 |
| Foto:Blieusong FLICKR) LICENS: CC BY-SA |
Jag var så övertygad om att barn var viktiga när jag var liten att jag var helt säker på att om det blev krig i Sverige, så skulle i alla fall inte någon skjuta mot barnen. Barn oroar sig ofta för att det ska bli krig. Men innan jag somnade som liten så brukade jag tänka på vad som skulle hända om det blev krig och jag hamnade mitt i skottelden. Naturligtvis skulle det bli eld upphör med en gång. Ingen skulle ju skjuta på ett BARN. Ännu tryggare blev jag när mamma visade mig de silvriga brickorna som man skulle ha i en kedja runt halsen, med namn och personnummer "ifall det blev krig". Hon berättade aldrig att det var för att kunna identifiera någon som var svårt skadad eller död - så jag trodde länge att brickorna var ett skydd i krig. Hade man brickan på var man garanterat skyddad - och så var jag ju då också ett BARN.
Många djur skyddar sina ungar med sitt liv. Om en elefantflock blir attackerad placerar de det dyrbaraste de har - elefantungarna - i mitten av flocken, samtidigt som de står i ring runt om för att skydda dem.
Hur ser vi då på barn i Sverige - ser vi till att vi skyddar det viktigaste vi har? Har vi ett barnperspektiv i det här landet? Får och kan vi föräldrar följa vår magkänsla och ha med barnperspektivet i de livsval vi gör? Och hur ser framförallt de politiska partierna på våra barn. Vilka politiska ramar är de villiga att ge oss för att vi ska få välja hur vi vlll ge våra barn en trygg och bra uppväxt? Får vi bestämma själva vad som är en trygg och säker uppväxt för våra barn - eller ”vet” redan vissa partier det och tar sig rätten att bestämma åt oss HUR vi får välja.
Intressanta frågor nu när det snart är val igen och varje röst på ett parti också blir ett mandat för ett godkännande av de politiska ramarna vi i framtiden kommer att få leva under.
Besöker man följande partier så hittar man under familj och familjepolitik följande:
Moderaterna: ”Att få livspusslet att gå ihop är en svår uppgift för oss alla. I synnerhet om man har småbarn. För att möta detta krävs en barnomsorg som erbjuder valfrihet, jämlikhet och kvalitet. En modell passar inte alla familjer”. M godkänner i dag vårdnadsbidraget som en barnomsorgslösning.
Folkpartiet: ”Barnfamiljer kan se ut på många olika sätt och alla föräldrar ska ha möjlighet att kunna kombinera jobb och föräldraskap. Folkpartiet vill ha en modern, valfrihetsinriktad familjepolitik som ökar jämställdheten och uppmuntrar till arbete”. Fp är emot vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.
Centern: ”Centerpartiets familjepolitik bygger på att familjer är olika. I dagens Sverige finns exempelvis samkönade familjer, ensamstående med barn och traditionella kärnfamiljer. Alla behöver de få goda förutsättningar att leva och utvecklas”. C godkänner i dag vårdnadsbidraget som en barnomsorgslösning.
Kristdemokraterna: ”Familjen är den viktigaste gemenskapen. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara livets utmaningar. Vi vet samtidigt att barn och unga mår allt sämre i dag. En viktig del i att förbättra uppväxtvillkoren för barn och unga är att stödja familjen. Kristdemokraterna vill stödja och förvalta de värden och förutsättningar som bidrar till att familjen kan fungera”. Kd är i dag för vårdnadsbidraget men vill utveckla det mer.
Oppositionen:
Sverigedemokraterna - Saknar familjepolitik men har "familjen" som ett ämne under ”Våra priniciper": ”Familjen med sin omhändertagande, kulturförmedlande och fostrande roll är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap. Starka och trygga familjer är en nödvändig förutsättning för harmoniska samhällsförhållanden. Politikens uppgift är att stötta familjerna utan att inkräkta på deras handlingsfrihet, men också att skapa starka skyddsnät och rycka ut till barnens stöd i de fall då föräldrarna sviker sitt ansvar eller då familjen av någon orsak faller sönder. Den centrala utgångspunkten för Sverigedemokraternas familjepolitik är att barnens bästa skall beaktas i alla situationer inom familjepolitikens område”. SD godkänner i dag vårdnadsbidraget som ett barnomsorgsalternativ.
Socialdemokraterna: Saknar familjepolitik och vill ta bort vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.
Vänsterpartiet: Saknar familjepolitik och vill ta bort vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.
Miljöpartiet: Saknar familjepolitik och vill ta bort vårdnadsbidraget och möjligheten för föräldrar att stanna hemma längre med skyddad SGI och möjlighet till tjänstledighet i tre år när man är hemma med barn.
Sedan kan jag tycka att det är mycket alarmerande att vissa partier helt saknar familjepolitik. Min uppfattning är det ofta handlar om att de ser barnen som ett problem för jämställdheten. Tar de bort barnen från familjen (som man prövade på Israels kibbutzer mellan 1950-1980), så blir föräldrarna jämställda. Barnen blir en murbräcka för jämställdheten. I stället för att föräldrar får tid med sina barn genom att välja omsorg i hemmet, visar de fram andra ideologiska politiska lösningar som är de "rätta". Du kan inte få vara hemma längre med dina barn ... men ... vi kan ge dig det här och det här. Men om man inte vill ha till exempel sex timmars arbetsdag, utan faktiskt VILL vara hemma med barnen på heltid - ska någon då ovanifrån bestämma att man inte får det, genom att styra med valet med skatter och hur man subventionerar olika alternativ?
Enligt FN:s Barnkonvention - som Sverige har skrivit på - har dessutom familjen som enhet faktiskt ett skydd:
Enligt FN:s barnkonvention är familjen "den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för särskilt barnens utveckling".
Genom att skriva under konventionen är Sverige skyldigt att ge familjen "nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället";
Konventionen säger att "barnet, för att kunna uppnå en fullständig harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse".
Snart ska DU som mamma, pappa, mor- eller farförälder rösta. Många människor följer med strömmen - men för alla de som tänker (själva) och utanför boxen: Hur tänker DU vara med och säkra så att vi får rätt politiska ramar att leva under efter nästa val? Vi kan ju bara se hur ett köttben som maxtaxan som S slängde in i slutspurten av valet kom att kraftigt förändra de ramar vi lever under i dag. Det visar hur oerhört viktigt det är att tänka till när man röstar, att tänka längre ... och att tänka själv.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk
Nya Föräldraupprorets namninsamling för valfrihet. SKRIV PÅ!: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8036
Läs också:
Om skrikande barn vid dagislämning
Ny studie sägs visa att obligatorisk förskola skulle vara bra
8 kommentarer:
Tycker för det första att du har en helt fantastisk blogg. Är själv hemma med våra två barn som är 3 resp. 1 år. För oss var det en självklarhet att välja hemma istället för dagis. Planen är att jag ska vara hemma tills vårt yngsta barn börjar skolan. (Hur många barn vi nu skaffar) För vårt första barn fick vi vårdnadsbidraget och vi ska nu ansöka om det till den minsta också. Verkar självklart vilka partier som INTE får min röst i nästa val.
Hej Lena,
Tack! Roligt att du tycker om bloggen :) Vilken lycka för er att ni har turen att bo i en kommun med vårdnadsbidrag. Önskar att VB fanns i alla kommuner. Men där är vi inte än ... tyvärr. Men nu är det dags att försöka förändra och Nya Föräldraupproret startar i dag där vi försöker samla in namn för att trygga valfriheten.
Jag är för vårdnadsbidrag och även för en utbyggnad av detta. Med tanke på att förskolan subventioneras kraftigt borde det vara en självklarhet att även de föräldrar som själva tar hand om sina små barn ska få del av den subventionen.
Med det sagt tycker jag dock att man ska vara försiktig med att säga att man inte "får" vara hemma längre med barn i Sverige. Varken min mamma, som var hemma länge på 70- och 80-talen eller jag -som var hemma länge (dock inte lika länge som hon) på 2000-talet, har någonsin känt att vi inte "fick"/"får" välja så eller att det var fult eller fel på något sätt.
Visst kunde jag få frågor i bland om hur länge jag skulle vara hemma eller när mina barn skulle börja förskola, men jag upplevde inte frågorna som kritik för det mesta, snarare att de var ställda ur nyfikenhet. Jag tycker att vi som varit/är hemma längre ska vara försiktiga med att utmåla oss själva som offer för stora elaka farbror staten, det ger oss inte mer auktoritet eller en starkare röst. Låt oss förespråka valfrihet i barnomsorgsfrågan på ett positivt sätt i stället, låt oss tala oss varma för våra argument i stället! För så hemskt stigmatiserade tycker jag inte att vi är. (Eller så har jag bara haft tur som råkat omge mig med bra och vettiga människor...)
När jag säger att man inte "får" vara hemma längre snart (min oro) om det blir mer styrning, så tänker jag mycket på de förslag som dyker upp titt som tätt från till exempel SSU om obligatorisk förskola. Det finns många starka krafter bakom det här. Och nu senast dyker det upp studier också som sägs visa på att obligatorisk förskola skulle vara bra för då nås alla barn och så vidare. http://rod.se/obligatorisk-förskola-på-förslag
När jag började prata om att barngrupperna var för stora runt 2005 (eller tidigare minns inte exakt) så blev jag nästan hånad: Vi hade ju "världens bästa förskola" - och vad var jag ute och surrade om nu. I dag pratar man om att försämringarna började redan på 90-talet och att situationen blev allvarlig redan i början på 2000-talet, men först nu kommer reaktionerna från många (men inte alla) föräldrar.
Nu ser jag stora risker med att vi kommer att få väldigt mycket mer styrning i framtiden om vi inte säger ifrån. Med oppositionen är det solklart att det blir så - med Alliansen ser jag fortfarande möjligheter att påverka (men det är min personliga åsikt).
Och självklart ska vi ha riktig valfrihet. Vi är alla olika och därför ska vi kunna välja mellan: förskola, dagmamma, omsorg i hemmet och flerfamiljssystem. Och vi ska kunna välja att arbeta heltid, deltid, vara hemma på dagarna och arbeta kvällar och helger och så vidare. Det bästa vore om vi införde sambeskattning så att familjen gemensamma inkomst räknades, då skulle föräldrar kunna pussla och trixa med hur många procent de arbetar.
Då har vi förstås pensionerna. Men vem säger att vi inte skulle kunna fixa och trixa även där. Pensionspengarna är ju våra intjänade pengar, som staten dessvärre tar hand om och sedan portionerar ut som den vill ... om det finns några pengar kvar vill säga den dag man går i pension. Men eftersom det är våra egna pengar så borde vi också kunna bestämma hur vi vill fördela dem mellan de vuxna i familjen, Tycker jag :)
Och... tänkte på det ... jag vet inte om du är med i Hemmaföräldrars facebookgrupp men det är ofta så att människor skriver om hur stigmatiserande det är att välja att stanna hemma längre. De blir ständigt ifrågasatta av bekanta, familj, BVC och så vidare. Tack vare Hemmaföräldrars nätverk så får de det stöd de behöver för att orka.
Mycket tråkigt och en anledning att jag kämpat så för att säga att det är okej att välja olika eftersom vi är olika - och det gäller ju alla föräldrar och deras val av barnomsorgsalternativ. En del hittar en toppenförskola och är nöjda med det, andra hittar en toppendagmamma och några väljer toppenomsorg i hemmet ;)
Skönt att höra att du blivit vänligt bemött och inte fått kritik för ditt val. Det nyanserar bilden en del och du är säkert inte ensam, men det är när människor blir ledsna och påhoppade som de skriver av sig :)
Så här skriver Sverigedemokraterna under Vår politik A-Ö
angående föräldraförsäkringen:
"Sverige har en av världens mest generösa föräldraförsäkringar. Detta ska vi slå vakt om. Sverigedemokraterna ser däremot med stor oro på förslag om att staten i ännu högre utsträckning än idag ska lägga sig i hur föräldrarna väljer att utnyttja föräldraförsäkringen. Enligt sverigedemokraternas synvinkel är det föräldrarna som är bäst lämpade att avgöra hur fördelningen mellan föräldrarna vad gäller föräldraledighet ska se ut. Vi vill att föräldrarna ska ges fullständig frihet att avgöra hur föräldraförsäkringen ska utnyttjas."
angående vårdnadsbidraget:
"Vi vill höja vårdnadsbidraget till 6000 kronor per månad istället för dagens nivå på 3000 kr. En förskoleplats kostar kommunerna mellan 80- och 140 000 kronor per barn och år. Det är därför rimligt att de föräldrar som väljer att ta hand om barnen på annat sätt kompenseras för detta. Vårdnadsbidraget är viktigt eftersom det förstärker valfriheten inom barnomsorgen."
http://sverigedemokraterna.se/var-politik/var-politik-a-till-o/
Så detta verkar alltså vara det bästa som något av våra partier i riksdagen kan erbjuda. Man får vara glad för det lilla antar jag.
Jag hoppas på en bred samförståndslösning kring familjepolitiken efter nästa val, där de partier som har en familjepolitik tillsammans kan sätta nya friare och mindre styrande ramar för hur vi ska få leva våra liv.
Vi har ju faktiskt bara ett liv - och det är här och nu som gäller :)
hej tack! för att du tar upp exakt det jag själv fasat över när det kommer till politiken och dagens samhälle!!
vem sätter barnen i fokus å vad har barnen med jämställdeheten att göra!?
valfrihet är väll bättre i så fall så familjen själva kan se till vad som funkar bäst för dem och hur de vill ha det.
Skicka en kommentar