Vi har en lång tradition i Sverige av att överlåta allt till farbror staten. De gamla lämnas på institutioner, barnen på dagis och inträffar det katastrofer i människors liv så förväntas lämplig institution ta hand om det hela. Vi betalar via skattsedeln för den här servicen och har därmed gjort vårt... eller...
Ibland känns det som att det finns en baksida av allt det här. Kanske har saker och ting skruvats till för hårt och människor har glömt bort att det finns vissa bitar vi inte kan överlåta åt någon annan. Bitar som hamnar i facket "medmänsklighet".
Det kan vara saker som ett litet barn som kommit bort - hur många stannar idag och tar hand om barnet... hur många springer bara förbi? Någon får ett epileptiskt anfall och faller omkull eller ramlar på grund av sjukdom... stannar någon?
Nu läser jag inne på SVT:s hemsida att många idag inte längre stannar vid trafikolyckor. På SOS har personal över hela landet märkt av en attitydförändring bland de som ringer för att slå larm om en trafikolycka. Numera är det få som kan tänka sig att stanna för att se efter vad som hänt eller vill hjälpa till om någon är skadad.
- Man vill inte bli inblandad, har ingen möjlighet att stanna, "har gjort sitt" säger man ofta, berättar Susanne Parbeck på SOS.
På vilken värdegrund vilar ett samhälle där en majoritet av människorna agerar så?
Inte någon alls förmodligen eller en synnerligen egofixerad variant där vi glömmer bort vad som varit människornas framgångsrecept under många år - vår förmåga att samarbeta, bry oss och ta hand om varandra.
Jag menar inte att vi ska ta bort alla våra trygghetssystem men jag ser gärna att vi börjar fundera över vilken värdegrund vi ska leva efter. Decennier av en politik som syftat till att krossa familjen - som ändå är den första basen där vi lär oss ta hand om varandra och bry oss - har den här effekten. Kombinerat med den ständiga kampen för att "befria" oss från alla våra sammanhållande traditioner som vi människor tidigare träffats kring och byggt relationer och nätverk kring - har inte gjort saken bättre.
Det talas från den ena sidan om arbetslinjen inför årets val och från den andra om vilka bidrag som ska återinföras. Men innan vi tar den diskussionen är det nog dags att fundera över vilken värdegrund Svea rike ska vila på. Hur ska vi skapa samhörighet och gemenskap så att vi bryr oss och tar hand om varandra?
Hur ska vi lära de nya generationerna medmänsklighet?
Frågor som i första läget kan verka ointressanta - lika ointressanta som att ge sina barn den tid, närhet och kärlek som de behöver men jag tror ändå att det är grundläggande för hur vårt land kommer att utvecklas i framtiden.
Allt börjar med den grund vi lägger..... barn gör inte som vi (eller pedagogerna) säger - de gör som vi gör.
Madeleine Lidman
hemmaforaldrar.se
Vill bara säga att jag tycker det är så bra det du gör. Du går emot normen och för barnens talan. Jag önskar att det fanns fler eldsjälar som du. Själv försöker jag "omvända" föräldrar på öppna föskolan och få de att tänka själva istället för att okritiskt lämna barnen på dagis. Dessutom när de är föräldralediga med yngre syskon. Men ibland orkar man inte vara den där jobbiga föräldern och håller god min. Man vill ju kunna umgås med folk också. Hur som helst. Kör hårt!
SvaraRaderaTack Carolajn :)
SvaraRaderaJag vet inte om det är specifikt svenskt men många föräldrar har en väldig övertro på att staten, folkhälsoinstitutet, myndigheterna... jag någon "där uppe" sitter inne med all information och vet bäst. Men den som kan sin historia vet att det inte alltid är så. Det är därför jag uppmuntrar föräldrar att lita till sin magkänsla och söka sin egen information på nätet till exempel :)
Som det är idag så får inte föräldrar all information och det är väl där det kan bli mycket bättre. Det är viktigt att de studier och den forskning som finns om riskerna med att separera små barn för tidigt från föräldrarna når ut.
Du gör helt rätt i att bara vara också. Det måste man och det är bra mycket enklare att nå ut här med information och det ska vi bli mycket bättre på det här året förhoppningsvis :-))