tag:blogger.com,1999:blog-28528744.post8995437474954113282..comments2023-02-17T09:33:01.919+01:00Comments on Hemmaföräldrar: Nej barn MÅSTE inte gå i förskola för att utvecklas optimaltMadeleine Lidmanhttp://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comBlogger13125tag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-22529937632682660192020-05-02T22:52:49.093+02:002020-05-02T22:52:49.093+02:00Det känns som jag gjort alla fel med min son de fö...Det känns som jag gjort alla fel med min son de första viktiga åren. Stackaren har fått vara med om föräldrarnas separation,blivit storebror (det verkar han i och för sig älska) jag var enbart föräldraledig 9 månader, sedan sambon fram till han var 1,2 månader då han började förskolan på heltid. Ju mer jag läser på om anknytning och så vidare så känns det som att jag har förstört så mycket för honom och han är enbart 3 år nu. Emma Hnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-65455893822210174902016-10-31T11:50:48.803+01:002016-10-31T11:50:48.803+01:00Jag tolkar ditt svar som att är upprörd över de fa...Jag tolkar ditt svar som att är upprörd över de fakta jag presenterar. Nu kan jag inte ändra på den forskning som finns utan bara berätta om den. Tidningar som Mama eller Vi Föräldrar kanske i varierande grad väljer att slira lite på sanningen för att inte föräldrar ska bli upprörda och säga upp prenumerationen eller sluta köpa lösnummer - och tar bort fakta eller väljer att ge en förenklad bild. Jag tjänar inga pengar på att berätta om den forskning som finns utan gör det bara ändå, därför att jag tycker att det är viktigt.<br /><br />Med andra ord jag påstår inte något utan återger bara vad forskningen kring anknytningsteori säger och använder mig av de säkra källor jag har. Skulle någon bli upprörd över de fakta jag presenterar, så är det ju så livet är som förälder. Under hela vårt föräldraskap så kommer vi att då och då läsa saker som oroar oss. Gjorde jag rätt? Fick jag till den biten bra? Och så vidare. Bara det att man reagerar, stannar upp och reflekterar är ju toppenbra och visar på att man är en bra förälder. <br /><br />Hänger oron kvar så är det bara att man tar och kontaktar någon till exempel en psykolog om det handlar om anknytning - och berättar vad man oroar sig för.<br /><br />Mvh<br />MadeleineMadeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-23317893526716769862016-10-31T10:10:00.101+01:002016-10-31T10:10:00.101+01:00Jag vet mycket väl vad anknytningsteori är. Har lå...Jag vet mycket väl vad anknytningsteori är. Har långtidsammat och samsovit.<br />Det jag ifrågasätter är inte anknytningsteorin i sig utan påståendet att 12 månader gamla barn i snitt har tre trygga vuxna anknytningspersoner UTÖVER föräldrarna. Det spelar ingen roll hur mycket jag läser om vad några professorer har sagt, det kommer inte några extrapersoner flygande för det till alla familjer där det inte ens finns någon att ringa när man behöver barnvakt några timmar för tamdläkarbesök el dylikt. Själv har jag tack och lov det inte på det sättet men jag skulle verkligen inte beskriva det som att mina barn hade fem trygga vuxna anknytningspersoner vid tolv månaders ålder. Min minsta var i den åldern åldern helt och hållet trygg enbart med tre personer: Mig, sin pappa och sin i princip vuxna syster. Och jag tror inte att vi var det minsta ovanliga. Kan inte tycka att det var något större problem problem heller, vardagen funkade bra eftersom jag och pappan jobbade omlott. Det jag tycker är märkligt är att en blogg som vill fokusera på fördelarna med att vara hemma påstår att ett barn på 12 månader ska ha FEM (!)trygga vuxna anknytningspersoner.Det är snarare något man förväntar sig att höra från någon som förespråkar förskola så tidigt som möjligt.Lisanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-42954087721164409552016-10-31T07:21:37.276+01:002016-10-31T07:21:37.276+01:00Den siffran har jag fått från Malin Broberg, profe...Den siffran har jag fått från Malin Broberg, professor i utvecklingspsykologi och även från Gunilla Niss legitimerad psykolog, ordförande i Barnverket och en av författarna till boken: Förskolan för de allra minsta. På gott och ont.<br /><br />För att förstå den siffran måste man ha kunskap om anknytningsteorin (ja det heter teori men det handlar om gedigen forskning).<br /><br />Läs gärna mer här:<br /><br /><a href="http://www.hemmaforaldrar.se/wp-content/uploads/2015/09/HFNtidning.pdf" rel="nofollow">Därför är det bra att ha barnen hemma</a><br /><br /><a href="http://www.hemmaforaldrar.se/?page_id=279" rel="nofollow">Anknytningsteori</a><br /><br />Madeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-20030125613549116512016-10-31T00:11:36.606+01:002016-10-31T00:11:36.606+01:00Vad kommer siffran fem anknytningspersoner vid ett...Vad kommer siffran fem anknytningspersoner vid ett års ålder från?<br /><br />Jag tror knappast att alla eller ens majoriteten av alla barn har fem trygga anknytningspersoner vid ett års ålder. Det är nog snarare väldigt vanligt att bara ha föräldrarna som trygga anknytningspersoner när man är 12 månader även om det förstås är individuellt och säkert finns många undantag.Lisanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-83690506616045912522016-02-26T10:55:45.638+01:002016-02-26T10:55:45.638+01:00Bra blogginlägg! Det är väl klart att barn inte be...Bra blogginlägg! Det är väl klart att barn inte behöver förskola för att må bra och utvecklas som de ska! Vi är ju gjorda för att få barn och ta hand om barn...förskola är så nytt och det har ju gått ganska bra innan den fanns också. Om man tänker lite så förstår man nog att det barn behöver allra mest är närhet och så förebilder...modeller som de kan härma för att utvecklas till vuxna människor. Institutionsmiljö, hur bra den än är, är nog kanske inte det optimala stället att få förebilder. Det kan säkert funka bra med förskola också om man nu tycker att det är det bästa för sina barn. Om kvaliteten är riktigt bra alltså. Det märkliga är dock att staten inte är neutral i förskolefrågan. De har bestämt att förskola är det som gäller och därför får de föräldrar som väljer "rätt" nästan hela förskoleavgiften betald medan vi som hellre tar hand om barnen själva inte får något. Detta bestämmer alltså staten utan att ha några "bevis" för att förskolefostran är det bästa för barnen. Och även om all forskning i världen skulle visa att förskolefostran är bäst för barnen - är det ändå rätt att ta ifrån föräldrarna sin bestämmanderätt över sina egna barns fostran? Nä, frivillighet och valfrihet måste vara den enda rätta vägen att gå anser jag. Det kommer alltid finnas "bättre" och "sämre" föräldrar...men det kommer också alltid att finnas "bättre" och "sämre" pedagoger. Föräldrarna har i alla fall alltid försprånget att vara just föräldrar och de allra föräldrar älskar nog sina barn och vill deras allra bästa. Därför bör föräldrarna bestämma - och ingen annan! FruGhttps://www.blogger.com/profile/04125362879861771577noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-83824238075848821302015-07-26T15:23:53.159+02:002015-07-26T15:23:53.159+02:00Mitt barn har gått på två förskolor och jag kan sä...Mitt barn har gått på två förskolor och jag kan säga att tvåveckorsinskolning var betydligt mer stressande och dåligt för både min dotter och för mig än tredagars. Tredagars då vi tillsammans under tre dagar utforskade förskolan och jag sedan med lugn i kroppen kunde lämna henne där eftersom jag sett att allt funkat gav en så mycket större trygghet än någon timme här och där under en lång tid och sedan bara lämna korta stunder då min dotter inte ens kommit in i leken och knappt fattat att jag gått. Dock ska det sägas att båda förskolorna ändå lyckades bra med att skapa trygghet för dottern även om det tog betydligt längre att vänja sig med långa dagar på den med tvåveckorsinskolning. Jag väljer kort inskolning alla gånger om jag får fler barn och behövs det mer än tre dagar så får det bli så men då kör vi hela dagar tills tillvaron funkar och inget hattande. Elinhttps://www.blogger.com/profile/06401440551873070129noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-66319058184036561762015-05-20T08:39:40.750+02:002015-05-20T08:39:40.750+02:00Det är ett citat med länkar till hela texten ... s...Det är ett citat med länkar till hela texten ... så jag förstår inte riktigt dina slutsatser.<br /><br />De undersökningar som finns visar på förhöjda kortisolnivåer hos ALLA förskolebarn och de ökar vid en tidpunkt när kortisolnivåerna vid samma tidpunkt sjunker hos hemmabarn, så visst är det miljön i förskolan samt att barnet är skilt från sin primära vårdgivare - föräldern - som är orsaken till de höga kortisolnivåerna :) Sedan hos barn som dessutom har en otrygg anknytning, så har de ännu högre kortisolnivåer.<br /><br />För tio år sedan ville en forskare vid Uppsala universtitet följa upp Marianne Cederblads studie på dagisbarn, men han fick avslag. Det är synd ... precis som det är synd att det inte finns någon forskning i Sverige som visar vilken effekt förskolan har på barn ... samtidigt som alla rekommenderar den som ett måste.<br /><br />Tittar vi lite på hur de vuxna många gånger mår i förskolan så är det ju ändå en liten fingervisning - och personalen mår många gånger inte bra. Många lider av stress, utbrändhet, är långtidssjukskrivna och lider av psykisk ohälsa.<br /><br />HUR ska då inte barnen må?Madeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-12277631089271432582015-05-20T06:40:48.943+02:002015-05-20T06:40:48.943+02:00Det jag vänder mig mot är att du felciterar Gerhar...Det jag vänder mig mot är att du felciterar Gerhardt/Dettling. Det är inte förskolan i sig som ökar stressen. Det är kortisolnivåerna. Utifrån det drar du en egen slutsats, men du lägger den i munnen på Gerhardt. Och då blir det fel.Marit Olandershttps://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-54340625773310087432015-05-19T21:43:18.034+02:002015-05-19T21:43:18.034+02:00Tack Karin Frid. Du gör ett toppenjobb - glöm aldr...Tack Karin Frid. Du gör ett toppenjobb - glöm aldrig det. Madeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-67632392571628683602015-05-19T21:40:37.773+02:002015-05-19T21:40:37.773+02:00Hej Marit,
Om ... det fanns någon där skriver du ...Hej Marit,<br /><br />Om ... det fanns någon där skriver du ... Det tror jag också att det är så. Även Malin Broberg berättar i boken Anknytningsteori i förskolan om vikten av att barnen får en trygg anknytningsperson i förskolan. Men ... riktigt så ser det ju inte ut på alla förskolor. <br /><br />Många gånger skolas många barn in samtidigt, många gånger på tre dagar dessutom, personalen är ofta sjukskriven och det kommer då vikarier. Teori och praktik.<br /><br />I den bästa av världar skulle förutsättningarna i förskolan anpassas efter de små barnens behov, men då måste kunskap till. Men ... fortfarande så behöver inte barn förskola, men är den anpassad efter vad det lilla barnet behöver ...så behöver det inte bli skadligt.<br />Madeleine Lidmanhttps://www.blogger.com/profile/09453550094241152947noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-17550947938024703412015-05-19T20:25:36.566+02:002015-05-19T20:25:36.566+02:00Det Dettlings forskning visar är enligt Gerhardt a...Det Dettlings forskning visar är enligt Gerhardt att det går bra att barn är i barnomsorg om det finns någon vuxen där som är tillräckligt lyhörd för att kunna reglera barnets sinnestillstånd. "Om det fanns någon bland förskolepersonalen som tog på sig detta ansvar, ökade inte kortisolnivåerna." (Gerhardt 2007 sid 60). Alltså rakt motsatt det du hävdar.<br />Marit Olanders, anknytningsintresserad förskollärareMarit Olandershttps://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28528744.post-3783250729934232182015-05-19T18:38:13.082+02:002015-05-19T18:38:13.082+02:00Det där behövde jag läsa nu.. Önskar fler var hemm...Det där behövde jag läsa nu.. Önskar fler var hemma med sina barn! Riktigt deprimerande hur samhället utvecklas. Jag är hemma med mina fyra pojkar och stormtrivs. Vissa dagar känns dock ensamma eftersom det inte finns en kotte hemma! Säker på att vi lär känna våra barn mycket bättre och på ett annat sätt som tillbringar så mycket tid tillsammans! Bra skrivit! Karin Fridnoreply@blogger.com