Lätt som en plätt - om man vågar se

Det är tråkigt att säga att det börjar bli tjatigt att höra om den ständigt ökande psykiska ohälsan hos barn. Nu senast i DN. Men det som gör att det känns tjatigt är förstås att den ena rapporten efter den andra rapas upp, utan att någon ser sanningen. Fastän den finns mitt framför näsan - bara man vågar se den.

Tyvärr - men det handlar inte om att skolklasserna har blivit större, ungdomsarbetslöshet, mobiler, eller tv-spel. Det är säkert saker som gör att barnen inte mår bättre, men de är knappast orsaken. Människan är ett fantastiskt däggdjur, vår förmåga till anpassning under hundratusentals år har varit fenomenal. Men själva grunden för att vi ska orka med att befinna oss i en sådan ständig utveckling, är att vi har en trygg och stabil grund att stå på. Homo sapiens sätt att ta hand om sina ungar har varit ett framgångsrecept i 160 000 år - fram till nu.

Vad har vi då ändrat på?

Jo, vi låter inte längre våra barn få den barndom de har rätt till och behöver. Istället förutsätts den lilla 1-åringen kunna stå på egna ben och börja på dagis. För att där klara av en "arbetsdag" på 10-timmar i en stojig miljö i konkurrens med 20-30 andra barn. Vuxenkontakten på ett dagis blir inte heller så nära och många nya vikarier måste förvirra och stressa ett så litet barn.

Vi är många som ser problemen. Vi syns och hörs inte i media - än. Men några har börjat lyssna och frågorna de ställer är;

Hur påverkas barns utveckling av olika omsorgsformer?
Finns några skillnader mellan förskola, dagmamma och hemmet – vid olika åldrar.
Hur påverkar gruppstorlekar och personaltäthet på förskolan?
Vilka effekter har olika utvecklingspsykologiska modeller?
Kan man se en påverkan av den tidiga omsorgen upp i åldrarna?
Finns det samband, och i så fall hur ser dessa ut mellan de olika faktorerna och den ökande psykiska ohälsan?

Är det inte dags att börja följa upp alla rapporter om psykisk ohälsa och våga ta tag i i ovanstående frågor för att kunna börja arbeta förebyggande? Att fortsätta som nu och svamla en massa bara för att man inte vågar (eller vill se) är grymt mot våra barn och ungdomar.

Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se