Foto: Mario Vercellotti (FLICKR) LICENS: CC BY-SA
|
Men mitt i allt det där med vad vi egentligen kan åstadkomma
med skatter finns frågan: ”Finns det någon gräns för vad vi kan förvänta oss
att staten ska klara av?”
Ja, det tror jag faktiskt – jag tror att vi även måste låta
det civila samhället blomma ut … vi måste lära oss att också ta eget ansvar för
varandra, för våra barn och för våra gamla.
I dag beklagar Stefan Gurt att han inte umgicks mer med sin
pappa. När de hade gäster så bjöd de inte in pappan. Gästerna för sig och
pappan för sig.
Varför?
Här finns det så mycket vi kan tänka till om, så mycket vi
kan förändra och göra annorlunda. Javisst, är det så att en majoritet av
människorna i det här landet lever med väldigt täta skott emellan sig. De gamla
är på ålderdomshemmen, barnen på dagis och föräldrarna arbetar heltid. Det är
inte balans – och jag tror att vi människor behöver balans i tillvaron för att
må bra. Vi behöver tid också för relationer.
Men naturligtvis finns det mycket vi kan göra som inte
kostar på särskilt mycket. Låt barnen vara med på middagar
samt självklart även gästernas barn. Det är bara att duka långbord och anpassa maten efter
gästerna. Bjud in alla generationer, även föräldrar och mor- och farmödrar om
de finns i livet. Det skapar dynamik och blir ofta underbart härliga
tillställningar. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. Vi har bara ett
liv och det är här och nu. Så länge den äldre generationen inte valt att
isolera sig av egen fri vilja - så se till att umgås. Och barn ja, de lär sig av
att få vara med.
En liten tankeställare för alla som vill slippa rensa
föräldrarnas bohag efter deras bortgång och hitta lappar som det står ”ensam”
på …
Madeleine Lidman
2 kommentarer:
Sorglig men mycket läsvärd text!
Det är först nu när jag är vuxen som jag inser hur "udda" mina föräldrar var som tog med mig överallt och även umgicks tätt med den äldre generationen. Jag är oerhört tacksam för att jag fick växa upp så! Lärde mig tidigt spelreglerna för restaurangbesök, lärde mig att hjälpa gammelmormor med diverse sysslor när hon passade mig efter skolan osv. Viktigast av allt lärde jag mig att familjen är viktig och man ställer upp för varandra i vått och torrt.
Nu har jag själv en dotter och varje morgon äter vi frukost hemma hos min mormor. Mormor berättar historier från förr och har all tid i världen att lyssna på oss. Samtidigt hjälper vi henne med sysslor hennes kropp inte längre klarar av. Det känns viktigt för mig med familjen så nära och många tidpressade föräldrar skulle nog tjäna lite energi på att hjälpas åt inom släkten.
Hej Emma!
Härligt att läsa :)
Mvh
Madeleine
Skicka en kommentar