I samma andetag som de berättar hur deras egna barn älskade att bli hämtade sist på dagis, eller hur barnen "älskade" sitt dagis, så passar de förstås också på att ge en känga till hemmaföräldrarna - som genom att ge sina barn tid "förstör" jämställdheten och dessutom låter barnen "ha tråkigt" (där de får sitta i ett hörn och stirra in i väggen, när mamma bakar cupcakes). För ärligt finns det något tråkigare för barn än att vara hemma med en förälder lite längre än ett år?
Eller...
Nej ska vi vara ärliga så ser naturligtvis hemmabarnens villkor inte ut på det viset - men det är säkert en bekväm försvarsmekanism att inbilla sig det. Vill man veta hur hemmaföräldrarna lägger upp sin vardag och hur hemmabarnens dagar ser ut, så kan man ju faktiskt ta och släppa fram lite hemmaföräldrar i media. De skulle säkert bli jätteglada att för omväxlings skull få berätta sin egen historia själva, istället för att andra i mycket negativa ordalag gör det ÅT dem.
Jag vill inte att någon ska känna skuld. Men jag vill gärna öppna upp debatten och släppa fram även hemmaföräldrarna, för att skapa lite balans och för att berätta att man kan göra många olika typer av val - och hitta många olika lösningar. Vi lever i en tid av ständiga förändringar men många proffstyckare i gammelmedierna, tror att de har hittat den enda universallösningen för hur vi ska låta våra barn växa upp.
Själv kan jag bara säga att jag inte vet och inte heller kan säga; "gör så här, lev så här" - det är omöjligt eftersom alla familjer och alla barn är olika. Därför tror jag inte heller att standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder är "the one and only", så även om jag hade makten att som till exempel chefredaktör på Sydsvenskan, ständigt nöta ut ett familjepolitiskt budskap - så skulle det inte handla om att vidmakthålla dagens system - utan om att utveckla valfriheten.
Med en sådan makt att sprida ett budskap skulle jag också ta mitt uppdrag på största allvar och se till att släppa fram även andra åsikter. Men så är det tyvärr inte på Sydsvenskan i dag. Heidi Avellan är så arg på hemmaföräldrarna och varje månad så är hon på och kritiserar hemmaföräldrar, Kristdemokrater, vårdnadsbidraget och valfriheten.
....men hon släpper sedan inte fram hemmaföräldrarna, så att de får berätta sin historia, sin version om varför de valt att ge sina barn tid och hitta en balans mellan familj och arbete. Hon ger inte utrymme för att kommentera påhoppen eller länka till bloggar.
Det är INTE fair play. Men framförallt så är det inte bra, eftersom det censurerar och begränsar debatten. Hur ska vi kunna utveckla familjepolitiken om vi inte får diskutera den? För jag tror faktiskt inte att vi redan har hittat den ultimata familjepolitiska modellen - jag tror att det finns en stor potential att utveckla vår nuvarande modell till att bli mer flexibel och bättre anpassad för olika livsstilar.
Madeleine Lidman
Läs också:
Annika Marklund: Jag fick jämt höra hur ful och äcklig jag var
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar