabarn och dagisbarn.

Bara det att vi har ett system som delar in barn som kommer till skolan i dessa två grupper - där familjedaghemsbarnen fram tills ganska nyligen hamnat i samma grupp som dagisbarnen. Men där vi nu kan se en ny trend där familjedaghemsbarnen placeras i samma grupp som hemmabarnen - underförstått den grupp som under sina första år inte vårdats och fostrats av UTBILDAD personal. Alltså en grupp barn som inte fasats igenom sina först år strikt formade under en massa pedagogiker - som kan variera från allt till olika inriktningar som Reggio Emilia eller Montessori eller nu den senaste trenden genuspedagogik.

Hemmabarn och familjedaghemsbarn har "bara" fostrats och vårdats i vardagspedagogiken samtidigt som de fått en chans att i en mindre grupp samspela socialt med en vuxen (själva grunden för lärandet). Och det duger minsann inte, för det har Bengt-Erik Andersson kommit fram till i sin studie som har gjorts på 119 barn. En studie som ligger till grund för hela vårt svenska synsätt på hur barn ska få tillåtas växa upp. Att det sedan finns en studie i USA gjord på över 1 000 barn som visar ett helt annat resultat än Bengt-Erik Anderssons studie (bland annat att dagisbarn blir mer aggressiva), intresserar inte de som redan har sin världsbild klar. Lika lite som de intresserar sig för annan forskning och andra studier runt om i världen, som tydligt motsäger Bengt-Erik Andersson.

Så har vi de överdrivna förväntningarna på dagisbarnen. De ska ju enligt Bengt-Erik Andersson vara små under i social kompetens, mognad och ha mindre emotionella störningar, dessutom är de duktigare i skolan eftersom de gått på dagis (i alla fall upp till 13 års ålder, då det inte går att se några skillnader).

Hur påverkar den här grymt felaktiga myten barnens förutsättningar när de kommer till skolan? Får de samma livschanser?

Naturligtvis så finns det lärare som är mogna, med en stor dos sunt förnuft som förstår och som ser att man inte kan placera in barnen i fack på det här sättet och döma dem redan innan de har börjat skolan. De förstår att man måste se individen. Men säkerligen finns det många som redan under sin lärarutbildning matats med den här felaktiga propagandan och som ser barnen genom dessa förutbestämda glasögon.

Jag tycker att ALLA barn borde få komma till skolan som oskrivna blad. De borde ses som de individer de är och de borde få samma chans att visa vad de går för, samma chans till en bra utbildning och ett bra bemötande. Därför är det så viktigt att vi i framtiden funderar över vilken information som olika sajter ska få förmedla. Ska vi tillåta till exempel sajter som Growingpeople att nu under Sjukvårdsrådgivningen få fortsätta att döma ut hemmabarn och familjedaghemsbarn redan innan de kommit till skolan? Eller ska vi ha sajter som är objektiva, kvalitetssäkrade och som innehåller olika fakta istället för myter, där föräldrar själva för en chans att bilda sig en uppfattning, i motsats till i dag när de presenteras en färdig uppfattning som de sedan bara förväntas ta till sig och följa.

Eller är det inte hög tid att släcka ner den fördomsfulla sidan på Growingpeople - "Är förskola bra för små barn" - som i åratal spridit felaktig, fördomsfull och vilseledande information till föräldrar, BVC, MVC, sjukvårdspersonal, förskolepersonal, lärare, politiker med flera?

Jag kan bara uttrycka min personliga åsikt och det är "släck ned sidan" och se till att föräldrar i Sverige i fortsättningen får fakta istället för myter.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Lärarna kliver in i en apbur inte ett klassrum

Den svenska skolan är i kris

10-årig flicka våldtogs av kamrater på skolgården

Våld och mobbing i skolorna

Allt grövre våld i skolorna

Vi måste tala om att skolan är i kris

Öppet brev till Growingpeople.se

2011-02-16T21:20:00.014+01:00

Hej!

Jag har varit i kontakt med er på Growingpeople vid upprepade tillfällen för ett år sedan, men ni har valt att ignorera mina mejl och alla mina frågor kring er sajt står fortfarande obesvarade. Därför försöker jag ånyo att presentera mina synpunkter om er sajt och ber er återigen att kommentera mina synpunkter/frågor.

Många vänder sig till er sajt inför till exempel det viktiga valet av hur länge de ska vara hemma men även vilken typ av barnomsorg de ska välja. Går de då in under rubriken ”Är förskola bra för små barn?” (http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=5474) så får de sig serverade en mängd anmärkningsvärd information, som jag gärna skulle vilja ha er kommentar till. Dessutom anser jag att hela sidan behöver skrivas om av professionell och kompetent personal och vill veta om så kommer att ske.

Growingpeople: Kvinnorna har börjat förvärvsarbeta utom hemmet i allt större utsträckning - många gånger av ekonomiska anledningar, men också för att de skaffat sig högre utbildning som de vill använda. Problemet blir då hur man skall ordna tillsynen för de små barnen. Fäderna har inte några planer på att stanna hemma och ta hand om dem. Lösningen är att lämna barnen på ett daghem (…)”

Min kommentar: ”de skaffat sig högre utbildning som de vill använda”. Det är ett väldigt subjektivt påstående, tänk om de i själva verket tänker – ”karriär och barn – javisst – men inte nödvändigtvis samtidigt”. Någon undersökning som pekar på orsakerna till att fler förvärvsarbetar redan när barnen är väldigt små, presenterar de inte. Särbeskattning och maxtaxa, istället för sambeskattning och att föräldrar betalar en större del av kostnaden för barnomsorg själva – kan ju lika gärna vara en orsak plus hårdare krav från arbetsgivarna om att föräldrar ska ha en obruten karriär bakom sig när nu barnomsorgen är så utbyggd och subventionerad. Sedan det fördomsfulla ”fäderna har inga planer på att stanna hemma”. HUR vet de det? Om vi hade ett samhälle som accepterade och tillät hemmaföräldrar så skulle säkert fler pappor också välja att vara hemma. En del gör det valet redan i dag.

Growingpeople: ”Förskolepersonalen och dagmammorna kan upplevas som surrogat för mamman, något man önskar att barnet skulle slippa. Alla föräldrar känner dock inte på detta sätt. I dag är det många som upplever att det varit bra för deras barn att få vistas i en grupp med andra vuxna som tar hand om det. Det är klart att föräldern/föräldrarna är de bästa men att vara den bästa betyder inte att man kan vara den enda.

Min kommentar: Det känns som ett väldigt manipulativt påstående, i syfte att få förälderns vars magkänsla känner att barnet inte är moget för en separation – att känna att de borde lämna barnet ifrån sig ändå, eftersom det annars är egoistiskt genom att ta sig rätten att vara ”den enda” för barnet. Även om föräldern är hemma längre med sitt barn, så finns det ofta andra vuxna kring barnet, så man blir hur som helst inte ”den enda”.

Growingpeople: ”Sådan forskning har bedrivits i Sverige och i många andra länder. Svårigheten med att utnyttja utländska resultat är att barnomsorgen skiljer sig kraftigt åt i olika länder. Den är av olika kvalitet och det leder fram till olika resultat.

Min kommentar: Sverige har vare sig regler eller rekommendationer för gruppstorlek och personaltäthet i förskolan, vilket är två avgörande faktorer för kvalitet. Krav respektive rekommendationer för bland annat personaltäthet i förskolan finns däremot i både Storbritannien och i USA, att då bara avfärda dessa studier blir då faktiskt en direkt lögn. NICHD studien gjord i USA är därför ytterst relevant och den pekar på negativa konsekvenser för förskolebarn. Dessutom påpekar OECD i sin rapport om förskolan i Sverige, Starting Strong: Early Childhood Education and Care, att kvaliteten på förskolan i Sverige har försämrats under 90-talet i vissa kommuner där personaltätheten har minskat. Läs: Förskolan, sanningen och forskningen http://www.hemmaforaldrar.se/jonas_himmelstrand_forskolan_forskningen.htm

Growingpeople: ”Om vi därför koncentrerar oss på den svenska forskning som finns att tillgå har den inte på något sätt kunnat visa att yngre barn tar någon som helst skada av att börja tidigt i familjedaghem eller på förskola, vare sig emotionellt, socialt eller intellektuellt.

Min kommentar: ”Den svenska forskning som finns”. Jag skrev för cirka ett år sedan till Ingela Nordmark Lindberg, förskollärare och lekterapeut, redaktionschef för growingpeople.se – med kopia till Ellen Hyttsten, VD – angående den missledande informationen och bad då bland annat att få veta vilken svensk forskning man hänvisar till. De har trots upprepade påstötningar valt att inte besvara mina mejl. Den enda förändring jag fått igenom på den synnerligen subjektiva sidan om förskolan är att de la till ett boktips ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” – en bok som berättar vilken kris den svenska förskolan är i (och varit länge) och hur det skadar barnens utveckling. Men hur många köper/lånar den boken för att läsa? Informationen borde finnas tydligt presenterad på sidan. För sanningen är att det enda som egentligen är känt när det gäller svensk förskola är att det inte finns någon forskning. Trots sin stolta forskartradition har Sverige hittills inte gjort någon uppföljande studie på förskolans utbyggnad under de senaste 30 åren. Eftersom den försämrade psykiska hälsan följer utbyggnaden av barnomsorgen så väcker det frågor. Finns det ett samband?

Läs: http://www.politikerbloggen.se/2009/03/09/14158/

Growingpeople: ”Det finns endast ett fåtal studier över hur barn som vistats i förskola har det i tonåren eller rent av upp i vuxen ålder i jämförelse med de som varit hemma. Trots detta finns det många olika uppfattningar om det. År 2006 publicerade Per Kågesson en bok Tid för barn där han var ganska kritisk mot att man placerade barn tidigt på dagis/förskola. De få studier som har gjorts har nästan alla visat att det i varje fall inte är skadligt för barnet.

Min kommentar: ”fåtal studier”. Den enda studie jag personligen känner till är Bengt-Erik Anderssons studie. Sedan nämns Per Kågesons (dessutom är namnet felstavat) kritik utan att man presenterar närmare VARFÖR han är kritisk eller hänvisar till mer information om vad Per Kågeson kommit fram till. Istället avfärdas Per Kågeson med ”De få studier som har gjorts har nästan alla visat att det i varje fall inte är skadligt för barnen.” Vad då ”nästan alla?”. Vilka fler studier visar på att det kan vara negativt. Borde inte föräldrarna få den informationen för att själva kunna ta ställning.

Growingpeople: ”Vår forskningsgrupp har följt ett hundratal barn från 128 familjer från första levnadsåret under tonåren och upp till 25 års ålder.

Min kommentar: Jag ställde för ett år sedan en fråga till Ingela Nordmark Lindberg (kopia till Ellen Hyttsten) om vilka som ingår i ”vår forskningsgrupp”. Det låter så otroligt seriöst och allvarligt att de har en egen forskningsgrupp. Borde inte den presenteras närmare och borde vi inte få veta hur den jobbar och se källhänvisningar. De har valt att inte svara. Förmodligen därför att de inte har någon egen forskningsgrupp – de har bara Bengt-Erik Anderssons studie.

Growingpeople: skriver om urvalet som ”deras forskningsgrupp” (Bengt-Erik Andersson) gjort – ”De slumpmässigt valda barnen är födda 1975 och 1976”.

Min kommentar: Enligt Per Kågeson fick föräldrarna själva anmäla sig till studien, om det stämmer är påståendet en direkt lögn och gravt vilseledande.

Growingpeople: ”Mognare och mer socialt kompetenta” – lyder Growingpeoples omdöme om dagisbarnen kontra hemmabarnen: ”Enligt lärarna i grundskolan gick det bättre för dem i alla skolämnen. Vid 8 års ålder anpassade de sig bättre i skolan. Vid 13 år hade denna skillnad suddats ut men de var överhuvudtaget mera socialt kompetenta och mogna. De var trygga och visade mindre tecken på emotionella störningar.

Min kommentar: Hela Bengt-Erik Anderssons undersökning gjord på 119 barn (inte 128 som growingpeople säger, då nio barn hoppade av) presenteras som ”vår forskningsgrupp”. Enligt NICHD studien har förskolebarnen ett litet försprång inför skolstarten men det utjämnas och försvinner när barnen blir äldre. Men här så påstår man alltså att dagisbarnen blir mer socialt kompetenta och mogna och visar mindre tecken på emotionella störningar. NICHD studien visar på raka motsatsen, nämligen att dagisbarn blir mer aggressiva och den studien är baserad på över 1 000 barn (till skillnad från 119). http://www.nichd.nih.gov/publications/pubs/upload/seccyd_051206.pd

Tittar vi lite på hur det ser ut i en svensk skola i dag där en majoritet av alla barn har gått på dagis, så borde skolan då vara översvämmad av socialt kompetenta och mogna barn med få emotionella störningar. Men tittar man på larmen om våld och mobbing, larmrapporterna om krisen inom skolan och hur beteendestörningarna bara ökar, så stämmer inget av det de påstår. Återigen direkt vilseledande och ett påstående som de helt saknar grund för.

Growingpeople: ”Det intressanta är att skillnaderna mellan att vara i familjedaghem och på förskola var mycket små.”

Min kommentar: Det intressanta är väl överhuvudtaget att studien gjordes när förskolan INTE omfattades av Läroplanen och personalen inte var lika välutbildad som idag, barngrupperna var mindre, personalen fler och fler föräldrar arbetade deltid, dessutom gick hälften av barnen hos dagmamma och ”skillnaderna var INTE mycket små” – det finns inga skillnader alls i studien och därför benämns (i media) alla barnen i den här undersökningen som ”dagisbarn”, trots att hälften gick hos dagmamma – en omsorgsform som är hårt ansatt nuförtiden, eftersom dagmammorna inte anses lika välutbildade eller följer läroplanen lika hårt, utan mer har den som en riktlinje. När föräldrar ska välja barnomsorgsform får de i dag inte veta att den här studien INTE visade på att dagis skulle vara bättre än dagmamma, då alla tror att den bara är gjord på ”dagisbarn”. Föräldrar blir med andra ord lurade på flera sätt.

Growingpeople: ”Det finns naturligtvis enskilda barn i alla grupper som inte alls passar att vara i barnomsorg och som absolut bör vara hemma så länge som möjligt. Samtidigt visar resultaten att många av de barn som var hemma under hela förskoletiden klarar sig sämre i alla avseenden i skolan, och de var betydligt fler än de som börjat tidigt i barnomsorg.

Min kommentar: Naturligtvis finns det barn som inte passar att lämnas bort tidigt eftersom alla barn är olika och rent allmänt så visar också anknytningsforskningen på (läs http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fullversion-barnbejaka-foraldrars-oroliga-magkansla_482223.svd) att det för de allra flesta kan vara bra att vänta tills barnet är åtminstone tre år, något som inte nämns på sidan. Inte heller nämner man att det kan vara bra att vänta eftersom immunförsvaret hos barn inte är moget innan tre års ålder. För att ta udden av och ändå manipulera föräldrar att välja dagis, så skriver man direkt efter ”bör vara hemma så länge som möjligt” – att resultaten visar att barn som var hemma under förskoletiden klarar sig sämre i alla avseenden i skolan. Ett grymt sätt att genom direkta lögner skrämma föräldrar att inte stanna hemma. De har inte på sidan på något sätt bevisat den tesen och den motsägs också av andra studier bland annat NICHD studien. Vad menar man egentligen med att ”det gått bra i alla avseenden.” Bra är ett mycket subjektivt omdöme. Bra kan betyda olika saker för olika människor.

Growingpeople: ”Nu är det naturligtvis så att alla barn har olika förutsättningar redan från början. Barn till föräldrar med hög utbildning tenderar att placeras i barnomsorg tidigare än barn till föräldrar med låg utbildning. De resultat som redovisas här har emellertid korrigerats med hänsyn till de olika bakgrundsvariabler som kan tänkas påverka resultaten, som t.ex. föräldrarnas utbildning, deras socialgruppstillhörighet, om båda eller bara ena föräldern bor i hemmet, om barnet är pojke eller flicka och barnets begåvning. Resultaten har senare bekräftats av andra svenska studier liksom av ett antal utländska studier, så det finns all anledning att sätta tilltro till dessa.

Min kommentar: VILKA svenska studier? Jag har frågat Ingela Lindberg men inte fått något svar. Den information jag har är att det framförallt är mammans utbildningsnivå (http://www.hemmaforaldrar.se/mammans_utbildningsniv_paverkar_matematikkunskaperna.htm) som avgör hur det går för barnen i skolan (alltså inte om de gått på dagis eller inte), dessutom finns det en studie som visar att barn som haft mamma hemma får bättre betyg (http://www.hemmaforaldrar.se/battre_betyg_med_mamma_hemma.htm). Dessutom kan vi se att i samma takt som allt fler barn gått i förskola så uppvisar Sverige allt sämre resultat i OECD Pisa undersökningen, vid varje mätning. VILKA andra utländska studier?

Growingpeople: ”Hur kan det då komma sig att de svenska resultaten visar på positiva effekter, medan utländska studier visar mer varierande resultat? En tänkbar förklaring kan vara att kvaliteten på den svenska barnomsorgen oftast är avsevärt mycket högre än i många andra länder. Det är vanligt att det kommer utländska delegationer till Sverige för att studera barnomsorgen här.

Min kommentar: ”Svenska resultaten?” (Bengt-Eriks resultat? Singularis.) Eller påståendet ”Kvaliteten på den svenska barnomsorgen är högre?” Finns det någon som har missat att den svenska förskolan är i kris? Stora barngrupper och få personal genererar mängder med problem. Nu senast har SvD haft en stor serie om problemen inom den privata förskolan – men det finns inget som säger att situationen inte är likadan inom den kommunala. Organisationer som Barnverket, tidningen Vi Föräldrar samt en grupp psykologer med flera i Göteborg har larmat om krisen och en del har gjort namninsamlingar. TV4 gjorde ett reportage för ett år sedan om de stora barngrupperna och tittar vi på hur den psykiska ohälsan hos barn bara ökar och hur rörigt det är i skolorna, så kan man fråga sig hur Growingpeople kan uttrycka sig så vilseledande och komma undan med det. Boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” – larmar också om en förskola i kris.

Growingpeople: ”Denna positiva bild stämmer inte med den bild många svenska föräldrar har idag av kvaliteten i barnomsorgen. Man brukar också invända att de svenska studierna gjordes under en tid då barnomsorgen höll en mycket hög standard, men att den nu är mycket sämre. Man tänker då på att barngrupperna har blivit större och att personalen skurits ned. Men samtidigt skall vi ha klart för oss att vi inte längre har den stora personalomsättning vi hade då studierna gjordes. Dessutom har en stor del av förskollärarna idag högre utbildning. Båda dessa förhållanden kan motverka den kvalitetssänkning som stora barngrupper och liten personal innebär.” Min kommentar: ”att vi inte längre har den stora personalomsättning vi hade då studierna gjordes”. Vilka studier? Bengt-Erik Anderssons STUDIE? Dessutom är förskollärarna/barnskötarna en av de grupper som har de högsta sjukskrivningstalen, något som gör att företag (som Lärarförmedlarna) tjänar stora pengar på att tillhandahålla vikarier, i de fall förskolorna får tag i vikarier.

I SvD:s artikelserie berättade en pedagog hur hon lämnats ensam med 38 barn! Känner man till HUR barn lär sig saker (i socialt samspel med en vuxen) så inser man hur förödande felaktig Growinpeoples slutsats är. Självklart får barnen en sämre verksamhet när barngrupperna blir större och personalen färre. Dessutom ökar stressen och ljudnivån med större barngrupper och verksamheten blir inte lika bra. Till exempel klarar många förskolor inte av att se till att barnen kommer ut varje dag. Och antalet olyckor, rymningar och borttappade barn har ökat.

Growingpeople: ”Hur skall man då förklara att barn, som varje dag lämnar sin mamma och pappa och vistas i en annan miljö under ett antal timmar, utvecklas bättre än de barn som tillbringar all tid i hemmet? Räcker inte föräldrarna till för att tillgodose barnens behov? Förr i tiden var ju mamman hemma och barnen fanns runt om henne. Detta är visserligen sant, men det var en annan tid. Det fanns massor av barn i bostadsområdet och mammorna hade andra mammor att umgås med. Då var det lätt att ge barnen den stimulans de behövde, inte bara föräldrarna utan hela den sociala omgivningen - alla lekkamraterna och lekkamraternas mammor. Idag är situationen annorlunda. Bostadsområdena är tömda på vuxna under dagarna, eftersom alla arbetar. Lekkamrater åt det egna barnet finns knappast, mamman har inga andra vuxna att prata med, skall man kunna ge barnet några upplevelser krävs att man vidtar speciella arrangemang.

Min kommentar: För att styrka sin sak så beskriver man, utan att ha en aning om hur hemmaföräldrar i dag bygger upp sin hemmatillvaro, ett deprimerande scenario som ska förklara hur dåligt det går för hemmabarn och som ska säga till den som funderar på att stanna hemma längre, hur ensamma de kommer att bli och hur barnen kommer att halka efter i utvecklingen. Det finns i dag flera organisationer (bland annat Hemmaföräldrars nätverk) som arbetar för hemmaföräldrarna och ger tips och råd HUR man lägger upp sin hemmatillvaro. En objektiv sida hade utan fördömanden bara presenterat dessa sidor och gett lite allmänna tips om hur man kan lägga upp sin hemmatillvaro och att man till exempel kan söka deltidsförskola (lekis/kyrkis) till sina barn. Eller så hade man kunnat komma med allmänna tips om hur man kan nätverka och lägga upp sin vardagspedagogik. Trots upprepad mejlkorrespondens med Ingela Nordmark Lindberg vägrar hon att ta till sig den informationen utan satsar istället på att medvetet fortsatta att vilseleda föräldrar.

Growingpeople: ”Det krävs väldigt mycket av en mamma eller pappa för att ge barnet all den stimulans det behöver. Men i ett familjedaghem eller i en förskola, där det finns engagerade vuxna som visar att de tycker om barnet och jämnåriga att leka och busa med, kan det få den stimulansen.

Min kommentar: Här sågar man helt föräldrarnas tilltro till sin egen kompetens genom att hävda att förskolan/dagmammorna tar bättre hand om barnen. Man har till och med mage att prata om ”där det finns engagerade vuxna” – underförstått att föräldrar inte är engagerade. Extra vilseledande med tanke på den kris den svenska förskolan befinner sig i, där många barn i dag far direkt illa.

Growingpeople: ”Studier har visat att barn i förskola är tillsammans med sina föräldrar lika mycket som barn som är hemma med någon förälder hela dagen. Detta förklaras med att hemmaföräldrarna har många olika sysslor och inte orkar vara med barnet precis hela tiden. Barnet får i stället klara sig själv långa stunder.

Min kommentar: Med tanke på att jag nätverkat för hemmaföräldrarna i över tio år nu och har ett brett nätverk av hemmaföräldrar över hela Sverige och även ut i resten av världen samt ett nära samarbete med alla de övriga organisationer som arbetar för hemmaföräldrarna – så kan jag säga att det inte finns någon som har signalerat att det skulle vara på det viset. Läser man på lite om hur hemmaföräldrarna lägger upp sin vardag så förstår man att hushållsarbetet får stå tillbaka för tid och aktiviteter med barnen eller så inkluderas barnen i valda delar, genom vardagspedagogiken som är vägledande för många föräldrar. Sedan har naturligtvis hemmabarn mycket fri lek, där de får en chans att utveckla sin kreativitet. Det blir helt fel när en sida som når ut till så många innehåller direkta fördomar.

Growingpeople: ”Båda grupperna ger sina barn lika mycket kärlek och omvårdnad och stimulans. Föräldrar överger inte sina barn. De barn som finns i barnomsorgen får dessutom stimulans från en annan miljö med andra kärleksfulla vuxna och jämnåriga kamrater. Detta är sannolikt förklaringen till att det går så bra för dessa barn längre fram i livet.

Min kommentar: Återigen ett sätt att genom en manipulativ text försöka förstärka att dagis är det bästa – ”förklaringen till att det går så bra för dessa barn längre fram i livet” (underförstått vilket det inte gör för hemmabarnen eftersom de inte får ”stimulans från en annan miljö med andra kärleksfulla vuxna och jämnåriga kamrater”). Och så det här med att lägga till ”från andra kärleksfulla vuxna” – en rent subjektiv kommentar. I SvD serie beskrev en person från Skolinspektionen hur en ”kärleksfull vuxen” behandlade ett gråtande barn som inte ville vara på dagis. Barnet sattes bara vid ett bord och fick gråta (ingen tröst). När det fortfarande grät efter 20 minuter blev inspektören orolig och frågade om inte personalen skulle göra något (till exempel trösta barnet) – men fick till svar att det var ett barn som ”brukade fastna i sitt beteende”. Det går helt enkelt inte att uttrycka sig så som Growingpeople gör, det finns aldrig några garantier att förskolepersonal ska vara ”kärleksfull.

Growingpeople: ”Naturligtvis betyder inte detta att det är fel av föräldrarna att låta barnet stanna hemma och vara tillsammans med en av föräldrarna. Om föräldern är medveten om barnets behov av stimulans och anstränger sig att ge barnet olika upplevelser, tillfällen att leka med kamrater, möjlighet att träffa andra vuxna o.s.v., kan det gå bra också för dessa barn”. Min kommentar: ”Om föräldern är medveten om barnets behov av stimulans och anstränger sig att ge barnet olika upplevelser, tillfällen att leka med kamrater, möjlighet att träffa andra vuxna o.s.v., kan det gå bra också för dessa barn”. …..så kan det gå bra för dessa barn. Faktiskt så tycker jag att det är direkt skamligt att klämma in ett ”om” och ”kan” på det sättet och antyda att även om föräldrarna anstränger sig maximalt så finns det inte några garantier, utan det kan gå bra, men förmodligen inte (underförstått).

Growingpeople: ”I vår undersökning, som redovisats ovan, gjordes en sådan intervju med barnen vid 17 års ålder där alla gått i förskola. Fyrtio barn intervjuades och av dem var 37 mycket positiva till sin förskoletid. 8….). Något som brukar oroa vuxna är de långa dagar en del barn tvingas tillbringa i förskolan. Det brukar vara en allmän uppfattning att för långa dagar inte är bra. Vi frågade våra ungdomar om detta. I gruppen fanns en del som hade vistats upp till 10 timmar varje dag på förskolan. De hade dock inte upplevt detta som något större problem. Tvärtom hade de tyckt att det var skönt på eftermiddagen när flertalet av kamraterna försvann hem. Då blev det lugnt och de fick ha fröknarna för sig själva."

Min kommentar: ”I vår undersökning” – menar de Bengt-Erik Anderssons undersökning? En intervju med barnen vid 17 års ålder… handlade det verkligen om dagisbarn eller menar de barn som gått hos dagmamma också? Har de gjort någon intervju med hemmabarnen och hur de upplevt hur det var att få tid med sina föräldrar? När man är 17 år är man fortfarande ett barn med liten livserfarenhet. Det hade varit intressant att höra hur de upplever samma sak i dag och om de har fått egna barn som de placerar lika länge på dagis, eller om de valt andra lösningar. Enligt en undersökning på Familjeliv så skulle 7 av 10 mammor kunna tänka sig att stanna hemma längre och då talar vi om 80-talisterna, som själva gick på dagis. Dessutom visar NICHD studien att ju längre vistelsetid på dagis, desto mer aggressiva barn. Vistelsetiden hade en direkt koppling till hur aggressiva barnen blev. DET är något som naturligtvis inte kommer fram när man väljer att intervjua barnen. Återigen vilseledande information i syfte att säga det föräldrar VILL höra snarare än vad de skulle BEHÖVA höra, för att fatta ett korrekt beslut kring barnens vistelsetider. Från och med 1 mars 2010 ligger den tidigare privata sajten Growingpeople.se under Inera AB (Sjukvårdsrådgivningen)

- Growingpeople blir ett fantastiskt tillskott till vår verksamhet och det känns väldigt bra att vi får möjlighet att erbjuda det fina materialet till alla föräldrar och till vårdpersonalen på MVC och BVC. Vi ser också fram emot ett närmare samarbete med barnprofessionen som står bakom innehållet på Growingpeople, säger Ellen Hyttsten, VD för Sjukvårdsrådgivningen SVR.

Det här är en sajt vi skattebetalare betalat 9,8 miljoner för. Då bör vi också kräva att den är objektiv och inte som i dag vilseledande, direkt felaktig och fylld av fördomar.

Med vänlig hälsning

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Ett litet p.s 2011-08-07:

Sedan Vårdguiden tagit över sajten Growingpeople har ett arbete med att kvalitetssäkra sidorna påbörjats och eftersom den här sidan med information om förskolan, dagisbarn kontra hemmabarn var så osaklig och byggde på Bengt-Erik Anderssons samt grundarna till Growingpeoples egna åsikter så har sidan utgått. Ett pyttelitet steg mot att stoppa spridningen av myter för att istället erbjuda föräldrar fakta har tagits.

Ett annat litet p.s 2012-01-14:

Apropå att det "kan" gå bra även för hemmabarn ... Anders Borg, M, finansminister och en av hjärnorna bakom Nya Moderaterna, är hemmabarn. Hans mamma var hemma med alla sina barn tills de började skolan. Och det är ju inget större fel vare sig på hans kognitiva förmåga eller matematiska kunskaper.

Läs också:

6 av 10 kvinnor känner stress i ekorrhjulet

Moderaternas och feministernas styrning av våra liv

2011-02-14T15:37:00.007+01:00

Sofia Nerbrands utmärkta krönika sammanfattar vad som egentligen är viktigt och vad vi bör tänka på så här under Alla hjärtans dag - hur allt inte kan mätas i pengar. I samma tidning står det om hur motgångar kan göra oss starkare - främst om vi har ett bra stöd i människor runt omkring oss - så relationer är viktiga för oss människor. Viktiga för att vi ska kunna fungera och ska kunna prestera.......

Vilka är vi egentligen utan alla de medmänniskor runt omkring oss, som dagligen finns där för oss - som vi kanske många gånger tar för givna. Vad är vi utan ett fungerande och stöttande nätverk? Och är det rimligt att vi i våra liv också ska ha tid för och plats till mer mjuka värden som relationer - även om de inte genererar pengar i plånboken?

Jag tycker personligen att själva balansen är viktig att hitta och vill gärna se ett samhälle som ger människor en möjlighet att hitta den balansen.

Men finner ett hårt motstånd hos de nya moderaternas och deras "arbetslinje" - där de nya kvinnorna i Reinfeldts gäng ser tid för barn och relationer, som något som kan väljas bort till förmån för en karriär. Det är "flest arbetade timmar som gäller", som Monica Renstig vd för Women's Business Research Institute säger och "gliringar" (signaler skulle jag vilja kalla det) om att de små dagisbarnen kanske skulle behöva mer tid med sina föräldrar ska nonchalant viftas bort. Lätt och enkelt ska barnen offras på karriärens altare för makt, pengar och prylar.

Vi har alla ett fritt val - till en viss del - men det är också så att mycket styrs ovanifrån, där politiken sätter ramarna för vilka val som det är möjligt för varje enskild människa att genomföra. Många skulle vilja vara hemma längre med sina barn men dagens styrande familjepolitik gör det svårt och deras liv och valfrihet ligger nu i händerna på Reinfeldts handplockade karriärkvinnor som sitter och kuckelurar sida vid sida med statsfeministerna från den "röda sidan", hur de ska kunna styra upp oss ännu mer. Vårt val i framtiden är och ska vara ett enda - arbetslinjen - där tvångsdelad föräldraförsäkring och standardlösningen i form av två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett års ålder blir den "enda vägen" vi får välja.

När bollen väl är i rullning mot minskad valfrihet, så kan det gå enormt fort och därför så skulle jag på Alla hjärtans dag ändå vilja slå ett slag för valfriheten där vård och omsorg om egna barn också ska räknas till arbetslinjen och där det finns tid och utrymme för relationer. Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Relationslinjen berör alla barnfamiljer

Pappa staten kan inte ersätta en riktig förälder

Barnen är INTE orsaken

2011-02-06T11:03:00.009+01:00

Tänk att vakna varje morgon och se världen genom samma glasögon. Sedan sätter man sig och skriver en ledare med diktat för hur andra ska leva sina liv, helt döv inför andra argument eller fler "glasögon" att se världen igenom. Det måste vara en merit på sitt sätt att i över ett decennium klara av att bara presentera en lösning på bristande jämställdhet - en lösning där barnen hela tiden görs till ett problem, som ska plockas bort allt tidigare från kvinnan. Det är universallösningen på alla jämställdhetsproblem enligt dessa människor.

Inte undra på att situationen aldrig blir bättre för kvinnorna. De får fortfarande sämre vård, sämre mediciner och sämre livschanser.

Kvinnor har högre sjukskrivningstal än män - i alla yrken - och den gemensamma nämnaren heter att sjukskrivningarna ökar när familjen första barn fyllt ett år, skriver DN. Och ledarskribenterna, som bara ser en enda lösning - i sina trångsynta glasögon - är förstås snabba att gå ut och kräva mer styrning av människors liv. Nu poppar kravet om tvångdsdelad föräldraförsäkring upp igen. Bara kvinnorna tvingas ut i arbetslivet igen efter sex månader och papporna får ta över, så kommer också papporna per automatik att ta större del av hushållsarbetet och vips så går sjukskrivningstalen hos kvinnorna ner. Problemen är identifierade, först handlar det om barnen som måste bort tidigare från föräldrarna och sedan om att de lata, bekväma, bortskämda männen ska få känna på hur det är att vara hemma och sköta hushållet och sedan kommer de att hjälpa till minsann.

Jag ska berätta en hemlighet - även om vi tvångsdelar föräldraförsäkringen så kommer inte sjukskrivningstalen att gå ned och de vet jag därför att jag till skillnad från ledarskribenterna tar med en del andra faktorer. Till exempel så beställer man inte barn per postorder, utan det är faktiskt kvinnan som är gravid och bär barnet i nio månader med allt vad det innebär i fysiska och emotionella påfrestningar (tänk att man ens ska behöva skriva ut det), sedan är det kvinnan som ammar och det tär på kroppen och sömnen. Efter sex månader har saker och ting kanske äntligen kommit i ordning och barnet börjar få rutiner och allt börjar falla på plats - då ska kvinnan tvingas lämna över barnet till pappan.

I många fall kommer varken kvinnan eller barnet vara redo för en sådan separation och det kommer att kosta. Hur vet man att kvinnor inte redan nu försöker hitta lite tid för sina barn genom att sjukskriva sig, för att få en bättre balans mellan heltidsarbete och barn? För vi talar sjukskrivningar här, sedan har vi alla vabb dagar som jag tror att kvinnor också är i majoritet av att ta ut.

Sedan är jag så trött på att männen målas ut som lata skurkar, som försöker smita undan och därmed gör kvinnor sjuka. Vi pratar om två vuxna människor, det är väl bara att sätta sig ned och diskutera HUR man fördelar hushållsarbetet. När man är hemma med barn, så har man fullt upp ändå. Fokus hamnar på barnen och hushållsarbetet blir aldrig prioritet ett - så det får man fördela så gott det går eftersom båda arbetar - en utanför hemmet och en i hemmet med att ansvara för vården och omsorgen om barnen.

Elise Claeson beskriver på ett bra sätt hur vi gör barnen till ett problem - där man i till exempel USA ser fördelar med mammor som ger sina barn tid. USA slår oss också i andelen kvinnor på höga poster. (USA: 45 procent, Sverige 29 procent.);

"Men att ge barnen stor plats i ens liv behöver inte vara dåligt för karriärdrömmen", skriver den danska journalisten Kirsten Stendevad i sin bok Mamma - en karriärfördel (4good, 2006). Hon berättar om Fay, en amerikansk 55-årig sexbarnsmamma, som blev headhuntad till vice vd för en mellanstor konsultfirma. Fay upptäcktes av sin arbetsgivare i barnens skola där hon var aktiv i föräldrarådet. Bra föräldrar är bra medarbetare, var konsultfirmans policy.

Kvinnor som väljer bort tid med sina barn till förmån för sina karriärer får naturligtvis göra det, om de vill. Men det jag inte tycker om är när de försöker tvinga andra att göra likadant och jag gillar inte att de gör barnen till ett problem. Eller som en av Reinfeldts handplockade medarbetare skriver;

"I Sverige har vi fokuserat för mycket på "balans i livet" och effekten av det är att vi inte har så många karriärskvinnor. Det är enkelt, man kan inte både ha kakan och äta den. Det är flest arbetade timmar som vinner."

Det är dags med lite nytänkande och vi lär helt klart inte hitta det på ledarsidorna, hos proffstyckarna eller hos Nya moderaterna.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Timmarna avgör

Mammor oftare sjukskrivna

Vad kvinnor vill ha #2

Sanningen om ofrivilligt deltidsarbete

Rätten att få vara hemma med barnen

Hemmaföräldrars tankesmedja

Det här blir hemmaföräldrar bra på

När feminismen går till överdrift

2011-02-05T15:02:00.012+01:00

Är jämställdhet när män ammar?

Nej, jag tycker inte det. Ibland undrar jag nästan om jag är vaken eller om jag drömmer? Jämställdhet för mig är att inse att vi är olika - kvinnor ammar till exempel - och det är helt okej. Det gör oss inte till sämre människor och det är inte något vi ska straffas för (tänk att jag ens måste skriva det - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta). Den här debatten vi ser nu som startats av ett gäng, överdrivna feminister (som jag tror snarare sabbar för kvinnor än gör något gott) - har sitt ursprung i en liten krets, som sitter och funderar ut hur vi andra ska få leva våra liv.

Men vilka motiv har de egentligen till att försöka släta ut att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor?

Varför kan de inte bara leva så som de förespråkar själva och låta oss andra slippa se världen genom deras glasögon? Jag börjar faktiskt tröttna - för det börjar bli väl tramsigt nu.

På vilket sätt förbättrar man för oss människor genom att försöka låtsas att "könet är en konstruktion?" Finns det en annan dold agenda när de låtsas att "könet är en konstruktion?" Ibland undrar jag....

I tidningen "Hållbar jämställdhet" från Sveriges kommuner och landsting som illustrerats med bilder av Elisabeth Ohlsson Wallin hittar jag inte en enda bild av en mor och hennes barn. Mor och barn är tydligen ett kardinalfel. Men det stämmer ju bra med den trend som sveper över vårt land nu, där barnen ska användas som murbräcka för jämställdhet. Plocka bort barnet från kvinnan så löser vi alla orättvisor som kvinnor drabbas av.

Men också männen drabbas av orättvisor..... faktiskt.... om ni nu inte visste det. Vi kvinnor är inte offer - orättvisor drabbar alla i perioder, men det är något vi kan förändra när vi uppmärksammar det. Inte genom att låtsas att "könet är en konstruktion" eller genom att plocka bort de små nyfödda från sina mammor eller förhindra att kvinnor får amma sina barn - utan genom att idenfiera ett problem och göra något åt just det problemet.

Det verkar dock inte vara lösningen som presenteras i den här tidningen. Alla bilder visar på ammande pappor som tar barnen med till jobbet och små flickor som inte får leka med dockor, för de har pojkarna lagt beslag på.
Varför förvisa kvinnorna från amningen? Varför förvisa kvinnorna från sina nyfödda barn? Varför får till exempel Birgitta Ohlsson (fp) ett pris som "Årets karriärmamma" bara för att hon går och jobbar nästan direkt efter födseln och lämnar barnet till pappan? Varför får inte pappan något pris?

Det känns som att några få starka viljor rycker.... ja sliter hårt i våra livstrådar just nu, för att få oss att agera helt emot våra naturliga instinkter.

Och förlåt - men för mig är det faktiskt en naturlig instikt att amma, som jag skrivit tidigare, så känner jag starkt att jag är den som är bäst lämpad att göra det. Eftersom jag burit barnet i nio månader, så finns det dessutom en mängd fördelar för mig att amma. Livmodern drar ihop sig och risken för blödning minskar, hela min kropp som är sprängfylld med flödande hormoner inriktade på att jag ska börja amma, får som de vill och en mängd processer sätter igång som hjälper kropp och psyke med återhämtning och med anknytningen till barnet, ju längre jag ammar desto mindre risk finns det att jag drabbas av bröstcancer längre fram i livet och min kropp som förberett sig länge för amningen och samlat på sig en reserv att vitaminer, får nu fylla sitt syfte och med amningen får mitt barn också ökat skydd mot infektioner plus alla de livsnödvändiga fettsyror som behövs för hjärnans utveckling.

Nej, nu är jag hjärtligt trött på att dessa människor försöker ta kommandot över mitt liv, min mans liv, mina barns liv. Jag säger bara - gör som NI vill - men låt mig och min familj vara ifred.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Skriet från dagisfamiljen

Livet är bittert - Maria Sveland

Svelands om nya boken "Att springa"

Jag ÄR en dinosaurie

2011-02-05T13:29:00.009+01:00

Jag ammade våra barn . Jag vet att för att bli hyllad och få priser - så som trenden är just nu - så skulle jag ha valt flaska OCH gått tillbaka till jobbet helst efter några dagar. Kanske borde min man också ha försökt att amma i alla fall, för att vi skulle föregå med gott exempel.

Men jag ville amma själv och jag är väldigt säker på att min man inte var det minsta intresserad av att amma eller ge flaska. Däremot så hjälpte han mig gärna och sprang och hämtade ett glas vatten eller en extra kudde. När jag ammat klart, så tog han hand om rapningen och när jag var trött (amning tar på krafterna) så tog han självklart barnet och lät mig vila.

Jag behövde mycket vila de första dagarna, sjuk som jag var i sviterna efter min havandeskapsförgiftning och mycket trött. När maken började jobba igen, så såg han förstås till att komma hem tidigt och prioritera sin familj. Det första halvåret var intensivt men jag är så lycklig att min man är en "dinoaurie" som inte krävde att jag skulle hoppa över amningen - i jämställdhetens och den politiska korrekthetens namn - och ge vår lilla förstfödda flaska.

Hon vägde 2 300 gram när vi kom hem med henne från BB. För tidigt född och ganska ynklig och klen. Eftersom jag dessutom själv är fisk- och skaldjursallergiker så har mina barn en ökad risk att drabbas av allergi och mjölkersättning kändes aldrig som ett alternativ. Snittmammor har svårare att komma igång med amningen och eftersom jag och dottern var åtskilda den första tiden, så blev det en tuff start med att pumpa ut mjölk och kämpa för att komma igång.

När jag tänker på det, så har jag gjort alla "fel" man kan. Jag har ammat, jag har själv ansvarat för vården och omsorgen om mina barn, jag valde bort dagis till förmån för lekis några timmar i veckan och vi delade inte föräldradagarna exakt lika mellan oss.

Men jag upptäckte också - som en ganska självständig varelse - att det ibland här i livet kan vara okej att vara beroende av en annan människa - att samarbete kring barnen kan vara en lycka och att våga lita till sin magkänsla också kan vara en väg att gå.

Det går aldrig att sticka under stol med att mitt val har varit synnerligen våghalsigt och kommer att drabba mig negativt....på många olika sätt. Min pension är en katastrof, min otrygghet är ständigt närvarande, min karriär är borta för vinden och jag kan och kommer aldrig att förvänta mig att mina barn ska stå givakt och ständigt kyssa golvet där jag går - bara för att jag valde att ge dem tid, så några speciella fördelar kommer jag aldrig att få så :).

Ändå skulle jag aldrig vilja göra den här resan ogjord. Jag har genom mitt val tvingats ur min komfortabla zon, tvingats att göra min röst hörd genom Hemmaföräldrar - för att försöka skydda och förbättra också för andra som också valt att ge sina barn tid. Helst skulle jag vilja leva ett enkelt, anonymt liv och sitta och "lukta på blommorna under min korkek" - men det val jag har gjort (att inte lämna bort mina barn till dagis när de är ett år och gå ut och arbeta heltid) har tvingat ut mig på en "resa" som bara har börjat.

Och det jag gillar mest är att jag lärt mig så mycket om livet, om människorna - det är nästan som i Matrix.... vill du ta det blå pillret eller det röda? Jag valde att se, att lämna den enkla bekväma vägen och fick så mycket på köpet.

Nu ser jag hur andra föräldrar väljer samma väg - både mammor och pappor. De pusslar och klurar på hur de ska få det att gå ihop, när de väljer att följa sin magkänsla. De står där starka, osäkra och sökande med många frågor och med mycken oro.

De enda råd jag kan ge är följande;

- Lita till din magkänsla

- Fall inte i fällan att låta den som är hemma ta allt hushållsarbete. Vård och omsorg om barn är ett arbete, även när det utförs i hemmet och barnen tar mycket tid, så man måste hjälpas åt och fördela hushållsarbetet rättvist.

- Fundera över din hur du tryggar din pension. Kan den som arbetar utanför hemmet skriva över en del av sin pension till dig, fixa det per omgående.

- Pensionspara inte för pensionssparande beskattas som en lön och du förlorar mycket pengar när du ska börja ta ut sparandet. Försök att hitta andra sparformer men se till att spara för ålderdomen på något sätt - i fonder eller genom att investera på annat sätt (prata med din bank).

- Håll gärna kontakten med din arbetsplats. Har du vårdnadsbidrag, så är din SGI tryggad och din anställning. Bor du i en kommun som är emot valfrihet, så att du måste säga upp dig för att kunna vara hemma - se till att nätverka och tala om att du finns och är sugen på att börja jobba igen när barnen blivit större. (Kanske kan du också hitta ett extraarbete när barnen blivit lite större).

Kom ihåg: Som hemmaförälder har du just klivit av den väg politikerna (proffstyckarna och kultureliten) stakat ut åt dig. Det är aldrig populärt men du får också en helt annan frihet att själv styra över ditt liv (med allt vad det innebär). Du kommer att växa, därför att du kommer att möta många utmaningar som du får ta dig an.

Känns det jobbigt ibland?

Titta in här på Hemmaföräldrar och hitta stöd hos andra som gjort samma val. Håll ditt huvud högt men kritisera inte andra som valt "den utstakade" vägen. Bara genom att själv göra ett annat val, så kommer du att väcka tankar och frågor, bemöt dem med respekt och du kommer att se fler som vågar ta steget att ge sina barn tid.

Vi lever bara en gång och därför ska vi vara mycket rädda om det liv vi har och inte låta någon annan ständigt dra i trådarna!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Var är papporna?

Skriet frånd dagisfamiljen: Ska pappor amma?

Ramaskri mot offentlig amning - "stanna hemma"

Fördelar med amning

Finlands framgångsrecept heter närvarande föräldrar

2011-01-22T20:38:00.009+01:00

Barnen i Finland uppvisar ett bra skolresultat i OECD Pisa undersökningen - år efter år. Men där är föräldrar inte lika grundlurade som i Sverige. De har inte i decennier matats med myter om HUR barn lär sig saker. Här i Sverige tror föräldrar fortfarande att dagisbarn blir bättre i skolan och i en debattartikel i SvD förs nu ännu en teori fram om varför svenska barn uppvisar allt sämre resultat i skolan - en del barn har sämre kognitiv förmåga.

De finländska barnens uppväxt ser också lite annorlunda ut. Maria Wilhelmson skriver i tidningen Kristdemokraten;

"I Finland har man liksom i Sverige ett vårdnadsbidrag. De flesta finska barn under tre år tas om hand i hemmet och samma sak gäller för över hälften av barnen över tre år. Inget tyder på att de finska hemmabarnen skulle klara sig sämre i skolan, för att de inte tas om hand av förskolepersonal hela dagarna. Tvärtom. De finska barnen klarar sig mycket bättre i skolan än de svenska.

Inte heller jämställdheten tar skada av att barnen stannar hemma. 2010 låg Finland på tredje plats när det gäller jämställdhet på Ekonomiskt världsforums lista. 2009 låg man på andra plats.

Sverige hamnade 2009 och 2010 på fjärde plats.

I utredningen mätte man hur väl kvinnor är företrädda på ledarposter och i affärslivet. Kvinnors och mäns möjligheter att studera och arbeta jämfördes också.

Det finska vårdnadsbidraget är något högre än det svenska och många kommuner skjuter till extra pengar. I Finland har man uppenbarligen en mer positiv syn på föräldraskapet och familjens betydelse. Varje år utses Årets mor och Årets far i Finland. Självaste presidenten delar ut priset till de som föredömligt uppfostrat barn, understött familjelivet och föräldraskap. "

Vi har ett långt socialdemokratiskt arv med en politik som nedmonterat kunskapsskolan och ersatt den med en sämre skola, med lärare som gått en sämre utbildning, där många barn redan är skoltrötta när de börjar, efter att ha tillbringat 10 timmar om dagen sedan ett års ålder i en skolliknande miljö på dagis. Där fokus inte legat på omsorgen om de små barnen - utan pedagogiken.

Nu är frågan vilken väg den nuvarande regeringen tänker gå. Kommer de att fortsätta på den socialdemokratiska vägen och införa obligatorisk förskola för alla barn från tre års ålder (något som Anders Borg (m) haft som förslag), eller kommer de att förändra familjepolitiken så att den bättre anpassas efter varje enskilt barns behov, genom att se till att föräldrar har ett brett utbud av OLIKA barnomsorgsalternativ att välja mellan - även hemmaalternativet. Standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar - och barnet på dagis från ett års ålder - kan omöjligen passa alla barn. Valfrihet, en ökad förståelse för utvecklingspsykologi och vad som formar det lilla barnets hjärna maximerar barnens chanser att senare tillgodogöra sig kunskaper när de kommer till skolan.

Sedan måste naturligtvis den svenska skolan göras om men även där är det bara att titta på hur den finska skolan ser ut och använda sig av samma framgångsrecept. Många friskolor arbetar redan på samma sätt men det är något som även kan implementeras i den kommunala skolan.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Betyg till ettåringar väcker oro

Regeringen har vaknat - förskolan har problem

2011-01-19T09:34:00.006+01:00

Efter SvD:s artikel om situationen inom en del av den privata förskoleverksamheten har nu barnomsorgsminister Nyamko Sabuni vaknat och vill ha hårdare regler i barnomsorgen. Nu lider ju förskolan som helhet – även de kommunala förskolorna – av stora problem på grund av de stora barngrupperna och få personal.

I våras tillsatte regeringen en utredning om att införa en Lex Sarah lag där personalen är skyldig att anmäla brister. Slutdatum för utredningen är satt till den 31 mars.

I dag går Nyamko Sabuni ut och säger;

– En utredning om anmälningsplikt inom skolområdet presenteras i mars. Det kommer att införas under mandatperioden.

Ibland blir jag bara så trött. Hur kan det få förekomma att så många barn är inskrivna i förskolan utan ett reellt skydd. Det här har jag arbetat för sedan 2006 när jag skrev den första debattartikeln i ämnet. Sedan dess har jag skrivit debattartiklar, skrivit och ringt till politiker och skrivit i kommentarsfälten – för att föra upp den här frågan på dagordningen.

Det känns faktiskt väldigt bra å alla hemmaföräldrars vägnar att just Hemmaföräldrars nätverk varit med och drivit på för förbättrade villkor för förskolebarn. Helt enkelt därför att många av oss väljer förskola till våra barn vid någon tidpunkt i livet och en del av oss jobbar också själva inom förskolan. Vi vill ju inte ta bort förskolan – utan förskoletvånget och vi vill att den ska bli bättre och utvecklas för att bättre passa alla barn och föräldrar. Varför deltidsförskolor (lekis) borde införas igen.

Tyvärr återstår väldigt mycket. Barngrupperna måste bli mindre och personalen fler. Föräldrar ska ha många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan och försöken att stoppa valfriheten bör få ett stopp här och nu. Sluta fasa ut dagmammorna och se till att hemmasubventionen (vårdnadsbidraget) införs i alla kommuner samt att det utvecklas. Se bara på alla de föräldrar vars barn far direkt illa och som inte KAN byta till något annat, därför att somliga politiker arbetat så aktivt för att vi bara ska ha förskola.

Sedan står de där utan att skämmas och säger; "Vi kan tyvärr inte erbjuda er något annat, ni får stanna hemma om det inte passar".

Det är sorgligt att det tar sådan tid men det känns ändå hoppfullt för nu börjar allt fler engagera sig för att barnen ska få det bättre. Föräldrar vågar säga ifrån, föräldratidningar börjar bli aningen mer nyanserade i sin bild av förskolan och Vi Föräldrar har till och med startat ett upprop för mindre barngrupper. De som arbetar med barn och ser hur de mår, psykologer och andra startar också upprop.

Nu väntar vi bara på att politikerna tar frågan på allvar och fortsätter arbetet med att utveckla familjepolitiken, valfriheten och ser till att lösa den akuta krisen inom förskolan.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Förskolebarn saknar skydd

Förskolepersonalen bör vara skyldig att anmäla brister

Reinfeldt säger NEJ till dyrare förskola

Familjepolitiken ÄR ett misslyckande

2011-01-10T15:50:00.017+01:00

Vårdnadsbidraget som möjliggjort för föräldrar att stanna hemma längre och ändå ha kvar sitt arbete och sin SGI är INTE ett "fiasko".

Det som är ett "fiasko" och ett misslyckande, är den dåliga acceptansen hos vissa politiker och proffstyckare för att en majoritet av gräsrötterna skulle vilja stanna hemma längre än ett år med sina barn. Ett "fiasko" är det också att familjepolitiken inte utvecklats mot ännu större valfrihet, eftersom det ändå är något som en majoritet önskar. En orättvisa och ett misslyckande är det dessutom att vårdnadsbidraget inte finns tillgängligt i alla kommuner, så att en del föräldrar som väljer att stanna hemma längre förlorar sin SGI och sitt arbete.

Med det här resonemanget som media har, så är då dagis en succé, eftersom en majoritet med ekonomiska styrmedel TVINGATS välja det. Och en valfrihetsreform som vårdnadsbidraget, där föräldrar frivilligt väljer att stanna hemma längre trots ett ekonomiskt avbräck, är en flopp eftersom så få hade en möjlighet att välja det.

Tvång är lika med "succé" och valfrihet är lika med "flopp".......

Hela det här resonemanget som media har köpt rakt av - kommer från en icke objektiv eller säker källa.... nämligen F!:s tidning. Vilket är anmärkningsvärt när nu SvD och även DN publicerar det hela som ett scoop.

I utspel efter utspel så kritiseras nu vårdnadsbidraget. I våras så handlade rubrikerna om att det var massnedläggning av förskolor på gång. "Vårdnadsbidraget tar barnen från förskolan". Nu heter det att vårdnadsbidraget är ett fiasko för att så få valt det (kunnat välja det, viljan finns ju). Hur ska de ha det egentligen? Varför börjar de här utspelen att kännas en aning desperata........ "Regeringen har tillsatt en utredning" som visar att bara två procent av de som är berättigade till det utnyttjar vårdnadsbidraget skriver man i SvD. (Och vill därmed få Hägglund att "erkänna" att det är ett fiasko).

Regeringen = Reinfeldt..... samme man som med politiska styrmedel vill ta bort möjligheten för småbarnsföräldrar att arbeta deltid (trots att så många andra står utanför arbetsmarknaden och vill få in en fot där) - får naturligtvis applåder av de röda när han ställer arbetet med vården och omsorgen om de egna barnen mot sin egen syn på "arbetslinjen".

Nu börjar det bli pinsamt med denna fokusering vid en enda - men för många välgörande liten valfrihetsreform som vårdnadsbidraget ändå är. 7 av 10 skulle vilja stanna hemma längre med sina barn men bara 2 procent får alltså chansen. Då är det familjepolitiken som är ett fiasko och inte vårdnadsbidraget i sig.

Dags att utveckla vårdnadsbidraget med andra ord och göra det bättre och tillgängligt för ALLA.

Sedan kanske regeringen Reinfeldt borde ta tag i något som är ett problem (vilket vårdnadsbidraget INTE är) som till exempel‚

de stora barngrupperna på dagis,

de få pedagogerna,

den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn

OCH det kostsamma system vi har med maxtaxa, där det i dag inte ens krävs att du arbetar för att få tillgång till dagissubventionen på över 100 000 kronor per barn och år. Du kan lika gärna vara föräldraledig, sjukskriven, arbetslös eller hemmaförälder och ha ditt barn på dagis - och där kan vi tala om att det kostar mycket pengar - utan att vi kan se att det innebär några av de utlovade fördelarna för barnen. De blir till exempel inte bättre i skolan bara för att de börjar tidigt på dagis, vilket OECD Pisa undersökningen visar tydligt och varför har vi en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn, trots att svenska barn rent, materiellt sätt har det så bra?

Snacka om misslyckande!

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Politik som linjär optimering

Fiaskot. Eller: den okända rapporten och vad som skrevs om den när den kom

Stor spridning av vårdnadsbidraget

6 av 10 vill har Kds vårdnadsbidrag

Vårdnadsbidraget sparar miljoner

Dagis är olönsamt för samhället

Vårdnadsbidaget en droppe i havet

Därför vill 76 % av LO kvinnorna ha vårdnadsbidrag

Arbetslinjen. vårdnadsbidraget och omsorgen om barnen

Dagisfundamentalismen skördar många offer

Ett litet p.s också: DN vägrar att publicera de kommentarer jag skrivit och tydligen även andra kommentarer som handlar om hemmaföräldrarnas syn på saken. Pinsamt DN. Vill ni inte ha en fri debatt så hoppa över möjligheten för människor att kommentera!

Money talks - De Nya Moderaterna

2010-12-28T18:00:00.011+01:00

P J Anders Linder är helt rätt ute när han kritiserar Reinfeldts idé om att alla kvinnor ska arbeta heltid och göra karriär. De Nya Moderaternas penningahunger är på väg gå ut över den lilla människans frihet. Som P J Anders Linder klokt skriver;

"Det viktiga i arbetslinjen är att göra det lönsamt att arbeta och skapa möjligheter för fler att försörja sig, inte att maximera antalet arbetade timmar."

Många människor står helt utanför arbetsmarknaden i dag och många unga saknar ett arbete. Varför då tvinga småbarnsföräldrar - som försöker få ihop sitt livspussel och kämpar för att hitta en balans mellan arbete och familj - att arbeta heltid? För det är det som Reinfeldt är ute efter. Deltid ska bli heltid och det kommer att slå hårt mot barnen i ett land som redan utmärker sig världen över, då vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa bland barn och...

.... världens högsta självmordstal.

Den psykiska ohälsan hos barn intresserar uppenbarligen inte Reinfeldt, han är bara intresserad av att kvinnor ska göra karriär och gå ut och arbeta heltid. Men jag säger; karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Det finns fortfarande moderater som står för frihetsidealet och som är för valfrihet men de hörs inte så mycket längre i "Reinfeldtbruset". Istället har en annan typ dykt upp som gör sin röst hörd på ett mindre trevligt sätt och som tjänar stora pengar på dagens familjepolitik, där föräldrar med ekonomiska styrmedel tvingas att lämna ifrån sig sina barn tidigt till dagis, i stora barngrupper med få personal. En situation som inte bara skadar barnen, utan också personalen. Branschen lider av höga ohälsotal och personalomsättningen är stor och där finns det förstås pengar att tjäna på att ha bemanningsfirmor som tillsätter vikarier.

Andra aktörer som tjänar pengar på att se till att "standardlösningen" (två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder) är det enda valet för föräldrar, är sajter som till exempel Growingpeople.se - såld för 9,8 miljoner av våra skattepengar till ägare som tjänat storkovan på att servera myter istället för fakta till föräldrar, så att de väljer "standardlösningen". Ett falsarium som åtminstone kunde ursäktas när de var en egen sajt men som absolut inte är okej nu när de ligger under Sjukvårdsrådgivningen (numera Inera AB) och alltså är den sajt som personal från förskolor, BVC, MVC och skolor använder sig av i tron att den är objektiv.

Här har vi en sajt som ser till att sprida information som ska övertyga föräldrar i det "riktiga" i att lämna ifrån sig barnen så tidigt som möjligt. Hela sajten bygger på en enda undersökning nämligen Bengt-Erik Anderssons gamla undersökning gjord på 119 barn på 80-talet.

Hur kan man skriva som man gör på den här sajten och bygga sina råd till föräldrar på EN ENDA undersökning. Den stora NICHD studien är inte omnämnd med ett ord i texten. Och för den som tänkt sig att vara hemmaförälder har man följande råd;

"Naturligtvis betyder inte detta att det är fel av föräldrarna att låta barnet stanna hemma och vara tillsammans med en av föräldrarna. Om föräldern är medveten om barnets behov av stimulans och anstränger sig att ge barnet olika upplevelser, tillfällen att leka med kamrater, möjlighet att träffa andra vuxna o.s.v., kan det gå bra också för dessa barn."

Så det kan går bra också för dessa barn.....

Jag har vid upprepade tillfällen skrivit till sajten Growingpeople och bett om svar på flera frågor angående de studier de hänvisar till men som jag inte hittar länkar till samt en fråga angående hur de kan kalla Bengt-Erik Anderssons studie för "vår forskningsgrupp". De vägrar att svara och har trots att det gått snart ett år fortfarande inte svarat på mina frågor.

Nu är det hög tid att vakna och se vad som händer mitt framför ögonen på oss. Vilket spår ska vi växla in på framöver. Reinfeldts spår där han tar sig rätten att bestämma åt oss HUR vi ska leva våra liv - eller en frihets- och valfrihetsväg, där vi själva får sy ihop lösningar som passar oss - där vi får en chans att hitta en bra balans mellan tid för barnen och en karriär?

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Ett p.s december 2011: Growingpeoples vilseledande hemsida är efter år av kritik borttagen, men liknande sidor poppar upp som svampar i jorden på andra ställen.

Och Anders Borg har kommit ut som hemmabarn i en intervju i DN nu i december. Vilket återigen igen bara bevisar en sak - det går inte att lura i föräldrar att dagisbarn blir duktigare i skolan. Det handlar om mammans utbildningsnivå. Det är den som avgör hur det går i skolan och så förstås att alla barn är olika, liksom alla skolor och alla lärare. Hur det går blir lite av ett lotteri.

Läs också:

SvD: Elise Claeson ifrågasätter också Reinfeldts tankegångar

Starkare relation till jobbet än till barnen

Ren och skär dagispropaganda från sajten Growingpeople.se som regeringen betalat 9,8 miljoner för

Fler förskolor hårdgranskas

Föräldrar håller barnen hemma

Julefrid och gamla hederliga traditioner

2010-12-23T10:51:00.004+01:00

Det är något underbart härligt med julen, när barnens julpynt åter är på plats, granen är klädd och julstöket klart. I en tid när traditionerna starkt är på väg att avskaffas, för att istället bara ersättas av ett skojigt presentutdelande som firas till minne av - ja vad var det nu igen - får vi prata om det ens?

- Mamma, den här julen har jag inte hört Jesus nämnas en enda gång, säger barnet.

Ett konstaterande i en familj som inte är särskilt religiös men som en majoritet av befolkningen ändå står på en kristen värdegrund. I Sverige har vi en kristen värdegrund men många vill nu plocka bort den. En del kanske lite naivt för att inte "reta" fel personer, andra för att de tror att människor inte känner sig välkomna i vårt land om vi har traditioner och en del ser det som småborgerligt trams.

Men jag tror att det är vår historia och vår länk till det förflutna och våra förfäder som vi kapar. Under 1000 år har vi haft jul, förr firade vi enligt vikingatraditioner och sedan vävdes de kristna traditionerna in. Det är som det ska vara, varje familj bygger sina traditioner och väver gammalt med nytt.

Vi är ett land som alltid haft viss invandring och nya traditioner har vävts vid de gamla. De som velat har anammat våra traditioner och andra har bevarat sina, precis som det ska vara.

På vårt julbord har vi alltid haft mumma, en sötaktig dryck som jag helt tog för givet att det var en vanlig svensk tradition, men drycken kommer från Tyskland och är förmodligen ett arv från mina tyska förfäder. Både på farfars och farmors sida finns det tyskt påbrå och jag känner mig närmare också de släktingarna när jag inser att vi behållit en tradition som de säkerligen infört, en gång för länge sedan.

Julen är inte bara presenter - det är på julen som familjen står i centrum men det är också då vi alla badar i minnen, från barndomen - både bra och dåliga. Jag tycker att julen är barnens högtid och att det ska vara fokus - men att tanken också ska gå till förfäderna som kämpat och slitit för att vi ska det bra - här och nu i dag.

Från ett hembydsmuseum i Ytterlännes socken i Ångermanland lånar jag följande dikt;

"Den blickar aldrig framåt
som inte kan blicka bakåt.
Den sörjer illa för barnbarn
som saknar intresse för farfar.

Den vet föga om rummet
som inte har känsla för tiden.
Den tänker föga på andra
som lever blott här och nu."

Traditioner är ett sammanhållande kitt mellan oss människor och i tider som dessa när några få men starka röster gör sig hörda, för att avskaffa våra traditioner och därmed också vår historia, så hoppas jag att tillräckligt många sätter ned foten och värnar om att behålla våra tusenåriga traditioner. Låt oss stolt fira advent, Lucia och Julafton och våga berätta för våra barn varför.

Med dessa ord vill jag önska alla Hemmaföräldrars läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Qaisar Mahmood: Ge oss en pott ledighetsdagar ni har inte längre ensamrätt i ert land

Föräldrars rätt till seriös fakta

2010-12-07T15:08:00.007+01:00

Jaha så svenska elever halkar ned ännu ett snäpp i OECD Pisa undersökningen. Och nu helt plötsligt påstår Lärarförbundet "att de varnat för det här".

Nej, det har de inte alls gjort. Det enda de hävdat år ut och år in är att alla svenska barn ska gå på dagis, så blir de duktiga i skolan och socialt välfungerande.

Jag kan bara berätta (igen) att Sverige kommer INTE, under några omständigheter, att kunna bryta den här negativa utvecklingen, om man även fortsättningsvis vägrar ta till sig den kunskap som faktiskt finns om vad den beror på. Och faktiskt, lösningen heter inte alls att alla barn ska gå på dagis så tidigt som möjligt.

Tyvärr är Lärarförbundet med Eva-Lis Sirén (tidigare Preisz) i spetsen tongivande och Lärarförbundet fortsätter att hävda att det är dagis som gör att svenska barn blir duktiga i skolan. De bygger sina antaganden på Bengt-Erik Anderssons gamla undersökning. Eva-Lis Sirén anser att;

- inga barn ska "behöva nöja sig med dagmamma" och "barn är som mest läraktiga upp till tre års ålder. De bara suger i sig information och därför är det viktigt att alla barn i Sverige får tillgång till förskolan så tidigt som möjligt."

Ja, en majoritet av alla barn går på dagis och har nu gjort så under de senaste decennierna - så varför syns då inte resultatet i OECD Pisa undersökningen? Varför är inte svenska barn världsbäst i skolan?

Helt enkelt för att Lärarförbundets slutsats är felaktig.

Och det vet de om men de drar helt enkelt medvetet felaktiga slutsatser - jag kan inte hitta någon annan förklaring. Lärarförbundet och Eva-Lis Preisz gjorde en egen undersökning på 400 barn utifrån Pisa undersökningen 2003 och kom fram till att; "Elever som har gått i förskolan når bättre resultat i matematik i grundskolans senare år än elever som inte gått i förskolan”.

Problemet är bara att Lärarförbundet är part i målet – de vill att alla barn ska gå i förskola från ett års ålder. När vi i Föräldraupproret tog kontakt med Lärarförbundet för att få veta hur stor skillnad det blev i deras undersökning sedan man tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer så ville inte Lärarförbundet besvara frågan.

Därför att det är föräldrarnas utbildningsnivå som är avgörande och framförallt mammans. Dessutom är det så att barn som har mamma hemma lyckas bättre i skolan.

Svenska föräldrar är grundlurade och det här är något som sker ytterst medvetet via föräldrasajter, politiska beslut (där det talas om att dagisbarn ska få mer teoretiska kunskaper med inriktning på matematik) och via propaganda från Lärarförbundet.

Det är dags att sluta med alla myter och ge svenska föräldrar tillgång till seriös fakta. Börja med att titta på vad skolan kan erbjuda istället för att ha en övertro på myten att ju tidigare barn börjar i förskola (helst före ett års ålder) desto bättre blir de i matematik. I Finland som ligger i topp år efter år i OECD Pisa rapportens så har man följande framgångsrecept;

Den finska lärarutbildning
Lärarnas höga status
Läsningen har en stark ställning i Finland
Barnen har studiero och det är ordning och reda i skolan och klassrummet.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

DN - Svenska elevers resultat försämras

Hög tid att lyfta skolorna i utsatta områden

Fördomarnas fula tryne

Nu startar hetsjakten på hemmaföräldrarna igen!

2010-11-10T09:11:00.011+01:00

Hemmaföräldrarna har börjat bli accepterade och 7 av 10 unga mammor skulle vilja vara hemma längre med sina barn. Skulle man göra samma undersökning hos papporna så är intresset säkerligen stort där också, större än tidigare. Och det här är tydligen en trend som skrämmer en del, som gjort ett annat val. Istället för att fokusera på varför de har valt som de gjort och berätta om det, så går de till frontalangrepp på hemmaföräldrarna.

Nu är allt hemmaföräldrarnas fel - det senaste utspelet handlar om att den typiske curlingföräldern är en "hemmafru". För att försöka montera ned de framsteg vi uppnått med mer valfrihet och en barnomsorg där även hemmaförälder ingår, så satsar de hårt på att börja prata om "hemmafruar" igen och härleda allt dåligt till dem. De verkar inte tro att människor kan tänka själva.

Den som snällt finner sig och pratar om hemmafruar får komma till tals, så please, please fall inte i den fällan. Gör dem inte till viljes för tro mig, de journalister som vägrar respektera att det heter hemmaförälder numera - har en dold agenda, nämligen att få bort det här alternativet och återställa saker till det hur det var tidigare där hemmavalet hånades och diskrimineringen av hemmaföräldrarna var kompakt. Nu kan vi ändå se en öppning där det inte längre är så dramatiskt att våga säga högt att det är okej med fler barnomsorgsalternativ än förskola - att det är okej att ge sina barn tid.

Det finns nämligen inte en proffstyckare eller wannabe i dag som inte nappar på trenden att dissa hemmaföräldern under epitetet "hemmafru". De verkar se det som att de är så kloka, moderna och framsynta om de skriver om hur vedervärdigt det är med föräldrar som väljer att ge sina barn tid.

Både Expressen och Aftonbladet försöker nu hetsa mot hemmaföräldrarna bara för att ett barn i serien "Ung och bortskämd", den yngsta deltagaren på 18 år, har en mamma som varit hemma. Helt plötsligt så beror hela curlingtrenden på hemmaföräldrarna. Marina Nilsson, journalist, vill gärna göra reklam för sin bok (som hetsar hårt mot hemmaföräldrar) och har till och med en blogg där hon sätter stämpeln "borderline" på alla som är hemma längre med sina barn. Och i en debattartikel i Aftonbladet så stämplar hon nu hemmaföräldrarna som skyldiga till curlingtrenden vi ser.

Hade hon läst på så, hade hon känt till att Bent Hougaard som myntade begreppet curlingföräldrar, hade en helt annan förklaring till fenomenet. Han skriver;

"- Många föräldrar verka känna sig pressade i sin föräldraroll. Med tanke på hur många timmar barn och föräldrar är skilda åt under vardagarna så gör föräldrarna därför sitt yttersta för att göra det så bra som möjligt för sina barn - och sitt eget dåliga samvete. "Nog arbetar vi mycket, men när vi är tillsammans, så ska barnen ha det som gulan i ägget. Ingen ska kunna anklaga oss för att inte vara goda föräldrar, verkar drivkraften vara."

Vi bör vara mycket vaksamma över vad som sker nu. I och med att hemmavalet blivit okej och att många vill göra samma val (både mammor och pappor), vi har börjat få ett visst utrymme i media och i och med att diskrimineringen kanske börjar minska - en del verkar till och med tycka att det faktiskt är okej att ta med hemmatiden i en cv - så kommer också påhoppen att öka, särskilt från de som kanske innerst inne inte är så nöjda med sitt eget val.

Vi ser, vi förstår varför - det är sorgligt - men vi ska inte acceptera lågvattenmärken i oseriösa påhopp som det vi till exempel ser i Marina Nilssons debattartikel.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

När media går över gränsen

Camilla Läckberg jämställer felaktigt hemmaföräldrar med curlingföräldrar

Mobbdemokrati anser (S) när gräsrötterna vill ha folkomröstning

För eller emot dagis - en mediakonstruktion med konsekvenser

Snälla proffstyckare var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Fridas blogg: Påhopp på hemmaföräldrar

En minister borde representera alla alternativ

2010-11-05T21:30:00.003+01:00

Nyamko Sabuni, förskoleminister kräver att dagbarnvårdare ska ha utbildning. Här har vi ett fundamentalt fel - "förskoleminister" - det borde heta BARNOMSORGSMINISTER. Vi har faktiskt fler barnomsorgsalternativ i det här landet än förskola.... än så länge. Och naturligtvis, en minister för förskolan ska nu in och peta i dagmammornas verksamhet. Hon representerar ju faktiskt inte dem - utan de är ju egentligen konkurrenter till förskolan och vad gör man med konkurrenter?

Efter många år av utfasning av dagmammorna - en utfasning som inte alltid skett på ett korrekt sätt, så ser vi nu ett uppsving igen på grund av barnomsorgspengen. Nu kan fler starta upp en verksamhet och marknadsföra sig via internet och på andra sätt. Ett nödvändighet med tanke på att många kommuner varken berättar om barnomsorgspengen eller att det går att välja dagmamma.

Jag har hört så många föräldrar berätta om hur de ringt sin kommun och bett att få ställa sig i kö till dagmamma, men fått till svar att det inte finns några dagmammor, eller "man kan inte ställa sig specifikt i kö till dagmamma utan bara till förskola" eller att dagmammorna har fullt.

När så dagmammorna undrat varför de inte fått några barn via kommunen, så har de fått till svar att det inte är någon som vill ha dagmamma. På det här sättet fasades de kommunala dagmammorna ut. I en del kommuner, där det var tillåtet, ersattes de av privata dagmammor som själva kunde hitta barn till sin verksamhet.

Dagmammorna har de mest nöjda föräldrarna, långt mer nöjda än vad dagisföräldrarna är med sina dagis och det beror på de små barngrupperna, den hemlagade maten och att barnen får göra utflykter.

Den svenska förskolan är i kris och som förskoleminister kanske Nyamko Sabuni borde fokusera på det istället för att försöka stoppa alternativen.

"Små barn behöver få kontaktytor och stabila relationer för att kunna utveckla språk, självförtroende och självkänsla, vilket i sin tur utgör grunden för all fortsatt inlärning. Barn som inte får tillräcklig spegling, bekräftelse och vägledning under sina första levnadsår får bestående och oåterkalleliga psykosomatiska skador."

Några kloka psykologer i Göteborg har nu slagit larm om situationen i förskolan men de är inte ensamma. Flera andra har också startat liknande upprop och själv har jag också försökt att dra mitt strå till stacken genom min debattartikel i SvD.

Så mitt tips till förskoleministern är att istället för att gå in och peta i en fungerande verksamhet som har synnerligen nöjda föräldrar - så ta ett krafttag och gör något åt de synnerligen allvarliga bristerna vi ser inom så många förskolor idag.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Vad menar Nyamko Sabuni?

Nyamko Sabuni har fel om den nya skollagen

Vi Föräldrars upprop för mindre barngrupper

Barnverket: Upprop mot de stora barngrupperna i förskolan

Namninsamling: Alla vi som säger NEJ till obligatorisk förskola från 3 år

Valfrihetstrend ja tack - hemmafrutrend nej tack

2010-11-01T19:59:00.003+01:00

På sistone har arbetet med att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen börjat kallas ”hemmafrutrenden”. Jag förstår att media gärna vill styra dit och kalla det så istället för ”hemmaföräldertrend” eller ”valfrihetstrend” – som bättre beskriver vad det handlar om. Då får man det att låta som en backlash, där vi är på väg tillbaka till en gammaldags livsstil. När trenden med att ge sina barn tid och själv ansvara för deras vård och omsorg egentligen handlar om en modern trend där kloka föräldrar, som utifrån hur samhället ser ut nu, fattar beslut om vad som är bäst för det egna barnet.

Barn är olika och det är ganska självklart att den standardlösning vi har i dag, som med ekonomiska styrmedel vill tvinga alla föräldrar att gå ut och arbeta heltid samtidigt som de lämnar bort barnen till dagis vid ett års ålder – inte passar alla barn. Tvingar man föräldrar att göra det valet utan att de får en chans att ta hänsyn till det enskilda barnets behov, så kommer det naturligtvis att få konsekvenser för många barn och det finns mycket som pekar på att den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn och vår stelbenta familjepolitik, kan ha ett samband.

Nu börjar allt fler föräldrar förstå att det är viktigt att investera tid i sina barn och att barn behöver sina föräldrar först och främst. Trots den enormt styrande familjepolitiken, som egentligen inte lämnar något utrymme för att stanna hemma längre, så finns det fortfarande föräldrar – både mammor och pappor – som väljer att stanna hemma även efter det att föräldraledigheten tagit slut. Vårdnadsbidraget har gjort det möjligt att ha kvar en fot på arbetsmarknaden och har även varit en liten ekonomisk kompensation - med tanke på att hemmafamiljen på grund av särbeskattningen ofta betalar mer i skatt än familjen med två inkomster.

När vårdnadsbidraget infördes som ännu ett barnomsorgsalternativ, så blev det också mer accepterat att faktiskt välja att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen. Och drömmen om att kunna göra det valet har nu vuxit sig ännu starkare hos dagens unga föräldrar, vilket undersökning efter undersökning visar. Visst är det så att fler mammor än pappor väljer att bli hemmaföräldrar men det stämmer väl överens med hur fördelningen ser ut i övrigt också, när det gäller yrken som handlar om vård och omsorg. 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor och det behöver inte vara något fel med att vi väljer olika. Det som är fel är när människor blir diskriminerade på grund av sitt val eller får sämre livschanser. Men det är något vi kan förändra.

Mitt tips är därför att sluta tjata om hemmafruar - det handlar faktiskt inte om en backlash och den benämningen utesluter dessutom papporna. Här ser vi istället kloka föräldrar som samarbetar och försöker ge sina barn en så bra start som möjligt under de första viktiga åren. Där de dessutom lägger hela grunden för sitt framtida föräldraskap. De är uppfinningsrika, de downshiftar och pusslar ekonomiskt och kämpar tappert på för att hitta olika lösningar. I en del familjer är mamman hemma längre, i andra är det pappan och ibland arbetar båda deltid och delar sedan på hemmaföräldertiden.

Proffstyckarna och belackarna vill gärna placera hemmaföräldrarna i ett fack men här finns en blandad kompott av människor med synnerligen olika utbildning och karriär bakom sig. Den enda gemensamma nämnaren är deras tro på att föräldrar är viktiga och att de går sin egen väg och inte låter sig styras av politiker eller proffstyckare. Och det är väl ganska sunt egentligen att inte alla är lika och göra samma livsval och något helt naturligt i de flesta andra länder, där kollektivismen och detaljstyrningen av människor samt kravet att alla ska vara lika, inte genomsyrar allt lika starkt som i Sverige.

Nu är det dags att vi gräsrötter är vaksamma och slutar att gå i medias och proffstyckarnas ledband. De vill inget hellre än att kalla hemmaförälderalternativet för ”hemmafrutrenden”. Det gör hemmaalternativet till en lättare måltavla och gör att fokus hamnar på något helt annat än själva barnperspektivet. Den fällan ska vi akta oss noga för – där har debatten legat och pyrt sedan 1960-talet och det har tagit nästan ett decennium att kämpa sig bort därifrån och få igång en debatt kring det som är det viktiga – hur ska vi tillåta våra barn att växa upp? Hur ska vi hitta en bra balans mellan familj och arbete? Hur ska vi hitta lösningar som tar hänsyn till att alla barn är olika?

Ska vi ha ett samhälle som bara accepterar en lösning och ett barnomsorgsalternativ – standardlösningen - eller ska vi låta människor få chansen att hitta sina egna lösningar genom att se till att de har brett utbud av olika barnomsorgsalternativ att välja mellan. Där utbudet ska bestå av; förskola, dagmamma, tvåfamiljssystem och hemmaförälderalternativet? Med andra ord ska vi låta politikerna detaljstyra våra liv och vilka val vi ska få tillåtelse att göra eller ska vi få tillåtelse att bestämma själva.

Jag tror absolut på att vi ska låta människor bestämma själva. Det är inte farligt att människor gör olika val och det är inte farligt att barn stannar hemma längre än ett år i föräldrarnas vård och omsorg. Det farliga är när människor börjar acceptera att politikerna bestämmer åt dem vilka val defår göra och när samhällsutvecklingen inte drivs framåt av gräsrötterna, utan av en maktelit som anser sig veta bäst.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Hoppet är det sista som överger människan

2010-10-27T16:26:00.008+02:00

Nu visar det sig att 80-talisterna - varav de flesta gick på dagis som små - gärna själva skulle vilja vara hemma längre med sina egna barn. Nu vet jag inte om sajten Familjeliv som genomfört den här undersökningen frågat papporna samma sak. Visserligen är väl en majoritet av Familjelivs medlemmar kvinnor, precis som en majoritet (9 av 10) som väljer att arbeta inom vård och omsorg är kvinnor.

Vård och omsorg om barn är uppenbarligen något som attraherar många kvinnor. Och det är kanske inte därför heller så konstigt att en majoritet som väljer att bli hemmaföräldrar också är kvinnor.

Det här intresset är inte något problem för kultureliten så länge det handlar om kvinnodominansen på barnsajter eller inom yrken som rör barn, som till exempel inom förskolan. Problem blir det bara när det handlar om att kvinnorna själva ansvarar för vården och omsorgen om de egna barnen.

Aja, baja man får inte ta hand om sina egna barn - man ska lämna bort dem och gå iväg och arbeta - gärna med att ta hand om andras!

Eftersom kultureliten fortfarande ser världen genom den här typen av trångsynta "glasögon" så blir förstås den här önskan om att ge barnen tid ett problem - ett jämställdhetsproblem.

Tydligen har inte kvinnorna förstått att "könet är en konstruktion" - (vilken tur att vi har genus på dagis numera så att flickorna kan fostras till "rätt" könsneutral uppfattning om sig själva) - utan det är fortfarande kvinnorna som blir gravida, som bär barnet i nio månader med allt vad det innebär av påfrestningar på kroppen, det är kvinnorna som föder fram barnet och det är fortfarande kvinnorna som ammar (även om amningen börjar gå ned i takt med att kraven på att barnet ska få flaska av jämställdhetsskäl ökar).

Vilket misslyckande. Efter år av indokrinering och hård ekonomisk styrning av familjepolitiken med syfte att få föräldrarna att göra "rätt" (och lämna bort barnen så tidigt som möjligt för att gå ut och arbeta heltid), så finns fortfarande drömmen kvar hos den lilla människan om tid för barnen.

Det är deprimerande att respekten för människors fria val fortfarande är så låg i det här landet. Hur kan det någonsin vara fel att föräldrar vill ge sina barn tid - att de vill stanna hemma längre. Det är ju ett toppenbeslut i kulturelitens ögon så länge det är papporna som gör det här valet, så varför är det fel när mammorna gör samma val?

Vi människor är olika och tänk om kultureliten någon gång kunde förstå att papporna inte är frånvarande bara för att mammorna är hemma längre. OM det nu är så att kvinnorna blir diskriminerade om de stannar hemma längre, så är det väl där vi ska börja och stoppa den diskrimineringen. Kanske är det kultureliten som borde börja och till exempel sluta förlöjliga drömmen om tid med barnen genom att kalla det för "mammorna kvar vid spisen" som man gör i DN.

Vårt samhälle blir allt mer skruvat och försöken att få oss små gräsrötter att göra som kultureliten vill, blir allt intensivare. Visst en majoritet kanske har hamnat i den fålla kultureliten vill att de ska vara - men drömmen om att ta sig därifrån finns fortfarande kvar hos många. Kanske därför att hoppet är det sista som överger människan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Nina Björk: Vi är på helt fel spår

Hur bra är förskolan för barn egentligen

Ett litet tankeexperiment Reinfeldt

Förklara dig snabbt Göran Hägglund!

2010-10-22T15:54:00.003+02:00

I SvD står det nu att Göran Hägglund funderar på att skrota vårdnadsbidraget - eller hemmasubventionen som den hellre borde kallas. Jag hoppas på en snabb förklaring vad han menar. Tänker han det i ett sammanhang av att ändra den ekonomiskt styrande och tvingande familjepolitiken vi har idag? Ska maxtaxan och särbeskattningen skrotas då också, så att systemet blir mer rättvist och så att hemmafamiljen slipper betala mer i skatt än familjen med två inkomster?

Det enda som egentligen skiljer Kd från de andra partierna är tanken om valfrihet och att föräldrar ska ha möjligheten att själva ansvara för vården och omsorgen om barnen när de är små samt tanken att vi ska slippa tvångsdelning av föräldraledigheten och att politikerna ska bestämma när man ska sluta amma.

Tänker Kd anamma de andra partiernas tänk om obligatorisk förskola från ett eller tre år och en fortsatt utfasning av dagmammorna, så att alla alternativ försvinner samtidigt som barngrupperna inom förskolan bara ökar och personalen blir färre - så är det dags att starta ett nytt parti, som försvarar föräldrars rätt att själva bestämma när och OM barnen ska gå i förskola. Men som också värnar föräldrars rätt att själva bestämma hur länge barnen ska ammas och hur föräldraledigheten ska fördelas.

Med världens högsta psykiska ohälsotal bland barn finns det all anledning att vara ödmjuk och fundera över om vi verkligen redan har "världens bästa familjepolitik" eller om det inte är dags att låta en del av barnens vård, fostran och omsorg under de första åren gå tillbaka till föräldrarna.... för de föräldrar som vill givetvis. De som inte känner intresse för att ge sina barn tid ska naturligtvis ha en bra förskola, eller dagmamma att lämna bort barnen till.

Alla som är intresserade av att starta ett nytt parti som verkligen vågar och vill stå för valfrihet och människors rätt att själva bestämma över sina livsval, kan höra av sig till Hemmaföräldrars nätverk ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Äntligen lite nya tankar kring jämställdhet

2010-10-05T08:38:00.009+02:00

I decennier har det tjatats om att kvinnor ska lämna ifrån sig barnen allt tidigare för att de ska bli jämställda. Men trots att barnen nu använts som murbräcka för jämställdhet under väldigt lång tid så händer ingenting. Kvinnor får fortfarande sämre vård, sämre livschanser och sämre löneutveckling.

Därför är det spännande att som omväxling läsa lite nya tankar kring jämställdhet. I Dagens Nyheter läser jag om hur kvinnors "dolda kompetens" inte tas med i löneförhandlingarna. Tänk om också hemmaföräldrarnas kompetens blev lika självklar i en meritförteckning. Är du hemma med barn så utvecklar du följande;

• Kreativitet
• Flexibilitet
• Effektivitet
• Ha många bollar i luften
• Organisera och hantera logistik
• Hantera konflikter
• Sätta gränser för andra och dig själv
• Hantera stress och kaos
• Ha tålamod
• Acceptera nederlag
• Visa empati
• Hantera motivationstekniker
• Hantera personers motsatta behov
• Ge och ta feed back

Nog borde det värderas och tas med i en cv?

Som en motvikt till tjatet om kvoterad tvångsdelad föräldraförsäkring, obligatorisk förskola och en arbetslinje - där vård och omsorg om de egna barnen INTE räknas som ett arbete - så skulle de vara spännande med lite nytänkande även i större sammanhang.

Uppvärdera det arbete som hemmaföräldrarna utför - även om det är obetalt så bidrar hemmaföräldrarna till bruttonationalprodukten med sitt arbete. Och enligt en brittisk undersökning är hemmaföräldrarnas arbete värderat till 380 000 kronor om året. Det är skamligt att inte erkänna det och djupt diskriminerande mot hemmaföräldrarna.

Madeleine Lidman

Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Ett litet tankeexperiment Reinfeldt

Familjepolitik med 70 år på nacken

Det här blir hemmaföräldrar bättre på

Dags att ta avstånd från EGO trenden

2010-09-24T11:43:00.007+02:00

Framtidens samhälle handlar också om hur vi ska förhålla oss till varandra. Var går gränsen mellan vad vi kan förvänta oss att staten ska ta hand om och vad är vårt eget ansvar?

Min personliga känsla är att det går allt mer mot att staten ska stå för det mesta. Allt som är obetalt arbete, ideellt arbete eller ren och skär mänsklighet går bort, eftersom "vi betalar skatt och då ska de här sakerna fixas också".

Tror inte det nej. Vissa saker får vi allt ta ansvar för själva utan att knota, det ingår liksom i föräldrarollen eller i rollen som medmänniska.

Pratade med en mamma som bevittnat följande i skolan; En lärare står och pratar med elev som är ny och tar hand om henne samtidigt börjar några barn att puckla på varandra. Allt det här händer i korridoren utanför klassrummet. Några föräldrar som går förbi - gör precis det som förväntas av oss som är vuxna - de säger till barnen att sluta slåss.

Men sedan går det snett. Istället för att gå bort till läraren och informera om att de avbrutit ett bråk så går de bort och skäller ut läraren för att han inte ingripit. Jag har så svårt för den här typen av föräldrar. Det luktar "vi har betalat skatt (och din lön) och då är det inte vårt ansvar, utan ditt att ta hand om bråk".

Sorry men så enkelt är det inte. Det kan omöjligen alltid finnas någon som är avlönad av staten som tar hand om ALLT. Vissa saker får vi föräldrar faktiskt ta på oss och det kan till exempel handla om att hjälpas åt att fostra barnen. Den som är närmast har ett ansvar att ingripa och hjälpa till.

Såg på Efterlyst hur en man blev misshandlad i tunnelbanan. Vad gjorde hans medmänniskor? Jo, de puttade bort honom och bad honom gå någon annanstans och bli misshandlad, han störde.

För några år sedan förlorade en pappa sin fru och två barn sin mamma i cancer. Det gick väldigt fort. Då ställde några av de andra familjerna i närheten upp och såg till att den här pappan aldrig var ensam. De gick dit och hjälpte till med att göra fundamentala saker som att laga mat. De arbetade efter ett schema så att alltid någon var där. Helt underbara människor med heltidsarbeten, egna små barn och "fullt upp".

De förstod sin roll som medmänniskor och förväntade sig INTE att kommunen eller staten skulle ställa upp med någon stödperson, utan de förstod att här krävdes det ideella och obetalda insatser. Självklart för många - men faktiskt inte alls så självklart i dagens nya hårda EGO samhälle.

Föräldrar som väljer att ge sina barn tid, har inte alltid ett lätt val. De väljer en väg där de får investera mycket tid i obetalt arbete, i medmänsklighet, i kärlek till sina barn och där man ofta hjälps åt med barnen, eftersom det inte finns någon annan.

I Täby gick moderaterna tillbaka och Folkpartiet framåt. Varför? Jo, Fp lovade att de föräldrar som är föräldralediga inte bara skulle få lämna bort sina barn till dagis i 15 timmar - utan i 30 timmar. Samma sak har vi sett hända här i Solna när några resurstarka föräldrar levde rövare inför scenariet att själva tvingas ta hand om sina barn på dagarna. 15 timmar räckte inte - utan de skulle ha 30 timmar på dagis i veckan för sin ettåring medan de var hemma och ägnade sig åt den nya bebisen.

Det har kostat skattebetalarna åtskilliga kronor och gjort att Solna lider under trycket av stora barngrupper. Men varför skulle EGO föräldrarna bry sig om det. De vill inte ge sina barn tid och moderaterna jamsade med och de fick sin vilja igenom.

Nu har jag tröttnat på EGO föräldrarna som gnäller och grymtar så fort det krävs att de ska ta ansvar eller vara med sina barn. Jag säger så här: Visst vi kan ha ett system, där ni slipper vara med era barn eller själva ansvara för deras vård och omsorg under deras första år i livet.

Men...... då ska vi också ha någon form av rättvisa åt de föräldrar som VILL ge sina barn tid... som själva VILL ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen. Därför föreslår jag följande. Ska det vara tillåtet att ta av våra skattepengar för att ordna barnvakt åt de föräldrar som bara klarar av att ta hand om ett barn i taget, så ska vi också satsa på hemmaföräldrarna.

* Se till att det blir vårdnadsbidrag i ALLA kommuner.
* Starta upp nya deltidsförskolor för hemmabarn och dagmammebarn.
* Ordna "barnvaktslyx" också åt hemmaföräldrarna, ta fram parklekar eller någon form av barnpassning dit man kan lämna barnen om man behöver gå till läkaren eller har något annat ärende. Det handlar inte om 30 timmar i veckan men 15 timmars deltidsförskola (från 3 år) och någon timmes barnvakt i en parklek eller dylikt skulle vara helt okej.

Föräldrar ska få välja själva men vi kan inte bara stötta ett alternativ med stora belopp som vi gör idag - utan då måste vi rimligtvis också se till att få någon form av rättvisa åt de föräldrar som inte vill lämna bort sina små hela dagarna, utan som bara vill ha ett komplement.

Sedan tycker jag att det är dags för en ideologisk diskussion kring föräldrarollen. Vad är egentligen föräldrars ansvar och vad är statens? Det är hög tid eftersom föräldrar idag abdikerar i en rasande takt från sitt föräldraansvar, vuxenansvar och sitt ansvar som medmänniska.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Barnen som driver vind för våg

2010-09-18T16:24:00.010+02:00

Jag har rört mig mycket i centrum under de senaste veckorna och sett samma barn driva runt där. Alla pojkar i 11-13 års åldern. I förra veckan så rök de ihop med en kvinna som förmodligen var aningen speciell och ju argare hon blev desto mer ville de reta henne. Som enda vuxen gick jag fram och pratade med barnen och frågade vad som hänt och att de borde lämna henne ifred. Vi samtalade en stund och kvinnan kom fram till mig mycket upprörd och skrek;

- Are you the teacher of these children?

Jag förklarade att jag inte var det men hon verkade inte tro mig, som enda vuxna person som reagerade så måste jag tillhöra barnen på något sätt. Efter ett tag gav sig barnen vidare, men idag var det dags igen. Nu var ett av barnen uppe på taket till bussterminalen och gick omkring och funderade på att slänga ner något därifrån. Som den hönsmamma jag är, så kunde jag inte bara strunta i det hela, utan gick fram till det gäng som stod nedanför och pratade och sa att jag inte tyckte att det var bra att deras kompis var på taket och sedan ropade jag till pojken att komma ner. Då hjälpte de mig faktiskt och ropade ner honom och sedan frågade en pojke om jag var "Jossans" mamma. Det visade sig att de kände igen mig från den tid då barnen gick i samma skola om än i parallell klasser.

Eftersom jag tycker att det ingår i föräldrarollen att vara engagerad i skolan och försöka tillbringa tid där, så att man får grepp om barnens vardag, så har jag naturligtvis tillbringat mycket tid i mina barns skola och tydligen sticker man ut då - och barnen lägger märke till en. Men jag tycker att det är så viktigt. Tänker på miljöpartisten Helene Sigfridsson som tycker att föräldrar är för mycket i skolan när det händer att barnen har uppträdande och föräldrar ibland bjuds in. Hon vill förändra dagens system så att föräldrar är ännu mindre i skolan för hon vill "bara jobba och få vara ifred på dagarna för att ägna sig åt kvalitetstid med sina barn på kvällarna".

Jag vill se fler föräldrar som engagerar sig i barnens vardag och som besöker skolan. Och jag vill se fler föräldrar som tar sitt ansvar och inser att barnen är vårt gemensamma ansvar. Det gör ont i mitt hjärta och jag har svårt att släppa de här barnen som driver vind för våg i centrum varje dag.

Varför har de inget hem att gå till? Någonstans att vara?

Många barn klarar sig bra och har sina dagar fyllda med fritidsaktiviteter, stressade föräldrar som skjutsar dem till än det ena än det andra och så har vi den här gruppen barn. Tyvärr har den generation försvunnit som hade tid och ork att ideellt engagera sig i de här barnen. Många ser nog inte heller att det är deras ansvar, utan förväntar sig att staten ska lösa situationen. Men staten kommer inte att ingripa förrän saker och ting har spårat ur på allvar.

Tid för barnen är inte något som premieras i det här samhället vi lever i nu - det är bara att titta på hur hemmaföräldrarna hånas och förlöjligas av kultureliten och de rödgröna politikerna. "Gå gärna hemma bara vi slipper betala för er." En kommentar som gör mig riktigt sur när jag vet att hemmafamiljen ofta betalar mer i skatt på grund av särbeskattningen och att dagisfamiljen inte är lönsam för samhället. Men dagisfamiljen premieras med stora subventioner och maxtaxa och hemmafamiljen får noll och nix men kanske ett lågt satt vårdnadsbidrag i en del kommuner.

Varför inte skapa ett samhälle där även föräldrar som vill ge barnen tid får finnas. Jag tror att det kommer alla barn till godo. Imorgon är det dags att välja vilken väg vi ska i framtiden. Ska vi gå vägen mot mera tvång för föräldrar där politiker ska in och detaljstyra i människors vardag, så att de fattar "rätt" beslut - eftersom de är för "dumma" för att klara av det själva.... då är en röst på de rödgröna ett självklart val.

Men vill vi ha ett mänskligare och varmare samhälle där politikerna tilltror människor om att kunna fatta egna beslut, där valfriheten får blomma ut, då är (för mig i alla fall) en röst på alliansen det självklara valet.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Prussiluskan är största hotet mot familjen

NÄR får barn kosta?

2010-09-07T13:40:00.009+02:00

De rödgröna räds fortfarande valfriheten. Kanske är det så att om vi överger den totalstyrande familjepolitiken där "standardslösningen" med två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett år ansetts som det enda "rätta" - så kommer det visa sig att det finns många fler sätt att låta barnen växa upp på.

När det går upp för människor att barn inte föds för att per automatik sättas på dagis från ett års ålder - så förlorar de rödgröna makten över människorna. Människor kommer att upptäcka att de myter de serverats inte stämmer och redan i dag så börjar de rödgrönas ledstjärna med staten som fostrare av barnen att uppvisa stora sprickor. Fler och fler börjar inse att myten att dagisbarn blir bättre i skolan inte stämmer. De börjar också förstå att barn lär sig fungera i grupp och lär sig socialt samspel i familjen eller i nära samspel med vuxen. Något som dagis har svårt att erbjuda när det som i Stockholm kan gå 10-11 barn på en pedagog . En situation som kan få katastrofala konsekvenser för barnets utveckling.

En hemmaförälder har inga 10- 11 barn att samspela med socialt..... utan kanske ett, två, tre eller fler i ett bredare ålderspann vilket underlättar. Hur mycket måste dagis kosta för att komma upp i den nivån av socialt samspel med en vuxen? I dag är genomsnittskostnaden 157 000 kronor per barn och år och ändå är dagis inte lönsamt för samhället om man ser på det rent krasst ekonomiskt.

Så varför vill inte Borgström och de rödgröna låta kvinnor ta hand om sina egna barn? Det finns inga bevis för att staten kan göra det bättre.

Han bryr sig inte om barnen det har han visat och de kan själva inte göra sin röst hörd. Istället mumlar han något om jämställdheten. Han har kommit fram till att det till största delen är kvinnor som väljer hemmaförälderalternativet några år. Det stämmer ju bra med hur kvinnor väljer för övrigt också.

9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Tycker Borgström att det är fel?

Ska vi lägga ned vården och omsorgen, ja helt plocka bort den eftersom en majoritet som arbetar där är kvinnor med låga löner som har en liten möjlighet att påverka sin arbetssituation. Många av dem har dessutom en horribel arbetssituation på överfulla förskolor där barnen trängs ihop på en liten yta. Vem bryr sig om de kvinnorna? Barnen?

Nej... OM Borgström på allvar brydde sig om att hemmaföräldrarna halkar efter i lön eller blir diskriminerade på arbetsmarknaden, då skulle han se till att sätta in all kraft där istället för att förändra och förbättra. Det går nämligen att göra något åt den problematiken.

Men som vanligt så låser socialdemokraterna sig fast i sin besserwisser attityd. De tror på fullt allvar att de är mycket bättre på att bestämma åt människor hur de ska leva sina liv och numera sätter de inte bara ramarna - de vill in och detaljstyra på allvar.

Jag som mamma, kvinna, tidigare hemmaförälder - som lever i den verklighet som Borgström talar om. Jag som representerar en stor mängd hemmaföräldrar - mammor och pappor - jag vet att det är bättre att låta valfriheten blomma ut och att det finns mängder av fördelar med att ge sina barn tid. Och låta de som vill få chansen att ge sina barn tid.

Det är dags att sätta stopp för politikernas klåfingrighet, ta en kraftsamling för att ta ansvar för våra barn och deras väl och ve och se till att förbättra hemmaföräldrarnas situation.

Och vi börjar här och nu genom att ta starkt avstånd från de rödgröna och Borgström som vill fortsätta diskrimineringen av hemmaföräldrarna, istället för att göra något åt den.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Familjepolitik med 70 år på nacken

2010-08-30T08:58:00.006+02:00

Det är många som påstår att Sverige har en modern familjepolitik. Det är bara ett problem, den var modern för 70 år sedan. Men eftersom den sedan dess inte anpassats efter hur situationen ser ut i dag eller hur barnen mår just här och nu, så får den en mängd negativa följdeffekter.

En effekt kan vara den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn. Det passar helt enkelt inte alla barn att separeras tidigt från föräldrarna för att tillbringa längre dagar på dagis än föräldrarna är på arbetet - i stora barngrupper med få vuxna som kan se, bekräfta och ge dem den vård och omsorg som de behöver.

Ingen skugga faller på dagispedagogerna, jag vet att de gör så gott de kan men de har fastnat i den typiska kvinnofällan i ett låglöneyrke, där en majoritet som arbetar är kvinnor, där politikerna sätter ramarna för hur de får arbeta och skjuter till alldeles för lite pengar och lyssnar alldeles för dåligt på vad pedagogerna säger.

Jag blir arg när jag tänker på deras arbetssituation och på hur få som lyssnar eller ens bryr sig om dessa kvinnors arbetsmiljö (och naturligtvis även de få manliga pedagoger som arbetar på dagis). Men argast blir jag förstås över att så många barn far illa och att alla dessa små saknar ett skydd i en arbetsmiljölag.

Som sagt - Alva ville väl och kom med ett förslag som löste många av de problem som fanns för barnen då för 70 år sedan. I dag har barn allt de behöver av materiellt överflöd, de är mätta, hela och rena och springer inte längre omkring och leker för sig själva på gatorna. De är instängda bakom höga stängsel, med dubbla barnsäkra lås för grindarna, i stora barngrupper med få pedagoger i cirka 8-10 timmar per dag.

I dag lider barnen av brist på tid med sina föräldrar.

Jag tror att det är hög tid att släppa alla teoretiska skrivbordskonstruktioner för hur barn ska tillåtas växa upp. Jag vet att det är så viktigt att prioritera arbetslinjen - det tycker jag också - men jag tycker till skillnad från Fredrik Reinfeldt att vård och omsorg om egna barn också är ett viktigt arbete. Visserligen obetalt men det kostar samhället stora summor om det arbetet inte utförs bra och det kostar barnen i lidade. Visst det går att anställa fler kuratorer på skolorna, öppna flera barn- och ungdomspsykiatriska kliniker, skriva ut ännu mer psykofarmaka till barn och ungdomar.

Eller så gör vi det som är enklast och bäst här och just nu - vi omprövar familjepolitiken och accepterar fler sätt att låta barnen växa upp på. Där det finns plats också för de föräldrar som vill ge sina barn tid, som själva vill ansvara för vården och omsorgen om sina små.

Arbetslinjen.... dit räknas också det arbete som hemmaföräldrarna utför, så se till att tänka lite nytt bästa Reinfeldt och Borg :) För barnens skull är det dags att slopa en familjepolitik som var bra för 70 år sedan men som nu sedan länge spelat ut sin roll.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

p.s Jag är för övrigt också en varm anhängare av RUT-avdraget men inte av nuvarande familjepolitik

Läs också:

Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid

Socialstyrelsen om ökad psykisk ohälsa hos barn

Fler barn får sömnmedel

Självskador vanligt även bland pojkar

Anorexia vanligare hos akademikers barn

Sverige över självmordssnittet

Lilla barn du förtjänar bättre

Det finns inte något mer stressande för barn än att separeras från sin mamma

BO:s årsrapport: Den psykiska ohälsan hos små barn ökar

Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka

Jag saknar förra BO Lena Nyberg

2010-08-26T10:51:00.004+02:00

Jag saknar verkligen Lena Nyberg förra Barnombudsmannen. Hon kämpade för de allra minsta och tryckte hela tiden på det som var ett problem för barnen och försökte göra saker och ting bättre genom att föra upp problemen på dagordningen.

Men hon var inte populär. När hon berättade att 30 procent av alla barn lider av någon form av anknytningsproblem så krävde Expressen hennes avgång. Det var inte en sanning som passade kultureliten.

Den borgerliga regeringen ville inte ha Lena kvar, vilket jag tycker är mycket synd. Hennes politiska bakgrund är ointressant i det här fallet, titta istället på vad hon presterade och på hennes engagemang för de allra minsta. Det är det som räknas.

Jag vet inte ens vad nuvarande BO heter men jag vet att de allra minsta barnens röst har tystat i samhällsdebatten och det är inte okej. Där är jag verkligen besviken på alliansen. Vem står upp för barnen i dag och vågar säga det som proffstyckarna, kultureliten och många politiker inte vill höra.

Millimeterfeministerna är starka och vill hela tiden tala om att "könet är en social konstruktion", vilket betyder att alla kvinnor ska tvingas att leva som män - men vi är faktiskt biologiskt olika och det måste man ta hänsyn till även i politiken.

Nu kommer en rapport som säger att stressade kvinnor har svårare att bli gravida. Självklart det tror jag att de allra flesta redan hade gissat sig till genom att använda sitt sunda förnuft.

Men vi har fortfarande en väldigt viktig fråga att ta upp till debatt och försöka göra något åt och det är hur stress påverkar barnen. Vi vet att det påverkar dem negativt men vi gör ingenting åt det.

2003 gick Lena Nyberg, dåvarande BO, ut och berättade att 8 av 10 barn lider av stress. Hennes recept var följande;

Ge barnen mer tid att prata
Ersätt barnens aktiviteter med tid för samtal.
Det föreslår barnorganisationerna efter flera larm från ”huvudvärksbarn” som efterlyser mer vuxenkontakt.
– Vi riskerar att få en generation som mår dåligt redan innan de nått ut i arbetslivet, säger barnombudsmannen Lena Nyberg.

Tid med barn..... det är inte något man får föreslå eller ens säga högt. Och en sådan person måste förstås ersättas.

Barnperspektivet har också helt försvunnit numera från dagens politiska agenda för att ersättas av millimeterfeministen Birgitta Ohlsson perspektiv: Det är dags att exportera den svenska dagispolitiken - " Europa kan inte fortsätta att ha världens mest utbildade hemmafruar, och då behövs en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i Europa".

Men tänk om "världens mest utbildade hemmafruar" VILL stanna hemma och själva ansvara för vården och omsorgen om sina egna barn. Tänk om det finns många pappor som också skulle vilja göra samma val men hejdas eftersom de inte vill hamna i facket "hemmafruar", lite förlöjligande, negativt nedvärderande. Vi ska alltså exportera vår detaljstyrande familjepolitik där familjer tvingas till politiskt korrekta val med ekonomiska styrmedel.

Vi kommer då också att exportera de negativa effekterna av familjepolitiken som ökad psykisk ohälsa - det ska man vara fullt medveten om.

Nej usch, alla vi som bryr oss om de allra minsta borde kräva att de får en fullvärdig representant som står på deras sida och för deras talan. Återinsätt Lena Nyberg som BO eller hitta någon med samma engagemang direkt efter valet tack!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Förskolan ger stressade barn

Stressad förälder = sjukare barn

Stress gör barn både psykiskt och fysiskt sjuka

Reinfeldt behöver lära sig mer om hemmaföräldrar

2010-08-23T09:03:00.006+02:00

Jag förstår inte Fredrik Reinfeldts logik. Nu har han avvisat att Kristdemokraterna ska få igenom en höjning av vårdnadsbidraget. Återigen det här om kvinnofälla. Reinfeldt anser att det är en kvinnofälla eftersom en majoritet som väljer vårdnadsbidraget är kvinnor och så påstås invandrarkvinnor vara överrepresenterade. Statistik tack! Jag skulle gärna vilja se om det påståendet, som har sitt ursprung hos socialdemokraterna, stämmer.

Och skulle det stämma så vill jag veta HUR många av de kvinnor som valde vårdnadsbidraget som hade ett arbete innan. Det är hela tiden väldigt mycket ett spel för gallerierna när det kommer till vårdnadsbidraget, där löjliga partislogans mot vårdnadsbidraget upprepas så många gånger att det till slut blir sanningar.

Om nu många invandrarkvinnor väljer vårdnadsbidraget till en kostnad om 36 000 kronor per år, så undrar jag hur man kan anse den lösningen som sämre, än att de väljer dagis från ett års ålder till en kostnad om cirka 100 000 kronor per år.

Skillnaden är att med vårdnadsbidraget så får de här kvinnorna ersättning för att de själva ansvarar för vården och omsorgen om barnen. Och under den korta period som man kan ta ut vårdnadsbidraget - maximalt två år - så kan man genom riktade insatser och bra träffpunkter för de som behöver det, hjälpa dem att hitta ett bra och stödjande nätverk i det svenska samhället. Det blir då något de kan göra tillsammans med sina barn, samtidigt som de kommer in i samhället och utvecklar språket.

Med dagisbidraget på 100 000 kronor separerar man barnet från mamman redan vid ett års ålder och hon går då hemma utan att ens ansvara för vården och omsorgen om det egna barnet. Dagisbidraget är väsentligt dyrare och garanterar inte på något sätt att de här kvinnorna får ett arbete, vårdnadsbidraget är väsentligt billigare och ger de här kvinnorna självkänsla genom att de utför ett arbete i vården om de egna barnen.

Och så det här med att små ettåringar måste gå på dagis för sin språkutveckling. Det förutsätter ett dagis av mycket hög kvalitet där barnet får en chans att utvecklas efter sin fulla potential i samspel med en vuxen. Men hur många dagis klarar det? Tittar man på hur det ser ut med stora barngrupper och få personal så säger det sig självt att det inte fungerar.

I olika studier har det påvisats att gruppstorlek och personaltäthet påverkar kvaliteten i förskolan. Särskilt nämns att låg personaltäthet och stora barngrupper kan ha negativa effekter på barns språkutveckling, samspelet mellan barn och vuxna, flickors och pojkars identitetsutveckling och relationer och på den dagliga miljön i form av stress, buller och konflikter. I Stockholm kan det till exempel gå 10-11 barn på en pedagog. Är det konstigt att det i det läget finns invandrarkvinnor som väljer att ha sina barn hemma längre? Är det okej att Reinfeldt, socialdemokraterna och många av proffstyckarna dömer ut dessa kvinnors val?

Nej. Jag tycker att det här resonemanget är hårt, cyniskt och föraktfullt och visar att man står långt ifrån den vanliga lilla människans vardag.

Jag tycker inte att man ska dela in människor i olika grupper och sitta "von oben" och peka och säga "rätt", "fel", "rätt" - beroende på vem som väljer en barnomsorgslösning. Nu finns vårdnadsbidraget och det kommer att införas i fler kommuner. Lund kommer till exempel att införa vårdnadsbidraget i januari 2012, om inte alliansen förlorar makten eller Kristdemokraterna får för få röster.

För hur man än vänder och vrider på det så är det bara Kristdemokraterna som vågar stå upp för valfriheten på allvar och det är viktigt att komma ihåg för alla föräldrar som ska gå och rösta den 19 september.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:
De allra minsta barnen har glömts bort i det här valet

Förskolebarn saknar skydd

BO:s årsrapport: Den psykiska ohälsan hos små barn bara ökar

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont.

För stora barngrupper i Stockholm

Allt fler barn får medicin mot ADHD

2010-08-18T19:45:00.005+02:00

I Sverige ser vi en kraftig ökning av barn som diagnostiseras med ADHD och om det skriver Socialstyrelsen så här;

”Antalet personer som får diagnosen ADHD har ökat på senare år. En möjlig förklaring är att man upptäcker dessa personers problem i högre grad. Man har beräknat att ungefär tre till sex procent av alla barn i skolåldern har ADHD. Det är cirka två till tre gånger vanligare med ADHD hos pojkar än flickor. Huvudsymtomen vid ADHD är uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och hyperaktivitet/överaktivitet. Barn med ADHD har svårt att vänta, att kontrollera känslor och humör. Många har ett oförutsägbart beteende. Flertalet har problem med att planera och organisera sin tillvaro – har brister i vad som kallas hjärnans exekutiva funktioner. En betydande andel barn med ADHD har svårigheter i samspelet med andra.”

Dessutom poängteras i informationen från Socialstyrelsen att barnen som fått en ADHD-diagnos ”har svårigheter med det sociala samspelet”. Då är det viktigt att känna till HUR barn lär sig socialt samspel. Myten säger att det räcker med att placera dem på dagis för att de ska bli socialt välfungerande - men om det fungerade så borde skolorna inte ha så stora problem med mobbing och stökiga, utagerande barn som den har i dag – en majoritet av alla barn har ju gått på dagis.

I boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” skriver man att situationen för barnen i förskolan i dag är mycket bekymmersam. Barnen socialiseras i samspel med en vuxen och det är mellan ett – tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna, utvecklas. I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.

Det som påverkar barnens utveckling i förskolan är;

- Barngruppens storlek
- Personaltätheten
- Kontinuiteten i vuxen-barn-relationen

- Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger Gunilla Niss förskolepsykolog.

Nästan en miljon barn i USA kan vara feldiagnostiserade med ADHD - Attention Deficit Hyperactivity Disorder - bara för att de är yngst - och mest omogna - i sin dagisgrupp, visar ny forskning av en ekonom vid Michigan State University.

Dessa barn har betydligt större risk än sina äldre klasskamrater att få beteendeförändrande stimulantia såsom Ritalina utskrivet. Behandlingen är särskilt olämplig på grund av att de långvariga effekterna på barns hälsa är vid intag av stimulerande medel är okända, säger Todd Elder.

Elder säger att "pudelns kärna" i studien är att ADHD-diagnoser är beroende av barnets ålder i förhållande till klasskamraterna och lärarens uppfattning om att barnet har symptom.

"Om ett barn uppför sig illa, är ouppmärksam, om barnet inte kan sitta still, kan det helt enkelt bero på att just det barnet är fem år och de andra barnen är sex år", säger Elder, biträdande professor i nationalekonomi. Det är en stor skillnad mellan en 5-åring och en 6-åring och lärare och läkare måste ta hänsyn till det vid bedömningen huruvida barn har ADHD eller inte."

ADHD är den vanligaste diagnostiserade beteendemässiga störningen för barn i USA, med cirka 4,5 miljoner diagnoser bland barn under 18 år, enligt Centers for Disease Control and Prevention. Det finns dock inga neurologiska markörer för ADHD (till exempel ett blodprov) och experterna är oeniga om dess förekomst, vilket ger bränsle åt livliga offentliga debatter om huruvida ADHD störningarna är under- eller överdiagnostiserade, säger Elder.

Genom att använda ett urval från nästan 12 000 barn undersökte Elder skillnaden i ADHD diagnoser och medicinering mellan de yngsta och äldsta barnen i en klass. Enligt Elders undersökning löpte de yngsta dagisbarnen 60 procent större risk att få diagnosen ADHD jämfört med de äldre barnen i samma grupp. Sammantaget fann han i studien att cirka 20 procent - eller 900 000 - av de 4,5 miljoner barn som för närvarande anses ha ADHD kan ha fel diagnos.

"Många ADHD diagnoser grundas beroende på lärarnas uppfattning om dåligt beteende bland de yngsta barnen i förskolan, säger han. Men dessa "symptom" kanske endast återspeglar känslomässig eller intellektuell omognad bland de yngsta barnen." (Även Expressen tar upp studien i starkt förkortad version).

Frågan man kan ställa är väl om barn i Sverige också överdiagnostiseras med ADHD och om många av barnen som i själva verket reagerat med beteendestörningar på grund av miljön. Ett annat problem är att förskollärarutbildningen i dag nästan inte alls berör ämnet utvecklingspsykologi, en kunskap som är mycket viktig för att personalen ska kunna förstå barnens agerande, så att de inte gör samma felbedömningar som i USA.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Allt fler barn får medicin mot ADHD

Förskolan för de allra minsta. På gott och ont

Hat är ingen bra känsla Heidi Avellan

2010-07-31T11:12:00.004+02:00

Jag känner hur hjärtat slår lite hårdare, som tillhörande en familj som tydligen har gjort helt fel enligt Heidi Avellan på Sydsvenskan - så läser jag i dag ännu ett hatfyllt inlägg mot oss hemmaföräldrar och de som står på vår sida. Felet vi gjort är att vi valde att ge våra barn tid och för det förtjänar vi att förföljas i media i hatfyllda inlägg, som ska syfta till att straffa oss och skrämma andra från att följa efter.

Varför?

Vad är det som är så skrämmande med att det finns människor som gör det här valet? Vi är ju alla olika med olika drömmar om vad vi vill ha ut av livet. Jag vet och förstår att Heidi har valt helt annorlunda men är hon otrygg med det, besviken, ledsen? Varifrån får hon sin energi för att månad ut och månad in förfölja hemmaföräldrarna? Varifrån kommer det rena hatet?

Heidi har stämplat oss hemmaföräldrar tämligen hårt - hon har bilden helt klar för sig;

- Vi tillhör alla en kärnfamilj.

Är det fel? Det gör ändå en majoritet av svenska befolkningen men både jag och maken är till exempel skilsmässobarn.

- Vi är ojämställda.

Som jag skrivit om tidigare har vi verkligen satsat på jämställdhet eftersom vi hela tiden sett "hemmaförälder" som ett jobb då jag själv ansvarade för barnens vård och omsorg längre än ett år och maken arbetade utanför hemmet. Jag tror inte att hemmaföräldrarna satsar på millimeterrättvisa - men vilken familj gör väl det? Det handlar ju om team work, även heltidsarbetande föräldrar och skilda föräldrar brukar försöka samarbeta kring barnen. Men millimeterfördelning? Nej det tror jag få ens försökt få till. Man pysslar och knåpar med barnens bästa för ögonen och för att få samma livschanser - inte exakt likadana liv.

- Vi bor tydligen i en radhusidyll.

Nej det hade väl varit härligt men eftersom vi valt att downshifta för att kunna ge barnen tid, så blev och förblev det hyresrätt. Hur man bor beror nog mycket på var man bor. Det är dyrare i en storstad.

- Vi är inte opinionsbildande eller allmänt ifrågasättande.

Nej vi hemmaföräldrar är ju redan totalt idiotförklarade av Heidi Avellan, så självklart kan hon inte se oss som ifrågasättande eller opinionsbildande - men det är vi om något, eftersom vi är så otroligt diskriminerade och kämpar för att förändra den orättvisan. Tyvärr blir oftast censurerade och får inte höras eftersom kultureliten bestämt att vi har "fel" åsikter och de får inte släppas fram.

Det känns dubbelt elakt att få dumstämpelns på sig som "inte ifrågasättande" när jag vet hur hemmaföräldrarna kämpar för att göra sin röst hörd.

Heidi Avellan vägrar fortfarande inse att alla hemmaföräldrar inte är mammor. Hade hon släppt lite på censuren eller förstått sitt uppdrag som journalist, så hade hon tagit sig tid att möta och intervjua hemmaföräldrarna för att förstå dem bättre och upptäckt hur det ligger till. Som de flesta tillhörande kultureliten så stör hon sig på att det är flest mammor som väljer att bli hemmaföräldrar under några år. Men många kvinnor väljer gärna att arbeta med barn när de får chansen, så är det bara. 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Tycker Heidi Avellan att det är fel? Ska vi kvotera in män i barnomsorgen så att det blir 50-50? Det finns mycket dubbelmoral i att acceptera hur det ser ut inom barnomsorgen när det gäller dagmammor och dagis men skrika högt åt att det ser likadant ut när det gäller hemmaförälderyrket.

För ett yrke är det att vara hemmaförälder - även om det är obetalt. Som hemmaförälder bidrar du till bruttonationalprodukten (BNP) och enligt en brittisk undersökning är hemmaförälderarbetet värderat till 380 000 kronor per år. Problemet är ju att hemmaförälderyrket är obetalt men det är ju något som vårdnadsbidraget till viss del ändrat på. Kan vi sedan få stopp på diskrimineringen och förföljelsen av hemmaföräldrarna, så är mycket vunnet - då blir det lättare för föräldrarna sedan när de ska återvända till arbetslivet igen.

Heidi Avellan angriper Kristdemokraterna synnerligen hårt och hånar dem för att de ligger på fyra procent (vilket många fler partier gör, vi har ju trots allt ganska många partier att välja på). Och allt detta hat bara för att de ställer sig på hemmaföräldrarnas sida och vågar ta upp kampen mot kultureliten.

Det här är inte okej Heidi.

Mitt tips är att du möter det som skrämmer dig mest - en förälder som valt bort "standardlösningen" - två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Vi är faktiskt väldigt många som valt att ge våra barn tid, vi är inte bättre föräldrar (men inte heller sämre), vi är alla olika och det ligger olika orsaker bakom vårt val, vi går inte att placera i ett och samma fack men vi tillhör alla verklighetens folk - du vet alla de som är ifrågasättande och som väljer att inte leva så som vänstern och kultureliten vill att vi SKA leva ;)

Vi är inte dumma, vi är inte arga på dig för att du valt standardlösningen, vi tycker inte att du är en sämre förälder och vi vill inte straffa dig. Det enda vi vill är att du accepterar att vi valt annorlunda än du har gjort och att du slutar med dina hatiska inlägg mot oss. För det förstör för oss och för våra barn. Du förföljer och diskriminerar oss och det är inte okej.

Vill du växa lite som människa och lära dig något nytt, kanske bli av med några av dina "demoner" - då ska du träffa några av oss. Vi håller vårt hjärta öppet för den möjligheten. Det är bara att slå en signal och titta över på en kopp kaffe så kan vi prata lite om livet och varför människor väljer att gå olika vägar.

Madeleine Lidman

hemmaforaldrar.se

Kultureliten tror att de Myrdalska idéerna är moderna

2010-07-20T22:03:00.010+02:00

I krig och kärlek är alla medel tillåtna....tydligen... och den svenska kultureliten tycks just nu befinna sig i krig med gräsrötterna. Dessa gräsrötter - verklighetens folk - som så envist fortfarande vill bestämma själva över sina egna barn. Det är helt fascinerande med vilken frenesi journalisterna angriper valfriheten och dess främste försvarare - Kristdemokraterna. Det är som att de vet att de måste oskadliggöra Kristdemokraterna för att vi ska komma tillbaka i samma gamla hjulspår som vi travat på i under decennier av socialdemokratiskt styre. Hjulspår som består i att politikerna bestämmer åt gräsrötterna vilka livsval de får göra. Det dumma folket vet ju inte sitt eget bästa - så de måste styras.

Visste ni att 81 procent av svenska folket är konservativa dårfinkar? I alla fall enligt Ann-Charlotte Marteus på Expressen. Det är nämligen så att 81 procent av Sveriges befolkning säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget och en majoritet av svenska folket är också emot kvotering och tvångsdelning av föräldraledigheten. Tycker man att det är fel att politikerna går in och detaljstyr i enskilda människors liv, så är man tydligen Kristdemokrat enligt Marteus och tydligen komplett galen också eller hur man nu ska tolka uttrycket "dårfink".

Känner du dig inte komplett galen bara för att du själv vill bestämma över dina och din familjs livsval - så måste du förstå att det är kultureliten som bestämmer inom vilka ramar vi vanliga små gräsrötter får tänka, tycka och göra - vi är för dumma för att fatta egna beslut - det är förbehållet kultureliten och de rödgröna politikerna att fatta de besluten åt oss. När jag var liten så fick jag lära mig att en sådan övertro på sin egen förmåga och upphöjdhet kallades storhetsvansinne men det är en annan historia.

Journalisterna vill gärna klargöra för oss vanliga att vi är korkade som köper det här med att det är bra med valfrihet och en flexibel familjepolitik som erbjuder många olika barnomsorgsalternativ. Deras idé om att använda barnen som murbräcka för jämställdhet genom att placera dem på institution så att båda föräldrarna kan gå ut och arbeta heltid och kvotering av föräldraledigheten är nämligen det moderna (i deras värld).
Det är bara ett problem...... kultureliten står inte för en modern familjepolitik - de står för en mycket gammal familjepolitik som skapades av Alva Myrdal på 1930-talet. En politik som vi nu prövat på allvar sedan 60 - 70 talet och som har fått en mängd negativa sidoeffekter för framförallt kvinnor och barn.

Vi gräsrötter där en majoritet vill ha valfrihet och rätt att bestämma själva - har formulerat våra tankar utifrån hur samhället ser ut nu. Vi ser att barnen far illa med dagens system och att många kvinnor går in i väggen på grund av allt dubbelarbete och att man inte låtsas om att det är kvinnan som är gravid, föder barn och ammar.

I teorin så låter det säkert bra med välutbildade pedagoger som ansvarar för barnens fostran i "storbarnkammare" och ser till att de utsätts för de rätta doserna pedagogik, som i allt följer tidens strömningar och politikernas ingenjörskonst. Ett litet problem bara....

.... teori och praktik är två helt skilda saker och så glömde man det viktigaste - utvecklingspsykologin.

Dagens teorier tar inte hänsyn till utvecklingspsykologin.

Det är därför vi ser hur den psykiska ohälsan hos barn bara ökar samtidigt som de presterar allt sämre i skolan - under det att de utsätts för allt större doser av pedagogik allt längre dagar, i allt större barngrupper av allt mer välutbildad personal.

I teorin glömdes utvecklingspsykologin, kärleken, närheten och vikten av det sociala samspelet bort. Själva grunden för att barn ska utvecklas efter sin fulla potentiella förmåga - är det sociala samspelet. De lär sig saker i samspel med en vuxen som den har nära anknytning till. Men det har gått stordrift i uppdrivandet av små barn på institution och en pedagog på 10-11 barn är i dag inte ovanligt. Tanken är inte ny och de här teorierna om storbarnkammare där barnen fostrats under ledning av utbildad personal är inte ny, utan har liknelser med hur barnen fick växa upp på Israels kibbutzer.

Vi vanliga små föräldrar som inte gör som kultureliten (och de rödgröna) vill - vi de "otrogna" som alla tillmälen till trots, fortsätter att satsa på att ge våra barn tid - vi må hånas och förlöjligas och kallas galna och dårfinkar men jag är ganska säker på att våra barn inte bryr sig så särdeles mycket - de får ju vad de behöver och längtar efter mest av allt - tid med sina föräldrar. Och jag känner mig stolt över varje förälder som går sin egen väg genom att stanna hemma längre, eller som genom att pussla och fixa och trixa när arbetslivet är ett faktum eller ett måste igen - satsar på att ge barnen så mycket tid som det bara går.

Oavsett vad kultureliten kallar er så är ni moderna och dessutom modiga som följer er magkänsla!

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Miljöpartiets kamp mot valfriheten

2010-07-18T13:52:00.006+02:00

Helene Sigfridsson (mp) fortsätter sitt benhårda kampanj mot vårdnadsbidraget, valfriheten och föräldrar som vill ge sina barn tid. Återigen på Newsmill men publicerad i DN (förstås). En undersökning nyligen visade också att Mona Sahlin (s) är den som är mest publicerad på DN:s debattsida. Journlisterna är den första statsmakten och de står till vänster.

Personligen tror jag att det är mycket bättre att se politiken som en samling ramar och verktyg som ger människor chansen att sy ihop sina egna lösningar så att de får ett bra och välfungerande liv. Valfrihet och olika alternativ är bra eftersom alla är olika. Jag förstår inte de rödgrönas motstånd mot valfrihet. Helene Sigfridsson (mp) tycker att de ensamstående missgynnas av vårdnadsbidraget, för alla har har inte råd att välja det.

Nej men de kanske har råd att gå ned i tid genom vårdnadsbidraget och genom barnomsorgspengen kan de kanske ge en anhörig möjlighet att ansvara för vården och omsorgen om barnen.

Även om Helene fördrar dagis till sina barn och en skola där föräldrar inte behöver vara delaktiga i barnens vardag eller aktiviteter, så ska man inte förbjuda föräldrar att välja dagmamma eller vårdnadsbidrag eller förbjuda de föräldrar som vill och kan att vara med i skolan (som jag skrivit om här tidigare).

Madeleine Lidman

hemmaforaldrar.se

Dags för (S) att erkänna att de haft fel i alla år?

2010-07-07T11:49:00.007+02:00

Socialdemokraterna är det parti som i decennier bedrivit en skolpolitik där skolans främsta uppgift tycks ha varit att skola in barnen i "rätt" tänkande snarare än att se till att barnen får utvecklas så bra som möjligt efter sina egna förutsättningar. En bra utbildning är att ge barnen en bra livschans. Alla barn har rätt till att få en så bra livschans som möjligt.

Men ska man ge dem en bra skolgång så måste man förstå vad som behövs och det är inte något som intresserat socialdemokraterna eller deras lydorganisation Lärarförbundet. (Ännu ett problem alla dessa organisationer som borde vara fristående och fritänkande men som istället är en förlängning av det socialdemokratiska partiet).

Nu har de plötsligt upptäckt att skolfrågan är het och försöker haka på lite av alliansen skolpolitik med förslag om att omdömen redan i lägre åldrar ska införas, läser jag i Expressen.

Sedan 70-talet (jag har själv malts igenom den skolgången där man försökte indoktrinera mig till att bli en liten socialdemokrat) så har det handlat om att hålla alla barn på samma nivå, ribban sattes efter den sämsta eleven och alla andra skulle "vänta in" det barnet. När det borde ha handlat om att med riktade insatser stötta och uppmuntra den sämsta eleven och se till att utmana de bästa, så att de inte tröttnade. Alla är bra på något, det handlar om att se individen och inte bara kollektivet. Sedan några år tillbaka finns det friskolor och många av dessa har anammat Finlands framgångsrecept och det heter;

Den finska lärarutbildningen

Lärarnas höga status

Läsningen har en stark ställning i Finland

Barnen har studiero och det är ordning och reda i skolan

Den främsta myten som socialdemokraterna sålt in är att bara barnen går på dagis så blir de duktiga i skolan. Den myten sitter benhårt och används gärna och flitigt. Men sanningen är att svenska föräldrar är grundlurade och att den myten främst förstört enormt mycket och saboterat för arbetarklassens barn - vilkas föräldrar ofta lägger sin röst på socialdemokraterna.

Sedan är det extra fult att de rödgröna officiellt är emot friskolor och vill ta bort dem, bara för att de visar hur man kan bedriva en bra skola och maximera elevernas prestationer. Och så till råga på allt så har Lars Ohly själv valt friskola till båda sina barn. Det är lurendrejeri på högsta nivå.

Nej tack och lov för alliansen - och tack och lov för att vi föräldrar än så länge har valfrihet. Därför är det så viktigt att inte välja de rödgrönas tvångslinje utan alliansens valfrihetslinje. Det här valet är ett ödesval för vilken väg Sverige ska ta i framtiden - helt klart.

Madeleine Lidman

hemmaforaldrar.se

Läs också:

Elever i friskolor presterar bättre

Ett litet p.s

Sedan är ju Expre(s)sen i ett slag för sig. De har en vana att radera eller vägra publicera mina kommentarer. Följande kommentar tog de inte med den här gången;
"Eftersom Ohly själv har valt friskola till båda sina barn, så borde ju även ni rödgröna snart fatta att ni borde studera varför friskolorna lyckas så bra.Ta sen och studera de finska skolorna, Finland ligger i topp vid varje mätning i OECD Pisa undersökning. Samma undersökning där
Sverige hela tiden halkar ned. Erkänner ni sossar att ni har fel nu då
- när ni ser att det inte handlar om att ju tidigare barn börjar på
dagis, desto bättre blir de i skolan- en myt ni sålt in till föräldrar
i decennier och som t o m moderaterna nu börjar tro på. Svenska
föräldrar är så grundlurade."

Det är bara att konstatera att Expressen nog toppar censurlistan och att journalisterna är verkligen den första STATSMAKTEN - det är väl därför det blev ett sådant ramaskri över Göran Hägglunds artikel. Frågan är väl om Sverige verkligen är en demokrati? Tveksamt skulle jag vilja säga.........

Föds barnen för att fylla förskolans platser?

2010-06-21T12:07:00.005+02:00

För vems skull finns förskolan? För att barnen ska ha någonstans att vara när föräldrarna arbetar? Eller för att skrivas in där så tidigt som möjligt, så långa dagar som möjligt så att förskolan kan kvittera ut ersättning från staten för barnet?

Det pågår just nu en debatt där allt fler upprörda röster hörs från rödgrönt håll om att det är fel med vårdnadsbidraget, eftersom barnen då inte går i förskolan och förskolan då missar pengar under de där två åren mellan 1-3 år som barnet får vara hemma längre.

Egentligen är hela diskussionen väldigt underlig. Självklart så föds inte barnen för att placeras i förskola och generera pengar till förskolan. Med den familjepolitik vi har haft i decennier har nu blivit så skruvad att resonemanget börjar gå åt det här hållet.

Frågan är väl också varför det är så extremt störande för vissa föräldrar att en del barn får stanna hemma längre än ett år och så extremt störande att en del barn hämtas tidigare på dagis? Samma föräldrar är ju supernöjda med att ha barnen på dagis långa dagar säger de - så varför bry sig så mycket om att det finns föräldrar som vill avstå, vänta eller ha barnen där korta dagar?

I tidningen Kollega säger Shadé Jalali, jämställdhetsansvarig och Helene Sigfridsson (mp) så här;

"- Vårdnadsbidraget är en del av problemet. Vårdnadsbidraget urholkar barnomsorgen. Det är väldigt dyrt och motverkar den kollektiva satsning som barnomsorgen är.

Miljöpartisten Helene Sigfridsson, som i panelen representerar Makalösa Föräldrar, höll med och berättade om en ny ton i diskussionerna:
- Det handlar mer och mer om att det inte är bra att barnen är på dagis."

Ja Helene, det finns faktiskt väldigt många som larmar om att de stora barngrupperna med få personal skapar problem framförallt i de lägre åldersgrupperna - 1-3 år. Men vågar man se problemen så kan man ju göra något åt dem. Självklart är det inte bra för små barn att gå i en stor barngrupp med för få personal, med buller, stress och där barnets behov av socialt samspel och vägledning av en vuxen blir åsidosatt.

Det är ändå en separat diskussion men vad är vitsen med att se problemen, strunta i dem och försöka tvinga alla att ha barnen på dagis från ett år. Det är ett väldigt konstigt sätt att bedriva familjepolitik som jag ser det.

2007 larmade dåvarande Barnombudsmannen, BO, Lena Nyberg om situationen för de allra minsta. 2006 larmade jag själv i en debattartikel och försökte åstadkomma en förbättring. Vad har hänt sedan dess?

Ingenting!

I vanlig ordning krävdes istället Barnombudsmannen Lena Nybergs avgång när hon gick ut och larmade. Alliansen tillsatte en ny BO och sedan dess har det varit så tyst. Vem står på barnens sida idag? Vem kämpar för deras sak?

Hemmaföräldrars nätverk gör det i alla fall. Vi kämpar både för att barn ska kunna vara hemma längre utan att den som är hemma straffas ut från arbetslivet och för att miljön i förskolan ska bli bättre med mindre barngrupper och mer personal och för att dagmammorna ska få finnas kvar. Helt enkelt eftersom vi tror att det är bra med valfrihet och många barnsomsorgsalternativ, eftersom alla barn och alla familjer är olika.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Det kom ett litet tackbrev

2010-06-16T12:20:00.006+02:00

Det är alltid lika roligt med positiv feed back. Hemmaföräldrars nätverk har redan börjat få en historia genom att vi nu varit med sedan 2001 och arbetat för att göra också hemmaföräldrarnas röst hörd. Det kanske är svårt att tro och se men saker och ting har faktiskt blivit aningen bättre. I dag pratar till exempel många om att det är viktigt att ge barnen tid och att det är viktigt att hitta en balans mellan arbete och familj´- så lät det inte för några år sedan.

Då var det direktattacker och många gånger ganska grova påhopp direkt på de människor som valde att stanna hemma längre. Även deras barn hamnade i skottlinjen och de fanns de som inte skrädde orden eller såg något fel i att påpeka hur illa det skulle gå för barnen om de hoppade över dagis. Det skapade naturligtvis både oro och obehagskänslor hos de föräldrar som drabbades.

I dag kom det ett litet mejl till Hemmaföräldrars redaktion;

"Hej och tack för att ni finns. Jag är mamma till 4 barn och har varit hemma i många år nu och jag märker en förändring. Jag är väldigt aktiv på olika forum och märker att för 10 år sedan så blev människor väldigt arga om man sa att man skulle stanna hemma. Jag fick höra att jag var dum i huvudet, att mina barn skulle bli sämre i skolan, mobbade för dom skulle inte kunna fungera socialt och så var jag elak mot andra kvinnor som förstörde för dom, så dom fick lägre lön osv. Mitt val var en kvinnofälla. Nu har åren gått och 2 av barnen har valts till kamratstödjare i sina klasser för dom är så bra kompisar och snälla mot andra, kan lyssna och visar empati, dom kan det här med att samspela socialt helt enkelt. Dom är också duktiga i skolan och vi kämpar mycket med läxläsningen för att hjälpa dom. Dom har många kompisar och här är alltid full rulle hos oss.

Nu får jag bara höra positiva snälla saker från andra. Jag säger aldrig nåt negativt om nån annans val, säger aldrig att mitt val är det bästa, jag bara svarar att vi valt att ha barnen hemma för vi kände att det var rätt för dom, och ingen blir arg längre. Men så halkade jag in i ett forum på Familjeliv när jag sökte efter tips om dagmamma till en kompis och såg att nu är det ni på Hemmaföräldrar som får ta en massa skit. Vissa påhopp är helt sjuka och så bara spyr dom ut en massa påhittade saker som att ni vill tvinga alla kvinnor att vara hemma, för det är mannen som ska bestämma enligt bibeln. Man undrar hur vissa är funtade men mitt i allt så tänkte jag "åh, vad skönt att det inte är jag och mina barn som är utsatta för påhoppen utan er förening den här gången".

Jag kanske är egoistisk men det kändes så bra att ni finns och kan stå i skottlinjen, att det finns nån som representerar mig och kämpar för mig och mina barn. Stort tack och stor kram".

Det fanns en länk med till påhoppen men jag bryr mig inte om att ta med det här. Vad jag kan se så saknar den person som skriver de grova osanna påhoppen helt enkelt argument och klarar inte av att debattera. En situation som kan få vissa människor att hemfalla åt att försöka sprida lögner och påhopp istället. Visst kan man bli arg för att det finns människor som gör så men efter att ha tittat runt i tråden kan jag bara se att det är en person som hanterar sin bristande debattförmåga på det sättet och det känns lite sorgligt och faktiskt lite pinsamt att läsa. Skriver man så grovt och i uppenbart syfte att misskreditera, så måste man bära på en stor sorg över sitt eget val. Kanske både sorg och osäkerhet. Det visar att vi har en viktig uppgift och det är att vara lyhörda för andras människors sårbarhet nu när allt fler börjar bli medvetna om att det finns mycket som kan bli bättre i förskolan och att man kan göra andra val - då kan det bli jobbigt när man gjort som alla andra.

För oss som står utanför är det lätt att bara se problemen inom förskolan och föreslå åtgärder men vi glömmer då bort - inklusive jag själv - att många blir upprörda när problemen påtalas och reagerar med att gå till attack. De ser inte i första läget att vi vill hjälpa dem och deras barn - att vi kämpar för att ALLA barnomsorgsalternativ ska hålla hög kvalitet, eftersom vi är för många olika barnomsorgsalternativ - inte bara hemmaalternativet. Det handlar naturligtvis om de egna skuldkänslorna hos de här människorna och vi har all anledning att visa förståelse och inte bli arga. De allra flesta sjunker i alla fall inte till så låg nivå som jag såg i inlägget jag fick tips om och det är positivt.

Sedan är det en svår balansgång för naturligtvis så kritiserar vi också att vi har en familjepolitik som med ekonomiska styrmedel vill tvinga föräldrar att välja förskola från ett år och då måste man ju berätta att det inte alltid är den bästa lösningen för en liten ettåring, eftersom alla barn är olika - och då känner sig vissa påhoppade. Svårt med andra ord. Svårt också eftersom vi är ganska ensamma om att hänvisa till de studier om risker med tidig dagisstart och långa dagar i stora barngrupper med få personal - som finns - men som inte presenteras för föräldrar.

Mitt tips är att ni bollar tillbaka grova påhopp och ber dem att länka till sina källor. De kan de ju inte och då brukar det bara bli ännu fler påhopp för "de vet", "de har hört" och så vidare. Vi får helt enkelt lita på att de allra flesta genomskådar lögner och falska rykten, de behöver ju bara besöka Hemmaföräldrars nättidning för att se att det vi vill göra är att samla den information som finns om hemmaföräldrar, så att de som väljer hemmaalternativet kan hitta den information de behöver när de blir ifrågasatta - för det kommer alltid finnas människor som kommer att ta sig den rätten och då är det skönt att ha läst på lite. Det är också positivt att ha ett nätverk och en tidning för de som väljer hemmaalternativet - helt enkelt för att föräldraskap i alla lägen handlar mycket om att stötta varandra.

Ha en bra dag!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

En debatt som lätt kantrar (2005)

När det anonyma drevet går

Snillen spekulerar

2010-06-13T20:11:00.004+02:00

Expressen verkar vara på väg att bli ett eget parti. I fredags hade de ett helt eget valmanifest, tydligt uppspaltat och naturligtvis så går de på de rödgrönas tvångslinje - vårdnadsbidraget ska bort och de små ska placeras på dagis redan vid ett års ålder.

Vill man få en hög position på Expressen då gäller det att ha "rätt" åsikter och alla är de stöpta i samma form med sin konstanta påhopp på vårdnadsbidraget.

Sakine Madon hör till den tappra skaran som minst en gång i månaden skyller allt från bristande jämställdhet till bränderna i invandrartäta områden på vårdnadsbidraget. Nu senast har hon spekulerat enligt följande:

"Föräldrarna har förstås ett stort ansvar för att det går bra för barnen. Ett steg i fel riktning har Kristdemokraternas vårdnadsbidrag varit. Bidraget tas i stor utsträckning ut av kvinnor med utländsk bakgrund; i Rinkeby har redan dagis stängt ner till följd av det. Det är illa. När barnen sedan sätts i segregerade friskolor eller halvtaskiga kommunala skolor blir det inte lättare. "

En liten lustig paradox är det att inleda med att "föräldrar förstås har ett stort anvar för hur det går för barnen".... ja men då är det väl bra om de får tid att vara med sina barn - speciellt under de första tre viktiga åren.

Barnen socialiseras i samspel med en vuxen och det är mellan ett – tvåårsåldern som empati, inlevelseförmåga, allt det som sitter i frontalloberna, utvecklas. I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

Per Kågeson säger:
"Vid tre års ålder har de flesta barn en god språkförståelse och kan själva ge uttryck för tankar, känslor och frågor. De är i allmänhet torra och har lämnat spädbarnstidens blöjberoende bakom sig. Mycket talar således för att treårsåldern är en lämplig tid att börja i förskolan förutsatt att miljön är bra och dagarna inte blir för långa".

Men Sakine hon vet att om just invandrarbarnen är hemma med sin mamma, så kommer de att sakna de den inlevelseförmåga och den empati som krävs för att förstå att det inte är okej att anlägga bränder i syfte att locka till sig brandmän, för att sedan försöka skada dem på alla sätt.

Det är bara ett litet problem..... vårdnadsbidraget har bara funnits i Stockholm sedan juli 2008, så man behöver inte vara något geni för att räkna ut att de här problemen knappast kan skyllas på vårdnadsbidraget. Och de "små änglarna" som är ute och härjar nu.... har de varit hemma med mamma eller är det så att de gått på dagis - då kan vi ju snabbt konstatera att det inte varit en bra lösning.

Tänk Expressen, om det nu är så att de barn som nu istället får mer tid hemma med sin mamma tack vare vårdnadsbidraget - faktiskt får en mer gynnsam utveckling. Då får de lära sig socialt samspel under vägledning av sin mamma istället för att tillbringa långa dagar på dagis där de som små ettåringar får konkurrera med 10 andra ettåringar om en pedagogs uppmärksamhet.

Jag vet inte heller vilken språklig träning Sakine inbillar sig att barnen får i en stor barngrupp med 10-11 barn på en personal. Nu har jag inte gått journali(s)tutbildningen på JMK så jag har inte den "rätta" läran - jag är bara en vanlig mamma - men jag tycker att det skulle vara mycket bättre om invandrarkvinnorna fick samma valmöjligheter som andra föräldrar att bestämma själva över hur länge de vill stanna hemma.

Månar man om de här barnen och familjerna på riktigt så borde ett bättre alternativ vara att erbjuda de här barnen deltidsförskola (hederliga gamla lekis) några timmar i veckan från 3-4 års ålder. Om föräldrarna arbetar kan det kombineras med dagmamma - det kanske finns många invandrarkvinnor som skulle vilja starta eget och bli privata dagmammor.

En bra idé kan också vara att se till att hitta mötesplatser för de här kvinnorna och deras barn under tiden med vårdnadsbidraget där de kan träffa svenskar och nätverka, utveckla språket och lära sig den värdegrund vi bygger samhället på. Finns det familjecentraler på samma ställe så kan de (och andra föräldrar) också få det stöd i föräldraskapet som alla i dag är beroende av, då de flesta arbetar heltid och vi inte längre har tid att låta kunskaper kring barnuppfostran och annat "gå i arv" i mötet med andra kring vardagsbestyren med våra barn.

Vi står inför många utmaningar men jag tror starkt att det finns en inneboende kraft hos alla föräldrar att ta sig an problemen och hitta nya lösningar som gör att vi tar familjepolitiken ett steg framåt. Men jag tror INTE att det är Expressens journalister som sitter inne med svaret med sina tankar kring TVÅNG och styrning ovanifrån. De lever långt från verklighetens folk och de vägrar fortfarande att lyssna men det bryr sig nog inte dagens föräldrar om, för de följer i allt större utsträckning sin magkänsla och väljer att ge sina barn tid - oavsett vad kultureliten säger. De både väntar med dagis, väljer dagmamma eller vårdnadsbidrag och de satsar på att hämta tidigt (ve och fasa) för att hitta en bra balans mellan arbete och familj.

Och så ett litet p.s
Det är så många som pratar OM invandrarna och vad som ska göras åt problemen - det är kanske dags att börja prata MED dem och höra vad de själva säger. Visst de är inte en homogen grupp men de delar upplevelsen av att ha kommit till ett nytt land och borde veta vad som krävs för att de på allvar ska bli en del av samhället, så att de fungerar på samma villkor och utifrån samma värdegrund som de flesta andra.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se

Läs också:

Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten

Bryt utvecklingen vid JMK

Jag är en farlig liten mamma