Det pågår just nu ett omfattande forskningsarbete runt om i Europa som belyser hur vi påverkats av DDR, hur styrda vi varit av tankar och idéer därifrån. Kraven höjs nu också att Stasiarkiven ska öppnas upp för allmänheten. Vilka var människorna i DDR:s tjänst? Hur har de påverkat oss och satt ramarna för HUR vi till exempel tillåts låta våra barn växa upp?
I Svenska Dagbladet beskriver Barbro Eberan fil dr i gemanistik vilket lätt byte Sverige var för DDR:s charmoffensiv:
"Under fem år har Birgitta Almgren plöjt genom akter i tyska arkiv. Sin analys av de skriftliga källorna har hon kompletterat med intervjuer av tidsvittnen i Sverige och Tyskland. Trots sin vetenskapliga tyngd är boken spännande lektyr. Den dokumenterar minutiöst hur samarbetet mellan DDR och Sverige fungerade på olika nivåer.
Liksom på sin tid nazisterna gick den östtyska regimen systematiskt till väga för att infiltrera det svenska samhället. Lämpliga personer värvades och skickades till Sverige med uppdraget att missionera politiskt. (...)
Särskilt inom den svenska utbildningssektorn var inställningen till DDR positiv. Det östtyska skolsystemet med enhetsskola och integrerad yrkesutbildning var en förebild för de ledande skolpolitikerna Stellan Arvidsson och Britta Stenholm, som också spelade en central roll i Vänskapsförbundet Sverige–DDR.
DDR en socialistisk modellstat som tar hand om sina medborgare och garanterar arbete, fri sjukvård och barnomsorg".
Ja DDR föll, muren föll och människor släpptes fria. Hur många unga som lever idag vet inom vilka strikta ramar människor levde i DDR? Hur hårt kontrollerat och ensidigt allting var. Hur många vet att de som försökte fly och lämna landet sköts ned vid gränsen? Hur många vet hur dagens barnomsorgspolitik och skolpolitik influerats av tankar från DDR och genomförts under socialdemokratisk ledning?
Det mest fascinerande är hur moderaterna bygger vidare på de DDR tankar som byggde socialdemokraternas Sverige. Hela idéen med att med politiska medel tvinga människor att välja en lösning – ett sätt att leva. I Sverige handlar det om att ALLA ska förmås välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. Alla medel är tillåtna och frågan drivs hela tiden på hårt också från medias håll. Nu senast i Isobel Hadleys krönika (som inte går att kommentera och som inte går att blogglänka till märk väl...) där hon tycker att trots att svenska barn uppvisar allt sämre kunskaper i skolan, så ska barnen gå ännu längre dagar, ännu tidigare på dagis.
Många sanningar kommer att segla upp till ytan... en efter en.... Det kanske inte så konstigt att det är moderaterna och folkpartiet som är mest emot att Stasiarkiven öppnas för allmänheten – det är ju de som allra hårdast driver att alla ska välja standardlösningen just nu och som propagerar för ännu mer styrning av människors liv, under täckmanteln "arbetslinjen" och "jämställdheten".
Läs också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar