Mer styrning i framtiden - eller mindre

Foto: anonymousthomas (FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Tillsammans skriver vi nu vår historia: Alla vi föräldrar som vill ge våra barn tid, som vill ha valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ att välja mellan - där även hemmaalternativet räkna som ett barnomsorgsalternativ, som vill välja mellan olika skolor för att hitta den som passar våra barn bäst, som vill känna att vi får arbeta deltid, utan att stämplas som jobbskolkare - ja kort och gott - som vill bestämma mer själva över hur vi vill forma och leva våra liv.

Jag säger bara Kuba, Sovjet, Nordkorea, Kina, DDR ... inte känns det som en dröm att sträva efter. Visst alla hade/har det lika dåligt, utom de som styr förstås, som ser till att ha det bästa av allt. Men om man sätter sig in i hur litet makt vanliga människor hade/har i dessa länder, så känner nog de allra flesta att dit vill vi inte.

Men även vi i Sverige har varit väldigt hårt styrda. Vi har inte heller gjort upp med vår historia. Jag försöker förklara för mina barn hur det egentligen var på 1950, 1960 och 1970-talet, när vi hade en tv-kanal som staten ägde och styrde. De nyheter vi fick var vinklade för att understödja socialdemokraterna och syftade till, att se till att de bibehöll sitt maktinnehav. Barnprogrammen var vänstervridna och barnen skulle indoktrineras redan från det att de var små. Även radiokanalerna ägdes och styrdes av staten, som var lika med socialdemokraterna. När lilla Radio Nord försökte sända mer musik och mindre propaganda utanför tv- och radiomonopolet blev de jagade som terrorister. Rädslan för det fria ordet var extremt stor i Sverige - fri debatt, fri tv, radio och media - kunde ju göra att människor började tänka själva - de kunde få fler versioner av saker och ting.

Skolan var också styrd, läroböckerna tillrättalagda för att passa det socialdemokratiska budskapet (något vi fortfarande lider under) och många av lärarna utbildades i DDR. Vi har många olika politiska partier i Sverige, men fortfarande har ett parti monopol på en helgfri dag - socialdemokraterna med sitt första majfirande. Fackföreningarna vars medlemmar röstar på en mängd olika partier  - skickar fortfarande miljoner för att stötta sossarna, eller så stöttar de S i sina medlemstidningar och vinklar alla nyheter åt det röda hållet.

Någonstans kan jag känna att vi fortfarande inte är fria i det här landet - fria att välja själva hur vi vill leva våra liv - fria att säga vad vi tycker och tänker. Jag kan bara gå till mig själv - fortfarande känner jag stor rädsla, som till exempel när jag nyligen gav mig in i debatten om 35 timmars förskola för föräldralediga (på skattebetalarnas bekostnad). Rädd, väldigt rädd helt enkelt för att låta mina åsikter synas och höras i ett debattforum. Vilka personliga påhopp riskerade jag nu? Jag är ju bara en vanlig liten mamma - det är så enkelt att ge sig på mig och "slakta" mig. Och ändå säger jag något så harmlöst som att det är okej att föräldrar vill ge sina barn tid och att det nog är dags att sätta gränser för välfärdsuppdraget. Vad är föräldrarnas ansvar och vad är statens, när det till exempel kommer till barnen?

Men ska man verkligen behöva vara rädd i ett land som kallar sig en demokrati? Och jag är inte ensam, vi är många som är rädda - som dagligen funderar över om priset vi kan komma att få betala, gör det värt att vi framför vår åsikt. Men när vi tiger, så trycks vi också hela tiden undan och styrningen ökar och människor får hela tiden mindre valfrihet.

Nu har vi ändå flera tv-kanaler, flera radiokanaler och där media fortfarande är lite rädda för den fria debatten, så behöver vi inte längre se våra insändare bli refuserade - vi kan skriva på nätet i stället och sprida vårt budskap. Och vi börjar bli ganska många nu, som tröttnat på de snäva ramar som vi ska få tillåtelse att leva under. Vi vill inte det här längre. Vi är olika, vi har olika drömmar, olika livsstilar, olika politisk åskådning - men det vi har gemensamt är drömmen om mer makt att själva bestämma över våra liv. Därför måste vi hålla ihop, stötta varandra och på allvar fundera över vad som händer i nästa val. Tyvärr men om socialdemokraterna återfår makten så kommer styrningen att öka igen och valfriheten minska.

Just nu har de siktet inställt på våra minsta. Inga barn ska få vara hemma längre och alla barn ska in i förskolan samtidigt som föräldrar ska arbeta heltid i jämställdhetens namn. Obligatorisk förskola från tre års ålder väntar runt hörnet och tanken är väl att med alla barn på institution utradera alla skillnader mellan barnen och ge staten makten att fostra, korrigera och dressera barnen i den mall som sossarna har satt upp. Jag vill verkligen inte dit, jag vill verkligen inte tillbaka till något gammalt - jag vill ha ett fritt samhälle, med en fri debatt, valfrihet - ett samhälle där vi kommunicerar, debatterar och stöttar varandra - där vi tillsammans bestämmer färdriktningen men också där friheten för varje individ att forma sitt liv är stor.

Känner DU likadant? Då tycker jag att du redan nu ska fundera över vad politiken betyder för dig. Sätt dig in i vad en röst på de olika partierna egentligen betyder? Vilka partier vill ge makten åt gräsrötterna och vilka vill bestämma åt dem? Din röst i nästa val bestämmer framtiden - det är om två år och även fram till dess som vi tillsammans nu skriver nästa kapitel i Sveriges historia. Det handlar om att välja mindre frihet eller mer ...

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk