Foto: Shutter Daddy (FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Den dagen vi står där med en liten i famnen och ska åka hem från BB - utan bruksanvisning - så klickar vår inhämtade databas i barndomen igång. Trots rädslor och osäkerhet så andas vi djupt och går på vår magkänsla. Vi minns hur mamma och/eller pappa gjorde, hur vi fick lära oss själva att ta hand om små barn, när vi fick vara med och vårda småsyskon, kusiner eller familjens vänners barn. Vi minns vår tid i den viktigaste kunskapskällan av alla: FAMILJEN.
Många nyblivna föräldrar i dag är helt i panik, de vet inte vad de ska göra med sina lilla bebis och rusar så fort de kan till öppna förskolan för att få stöd av de pedagoger som arbetar där och få stöd av andra föräldrar. Många har svårt att knyta an till sin bebis och ser bara problemen, svårigheterna och upplever att barnet begränsar deras tillvaro. Väldigt många saknar också stöd i sina egna föräldrar - de arbetar och är själva inte så vana vid små barn kanske, om de nu själva lämnat bort sina små till dagis en gång i tiden. Än värre blir det för många av dagens föräldrar när syskonet kommer - dagis blir den självklara dumpningsplatsen för det större syskonet som kanske bara är runt året. Man varken vill eller känner att man kan ta hand om två barn samtidigt.
Det är något mycket sorgligt över allt det här och särskilt när man ser hur politikens ramar faktiskt också ändrar människors beteenden. Politiken griper in i det mest grundläggande av allt, förändrar evolutionen och skapar problem som hela tiden måste lösas med mer politiska åtgärder. För många föräldrar i dag nöjer sig till exempel inte med 15 timmar i förskolan för sin lilla ettåring när de är hemma med den nya bebisen. De vill ha 30 timmar, helst mer och båda barnen går därmed miste om en mycket viktig bit i sin utveckling.
Barn som inte får en trygg anknytning med sina föräldrar och ett bra och fungerande socialt samspel, drabbas av psykisk ohälsa senare i livet. Och om nu den problematiken i sig inte intresserar politikerna - så kanske kostnaden för den psykiska ohälsan åtminstone gör det.
70 miljarder om året!
Naturligtvis så kommer det att kosta att göra om familjepolitiken och det kommer att bli smärtsamt för många som inte ser de här uppenbara sambanden den dagen polletten trillar ner. Men som det ser ut i dag finns det ingen anledning längre att låta det här DDR inspirerade experimentet med att ha en strikt styrande familjepolitik, få fortsätta. Det är dags att ta bort styrningen och öppna för en ny och friare familjepolitik, där valfriheten blir ett ledord och där föräldrar i stället för fasta ramar får fria ramar för att sy ihop den bästa lösningen själva - för hur de vill hitta en balans mellan familj och arbete.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Läs också:
Att barn inte har förstått vilka behov de borde ha nuförtiden
Myt att vi tjänar på att föräldrar väljer jobb framför barn
Barnen får betala ett högt pris för S-förslaget
Maxtaxan straffar föräldrar som väljer deltid
Förskolebarn saknar skydd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar