Vikten av att bli "mammad"

Foto: Leezie5  FLICKR) LICENS: CC BY-SA

I dag på Mors dag kan jag inte låta bli att tänka på hur viktig mamman är för barnen och hur lite dagens samhälle tar hänsyn till det. (Mammor är viktiga och pappor - men idag är det Mors dag och då handlar det bara om mammor). Det är säkert flera som sett den hemska filmen där man experimenterar med en liten apa. De har skapat två konstgjorda apmammor – en av ståltråd och en som är varm och mjuk. Ståltrådsapan ger mat och den varma mjuka ”bara” trygghet. Den lilla apungen tyr sig ändå inte till apan som ger mat, utan rusar tillbaka till den varma mjuka apan så fort den ätit.

När människor blir förtvivlade, när de är rädda och ledsna eller hamnar i kris – då längtar många efter mamma (eller skriker högt efter mamma). Vad är det vi minns och längtar efter egentligen?

Igår träffades vi hemmaföräldrar nere på Augustendals 4H gård och jag samtalade med Mimmi från Hemmaföräldrars nätverk. Vi kom att prata om vikten av att ha blivit ”mammad” (som Mimmi uttryckte det). Att få den där kärleken och bekräftelsen – ja, själva grunden som gör att barn går ut och möter världen och livets utmaningar med en självklar grundtrygghet. Och vad som händer med barn som inte får den biten så mycket som de skulle behöva.

Själv minns jag känslan av att ramla och slå upp ett stort sår på knäet. Jag ville inte gråta utan bet ihop och sprang det ”fortaste” jag kunde hem. Så fort jag var trygg i mammas famn så började jag gråta. Hur underbart var det inte att bli tröstad och ompysslad?

Vi vet att det bästa sättet för barns hjärnor att utvecklas normalt är att anknytningen fungerar, att de får den respons de behöver på sina signaler som barn och att brister i det sociala samspelet ristar spår i hjärnan som senare i livet ger beteendestörningar. Kärlek och närhet är så viktigt för barn.

Jag tror det finns en sorg hos barn som inte fått tillräckligt med kramar, gos och närhet, som inte fått höra att de är det underbaraste vackraste som finns i världen, som inte känner att det är de som är viktigast.

Mycket handlar om tid, att finnas där för barnen, att följa dem på livets väg när de gör sina första hårda erfarenheter, att prata om och trösta när någon varit elak, att blåsa på sår och plåstra om, att berätta om när man själv var liten och låta barnen känna tidens vingar och ge dem chansen att le igenkännande, åt hur mycket som går igen i livets kedja.

”Mammad” är detsamma som kärlek, omtanke och att finnas där för sitt barn.

I dagens svenska samhälle prioriteras inte barnens behov av kärlek och närhet – utan allt handlar om att de ska bli självständiga så tidigt som möjligt. Ett år i hemmet, sedan är det bort från föräldrarna, eget rum och prylar och resor som gäller.

Dessutom ska anknytningen fungera åt båda hållen. En mamma behöver tid med sitt barn efter den påfrestning som en graviditet trots allt innebär fysiskt och psykiskt – hon behöver också tid att knyta an. Om vi skapar ett samhälle som ger mammor den möjligheten och som uppmuntrar dem att lyssna till sin ”magkänsla” när det gäller det egna barnets behov – så slipper vi kanske i framtiden att se en ökning av föräldrar som lämnar sin barn i förskolan hela somrarna när de själva tar semester. Vet man att man är viktig för sitt barn, så prioriterar man helt enkelt inte att semestra utan dem.

Och med ett samhälle som tar hänsyn till barns behov så kanske vi slipper se en ständig ökning av den psykiska och fysiska ohälsan hos barn. Det handlar inte om att skapa ett hemmafrusamhälle – utan om det samhälle som uppmuntrar och premierar det viktiga arbetet att vara mamma och ändå låter kvinnor ha ett eget liv och en karriär när de känner sig redo igen. Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk