Det finns många myter som cirkulerar i landet Sverige och som får stå oemotsagda allt som oftast. När jag i december besökte seminariet "Framtiden förskola" efter en inbjudan, så gav jag förstås luft åt min åsikt att innan vi tar fram fler dagisalternativ (som företagsdagis) så bör vi se till att förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag. Dessutom bör vi se till att få en utvärdering av den familjepolitik vi har idag för att se om det finns ett samband mellan tidig separation från hemmet och den ständigt ökande psykiska ohälsan.
När jag framförde den åsikten så snörpte genast en kvinna på munnen och slängde ur sig:
- Men dagisbarn blir bättre i skolan, det vet alla.
I DN idag står det att Skolverket kommit med en rapport (igen), som berättar det som varit känt länge:
Svenska barn blir allt sämre i skolan - trots att en majoritet av dem (ca 85%) faktiskt gått på dagis. Så länge människor invaggas i den falska myten att tidig dagisstart är lika med bra skolresultat så kommer den här utvecklingen att fortsätta.
Vill vi att barnen ska bli bättre i skolan så är det dags att slopa myterna och börja presentera fakta och det är faktiskt så att barn som har mamma hemma får bättre betyg. Sedan är det mammans utbildningsnivå som avgör kunskaperna och sist men inte minst så är det bara att gå till skolan i Finland för att få framgångsreceptet för bra resultat: bra lärarutbildning, lärarnas höga status, läsningen har en stark status, barnen har studiero och det är ordning och reda i skolan och klassrummet.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Läs också:
Bättre betyg med mamma hemma
Mammans utbildningsnivå påverkar matematikkunskaperna
Hemmapedagogik är suberbra - smarta barn skapas i köket
Eget initiativ till räkning och läsning avgörande för resultatet
Skolan struntar i hur barns hjärnor fungerar
Det är skillnad på kausalitet och korrelation...
SvaraRaderaSkolans problem finns i skolan och har sitt ursprung i skolan. Ingen annanstans.
Den har alltid tagit emot barn med olika bakgrund och den har alltid slagit ut de avvikande. Ännu mer förr än nu, och förr fanns ju inga daghem eller förskolor.
Kan vi inte skrota det-var-bättre-förr-debatten och fina-barn-hemma-med- mamma-debatten? Den är faktiskt rätt så nedlåtande för en annan som aldrig upplevt en borgerlig mamma-pappa-barn konstellation, trots att jag var i förskoleålderna i en tid då daghem fortfarande var en hägring i början på 70-talet.
Jag hade nyckel runt halsen och kom hem till ett tomt hem efter skolan i lågstadiet. Men jag skulle heller inte velat att min invandrade frånskilda mamma skulle tvingas ge upp sitt jobb ens om det var ekonomiskt förmånligt, för det skulle isolerat henne ytterligare i ett rätt så ovänligt svenskt samhälle.
Illusionen om den lyckliga kärnfamiljen med bullbakande mamma saknar relevans. Den gjorde det förr på samma sätt som idag.
Men förr var vi många som var ensamma hemma från mycket låg ålder. Idag erbjuds barn många fler möjligheter och miljöer som de lär sig av och utvecklas i.
Det är precis detta som är skolans problem. I stora drag företräder de nämligen i alla avseenden de värderingar som du ger uttryck för vilket är väldigt intressant.
När jag gick i fyran skulle vi gör Fars Dags presenter. Min far försvann helt när jag var liten. Men jag tvingades ändå göra en present. Det är skolan i ett nötskal, då som idag (jo ,jag har tonårsbarn och det ser precis likadant ut).
Det känns irrelevant med undersökningar av typen "hemmabarn-klarar-sig-sämre-i-skolan". För det första vet jag inte huruvida det ens finns tillförlitliga undersökningar som visar detta eller om det är en seglivad myt.
SvaraRaderaMen låt oss för argumentationens skull anta att det finns sådana resultat. Jaha, på vilket sätt är det relevant för den individ som överväger att bli hemmaförälder? Det är i så fall knappast hemmalivet i sig som gör att barnet presterar sämre i skolan. Har man tagit hänsyn till andra tänkbara faktorer, som t ex föräldrarnas ubildningsnivå, andelen utrikes födda föräldrar etc?Att i sina egna personliga val utgå från en statistisk undersökning är ju fullkomligt meningslöst. Mitt barn kunde de flesta av alfabetets bokstäver samt majoriteten av siffrorna när hon var ca 20-22 månader. Jag tror inte det beror på att jag är hemmaförälder. Jag tror inte att det är TROTS att jag är hemmaförälder. Jag tror att det är en kombination av hennes egna anlag och att vi som föräldrar uppmuntrat hennes intresse för sånt. Ibland blir debatten så svartvit, torftig och tunnelseende. Hur man ger barnen en stimulerande uppväxtmiljö är naturligtvis en betydligt mer komplex fråga än att den kan reduceras till en hemma-kontra förskole-fråga.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOj, det var mycket att ta in.
SvaraRaderaAnledningen att jag tar upp den här korrelationen mellan dagis och skolresultat är att det är en av de myter som svenska föräldrar ständigt matas med.
Allt på grund av en gammal undersökning gjord av Bengt-Erik Andersson som innefattade 119 barn, varav hälften gick hos dagmamma. Föräldrarna fick som sagt själva anmäla sig. Ska en undersökning av det slaget vara seriös så bör ett statistiskt urval ha gjorts på ett helt annat sätt och dessutom så skulle antalet barn behöva vara fler och med tanke på att hälften är dagmammabarn så förstår jag inte hur undersökningen kan anses representativ för förskolan.
Enligt undersökningen ska det också vara så att om barnen började vid 6 månaders ålder så var de ännu bättre i skolan. Men varför det skulle vara så finns det inte någon förklaring till.
Jag tror också att det är i skolan som barnen kan lära sig saker, men då måste skolan utformas på ett annat sätt. (Finland har säkert en del att lära ut som har toppenresultat i alla internationella undersökningar).
Det går inte heller att göra det så enkelt för sig att påstå att skolans problem finns i skolan - samtidigt som beteendestörningarna bland barn bara ökar. Barn med beteendestörningar har, av förklarliga skäl, svårare att lära och de försvårar för sina klasskamrater att lära sig saker, genom att de stör.
När den psykiska ohälsan bara ökar liksom beteendestörningarna hos barn, så kan vi skrika efter mer resurspersonal och kuratorer till skolan - eller så börjar vi titta på varför och göra något åt det.
Jag tror inte alls att det var bättre förr :) Det handlar inte om det. Jag tror bara att vi kan bättre. När barnen i Sverige "skriker" efter mer tid med sina föräldrar, så ska vi lyssna och börja titta på vad i samhället vi kan förbättra. Vi ska inte gå tillbaka till något gammalt - utan skapa något nytt, för dagens lösning fungerar inte.
När du beskriver din uppväxt så går mina tankar till min egen och jag tänker på hur många vuxna det fanns runt oss barn. I alla fall där jag växte upp, där fanns det andra mammor hemma på dagarna och andra vuxna som såg och bekräftade oss barn.
I dag är alla vuxna på jobbet.
De av mina kompisar som var barn till ensamstående eller hade det tufft på andra sätt var lika välkomna i vår familj, som alla andra (och mer välkomna). Jag hoppas och tror att vi blev ett komplement eftersom mina föräldrar hade ork och tyckte att det var viktigt att räcka till även för barn som hade mindre kontakt med sina föräldrar. Vi hade ofta lånebarn med oss om somrarna och helgerna samt extra middagsgäster och barn som fick sova över om det krisade hemma.
Det kommer alltid att finnas många olika familjekonstellationer men att dissa kärnfamiljen tror jag inte på. Varför skulle det bli bättre om det inte fanns några kärnfamiljer eller om det inte fanns några mammor eller pappor som var hemma.
Snarare är det väl så att med starka kärnfamiljer och föräldrar som kan ge sina barn tid, så finns det också plats för de som inte har haft samma tur - att få hjälp och stöd kring barnen. Jag ser hellre att man börjar inse att barnen är allas ansvar. Dina barn, mina barn allt handlar om hur vi vuxna tillsammans tar ansvar och finns där för barnen.
Många maskrosbarn har klarat sig i livet för att det fanns en vuxen som såg dem och bekräftade dem.
Sedan undrar jag vilka åsikter jag ger uttryck för :) och på vilket sätt skolan gör detsamma?
Det du skriver om fars dag kort är inte okej och måste ha varit väldigt jobbigt. Jag hoppas att dagens skola har mer flexibla lärare som kan ta till sig en sådan här sak och agera lite smidigare.
Loppan,
SvaraRaderasom med allt så finns det många myter och sanningen är att bäst av alla klarar sig faktiskt hemskolade barn :)
Men det eller andra sanningar som visar att närvarande föräldrar (som har tid att hjälpa till med läxor) eller utbildningsnivå är avgörande för hur barnen lyckas i skolan är sådant som föräldrar sällan får höra.
Istället matas de med myten att dagisbarn per automatik blir bättre i skolan, bara för att de gått på dagis. Det är inte sjysst att förtiga att skolresultaten handlar om situationen i skolan, lärarnas utbildning och status, föräldrarnas utbildningsnivå eller vilken läxhjälp barnen får.
Så länga media fortsätter att sälja in dagismyten så kommer många föräldrar att känna sig väldigt otrygga när de väljer att stanna hemma och det är inte sjysst, när det inte handlar om hemma eller dagis (precis som du skriver) - utan om en massa andra faktorer.
Det är väl egentligen det som jag vill få fram när jag kritiserar de dagismyter som florerar.