Förskolan ger stressade barn

Januari 2004

Den 27/1 var jag på en intressant föreläsning om barn och stress. Egentligen riktade den sig till förskolelärare, vilket faktiskt gjorde den extra intressant för en hemmaförälder. Här fick jag den osminkade sanningen om dagispersonalens vardagsproblem och ingående vetskap om hur barn på dagis mår. Skrämmande fakta kom upp angående hur stora barngrupper och lite personal påverkar barnen. Föreläsaren, som titulerade sig med flera titlar; författare, förskollärare och tal- och specialpedagog hade flera års yrkeserfarenhet som hon byggde sina iakttagelser på.

Om du vill läsa mer om henne, kan du göra det på: www.ellneby.com

Under den mer än två timmar långa föreläsningen gjorde jag några noteringar på det som intresserade mig mest - nämligen vad hon sa mellan raderna om hur barns vardag på dagis ser ut idag. Föreläsaren betonade att pedagogerna (dagispersonalen) blir allt viktigare för barnet, eftersom så många barn idag har föräldrar där båda arbetar och de därför tillbringar det mesta av sin vakna tid utanför hemmet och utan föräldrarna. En viktig del blir därför att just pedagogerna får utbildning i vad stress gör med barn, så att de kan försöka motverka en del av de skadliga effekterna.

Kommentaren om pedagogernas allt viktigare roll för barnen, visar enligt min mening hur skrämmande vårt samhälle blivit. Socialdemokraternas vision om familjepolitiken från 1978 har så gott som infriats för många barn. Staten har tagit över det största ansvaret för barnen från tidig ålder! Eftersom det här var en föreläsning för förskollärare, (barnens nya vårdare och uppfostrare), så kom råden om stresshantering förstås att rikta sig till dem. Ändå är det föräldrarnas långa frånvaro från sina barn på dagarna, som indirekt (genom miljön, storleken på barngrupperna, för lite vuxenkontakt, osv) skapar allt större stress hos barnen. Något som pedagogerna fick rådet att försöka kompensera för genom t.ex. massage, så att barnen blir lugnare. Vid massage frigörs oxytocin som också motverkar stresshormonet kortisol.

Fascinerande samhälle vi lever i eller hur?

Barnen lider av stress och brist på beröring och det ska underbemannad personal i allt större barngrupper försöka kompensera för. Varför inte låta barnen tillbringa mer tid med sina föräldrar i stället?

Föreläsaren poängterade också att hon redan innan senaste valet var oroad över de allt större barngrupperna. Till den närvarande personalen gav hon beskedet att de inte ska skylla på sina chefer vad gäller sakernas tillstånd - utan på politikerna, det är de som fattar besluten.

Här kunde man se hur hon utan att säga det direkt, försökte få den närvarande personalen att se att om de nu klagar över sin arbetssituation (och förhoppningsvis också barnens situation), så "ska de inte gå till sina chefer. Cheferna har ingen makt att förändra, de utför bara vad politikerna har bestämt." (Så i slutändan ligger ansvaret hos förskolepersonalen själva - de kan åstadkomma en förändring av sin situation genom att välja rätt parti att rösta på). Tyvärr tycks alltför få se detta samband. Vi har en regering som försämrar och försämrar för oss alla i samhället och samtidigt höjer alla skatter de kan komma på. Ändå sitter de kvar vid makten år efter år.

Under föreläsningen fick vi också veta att fysisk aktivitet gör att kroppen förbränner stressämnen. Förr gick barnen ut och lekte i timmar och förbrände då stressämnena i kroppen. Idag sitter barnen framför datorn och spelar spel, vilket ökar på stressen istället. För att barn ska kunna varva ned krävs nämligen en aktivitet som inte kräver så mycket engagemang. Barn rör sig mindre idag. De blir inte bara fetare, utan de missar också att i leken få tillgång till det "hemliga rum" som är så avstressande. Det "tillstånd" som de bara kan nå genom "fri lek", där de får koncentrera sig på leken och försvinna bort i fantasin.

Därför kan jag konstatera att det inte bara känns ledsamt och tomt att gå förbi alla tomma lekparker, som bara för 30 år sedan var fyllda med fritt lekande barn. Eller se de tomma bakgårdarna som nu har blivit parkeringar. Utan det är också farligt för barns hälsa att de inte har den här fria tiden på dagarna (för de som inte är skolbarn) och efter skolan. Plus alla problem som följer i dess spår - hjärnan utvecklas inte på samma sätt när barn inte får tillgång till fri avstressande lek och fysisk aktivitet. Stress gör att hjärnan krymper! Och jagkan tyvärr bara konstatera att alla aktiviteter som barnen skjutsas runt på efter fritids skapar mer stress än de gör nytta.

Förskolepersonalen fick på föreläsningen också veta hur viktigt det är för barnen att få "leka klart". Avbrott i leken hela tiden, vilket är rikligt förekommande på dagis (för mellanmål, lunch osv.) på bestämda tider gör att barnen "ger upp" de orkar inte ens försöka sätta i gång en lek, för de vet att de strax blir avbrutna. Personalen fick rådet att de skulle kunna vara mer flexibla och låta barnen "leka klart" och kanske låta mellanmålet stå framme ett tag, så att de fick välja i lite större utsträckning när ville avbryta. (Säkert svårt i stora barngrupper med lite personal). De ständiga avbrotten skapar också stress hos barnen.

En annan viktig punkt som togs upp är hur barn lär sig empati. För det är nämligen något som barn lär sig av vuxna och det är något som de måste få direkt när de behöver. Som Ylva sa; "Det går inte att vänta till varje fredag och då ge varje barn lite empati",. När ett barn slår sig behöver det omgående få empati och tröst.

Vidare berättade hon att i stora barngrupper med lite personal hinner inte personalen med, de kanske inte ens har tid att se vad som händer barnen. Risken inför framtiden är att när barnen inte lär sig empati, utvecklar de en narcissistisk personlighet - och hur kommer då vårt samhälle att se ut i framtiden när en massa narcissistiska barn som blivit vuxna ska ta över? (Narcissism = självbeundran, överdriven självupptagenhet.).

Själv kan jag bara se att vi redan idag ser vad som händer i ett samhälle befolkat av människor med narcissistiska drag. Jag tycker att det räcker med att läsa en dagstidning för att se hur många begångna brott som kan härledas till den här störningen. (Ofta bedöms en brottsling ha just den här störningen och det anges som en förklaring till brottet).

Min slutsats av hela föreläsningen blev att i all välmening gick den ut på att lära förskolepersonalen hur de ska försöka kompensera för frånvarande föräldrar men frågan vi bör ställa oss är väl egentligen om det är möjligt. Kan lite personal i stora barngrupper med ibland upp till 30 ettåringar verkligen klara det här? Eller måste samhället börja tänka om och se över hur vi behandlar våra barn? Och är det rimligt att den nya skollagen ska försöka tvinga alla föräldrar att sätta sina barn på dagis från ett år, när det situationen är så alarmerande som den är på dagis idag?

Det allra sorgligaste med hela föreläsningen (och jag vill inte på något sätt förringa att den var väldigt intressant och upplysande) det var frånvaron av föräldrar. Precis det som hon berättade skulle många föräldrar behöva höra. För jag är övertygad om att information om barn och stress, som förskolepersonalen fick kommer de aldrig att föra vidare till föräldrarna. Hur ska de kunna göra det? Då ifrågasätts ju hela deras verksamhet och informationen kan också uppfattas som kritik mot föräldrarna och det val de gjort.

En annan viktig punkt som klart talar för ökad valfrihet inom barnomsorgen, där även hemmaföräldrar bör vara ett självklart alternativ, är den skillnad som föreläsaren påtalade mellan hur barn är beskaffade. Vissa barn är mer stresståliga och kan "skärma av" sig från alla intryck. Det är barn som kan koncentrera sig. Sedan har vi alla barn som inte kan koncentrera sig och som inte klarar av att fly undan och avskärma sig mot alla ljud och alla intryck. De klarar inte heller den stora stress de därigenom utsätts för i en stor barngrupp med lite personal. Dessutom är det så att ju mer stress ett barn utsätts för desto stresståligare blir inte barnet - tvärtom alla undersökningar visar att för mycket stress gör barn stresskänsligare!

Trots att det är så självklart att barn är olika och olika stresståliga så har våra regerande politiker bestämt över våra huvuden att dagis är det enda alternativ vi ska ha i framtiden. Trots att det är allmänt känt hur skadligt stress är, inte bara genom att de ger fysiska symptom som åderförkalkade blodkärl utan även p.g.a. de psykiska konsekvenser som belysts i texten ovan. Det här borde generera en folkstorm i vårt land och här behövs ett engagemang från alla föräldrar oavsett vilken typ av barnomsorg man har idag. För tyvärr så kommer inte politikerna att lyssna så länge det bara är vi hemmaföräldrar som protesterar!

Madeleine Lidman