Alla barn är olika och det borde vara självklart att alla föräldrar hade en möjlighet att välja om de vill vara hemma längre än ett år. Men världens högsta skattetryck och en familjepolitik som subventionerar (ger bidrag) till dagisalternativet med stora belopp (150.000 kr/barn och år), så kan de allra flesta inte välja att vara hemma längre. Med ekonomiska styrmedel tvingas föräldrar att välja alternativet två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis från ett år.
Vårdnadsbidraget är ett litet steg framåt och att systemet blir lite mer rättvist borde inte störa någon eftersom det handlar om det viktigaste vi har - våra barn. Ändå poppar det fortfarande upp en och annan proffstyckare som måste hoppa på hemmaföräldrarna. Nu senast sållar sig Karin Thunberg till skaran i artikeln "Jag vägrar förhärliga hemmafrun"
- och vem har sagt att vårdnadsbidraget innebär att vi ska tillbaka till hemmafrusamhället?
Det handlar om att skapa ett barnvänligare samhälle, (utifrån det samhälle vi har nu), som tar hänsyn till barns behov. Med en alarmerande ökning av den psykiska ohälsan hos barn och när barnen själva skriker efter mer tid med sina föräldrar, så är det dags att se till att barn får mer tid med sina föräldrar. (Givetvis under förutsättning att föräldrarna själva vill också, men det tycker jag att sifoundersökningen om vårdnadsbidraget tyder på).
Och om dessa proffstyckare ändå kunde komma på några nya påhopp - eller förstås skippa dem helt :) . Att prata om hemmafrusamhället och en tillbakagång till något gammalt luktar så mycket propagandaslogans, som det bara går, från socialdemokraternas partihögkvarter. Var är alla nya friska egna tankar? Är det inte det vi behöver?
Men det finns. Föräldrarna i Föräldraupproret - en gräsrotsrörelse som det talas tyst om finns, lever och växer.
Sen tycker jag att det händer att proffstyckarena slirar på sanningen - och de använder gärna sina egna barn som exempel. Det är sällan någon hejd på hur kompetenta och framgångrika deras barn är. Och alla barnen har älskat "sitt dagis". (Fast hittills har jag inte hört något av alla dessa barn säga det själva, utan det är föräldrarnas version). Även Karin använder de egna barnen som bevis för att dagis är bättre än hemma:
"Att utgå från privata erfarenheter är sällan klokt om man vill dra mer generella slutsatser. Ändå kan jag inte bortse från vad jag lärde under mina egna år som småbarnsmamma. Och från alla andra år i umgänget med småbarnsföräldrar. Det fanns – och finns tack och lov fortfarande – en dörr som öppnades varje morgon till den värld som var barnens egen. Från pyttestolarna till sagostunderna och utfärderna – och in mellan potträningen och pärlplattorna smög sig den sociala träning som behövdes inför skolstarten. Att det skulle vara ett garanterat bättre alternativ att barn blir kvar hemma, vårdade av en enda person, är det tydligen inte heller så många som tror."
Men...
.... läser man en artikel i Aftonbladet så framgår det att Karin "bara" har ett eget biologiskt barn och en "massa bonusbarn", vilket inte framgår i Svenska Dagbladet. Jag förnekar inte att man kan ha stort ansvar även för bonusbarn men gissningsvis så finns det kanske någon annan som haft huvudansvaret för dem under deras första år. Och var barnen så viktiga så borde de kanske omnämnas vid namn och ålder precis som det egna biologiska barnet.
Vi föräldrar som önskar oss valfrihet och mer tid med barnen gör det utifrån den starka övertygelsen att våra barn är det viktigaste här i livet. Andra kanske ser jämställdheten som det viktigaste och barnen är då problemet som måste undanröjas. Men alla gör inte samma prioriteringar och det borde kanske framgå lite tydligare emellanåt i alla olika inlägg och påhopp på hemmaföräldrarna.
Karin citeras i Aftonbladet;
"Rädslan att dö gav Karin Thunberg insikt om vad som är viktigast i livet
Vänner, jobb och kärlek. För journalisten Karin Thunberg blev de räddningen när hon fick bröstcancer förra sommaren."
Först och främst vill jag beklaga att Karin fick bröstcancer men jag känner ändå att jag vill använda det här citat i sammanhanget. För när jag läste dessa rader i Aftonbladet så framgick det återigen så tydligt varför hemmaföräldrarna och proffstyckarna många gånger talar förbi varandra - vi gör helt enkelt olika prioriteringar här i livet. Men jag lägger mig inte i eller bedriver kampanjer mot hur proffstyckarna lever sina liv eller vilka prioriteringar de gör.
Jag vill och alla andra hemmaföräldrar vill bara ha rätten att fatta våra egna livsval utan att andra ska raljera över det.
Kanske är det dags att proffstyckarna inser det och slutar upp med att klanka ner på hemmaalternativet. Och vill man så gärna berätta om oss, så använd då våra egna förklaringar till varför vi vill vara hemma - istället för att bara basunera ut en massa propagandaslogans som skapats på något partihögkvarter!
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
En debatt som lätt kantrar
Vårdnadsbidraget visar ideologisk sprängkraft på fler sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar