Sverige är ett land i snabb förändring. Även om en majoritet fortsätter att leva inom de ramar politikerna har satt upp, som om de vore de enda och de bästa - så börjar ett litet uppror smyga sig in ... lite av civil olydnad. Allt fler föräldrar börjar nämligen att lyssna till sin magkänsla:
"Lämna skrikande barn i förskolan och bara gå - nej, tack”.
Nu börjar föräldrar sätta ner foten och faktiskt ifrågasätta de pedagoger som i princip rycker ett gråtande barn ur famnen på en förälder och ber dem att gå. De vill ha en dialog med pedagogerna i förskolan - de vill hitta en unik lösning för just det egna barnet, för att göra lämningen smidig. De har nämligen insett att alla barn är olika och att det inte finns EN lösning som passar alla barn. Många av de inkännande föräldrarna som ser sitt barns specifika behov och som lyssnar - börjar också klura på om förskola i alla lägen alltid är det bästa. Även om många förskolor är utmärkta, med små barngrupper och tillräckligt med personal - så finns det de där maxtaxan skapat en verksamhet där pengabristen leder till så stora besparingar att de går ut över barnen.
En gång tyckte jag mig se att de föräldrar som en gång sugits in i förskolekarusellen sällan förändrade något. Vad som än hände så fortsatte de på den invanda vägen. Inga signaler i världen från de egna barnen, incidenter i förskolan eller annat som borde mana till eftertanke gjorde det. (Min högst personliga uppfattning).
Men något har hänt.
Vilsna, lite rädda, osäkra på vad de ska kunna göra i stället ... googlar de febrilt och några hittar hit. Här får de tips om att det går att korta ner förskoledagarna, att det går att byta till dagmamma eller att det går att stanna hemma på heltid. Då vill de nätverka och hitta andra som är hemma för att få råd och stöd i sitt nya beslut att droppa standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet på dagis från ett års ålder. De vill sy ihop sin egen unika lösning och lika chockade som de som vaknar upp i filmen Matrix blir när de ser världen de lever i med helt nya ögon – blir de här föräldrarna när de inser att de har ett val och att de nu dessutom står i begrepp att göra ett annat val – än just det val politikerna stakat ut. Skrämmande, mycket också på grund av att skillnaderna i belöning är väldigt stora. Politikernas lösning – standardlösningen – belönas både med ett stort pengaregn över de barnfamiljer som väljer den, men också i stöd av ett antal myter som flitigt serveras runt om i media. Myter som syftar till att få föräldrar att leva inom "ramarna". Och jag är då förstås väldigt emot dessa myter – och vill hellre se fakta. (En myt jag till exempel starkt ogillar är den att dagisbarn blir bättre i skolan eller att små barn behöver förskolepedagogik). Hemmapedagogiken där en vuxen vägleder barnet i att lära sig nya saker, är faktiskt överlägsen, av den enkla anledningen att det är i samspel med en vuxen som barn lär sig saker och utvecklar sitt språk.
Precis som i filmen Matrix är det enklare att inte välja, att stanna kvar i en värld av trygghet där någon annan sätter ramarna. Att välja själv är skrämmande och det är då man också plötsligt blir beroende av andra föräldrar på ett helt nytt sätt.
Det är där facebookgruppen för Hemmaföräldrars nätverk kommer in. Fler hittar dit - ja, tillströmningen på sistone har faktiskt blivit riktigt stor. Men det är en grupp för stöd för de föräldrar som väljer att ge sina barn tid och inte för en debatt som ska utmynna i "rätt" eller "fel". Det finns inget rätt eller fel - eftersom alla barn och alla familjer är olika. Diskussioner är bra - olika åsikter är bra - sedan kan var och en plocka det som de tycker passar dem själva bäst.
Tanken med facebookgruppen är att trådar startas med en fråga, en tanke, en åsikt och sedan fyller de som känner att de har något att bidra med på med tips, råd, stöd och idéer eller sina egna tankar. Känner man att man ser rött inför en tråd – då är det lika bra att inte gå in och kommentera i just den tråden ... för det finns ju som sagt inget rätt eller fel. Och så är det ju med oss människor ibland triggas vi av vissa åsikter och klarar vi att hantera det på ett bra sätt – så växer vi som människor. Fråga mig, jag är som en elefant i en glasbutik ibland och tvingas då tänka om och omformulera mig. För min ambition är inte att göra någon ledsen – jag vill dela med mig av mina tankar, väcka tankar och i slutändan utveckla samhället, så att det blir bättre anpassat – för alla. Sedan rör jag om i grytan medvetet ibland ... sticker ut i olika debattartiklar och blogginlägg. Men det ser jag lite som "kejsaren-är-naken-syndromet" – ska en förändring till så måste jag säga det man inte får – det som inte är PK (politiskt korrekt).
Medlemmarna bestämmer själva hur mycket de vill dela med sig och vilka trådar de vill starta. Varje medlem ansvarar själv för sina inlägg och eftersom det är en grupp för hemmaföräldrar, så måste också respekten finnas där för att hemmaföräldrarna måste få en chans att skriva om frågor som är specifika för just dem. Utmaningen blir att behålla den goda andan i gruppen, även när fler och fler hittar dit och det blir lika många olika åsikter som medlemmar :).
Är du missnöjd med ett inlägg så hör gärna av dig till mig och det går också att anmäla ett inlägg. Jag vill gärna påminna om att jag gör det här helt ideellt och på min fritid - så jag hoppas att alla kan använda fingertoppskänsla och arbeta efter gruppens filosofi om "goda ringar på vattnet …". Ta emot tips, stöd och inspiration … och ge sedan något tillbaka … och sprid vidare att Hemmaföräldrars nätverk, HFN, finns, så att fler kan hitta oss och få stöd.
Men visst ska vi klara att ha en god anda i gruppen - för det viktigaste vi föräldrar har, när det gäller att utveckla och blir trygga i vår föräldraroll – är varandra. Inga föräldrautbildningar i världen kan någonsin ersätta sunt förnuft, magkänsla och de råd och det stöd som föräldrar kan ge varandra och därför är vår facebookgrupp så viktig.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar