En smältdegel av olika åsikter visar på en enorm styrka

Foto:Michael Sweet FLICKR) LICENS: CC BY-SA

Det går inte en dag utan att jag blir imponerad av alla föräldrar som tar sig tid att skriva och stötta och inspirera andra i valet att gå mot strömmen och välja bort standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

Nu är vi över 850 medlemmar i huvudgruppen för Hemmaföräldrars nätverk på facebook ... medlemmar med olika politisk åskådning, olika erfarenheter från livet - olika drömmar och mål med vad vi vill med livet. Vi har egentligen bara en sak gemensamt och det är att vi vill sy ihop våra egna lösningar kring hur vi pusslar och trixar för att hitta en balans mellan familj och arbete.

Det händer att någon blir arg över inriktningen på inläggen, svaren eller hur en tråd utvecklar sig - och lämnar gruppen. Det klagar över att det är för mycket eller för lite av något. Det är naturligtvis upp till var och en att göra så och känna så. Ibland träffar det skrivna ordet hårt i maggropen och man blir ledsen helt enkelt. Men det intressanta är ändå alla de som stannar kvar och som kämpar på med att arbeta enligt hur gruppen är tänkt att fungera. Nämligen enligt principen att hoppa över de inlägg man inte känner att man delar. Med så många medlemmar så finns det en enorm bredd av åsikter i gruppen. Det kan handla om att någon känner glädje och lycka över att de faktiskt hittat en bra förskola som de väljer några timmar när barnet är lite större - en tråd som kan glädja andra som känner likadant.

Någon annan skriver om hur härligt det är att de kunnat ha barnen hemma till skolstart. Och en tredje om hur bra det fungerar att pappan är hemma eller mamman eller båda. Trådarna täcker in så mycket och det mesta som föräldraskapet ändå innefattar. Bredden på alla inlägg gör att det finns något för alla att känna igen sig i. Och det är ju just det som är hemligheten. När man väljer bort standardlösningen som är den lösning som en majoritet i det här landet ändå väljer, så blir man sedd som lite annorlunda - eller som ett UFO, som en del beskriver att de känner sig. Därför blir gruppen både en lycka och ett andningshål för många.

I veckan träffade jag en av medlemmarna i gruppen, som uttryckte en oro över att många är så ambitiösa föräldrar i Hemmaföräldrars nätverk. Hon undrade lite över hur hon skulle kunna mäta sig med det. Så tycker jag inte att man ska känna. Det är väl underbart härligt med alla tips och råd om hur man kan ge sina barn bra mat, skapa bra dagar för barnen och hitta livskvalitet i största allmänhet. Men i den här gruppen så får vi faktiskt vara olika. Det som en familj brinner för i livet är inte något som en annan familj sätter som det största målet.

Jag har själv satsat på att ge mina barn tid - vi min man och jag har satsat på det tillsammans, men vi är inga übermänniskor, utan bara två vanliga föräldrar med mängder av fel och brister. Vi är GOOD ENOUGH, vi gör vårt bästa men jag betvivlar starkt att mina barn kommer att stå med tindrande ögon om några år och säga att vi var perfekta. Vad och vem i livet är perfekt. Livet är en väg och på den vandrar vi tillsammans och lär oss hela tiden nya saker. Det intressanta är när vi kämpar på och hela tiden är öppna för att lära oss nya saker.

Den som öppnar sitt hjärta för andra människor och tar sig tid att försöka förstå, kommer att genomgå en enorm inre utveckling - och faktiskt också må så mycket bättre ... tror jag. Det blir kanske lite tjatigt, men jag undrar ofta vem jag hade varit i dag utan "mina" hemmaföräldrar. Tolv år mina vänner. Tolv år av så många nya erfarenheter och lärdomar, som i sin tur gett en inre utveckling som det är svårt att sätta ord på.

Hemmaföräldrars nätverk är en smältdegel av olika åsikter. Men det är också en skola för föräldrar där man lär sig samarbeta och utveckla sitt föräldraskap tillsammans med likasinnade och människor med åsikter som skiljer sig en hel del från de egna. Kan vi behålla och hålla liv i den här unika smältdegeln så tror jag att vi alla har så mycket att vinna ;)

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk