 |
| Foto:Derek. K. Miller FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
En liten ettåring som just lärt sig gå och som är så nyfiken på världen där ute och allt som finns där, behöver få utforska den under trygg vägledning av en vuxen. Det är så homo sapiens fostrat sin avkomma i hundratusentals år. Fram till våra dagar då föräldrar får höra att allt en liten ettåring behöver är att tillbringa dagarna i en lokal och utsättas för pedagogik.
Och när det lilla barnet är ledset för att mamma eller pappa lämnar det på dagis och gråter förtvivlat, tillsammans med de andra 15 små ettåringarna som lämnats och det inte finns tillräckligt med vuxna som kan trösta, krama och ge värme, närhet och anknytning, så gör det inte något för alla tystnar till slut.... och snart har de jätteroligt där de får leka och röja med alla andra barn. Eller hur?
Nej så enkelt är det faktiskt inte. Små ettåringar är extremt känsliga. Vid ett års ålder skulle egentligen människobarnet födas, men det föds tidigare eftersom barnets stora hjärna gör att kvinnans kropp inte klarar av att bära barnet så länge som det skulle behövas.
I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet. Den påverkas starkt av den känslomässiga relationen till de vuxna som är viktiga för barnet, i första hand föräldrar men för förskolebarnen också personalen i förskolan. Samspelet och anknytningen – kvaliteten i relationen – har en grundläggande betydelse för barns sociala, emotionella och intellektuella utveckling.
Till alla föräldrar som tror att små ettåringar BEHÖVER dagis för pedagogiken skull vill jag bara säga....
Nu protesterar några föräldrar (igen) över de stora barngrupperna. Den här gången i Kärrtorp i Stockholm;
”– Det måste vara ett stopp nu innan det bara blir förvaring, man måste upprätthålla något slags kvalitet, säger Linda Brännström, förälder.
Inte bara den pedagogiska kvaliteten utan även säkerheten och barnens hälsa oroar föräldrarna”.
Det är bra att de är oroade. Det ska de vara. Men de måste också börja fundera lite mer över sakernas tillstånd.
Många föräldrar i dag kräver att deras små barn under tre år ska få gå på dagis när de är föräldralediga med syskon. Det kostar mycket skattepengar och bidrar till större barngrupper.
De gnäller över att dagis kostar pengar. Men de betalar faktiskt bara en bråkdel av den faktiska kostnaden. Maxtaxan, den allmänna förskolan och rätten att ha barnen gratis i vissa kommuner upp till 30 timmar i veckan - gör att förskolan saknar pengar. Mycket pengar... som skulle kunna gå till mindre barngrupper och mer personal.
Den svenska förskolan befinner sig i en djup kris. Den behöver mer pengar. Vill föräldrar till varje pris lämna ifrån sig sina små ettåringar, så visst, det står var och en fritt att göra som de vill. Vill de ha en bra kvalitet på verksamheten - då måste vi börja fundera över om vi ska ha i princip fri barnomsorg även fortsättningsvis eller om det ska få börja kosta.
Mitt tips:
- Bort med maxtaxan och låt föräldrar börja betala mer av den faktiska kostnaden själva.
- Bort med dagis för små barn under tre år när föräldrar är hemma med syskon.
- Se till att förskolebarn omfattas av en arbetsmiljölag och en Lex Sarah lag.
- Reglera barngruppernas storlek i en lag. Rekommendationer räcker inte för ingen följer dem.
- Se till att det finns valfrihet i alla kommuner och många olika barnomsorgsalternativ. Då kan de föräldrar som inte är nöjda med ett alternativ välja något annat.
Madeleine Lidman
Tack än en gång för ett bra inlägg, jag håller med dig, bort med dagis för barn under 3 år vars föräldrar är hemma med syskon. Om man vill ha sitt barn på dagis i alla fall ska man betala hela kostnaden själv.
SvaraRadera